04 december 2014

- Jag skull aldrig kunna, sa hon

- Det är bara FÖR gott. Jag skulle aldrig klara mig utan.

Men det började med att vi pratade om julbord. Och jag sa att det inte är en så stor issue att jag inte tänker laga julbord när jag för första gången ska hosta julen, för det är nästan ingen kvar i familjen som äter kött. Så följde sedvanliga Men vad äter du då? En vanlig dag? Får du i dig det du behöver?
Är det inte jobbigt? Måste du inte planera all mat hela tiden?
Och jag svarade som vanligt Vet inte, mat. Vad äter du själv? Ja jag har inte dött de senaste fyra åren. Jag äter som sagt ägg och en del fisk. Inte bara rötter. Nej det är inte jobbigt. Det HÄR är jobbigt. Nej. Jag gör detta för att jag är lat och inte orkar ta reda på var all mat kommer ifrån som jag äter. Detta är min safe att jag inte får i mig skit och att jag kan äta med gott samvete.

Den här processen tog en stund. Det gör den alltid. Och jag låter så jävla smart och präktig och allvetande och sansad och inte alls vegohetsig. Och jag pratar inte om djurplågeri, vidriga stallar, stressiga slakthus, långa transporter, att djuren blöder till döds. För det vet jag att man inte ska göra om man ska bli hörd. Ingen vill höra det där.

Och jag berättade att jag tycker om kött, men att jag inte för en sekund saknar det trötta vardags-slask-köttet i kinagrytan eller sönderbankade lövbiffen. Att jag hellre äter the occasional hjortstek om det skulle komma i min väg. Och verkligen njuter. Och det låter så fint och smart och samhällsbra.
Och alla håller med. Men det går inte att ta in.
- Det är bara FÖR gott. Jag skulle aldrig klara mig utan.

Jag slutar alltid ensam.

Inga kommentarer: