31 mars 2014

Egen pool eller jacuzzi

Deklarationen damp ner idag. Och som vanligt utbröt genast svettningar. Jag vet att någon trött liten aktie har dubblat sig eller lösts in eller nåt. Jag kommer ihåg att jag tänkte att nu är även nästa års deklaration förstörd, när jag fick meddelandet. Och mycket riktigt, i deklarationen låg, bokstavligt talat som ett brev på posten, formuläret Försäljning av värdepapper. Hatar. Jag har ju inte valt att sälja nåt. Ändå. 
När svettningarna gått över och jag tröstat mig med tanken på att jag tack vare Boo överlevde förra året (dock med gråt inblandat), bläddrade jag till resultatet. Bättre än väntat. Bättre än någonsin till och med. Sååå... lyxhotell med rum som har egen pool eller jacuzzi. Smaka på den. Så mycket blev det tillbaka. Nästan i alla fall. Semesterdrömmen lever vidare. Kanske kanske.


30 mars 2014

Museibesök

Idag har vi besökt Naturhistoriska och sett på det här:

29 mars 2014

Lights out

"Varför släcker vi egentligen? Vad går det ut på?" 
Ja uppenbarligen handlar det ju inte om att spara energi i en timme. Den timmen kan inte göra någon skillnad på det stora hela. Det går ut på att vi ska prata om det. Det faktum att vi konstant lever över våra tillgångar. Förra året hade vi förbrukat årets resurser den 20 augusti. Vi behöver alltså nästan två jordklot för att leva som vi gör. 
Så den här timmen handlar om att prata om det. Vad kan lilla jag ändra i min lilla tillvaro för att dra ett bättre strå till stacken? Garanterat mycket - men jag måste också vara beredd att ge upp lite lite grann av min bekvämlighet. Promenera mer, konsumera mindre OCH kanske framförallt konsumera smartare. För den dagen som det verkligen krisar, när jorden ger upp, då kan vi inte stå där och säga att vi inte visste.
Ikväll släckte vi i en timme, och spelade frågespel i stearinljusbelysning. Ingen jätteuppoffring. 


28 mars 2014

Teknikens under

"När jag jobbade som IT-tekniker..." började han meningen på fullaste allvar. Jag var lite för trött efter min tidiga flygmorgon. Bröt ihop. 


 
(det projektorn står på är en konferenstelefon) 

27 mars 2014

Bästa posten

Fick ett julkort idag. Med extra paljetter i kuvertet. Det är bra att vara faster.


26 mars 2014

Tittar tillbaka

Tillbringar ännu en kväll på ett hotellrum. Visserligen på mitt favvoställe, men nu har det varit många nätter på Scandic Vulkan den senaste tiden. Jag har redan bloggat idag, internbloggen som jag driver på vårt intranät är inte med i Blogg100, men den ska ändå ha sitt. Speciellt när det nyss varit Webbdagar och man gärna vill dela med sig. Så... inspirationen lyser med sin frånvaro. Och för att hitta nåt att skriva om rotade jag runt lite i gamla filer på datorn. I mappen 091009 hittade jag den här bilden.


Året är 2009. Kvinnan på bilden  har nyligen landat ett fast jobb på Statoil efter ett år som konsult. Hennes ögonbrynspiercing har fortfarande inte läkt som det var tänkt, och inom bara någon månad kommer hon att ta bort den för gott. Gruppen befinner sig på söderkrogen Marie Laveau (än idag är ingen säker på hur man stavar det). Av klädseln att döma är det fredagkväll och troligtvis har after worken pågått ett tag. Mannen i grå kofta berättar troligtvis en slumpmässigt vald historia om något tufft teränglopp där folk plågas på olika sätt. De andra skrattar. Den snygge mannen i kavaj var med största sannolikhet med i nämnda lopp och plågades på olika sätt. Han och kvinnan på bilden har ett knappt halvår tidigare delat en tete a tete efter en sen afton i festens tecken. Dock är det ingen som anar att de två knappt två och ett halvt år senare kommer ta beslutet att flytta ihop i en lägenhet i Vasastan. Bara ett kvarter därifrån är mannen i grå kofta just då på god väg att bli far. Inte heller det anas den här fredagen på hösten 2009. Här är det bara en uppsluppen aw på Söder. Precis som vanligt.

25 mars 2014

Kulturella jag

Jag har en chef som jag inte har känt så länge. Han har dock redan en tydlig bild av mig - lite oväntad sådan. Nämligen att jag lever det kulturella storstadslivet i Stockholm. Tydligen har det varit mycket av aktiviteter när han frågat om helgen varit bra. Notera dock att han jämför med sin egen tillvaro som nybliven förstagångsfar. 
Fast visst händer det väl en del. Hittills i år har det ju varit ett par resor, mycket bio, många restaurangbesök, minst ett teaterbesök, några bruncher och enstaka museer. I lördags var vi och tittade på kläder från Game of Thrones. Bara en sån sak. Så någon poäng kanske han har, chefen.


24 mars 2014

Jag vet inte

"Blogga om otrohet och krossade hjärtan." Hm nja kanske inte idag. Klockan är sen. Och kanske inte med mina begränsade andrahandsupplevelser. Är det ens intressant vad jag tycker? Det är väldigt lätt att stå utanför och tycka saker. Men jag har inte varit med om det själv. Jag har inga råd att ge. Mitt enda råd idag var att sluta tro att det är ett beslut som ska fattas. Det känns för sent för det. Det som gäller nu är reparationsfas. Äta, sova, prata, jobba. Lappa ihop. Så småningom lyfta blicken. Framåt, inte bakåt. Det var mitt råd. 
För mig känns det helt rimligt. Men jag har inte varit där. Så jag vet inte. 

Jag bäddar ner mig med Bob och Boo och känner mig rätt nöjd med just det. Att jag inte vet. 

Kalas

Dagen fylldes med kalasande familj och barnpassning. Och avslutas med en liten övernattande trasa i soffan. Det svänger i livet. 

22 mars 2014

Fredagstacomyset

Så... Begreppet fredagsmys verkar ha fått tillökning. Fredagstacomys läser jag över hela fb på lördagsmorgonen. Och det är ju härligt. Tacos är gott och på något sätt känns det väl bättre än pizza varje fredag. 
Så till dig som ägnar dig åt det mexikanska myset vill jag bara ge några tips. Det finns nämligen numera flera alternativ till köttfärsen. Både quornfärs, vegofärs och nu även vego tacofärs. Den tredje ska jag själv testa idag är tanken. Grejen med färs och tacos är ju att det är kryddningen och alla tillbehören som är grejen. Inte det faktum att det är just kött man äter. Det betyder att tacos faktiskt är en av de rätter som är allra enklast att byta ut till ett vegetariskt alternativ - man märker liksom ingen skillnad! Som gammal köttätare vet jag. Fundera på saken.
Skulle du sen ändå känna att fredagstacomyset verkligen inte blir sig likt utan att det ingår djurdelar i ingredienserna... Ja då kan man ju faktiskt passa på att verkligen LADDA för sitt tacomys, genom att äta vegetariskt till lunch. För att liksom ta sats och verkligen njuta av tacofärsen sen. 
En gång kött om dagen är bättre än tre gånger kött om dagen. Och gör tillvaron lite mysigare för oss alla.
Så enjoy tacomyset! Det ska jag, fastän det är lördag.


21 mars 2014

Glömde nästan

blogga idag... Hundra dagar är många dagar. 
Hittade en bild från förra våren, tagen på MyNewsDesks takbalkong när himlen fylldes med ballonger. 

20 mars 2014

Bobvakter

Den här helgen passar vi Bob. En av världens minsta hundar. Känns det som. Och ack så söt. Idag var det hämtning och han stannar ända tills på tisdag när G och Malin kommer hem igen. 
Mycket gosigt fluff i sängen mao.


19 mars 2014

Födelsedagsfrukost

Idag var det väckning kl 06. Inte jättetidigt jämfört med en oslodag, men rätt tidigt för att vara en Stockholmsdag. Syftet var att göra födelsedagsfrukost. Vilket betyder macka, bullar (inköpta igår), yoghurt, juice och... Varm O'boy med grädde. Oj vad längesen. Med minimaränger. Javisst. Jag är en bra flickvän. 
Resten av dagen har delvis tillbringats i väntan på Farang-middag men också tillbringats på Webbdagarna. I år gick jag dit helt själv, vilket innebar en traditionsenlig mingelångest under större delen av frukostproduktionen. Som tur var sprang jag på Ludde nästan omedelbart och kände mig genast inte så solo. Och nej, det var inte bara tur såklart. Jag har ju ändå efter nu ganska många år som digital ett litet men fint kontaktnät. Och alla är på Webbdagarna. Utmaningen är snarare att ta sig över tröskeln att klampa fram till folk man träffar en gång om året och prata jobb. Det gick bra. Såklart. Mingelångest är trams. Och imorgon väntar ännu mer global inspiration.

18 mars 2014

Tyst

Dagens bild är från Flytoget på väg till Gardermoen. Här är det nästan tyst. Bara danskarna pratar. 


17 mars 2014

Om renhet

Jag blev så himla upprörd. Så jag blev tvungen att fundera på varför. 
Utställningen Purity på Fotografiska porträtterar pappor och döttrar i samband med att de deltagit i så kallade Purity balls. Flickorna och papporna berättar om varför de valt att signera ett purity-kontrakt med varandra. Både i text och i högtalarna får man veta mer om rationalen bakom.

De pratar om renhet. Om ansvar. Om faderns roll som beskyddare av dottern, tills den dag hon gifter sig. Det vill säga tills en annan man ska ta över ansvaret. Jag som precis läst om kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige. För inte ens hundra år sedan blev man inte myndig som kvinna i Sverige. Man var i faderns omvårdnad tills man gifte sig. Då tog maken över. Detta var ett av de stora hindren för kvinnlig rösträtt, för man kan ju inte rösta om man inte är myndig. Man kan heller inte ta ansvar för en egen ekonomi för den delen eftersom man inte kan ta några lån eller signera några dokument. Detta var nästan hundra år sedan i Sverige. Och de må låta som en kort tid (det tycker jag) men Purity handlar om idag. Formaliteterna må vara annorlunda, men synsättet är detsamma. Kvinnan ska skyddas, vara passiv, vänta på en make och uppfylla sina plikter. Det har hon lovat sin far.
 
Det första som slog mig när jag kom in i salen var hur unga flickorna verkade vara. Tonåringar, javisst, det hade man väl väntat sig, men en del såg inte ens ut att vara tio år. Och det är bara flickor. Och pappor. Inga mammor, inga söner. Det kan alltså orimligen handla om tro. Det handlar om könsmakt. Och det handlar om skuld. Sex skuldbeläggs och det skuldbeläggs med en ganska tuff gisslan; lojaliteten till sin far. De här småflickorna blir liksom skyldiga till något de inte har gjort, under hotet att deras pappa ska bli besviken om de missköter sig. Genom att växa upp.

En enda pappa nämde sina söner. Och hur han skulle göra samma överenskommelse med dem. Inga andra söner nämndes. En pappa förklarade hur alla män var likadana och bara ville "en enda sak". En ingrodd, äcklig syn på män och sex. Och som skulle lösas - inte genom att guida den här unga männen "rätt" utan genom att hans dotter ska känna sig smutsig, känna skuld, om hon har sex med någon.

Den här synen på kön, sex och makt lever och frodas. Och jag blir så upprörd. De är så unga och de får så mycket skuld och så mycket ansvar, inte bara för sitt eget agerande utan också för de unga männens. Det gör mig upprörd. 

16 mars 2014

Jag luktar häst

Och jag är trött, lite frusen och ganska mör. Hela dagen har spenderats på Wirsbo Herrgård tillsammans med kollegor och lilla Poo. Jag hade på förhand flaggat för att jag gillar stora hästar och det fick jag genast äta upp. Dagobert, aka Lilleman med mankhöjden 178 ståtliga centimetrar och ett steg som fick mig att studsa ur sadeln var min kompis på förmiddan. Helt sjukt jobbigt att studsa så mycket att man känner sig som en nybörjare. Magiskt snäll dock, kanske grundat i ödmjukheten jag misstänker sätter in när man lever sitt liv med bara ett öga.
På eftermiddagen väntade ett något mindre uppdrag, surbaggen Lands Edvard (ja, så heter han). Nytävlad av självaste ridläraren minsann och med stor ambition. 
Vi hängde även med Gringo, Gudrun och Dobler idag. En kall, lång och slitig dag, men alldeles alldeles underbar.


