31 mars 2013

#Blogg100; Transportdag

Sju timmar ganska exakt, Göteborg - Knivsta (lämna av bil) - Stockholm. Då ingick ett totalstopp för olycka utanför Jönköping. Nu Gonatt.
I leave u med bild på påskpysslaren och hans sax.


30 mars 2013

#Blogg100; Glad påsk!



#Blogg100; Påskpynt

Lemurer i påskägg som gosedjur. Vet inte om det blir bättre än så.

28 mars 2013

#Blogg100; Road trip

Påskhelgen har formellt börjat, och den började med en roadtrip. Med på resan följer som alltid Sveriges Radio. Idag i form av P3 dokumentär om Billy Butt, och om Hormoslyret. Och där den första ledde till diskussioner om rasism vs sexism och hur olika branscher fungerar, så ledde den andra till frågor om medborgarförakt och demokrati. Verkligen en magisk reskamrat.
Däremellan lite Melodikryss. Mest för att höja stämningen och ena leden. Tack SR för sällskapet idag.

27 mars 2013

#Blogg100; Morgonyoga med gris

Man tar den högtalare man har, så att säga, så idag fick grisen också köra morgonyoga.

#Blogg100; Louis2

Det här var ungefär vad vi såg. Tack Nie för biljetterna!


25 mars 2013

#Blogg100; Det bästa med sociala medier

Och idag blir det jobbperspektivet. För tänk om vi hade gått ut med en kampanj som den här och samtidigt INTE haft chansen att prata med våra kunder? Det är en hyfsat komplicerad lansering på en väldigt komplicerad marknad, en marknad som dessutom påverkar väldigt många människors vardagsekonomi. Det här engagerar många. Vilken tur vi har som kan prata om saken, förklara vad vi menar. Och vad lyckliga vi är som får jobba med något som så många bryr sig om! Och att vi kan få höra direkt från kunderna vad de tycker och inte tycker, vad vi lyckats få fram och inte lyckats få fram. Det är det bästa med sociala medier. Idag i alla fall.

24 mars 2013

#Blogg100; födelsedagsvecka

Jodå, veckan började ju som du redan vet med en baluns modell större, på Gröna Lundsteatern med Så ska det låta På spåret. Fortsatte med födelsedagsfikamiddag på själva dagen, familjemiddag dagen efter och utspridda presenter från kontoret. Avslutades igår med livepresenten Louis C K på Globen. Man kan nästan tro att någon i huset har fyllt jämnt.

#Blogg100; Louis

Det här var roligt! Tell u all about it tomoro
💤

22 mars 2013

#Blogg100; Saker jag har funderat på idag

Först så har jag funderat på det där med endorsements på LinkedIn. Det dyker ju upp titt som tätt i ens flöde att folk rekommenderar varandras goda kvaliteter. Jag har gjort det. Och jag har blivit endorsad. Men vad betyder de där egentligen? Om det är en bekant till mig som går i god för att jag kan någonting, är det sant då? Bara för att jag jobbar med en sak betyder inte det att jag är kompetent inom det området. Tyvärr. Så om man inte jobbar ihop eller har kommunicerat i jobbsammanhang känns ju de där kompis-rekommendationerna ganska meningslösa. Och vad säger det om endorsements som andra får? Bara funderar lite.

Sen så har jag funderat på att skaffa en gård. Jag vill ha mycket plats. Och en massa roliga djur. Man kan ha en kossa till exempel. Och en gris. Kanske en åsna. Det skulle jag gilla tror jag. I alla fall på sommaren. Saknar fortfarande, drygt fyra år senare, inte vintrarna i stallet.

Och så har jag funderat på hur jag ska få tag i den där Platinum-draken. Den verkar ju helt sjukt omöjlig att få fram. Min nästa plan är att förbättra mina drakar ännu mer för att öka chansen.

Jag har också funderat på hur jag ska bygga fler broar i vårt företag. De allra flesta avdelningar är inte vana att prata med varandra och det hade varit bra för oss alla om vi blev bättre på det. Så det har jag funderat på en stund. Resultatet? Jag kommer gå rakt på och förklara varför jag tycker det vore bra att de pratar med varandra istället för bara med mig. För en avdelning i taget. Och så kommer jag sätta upp plattformen åt dem. Tror att det kan vara en bra approach just nu.

Nu under eftermiddagen har jag funderat lite på om jag vill gå på klubbkväll på Åhlens. Bestämde mig helt sanningsenligt för att jag är lite för pank för det efter helgens bravader, så det får vara. Tyvärr.

Jag har funderat på - som i princip varje dag - varför det är så svårt för säljare att höra vad jag säger på min telefonsvarare. Jag har inte tid att lägga på att prata med alla som vill sälja på mig saker. Ni är JÄTTEMÅNGA! Jag vill få underlag skickat till mig på mail. Lovar att titta och lovar att svara. Men ring mig inte. Jag kommer inte svara den 53:e gången heller.

Och. Jag har funderat på Afrika. Och vår resa dit i höst. Jag orkar inte mer kyla nu. Allvarligt. Enough. Funderingar på Afrika värmer.



21 mars 2013

20 mars 2013

#Blogg100; Kvällspromenad

Sett i St Petersburg igår kväll.

19 mars 2013

#Blogg100; Svansjön

Idag har jag sett Svansjön. I St Petersburg. Exakt så coolt som det låter och precis så stor upplevelse som man kan tänka sig. Jag är väldigt lyckligt lottad.

18 mars 2013

#Blogg100; Att fixa ett kalas

Dammet börjar lägga sig nu, efter ett av mina bästa - om inte det allra bästa - festfix ever. Det här är vad jag har ägnat de senaste månaderna åt...

Min sambo har ett specifikt intresse och en talang därtill; att ordna frågesporter. På de flesta fester och sammankomster vi deltar på kommer ett musikquiz, melodikryss eller som senast på nyår; ett Jeopardy. Så vad ger man en sådan man i 30-årspresent? En egen real life game show förstås! Idén var inte helt min egen, det kan jag villigt erkänna. IT-Daniel och Z bidrog till en början med lite brainstorming. Till exempel skulle vi "låna" På spåret-studion och ha show. Inte en helt realistisk tanke.
Jag valde till slut att sno hans eget favoritkoncept Så ska det låta På spåret, en kombination inte helt oväntat av Så ska det låta och På spåret. Valde en lämplig lokal, i det här fallet Gröna Lundsteatern, som har en lagom stor scen och som storleksmässigt passar bra för de uppemot 100 gästerna jag bjöd. Fyra tävlande, två lag med två i varje utsågs, samt en domare. Arbetet började i november förra året och den första resans filmer spelades in första helgen i december. Det var från Trosa och vi frågade lite om Hedebyborna och om salt bland annat. Därefter började inbjudningarna. Som för övrigt även innehöll uppmaningen till alla som skulle ut och resa att spela in en frågefilm från sin destination. Och intresset var stort. Jag fick skriva frågor för Istanbul, Marrakech, Gran Canaria, Andorra, Taipei, Göteborg, Melbourne, Södermalm och St Lucia. Därutöver gjorde jag två Vem där, det stressigaste momentet i På spåret, men definitivt det roligaste att bygga själv. Textremsan från Dobidoo fick också plats, mest för att ha något att aktivera publiken med, och för att jag redan hade några sådana liggande sedan en fest för ett par år sedan. Från Så ska det låta lånade jag Recitationen som lästes av gäster. Resultatet blev en nästan tre timmar lång show med deltagande gäster.
Huvudpersonen i fråga visste ingenting. Och det förblev så hela vägen fram till showstart. Han var dock en väldigt lycklig programledare hela kvällen. Och kommer nog minnas sin 30-årsdag hela livet.
Nu återstår för mig att dels ta mig tillbaka till en tillvaro där jag kan dela livets små detaljer med min karl igen utan att vara rädd att försäga mig. Och att hitta ett sätt att konceptualisera och tjäna pengar på de hundratals timmar jag lade på att planera, bygga och skriva manus till showen. Och så återstår att hitta sätt att betala tillbaka alla de timmar som andra har fått hjälpa till med projektet.

Oavsett är jag väldigt väldigt nöjd. Sambon är väldigt väldigt glad för sin present. Och det har satts en ny standard för hur man firar 30.

17 mars 2013

#Blogg100; Godtycklighet

Wow. Det här tar sig nog in på topp tio dummaste grejerna jag läst. Men skönt att man själv kan bestämma vad av det man säger som man behöver stå för. Fast om man jobbar med kommunikation 2013 och tycker Twitter är på låtsas... Jag vet inte. Jobbar man med kommunikation då?

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article16434082.ab?partner=wwwredirect

16 mars 2013

#Blogg100; Äntligen

NU får jag sluta ljuga. Äntligen.