15 mars 2014

Bröllopspresent

Förra sommaren, när vi levde och andades bröllop i tre månader, var the issue of bröllopspresenter ständigt närvarande. Ska man ge en? Vad ska den kosta? Vem ska man ge ihop med? Vi följde stenhårt taktiken att göra som paret bett om. Vill de ha pengar till sin jorden runt-resa, fine. Ingen present alls, fine. Upplevelser, fine. Den sista löstes in idag. I Uppsala av alla ställen. Vem vill inte få en present i form av Uppsala i mars? Ingen tackar nej till det, tänkte vi.
Tågresa och en riktigt god middag på Aaltos blev presenten. Mer originellt än skålar och ljusstakar. Och helt enligt parets önskan. 

14 mars 2014

Pluggar och återupplivar

Det är ju inte så lång tid kvar nu.

13 mars 2014

Post karaoke

Avslutar dagen med lite ont i halsen. Inte en skolad röst, så att säga, och det tar på krafterna att yla på max till Living on a prayer, What's up och Waterloo. Ikväll har Norsk Karaoke fått en ny innebörd för brudarna på Marketing. 




12 mars 2014

Appkompisarna på hotellet

Några hotellnätter till då. Fyller på min samling av bonuspoäng. Vardagskvällar på hotell innebär mycket umgänge med telefonen. Närmare bestämt med mina favvoappar...

Dragonvale. Världens bästa spel om man som jag gillar söta drakar. Detta är ett klassiskt bygga-park-spel där saker som byggen, parningar och uppgraderingar tar olika mycket tid. Drakarna finns i nästan 200 arter i olika blandningar och teman. Kring jul kommer Mistletoe, Gift och Reindeer. Till Halloween kommer Zombie, Bone och Ghost. Och så vidare. Jag är hooked. Och jag har varit hooked i över två år. Maj gad.

Blendoku. På SVT Morgon-tips från Julia Skott testade jag det här färgordningsmatchningsspelet. Nu har jag köpt alla extra banor som finns att köpa och det är med skräck jag insett att jag spelat klart spelet om bara tre banor. Det här spelet är bäst i paddan, men som hotellkompis funkar de enklare banorna bra i telefonen också. Det här är ett av få spel som jag faktiskt felanmält - efter en uppdatering försvann mina köp och gjorda banor. Fick supersnabb och trevlig hjälp så min betalningsvilja bara ökade. Me like!
Blendoku kan man också spela offline, så det är ett superspel att ha med sig utomlands när man inte gillar att roama.

Ruzzle. Jadå, jag gör ingen hemlighet av min mainstreamighet. Jag gillar Ruzzle. Tyvärr har jag stagnerat lite i utvecklingen och jag kommer inte mycket lägre känns det som. Fast mellan 80 och 110 ord kan man säga. Ruzzle är ju lite speciellt eftersom det kräver två minuters total ostördhet, vilket gör det till ett perfekt hotellsällskap en vanlig onsdagskväll.

Quizznörden i mig ska också ha sitt, så jag småanvänder både QuizCross och ExQuizit. QuizCross är lite roligare när man är ensam eftersom man spelar mot någon. Det blir ju lite mer socialt. ExQuizit är kanske världens bästa billek om man gillar frågesport, men jag har spårat ur lite och spelar för mig själv också. Det finns lite belöningssteg och sånt som triggar en nörd som jag.

Ah well. Jag har ju nåt att göra i alla fall. Allt för att slippa sätta sig och tagga i ordning sin blogg, som jag brukar säga. Gonatt.

11 mars 2014

Det här var ju lite konstigt

Jag har inte bestämt mig än för om jag tycker det är kul.


10 mars 2014

Sväva som en skugga

Shadow är en liten vit häst. Han bor på Lidingö och jobbar som ridskolehäst på Stockby Ridskola. Shadow gillar att springa fort. Helst så fort så att fötterna knappt nuddar marken. Ju mer han får springa desto fortare ska de det gå. Fortare fortare. Men Shadow är också en vänlig själ. Och han vill gärna umgås och trivas med den som sitter på ryggen. Och oavsett vem det är så vill den aldrig att Shadow ska springa sådär fort. Så Shadow kämpar och kämpar med att komma ihåg att bromsa. Och oftast går det bra. Om man tar en sak i taget och inte allt på en gång. Då fungerar det att behålla lugnet. Men ibland blir det bara för mycket. Och det går fortare och fortare. Det är då man måste hjälpa till lite. Och sluta nöta. Ta en paus en stund. Gör något annat. Andas. Sänk kraven. Andas. Prova igen när lugnet är tillbaka. Eller prova något helt annat. Lille Shadow gör alltid så gott han kan. Ibland måste man bara pausa först.

 

09 mars 2014

Dagens bild från igår

Jag tar en bild om dagen. Det gör jag på instagram under hastaggen #enbildomdagen. Den kommer att vara min out de Blogg100-dagar jag verkligen inte kan hitta ett ämne. Som idag. Jag har spenderat större delen av dagen i en bil. I baksätet. I mitten. Med ena sidans säte nedfällt och lastat med skidor och en snowracer. Det betyder att även en person med mindre bakdel än min bekvämt tilltagna, skulle finna sittytan något begränsad. Mina höfter har varit gladare. Och inspirationen varit större. Så Dagens bild från igår...


Den tog jag när jag satt i hundsläden och Tobbe körde. Jag hade redan kört en bra stund. Som vanligt när jag tycker att något verkar lite scary vill jag gärna börja. Så jag körde först, upp för berget. Och Tobbe sen, ner för berget. 
Enda styrmedlet var bromsen, som man använde i olika grad. Så fort man släppte minsta lilla drog det iväg framåt. Sjukt coola djur! 
Jag brukar ofta göra en poäng av att jag inte ägnar mig åt djurturism. Det är ju inte helt sant. Jag rider gärna när jag är utomlands och det här med hundspann har jag velat göra länge. Det motiverar jag med att jag har såpass bra koll på hästar och hundar att jag kan se om de inte mår bra. Mina ridturer har mestadels varit på ridläger där allt kretsar kring hästarna. Eller safariturer. Oavsett är det ganska lätt att bedöma förutsättningarna. Jag drar gränsen där. Kameler, elefanter och andra turistattraktioner ägnar jag mig inte åt. Inte heller djurparker på turistorterna. På samma sätt som jag inte vill att mina pengar finansierar en vidrig köttindustri vill jag heller inte finansiera en turistindustri där djur utnyttjas eller plågas. Konsumentens enda maktmedel.

Slädhundar. Älskar sitt jobb. Välskötta. Glada. Sociala. Vi hade en helt magisk dag, bästa möjliga snödag för en ickeskidåkare. 

08 mars 2014

Grattis på dagen då då

Ok så trots att jag är i Sälen och jag har haft en grym dag med hundspann, som jag har velat köra i evigheter,  och jag gärna hade berättat om det nu, så är det ändå 8 mars. Och eftersom jag gjorde ett litet räkneexperiment för ett par veckor sedan, när jag hade lite tråkigt, på ämnet så tänkte jag istället passa på att dela med mig av det. Jag har funderat mycket på det här med strukturer nämligen. Och det faktum att de är så himla svåra att upptäcka. Det går liksom nästan alltid att, på micronivå, förklara varför saker ser ut som de gör. "Vi är ju ett gäng kompisar som gör en poddcast", tex är en helt giltig synpunkt. Jag tycker också det. Att just det kompisgänget består bara av män är ju inget konstigt i sig. Exemplen är många och oftast är det svårt att argumentera emot just DET tillfället. Men när man radar upp de här tillfällena och argumenten bredvid varandra i en lång rad, då har vi en struktur. Och någon gång tänker jag att man måste börja ifrågasätta alla dessa enskilda tillfällena, annars kommer vi aldrig ändra strukturerna.

Så... mitt räkneexperiment. Jag tog de tio överst listade filmerna på sf.se, alltså de som de flesta svenskar ser just nu. Och så slog jag upp dem på imdb och listade de översta tio skådespelarna i den ordning de castats. Huvudroll och överst på listan fick tio poäng, och längst ner på listan fick en poäng. Alla filmer fick alltså poängen 1-10, fördelade på kvinnor och män.
Se det som en klassiker; tjejerna mot killarna.

Så här gick det.

422 till killarna och 137 till tjejerna. Nu finns visserligen filmen Monuments Men med på listan (ännu en grabbmysig film med Matt och George - tänk bara tillbaka på alla Oceansfilmerna, männen som pratar med getter, Inglorious basterds,,, ja ni fattar), och man hör ju redan på namnet att här har vi inte släppt in några kvinnor. Men tillsammans i botten med den ligger Bamse. Och det gör mig ledsen, för Bamse var en av mina favoritserier. Tyvärr minns jag också att tjejerna i Bamse har en liten undanskymd roll i skuggan av kompisgänget Bamse, Lille skutt och Skalman. Brummelisa var liksom hemma och födde barn och fick inte vara med på äventyren. Jag tyckte alltid att det var tråkigt. Och det var trettio år sedan.

Frost har ju framställts som en riktig tjejfilm och en trendbrytare för Disney. Och mycket riktigt blev den bäst på den här listan; både 10:an och 9:an är tjejer. Men tjejerna förlorar ändå stort! Och det säger ganska mycket. Man uppfattar filmen som en tjejfilm men kvinnliga huvudpersoner - men männen är ändå fler. För mig är det faktum att vi TROR att det är en kvinnodominerad film fast det inte är det, beviset på att vi befinner oss i en struktur. Vi är så vana att männen alltid är fler, har större roll, driver handlingen, att det är det normala. Vi uppfattar på något sätt att kvinnor som tar en lite större roll, tar över helt.

Vi tror ju gärna att vi är så jämställda i Sverige, och jag hade en naiv bild av att de svenska filmerna på listan skulle vara jämnare än de amerikanska. Men nej. Vi ska nog sluta tro så gott om oss själva. Bara det faktum att Peter Magnusson castat sig själv i de tre översta rollerna säger kanske allt.

När jag gjorde den här listan funderade jag först på att göra om den med jämna mellanrum. Tyvärr tror jag inte att resultatet kommer ändras så mycket - lika svåra som strukturer är att se, lika svåra är de att ändra. Så mitt nästa räkneprojekt blir nog något annat än filmer. VD:ar kanske.

Glad 8:e mars!

07 mars 2014

Skidsemester

För en ickeskidåkare är en långhelg i Sälen inte drömsemestern. Men med regn, dimma och blåst blir det inte så mycket skidor. Då blir det mer spela bilspel, airhockey, läsa böcker och äta godis. My type of skidsemester.
Imorgon hundspann. 

06 mars 2014

Hjältarna på bussen

Ikväll åker jag buss. Har avverkat drygt tre timmar och så fort chauffören har ätit klart sin vägkrogsmiddag väntar drygt tre timmar till. Bussen har ganska sköna säten och wifi. Så vi har fällt tillbaka sätena och tittar på Heroes. Ja... Exakt. House of Cards betades ju av så himla fort. Och man måste ju titta på nåt i väntan på GoT. Och så har vi ju inte sett Heroes. Och den är ju rätt bra liksom. 
Bussresan ska hålla på ett tag till. Ända till Sälen. Minst två avsnitt till med andra ord.

05 mars 2014

Tandkött som en sjuttonåring

Nej det är inte mig den rubriken handlar om. Det står helt klart efter mitt livs första besök hos tandhygienist. Jag har tydligen snarare tandkött som en pensionär. Efter en timmes tandstensskrapande med lokalbedövning var jag ganska omtöcknad. En märklig och mycket blandad känsla, som ett vacklande mellan magiskt ny och rengjord och å andra sidan djupt kränkt.
Fick med mig en påse tandtrådsgrejer och en massa förmaningar. Om ett år får vi väl se hur det har gått för dig. 

"Jag avvänder minsann tandtråd varje dag. Och munskölj också, två gånger om dagen. Och så har jag också tandkött som en sjuttonåring". Ok, vad bra då. Själv är jag nöjd med att jag i alla fall kom ihåg att ta av mig de blå plasttossorna den här gången.

04 mars 2014

Jättegifflar och 28 meter toapapper

En viss huslig sida har börjat visa sig hos Z. Försök två på hembakade bullar resulterade i provsmak av något som jag mest vill beskriva som jättegifflar. Jättegoda. Thaimat blev det också som brukligt, och... såklart tennis. Ständigt denna tennis. Med tanke på hur helt ointresserad jag är av denna sport spenderar jag verkligen orimligt mycket tid på att prata om tennis. Men det handlar ju inte om själva sporten. Även om formatet gör den väldigt lämplig att arrangera turneringar för. Det handlar ju om arrangemanget. Kommunikationsplaner, filminspelningar, giveaways, roll-ups, menyer, formulär, undersökningar och hundra andra pyssel. Det är ju det det handlar om. Vår egen turnering. I år med deltagarrekord. Det har vi redan förutspått, trots att det är flera veckor tills anmälan ens öppnar. Vårt femårsjubileum blir legendariskt. Så en bulle till, och lite mer tennisprat.



Dagens lärdom: det är 28 meter toapapper på en rulle.

03 mars 2014

Ironi

Det verkar inte bättre än att det är lunchyogan som gör att mina måndagar alltid blir stressiga. Dammit.


02 mars 2014

De har frontat med hästtidningar

För den gemene mannen (vem det nu är, honom har jag aldrig mött) går ett internationellt världscupevent oftast obemärkt förbi. I alla fall om det handlar om hästar. Även om hela världseliten är på plats och rider på hästar värda .... jag vågar inte ens gissa faktiskt, men mångmiljonbelopp. "Jaha, är det det nu, det har jag missat."
Runt Scandinavuim myllrar det av folk. Volvo är på plats och visar upp sig. De flesta bär på fulla kassar som det sticker upp spön ur. En och annan hästskit på trottoaren. Här är det ingen tvekan vilken cirkus som rullat in i stan.
Men i resten av stan lever livet som vanligt. Utom på Centralstationen. För när hästfolket samlas för årets händelse kommer de den här vägen. Och på Pressbyrån har de frontat med hästtidningar. Och även om det är i rent affärsstrategiska syften som de här tidningarna står längst fram så värmer det mitt hästälskande hjärta. Någon har förstått att det finns en marknad här. Och när man blivit en marknad och tillhör en konsumentgrupp, då betyder man något. Även om alla andra har missat grejen.
  

01 mars 2014

Hotellmorgon

Årets Blogg100 börjar i en hotellsäng i Göteborg. Hotell? undrar du. Ja, den här gången är det hotell. Finrestaurang, museer och hästshow. Som semester nästan.
Ju mer tid som läggs mellan mig och min uppväxt och tillvaro här, desto mer nostalgisk blir jag över att komma hit. Allt är fint, allt har en historia som jag vill berätta. Stadsteatern till exempel. Lång historia. Den handlar om en återträff som blev till en vänskap som blev en bästa vänskap. Som idag inte längre bara innehåller långa promenader utan också en tennisturnering och märkliga konserter. Eller Bältesspännarparken. Just nu en uppgrävd ödemark, men jag minns den där magiskt varma sommaren med världsmästerskap i stan, räkfrossa på Avenyn och två fnissiga tonåringar på gratiskonsert med nåt coverband från after skiernas förlovade land. Så fnissiga att det blev alkokoll från vakterna i närheten. Och Ullevi. Sagan om lillasystern som följde med brorsan på fotboll, inte så mycket för fotbollens skull utan mer för att få göra trendiga garnflätor i håret och hänga med brorsans kompisar. Det där året då Europa kom på besök och fick se sig besegrade av änglarna. 
Såna historier. Som man får berätta på en liten helgsemester.