15 mars 2013

#Blogg100; publiken

Nu är jag här igen. Sitter och väntar i Filmhusets korridor och dricker lite (varning reklam) Cola Light. Dags för Veckans Svensk att börja snart. Helt ärligt, ett program som jag inte hade tittat på. Men Z insåg att han lever drömmen. Och då kommer man hit.

14 mars 2013

#Blogg100; Visum

Det har visat sig vara svårare än väntat att skaffa visum till Ryssland. Men... pass, passfoto, inbjudan, försäkringsintyg och en ansökan senare verkar vi vara på banan och ska nog komma iväg som planerat. Lite rädd är jag allt. Ryssland länns lite läskigt. Just nu umgås en cocktail av skräck, förväntan, nyfikenhet och såklart den vanliga känslan av "blä, resa nu igen" i min kropp. Men jag hoppas på balettbesök. Och jag hoppas hinna se lite av stan. Mindre än ett dygn i St Petersburg. Får se vad det blir. Iik.

13 mars 2013

#Blogg100; Det lilla klövdjuret

Gjorde naglarna förra veckan. Jag vet, men det är min lilla lyxlast. Och den här gången var det precis lagom till Mello. Så rosalila glitter blev det. Med svarta mönster på ringfingrarna.
Jag tyckte direkt att det såg ut som att ett litet litet klövdjur varit framme. Sen har vi spekulerat fritt om vilket klövdjur som kan vara så litet.
Idag hittade vi det! Tack till Facebooks bästa sida, I fucking love science. Mouse deer, eller Chevrotain, heter den lille gynnaren som gått på mina naglar.



12 mars 2013

#Blogg100; Fulla flaskor

"Var det inte lite lite säkerhetstänk ikväll på Globen? Det var ju ingen kontroll av väskor o så. Normalt när man är här och det är sportevenemang får man inte köpa flaskor med korken kvar på heller."

Varför inte?

"Om någon kastar in en full vattenflaska med kork blir det väldigt jobbigt."

Hm. Jag tycker inte att det är för låg säkerhet på Globen när det är Cirque du Soleil. Jag tycker snarare att sportpubliken borde skämmas för att det ska behövas så mycket extra insats. Normalen i det här fallet måste ju vara att man ska kunna gå och se ett event - eller göra sitt jobb på en plan eller scen - utan att riskera skador. Tror att vi behöver sluta jämföra med hur det "vanligtvis" är, för ibland är det "vanligtvisa" helt vansinnigt.

11 mars 2013

#Blogg100; Min nya ryggsäck

Saker hänger ihop. Som koldioxidutsläpp och smältande isar. Och som prispress och hästlasagne. Och så lite mindre grejer. Som min packning och mina promenader. Det är tungt och gör ont att bära en av den moderna världens största laptops tillsammans med lite träningskläder en timme genom stan, tomte style. Lättare och gör inte ont att göra det med ryggsäck. Introducing the lösning; min nya ryggsäck. Den hade premiär idag. Dock utan laptop, men väl med test både dit och hem.
Resultatet? En riktigt tidig morgonprommis och en skön rask hemprommis. Och en helt stilla Drottninggata i morgonljus.

10 mars 2013

#Blogg100; Pescetarianen

eller Det är inte så sjukt svårt att äta med lite bättre samvete

Jag lärde mig begreppet pescetarian för inte alls längesen. Någon månad sedan tror jag till och med. Jag har väl alltid vetat med mig att jag inte riktigt är vegetarian. Men att det fanns ett så behändigt ord för mig och mina gelikar, det visste jag inte. Jag har skrivit om maten innan. Men eftersom jag fortsätter få frågan hur det fungerar egentligen så tänkte jag bara berätta om hur jag resonerar när jag köper mat. Och att det inte är så himla svårt.
 
Pescetarianism; är en slags kosthållning som innebär att man äter fisk och skaldjur, och även mejeriprodukter och ägg, men inte kyckling eller annat kött.

Tack Wikipedia. Men det faktum att jag äter fisk och skaldjur betyder inte att jag äter all fisk och alla skaldjur. Min guide i livet när det gäller fisk är WWF:s utmärkta fiskguide. Fisket i världen är komplicerat, precis som köttindustrin, och även om man inte möter riktigt samma brutala djurplågeri inom fiskenäringen så finns det stora miljömässiga konsekvenser av vår konsumtion. Alltså; tack WWF. Scampi går bort, ål går bort, tonfisk vågar jag extremt sällan chansa på. Och så vidare.
Jag har valt att äta mestadels vegatariskt. Jag äter alltså fisk eller skaldjur i undantagsfallet, kanske en eller ett par gånger i veckan, och då max en gång per dag.

Mejeriprodukterna jag köper är ekologiska. Yoghurt är fortfarande i princip omöjligt att hitta ekologisk, men jag hoppas fortfarande. Grönsakerna jag köper är ekologiska så fort valet finns. Och det gör det nästan alltid nuförtiden. Kortast möjliga transport brukar vara min ledstjärna när jag måste välja icke-ekologiskt. Väldigt praktiskt, för då får man hålla sina geografikunskaper fräscha också.
Jag är generellt skeptisk till butikernas egna varor eftersom det brukar innebära stor prispress i alla led. Gillar inte heller egna kvalitetsmärkningar. Jag gillar däremot Fairtrade och Krav eftersom jag vet vad de märkningarna innebär.

Konsekvenserna i vardagen då? Hur svårt blir det på riktigt? Inte speciellt. Sambon jag har är inte vegetarian, eller ens pescetarian för den delen. Han är fortfarande inte helt bekväm med att handla ägg eftersom jag sällan blir nöjd med hans val. Ägg, för övrigt är kanske den vara som är tydligast märkt med hur djuren har det. Kravmärkta ägg innebär att hönsen har inne- och utevistelse, pinne och rede. Ganska naturligt alltså om man kan använda det uttrycket. Dock har även han av både praktiska och djuretiska skäl också valt att drastiskt skära ner på sin köttkonsumtion. Även köttet som då och då inhandlas är Kravmärkt, svenska gårdar-märkt och så bra som jag antar att det kan bli i köttindustrin.
Och det är inte svårt. Det är bara att läsa. Ta ett par extra minuter nästa gång i affären. Låtsas att det är som att testa ett nytt varumärke. Man ska bara lära sig känna igen det man brukar handla, så går det lika snabbt.
Så. PK nog for ya? Jag äter i alla fall med ett ok samvete.

#Blogg100; Event

Globen i fredags gjorde ingen besviken. Cirque du Soleil kom till stan och levererade sin magiska Alegria, och även om jag hade väntat mig mer av story, liknande Ka, var det roligt, spännande, sorgligt, vackert. Och alldeles alldeles underbart.




Den stora finalen var inte riktigt såhär maffig. Men gåshud uppstod.



Gårdagen och Friends bjöd inte upp lika väl. Könsfördelningen i årets Melodifestivalfinal har förstås debatterats flitigt redan, men bortsett från den sorgliga fördelningen 17-1 och ett par oförklarliga uttalanden från generalen själv, blev resultatet en ganska tråkig föreställning. Det kändes som en ganska jämngrå sörja av pojkpop, där ingen stack ut speciellt mycket. Jag tillhör den lyckliga skara som fått själva Mello-skivan i min hand, och tar man bort Yohios härliga unika look och Antons coola dans, finns det inget med låtarna som drar iväg. Jag tycker inte det var konstigt att David fick lägst poäng av folkets röster. Inte för att låten är dålig, men för att han tävlar om samma röster i samma målgrupp som hälften av de andra bidragen. Louise, gubbarna och bananen i blöja var väl de som särskilde sig igår.

Med det sagt, arenan är cool. Dess storlek är cool. Stämningen igår var på topp. Vågen gick. Ballongerna viftades. Mobilerna lös. Mello på plats är alltid lite bättre.

Nu återstår bara att vila upp sig efter eventhelgen. Jag är lyckligt lottad.

08 mars 2013

#Blogg100; Magi

Alegria. Det var magiskt. Tack för julklappen.

07 mars 2013

#Blogg100; Post Dagarna

På kvällen efter dagarna är man lite matt. Har precis gått igenom anteckningar och bilder. Det ska ju bloggas imorgon. Jodå, det här är inte den enda. På intranätet finns minsann också Sussie i vida världen, fast lite annorlunda. Där kommer jag ägna de kommande arbetsdagarna åt att berätta om vad jag sett, hört och lärt mig, om vad vi gör bra och vad vi ska göra bättre. Jag kommer sprida vidare Webbdagarna, ett ämne i taget, troligtvis under hela nästa vecka. På det sättet kan jag skicka relevanta inlägg till varje del av företaget. Maersk-inspiration till HR. Niklas Myhr och Det goda transet till B2B. Och så vidare. För det är så jag rebellar internt. Och det är så jag har rebellat de senaste åren. Nätverkat, informerat, tyckt, tipsat, flirtat, hjälpt. Det rör sig. Och vi har nu dessutom ett socialt intranät. Med bloggar.

Men idag blir det inte. Hjärnan vill sova.
Imorgon är det Veckans svensk. Missar tyvärr. Vi ska på cirkus.

06 mars 2013

#Blogg100; Webbdag 1

Det var roligt att få sällskap av mina kollegor Evelina och Daniel till Webbdagarna. Man får alltid mycket mer ut av en konferens om man har möjlighet att summera och snacka igenom det tillsammans.
Mina intryck av dagen... För det första är det lätt att konstatera att jag är ganska långt ifrån den bransch jag delvis jobbar i. Det var inte många ansikten jag kände igen bland de 1500 personerna som var på plats. För det andra är jag betydligt mer imponerad av innehållet idag än jag var sist jag var med, för två år sedan. Vet inte om det är jag som har backat tillbaka i nivå eller om jag har tagi mig ikapp alla andra, men idag kändes innehållet relevant och konkret, och även om jag inte längre jobbar med att ta fram app åt mitt företag var det ändå kul och intressant att lyssna på skaparna av Quizkampen. Vi vill ju också ligga på topplistorna över nedladdade appar. Om än inte i spelsegmentet.
Sociala medie-spåret, inte helt överraskande, gav mig mest. Kanske framförallt Maersk som berättade om sin satsning i sociala kanaler, med utgångspunkt i employer branding och rekrytering. Högst aktuellt för oss och lite synd att man inte har med sig HR på en sådan programpunkt.
Ett gäng med superambitiösa tonåringar som har lyckats på YouTube fanns också på agendan. Och man blir ju galet impad. Tyvärr får jag också en besk smak i munnen av att man hyllar det faktum att en elvaåring och en tolvåring spenderar tre till fyra timmar om dagen med sin blogg. Jag vet inte om den typen av press ska finnas så tidigt. Eller så är det min pk-sida som har svårt att hantera att det är just smink och mode som dessa pre-pubertala tjejer bloggar om. Någonting hos mig slår bakut. Samtidigt vågar jag inte riktigt börja räkna hur många timmar jag själv lade ner på min hobby under upväxten. Kanske lika mycket. Men inte så tidigt. Nåväl. Målmedvetna var de i alla fall, och jag är impad.
Dagens behållning blev ändå nedladdandet av appen Healthy heroes, som förhoppningsvis kommer göra träningen mer motiverande framöver. Kolla in liksom:



Nu: gymmet. Nya webbtag imorgon!

05 mars 2013

#Blogg100; I brist på ponnylejon

... får man kanske nöja sig med det som erbjuds. Sötdöden idag igen...



03 mars 2013

#Blogg100; Skiddag

Med strålande solsken och ett par plusgrader kändes det inte helt rätt att sitta kvar inne. Till en början. Egentligen bryr jag mig speciellt mycket om Vasaloppet, men av någon anledning har jag alltid tyckt att det finns något rogivande och underhållande i att hänga med i sändningen. Så även idag. SVT:s bevakning som vanligt prickfri. Jag lite lätt bakis åtnjutande goefrukost. Småsomna då och då. Kalle Moraeus. Kaffe.
Sen hände något annat. Femmilen började. Så även mina protester. Ska man verkligen orka en omgång till? Och det gjorde man. Lite spännande det här. Sköt upp hemresan och tog ett senare tåg. Nervösa skratt. Blundade. Panik. Och seger.
För mig, den ovana skidpubliken, en dag väl värd att spendera inomhus. De fina promenaderna i solen kunde man följa på Facebook.

02 mars 2013

#Blogg100; 30-årsfest

Befinner mig i metropolen Knivsta, sippar på min kaffe och min rom. Ämnena rör sig mellan gamla tider, det orange kuvertet, dialekter, gamla tv-serier, kändisar och sport. De börjar bli vuxna nu, åttitalisterna.

01 mars 2013

#Blogg100; Nu igen

Nu ska jag avsluta arbetsveckan. Den har varit bra och ganska konstruktiv. Avslutar tyvärr med att läsa det här. Och jag säger tyvärr fast jag är delad. Dels blir jag lika trött som Fredrik. Dels blir jag så glad att jag känner Fredrik. Och så känner jag att jag också borde skriva allt det där jag tänker om kvinnor och män och samhällen och förutsättningar. Men nu ska jag precis börja helgen.

Så jag nöjer mig med att rekommendera Fredriks inlägg idag.

Och btw, nej. Jag tycker inte att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män. Jag tycker att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar.