28 februari 2013

#Blogg100; Ett YouTube-klipp är också ett inlägg

Och med gårdagens årsbästa på bandet tyckte jag att det kändes lämpligt med det här:



För övrigt har dagen varit relativt produktiv. Och jag kan öppna pdf:er igen, bara en sådan sak.

Grattis på namnsdagen till mig själv och alla riktiga Marior!

27 februari 2013

#Blogg100; Realitycheck

Det är så himla långt mellan det sammanhang jag själv lever i, och resten av världen.


26 februari 2013

#Blogg100; 05:04

Koma. Tack och lov att jag packade igår kväll. Next stop Oslo.


24 februari 2013

#Blogg100; Gå på vatten

På Västkusten är långfärdsskridskor en sällsynthet. Jag hade knappt hört talas om att man ens kan åka skridskor utomhus förrän jag flyttade till Stockholm. Jag har inte provat än. Och jag är instinktivt misstänksam mot att vistas på fruset vatten. Det känns inte tryggt helt enkelt.
Men här är det något annat. Här är det helt naturligt att ge sig iväg ut på sjöarna för både skidåkning och skridskoåkning. Så idag, drygt fyra år efter flytten hit, gav även jag mig ut på vatten för en promenad. Lite läskigt men ganska mäktigt. Nya perspektiv på kända promenadstråk och skönt med ljus och solsken.

Att det räcker med vintern nu gäller fortfarande.

23 februari 2013

#Blogg100; Mello igen

Återigen har vi parkerat i soffan. Betraktar mina män. Vi må skojsa om att de är far och son, men lite lika är de.

22 februari 2013

#Blogg100; Prommis

Promenad genom stan, själv, kvällstid. Vindstilla, snöfjun. Gick via Östermalm, hela Karlavägen bort. Mina gamla hoods, och det känns väldigt länge sen, fast det inte ens är ett år.
Idag är jag gäst på en sen direktsändning. Och ska promenera tillbaka igen efteråt.

21 februari 2013

#Blogg100; stavning?

Alltså, nog för att det är svårt att stava till, med Didjeriduer måste väl ändå vara fel, Sjuan?

#Blogg100; Sanningen

Ända sedan det spreds märkliga och påhittade historier om barn som inte fick sjunga pepparkakssången i luciatåget i julas, har det diskuterats näthat i alla medier. Själv satt jag och mådde fysiskt illa när jag tittade på Uppdrag Gransking för ett par veckor sedan. Det är ju ingen tvekan om att något i det här landet - där vi har det så otroligt bra; barnen får gå i skolan, vi har fri rösträtt, vi får resa fritt, vi har fungerande infrastruktur och så vidare och så vidare - gör att vi är arga. Vi är så fantastiskt arga. Vad vi är arga för, det har jag fortfarande inte förstått, för vi som är här är så lyckligt lottade. Men någonting är inte bra, och vi behöver ösa ut ilska på något.

MEN. Min tanke nu var inte att diskutera näthat eller ilska. Det gör andra troligtvis bättre än jag. Det jag istället har funderat på de senaste dagarna är när åsikter eller rykten blir till sanningar. Jag fick den här länken skickad till mig idag. Och det är lätt att skratta åt hur Nordkorea presenterar sig själv och det som händer i landet, och samtidigt hur man beskriver USA och västvärlden. Men jag vet inte om vi är så himla mycket bättre själva. Det var inte så länge sedan det kablades ut en hemsk berättelse om en pojke som blev lämnad på en parkeringsplats efter en innebandymatch. Pappan hade kört ifrån honom för att han spelat för dåligt. Föräldrar i hela landet rasade, tv-sofforna fylldes. Problemet var bara att inget i historien var sant.
Är det mängden som gör sanningen? Mängden Likes, mängden kommentarer, mängden medier? Eller är det nyckelpersoner det hänger på? Om SVT säger att det är sant, är det sant då? Eller är det hur det uttrycks? Om man säger något med stort nog självförtroende, blir det sant då? Jag har gjort precis det själv. Många gånger. Tagit en uppfattning eller gissning och uttryckt den som en sanning.

Vi ser det dagligen. I finmedia, i sociala medier, på jobbet. Åsikter som blir sanningar. Fundera vidare lite på det. Ibland tror jag att man kan hitta de där magiska ögonblicken preciiis när man går från spekulation till sanning - när de händer.

#Blogg100; Gräsänkan

Jag är en ganska dålig gräsänka. Om man med dålig menar ungkarlsslö. Jag struntar i att bädda, äter bara mackor, låter grejer ligga framme. Vardagstillvaron tar liksom en paus, och helt plötligt får andra saker mer utrymme. Jobbet mest. Ändå är jag inte i nivå med när jag själv var ungkarl. Då var den framtvingade veckovisa diskningen ett jätteprojekt, trots diskmaskin. Och att sitta på kontoret till sena kvällen var inte ovanligt. Så långt ner i förfallet hinner man inte på en vecka. Och det känner jag inte för heller. För (säg inget till sambon) någonstans uppskattar jag att det är lite ordning runt mig.

19 februari 2013

#Blogg100; nära midnatt

Jag är hysteriskt trött. Men Z's lägenhet är fin och klar att fotas.
Letar igenom bildarkivet på bussen hem. Hittar Malte, vår prydnadsgiraff.

18 februari 2013

#Blogg100; Korthuset

Ja, det är onekligen ett intressant projekt de har levererat, Netflix. House of Cards är den första TV-serien som skapats helt utifrån statistik. Ok inte helt, det är en remake, men du fattar vad jag menar. Man glömmer ibland att man sätter små avtryck när man tassar runt på nätet. Ibland blir det tydligare. Facebook till exempel har ju haft tydligt riktad reklam länge länge. Och baserat på min ålder så får jag mycket riktigt mest reklam för antirynk-krämer och blöjor. Behöver givetvis inget av dem.
Att Netflix sparar vad jag gillar tycker jag om. Jag får bra förslag när jag loggar in, både för film och TV. Och ja, jag tittar helst på en hel serie, eller en hel säsong åt gången. Vem har tålamod att vänta en vecka på nästa avsnitt?

Jag har redan fastnat för House of Cards. Förmodligen faller jag rakt in i målgruppen. Jag älskade Vita Huset, och jag är stort Kevin Spacey-fan. Den är lite mörk och deprimerande. Och det känns helt plötsligt inte så konstigt att inga av världens problem verkar kunna lösas - alla med makt ägnar ju sig bara så sina egna agendor. Så jag köper grejen. Jag vet inte om det gör mig till en marionett eller bara väldigt mainstream. Och just nu spelar det ingen roll. Jag har sju avsnitt av första säsongen kvar att kolla på innan jag tänker börja fundera på det.


17 februari 2013

#Blogg100; Eftermiddagsgym

Jaha. Alla löpband upptagna såklart. Shit. Ok, får gå ner. Bra, här finns ledigt. Hm undrar hur jag får igång det här. Funkar inte alls som där uppe. Tid? 30 räcker ju. Då har jag nog gett upp. Ok here we go. 9.5 blir lagom, det gick bra sist. Japp, känns rätt bra. TV kanske? Nähä inga kanaler här nej. Väldigt mycket myror på Vem vet mest. Skippar. Mmm snygg där borta, bara någa löpband bort. Snyggast på stället. Hoppas han inte såg mig när han gick förbi. Han gick säkert förbi precis när jag stod och inte fattade hur jag skulle börja. Hur långt har jag sprungit... 600 meter? Lägg av. Det känns som jag springer i uppförsbacke. Men det står 0. Kan man springa i nerförslut? Nähä det tog stopp på lutning 0. Synd. Charlotte Perelli nu då, Hero. Tugga på. Han snyggot ser helt obekymrad ut. Springer rätt fort men det verkar inte jobbigt alls. Ser så proffsig ut med löparbrallor. Jaha nu börjar jag bli rosa. Hur långt? 1.1. Maj gad. Det här kommer aldrig gå. Hur kan det vara såhär jobbigt? Jag gled ju igenom för bara några dagar sen. Britney. Kom igen, lite inspiration då. Jag dör. Kan man få kramp i vaderna efter en och en halv kilometer? Oj nu känns det som mensvärk också. Herregud. Han därborta springer ännu snabbare. Nej stopp nu. Det här går inte. Jag måste bryta. Usch. Hoppas inte han såg att jag smet från bandet efter knappt en kvart. TIllbaka upp igen. Här känns det bättre. Ge hit en cross-maskin. 20 min. Aaaah. Det här kan jag göra. Tugga på här och titta ut genom fönstret på förbipasserande. Ser kallt ut. Det här går ju lätt. Skönt. Öka på lite då. Javisst. Konstigt att det var så jobbigt att springa när detta går så bra. Ok klart. Tillbaka ner då. Snyggingen springer fortfarande. Snabbt också. Ser han mig? Ja. Nu i spegeln. Oj han saktar in. Svettdroppar på överarmarna.

- Klar?
- Yep. Det gick dåligt. Men det är gjort.
- Ok jag är också klar. Hem? Ses där uppe.

Nya tag imorgon igen.

16 februari 2013

#Blogg100; Bobpassning

Soffan är full. Varm och vi har vin och kollar på mello. Garvar, gillar, hånar. Bob blev av med sin favvohörna och har gett upp och gått och lagt sig. Det blir extra gosigt i sängen inatt.

15 februari 2013

#Blogg100; Det slentrianmässiga köttet


Hästköttsskandalen rullar vidare. Växer sig stor och stark och skapar nya webbskämt med springande hästar. "Hurry guys, so they can't Findus". Samtidigt cirkulerar en bild på facebook, på en kvarn som producerar en jämnrosa trög massa, som enligt bildtexten ska vara hela kycklingar, och som har hackats och mosats och som ska formas till nuggets och säljas på bland annat McDonald's. Efter att ha smaksatts och behandlats ytterligare. Skapar kommentarer om hur äckligt det är med nuggets och vilken tur att man inte äter sånt. Det cirkulerar filmer från köttets löpande band med panikslagna kycklingar som fortfarande lever när de plockas. Får inte lika mycket spridning eftersom det är för jobbigt att se.

Konsumenterna i Sverige känner sig lurade, bedragna. Arga och rädda att man fått i sig mediciner från hästar som fått medicinsk behandling. Är det rumänska vildhästar vi har ätit? Obehagligt. Vad gör politikerna? Var är kontrollerna? Varför tar ingen annan ansvar för vad jag stoppar i mig?
Jag är mer intresserad av vad konsumenterna tänker göra. Vad är vårt eget ansvar? Tänker vi fortsätta jaga billig mat, billigt kött? Jag har väldigt svårt att förstå att vi har valt att behandla just vår mat som en slit-och-släng-produkt. Maten är livsviktig. Äta bör man annars dör man, kommer du ihåg? Ändå ska det vara snabbt, enkelt, billigt. Billigt.
Så länge priset är det viktigaste kommer det att finnas utrymme att fuska. Genvägar i produktionen. Låglöneländer. Skarva lite i djuromsorgen. Skarva lite i miljöomtanken.

Jag såg jordbruksministern berätta i morgonsoffan om att det är omöjligt att spåra köttets ursprung, och att det därför är meningslöst att skriva lagar som kräver spårning. Säger inte det ganska mycket om vad som har hänt med matindustrin? Att det är så svårt att få reda på var råvarorna kommer ifrån att vi inte ens tänker försöka.
Vi är så oerhört långt från våra matråvaror. Och vi reflekterar inte ens över det. För vi vill att det ska vara billigt. Vi vill äta det vi är vana vid och vi vill att det ska gå snabbt och enkelt.

Vad hade hänt om köttet fått kosta det det borde kosta? Om priset inkluderade en bra djurhållning, klimatsmarta korta transporter och ekologisk produktion?

Jag har nyligen lärt mig att jag ska kalla mig pescetarian. De senaste åren har jag nämligen ätit helt vegetariskt tre eller fyra dagar i veckan, och guidad av WWF:s fisklista kompletterat med fisk, ägg eller skaldjur de andra dagarna. Något enstaka inslag av vilt.
- Saknar du inte köttet? En fin biff med potatisgratäng?
Jo, det kan jag göra. Gott kött är väldigt gott. Men jag saknar inte skinkmackan. Eller den trötta köttgrytan i lunchrestaurangen. Eller gummikycklingen i asiatiska buffén. Eller den torra schnitzeln. Eller det seniga kebabköttet. Det allra allra mesta köttet jag åt - saknar jag inte en sekund. Vi behöver inte äta kött fyra gånger om dagen. Vi behöver inte äta kött på ren vana. Slentrianköttet. Jag tror att vi kan äta mindre kött. Och låta köttet vi väl äter kosta mer.

Jag ser att fler och fler i min omgivning börjar tänka mer vegetariskt - mer långsiktigt. Och det gläder mig att fler börjar ifrågasätta det slentrianmässiga köttet och dess konsekvenser.

14 februari 2013

#Blogg100; Jagad

Idag har jag blivit headhuntad. Eller i alla fall oprovocerat kontaktad av rekryterare. Det var längesen. Faktiskt jättelängesen. Och den gången - tro det eller ej - var det Arbetsförmedlingen som ringde mig med ett erbjudande. Jag är den enda jag känner som har blivit headhuntad av Arbetsförmedlingen. Men det gick tydligen. Och jag tog det jobbet. Det var 2005 och jag jobbade halvtid på det sämsta av dåliga jobb. Arbetssökande var bara förnamnet då. Sen dess har jag lite svårt att klaga högljutt på Arbetsförmedlingen. Den gången blev jag räddad.
Idag inte så mycket. Jag bytte ju ganska nyss och jag börjar så smått bli varm i de europeiska kläderna. Och jag har så mycket kvar att göra här. Men nyfiken blev jag, och ta reda på mer ska jag göra.

För övrigt har min dag mest kretsat runt detta:

13 februari 2013

#Blogg100; Bussblogga

Det hade fallit sig så att den gode Z bestämt sig för att sälja sig lägenhet. Han var ju trots allt vuxna karlen nu och skulle gifta sig inom kort. Lägenheten i fråga skulle därmed pyntas för försäljning. Och som alltid; Kamprad vet bäst.
Här sitter jag alltså nu. Lite skoskav, lite hungrig, lite trött och lite åksjuk. Nyss kom en ambulans förbi. Men den stannade inte. Imorgon är det alla hjärtans dag. IKEA-bussen ilar fram genom vintermörkret.

12 februari 2013

#Blogg100; Kort igen

Ännu ett kvällsinlägg från appen. Jag känner inte att flytet är tillbaka än. Men jag har ett par bra grejer på gång. De ligger bara så långt inne. Lite knarriga. Ungefär som Skarsgård i Pirates när hans figur vuxit fast i skeppet. Men det kommer. Det är långt kvar till hundra.


11 februari 2013

#Blogg100; Okej då

Gårdagens minidepression är över. I princip. Såhär års gäller det att fokusera på sin inre viking, och - om inte älska - så i alla fall acceptera mörkret. Kylan. Mörkret. Puff.
Morgonyoga och sköna bra möten följt av gymbesök fungerade faktiskt som livlina. Och så hittade jag den här bilden från vårt magiska besök i Trosa. Det hjälper.

10 februari 2013

#Blogg100; My addiction

Det var precis exakt ett år sen, på Mellohelgen i Göteborg, som jag blev inroducerad till drakarna. Det var ToT som visade mig deras parker, och det var precis när Love Dragon hade kommit ut, lagom till Alla hjärtans dag. Nu är jag stolt innehavare av nästan alla 101 sorters drakar (det kom ut nya så sent som in helgen, så jag har inte hunnit skaffa alla än), fem öar och jag uppskattar att det bara är ett par dagar kvar innan alla mina shrines är guld. Jobbar just nu för att skaffa Ametist-draken, februaris månadsdrake, och den söta Centrurydraken, som kom ut för att fira 100 sorter. Det går bra nu.
Och det visar sig att det finns fler som har svårt att sluta mata drakarna.



09 februari 2013

#Blogg100; Kontraster

Min morgon och min kväll. Vilken lycklig generation vi är som kan byta klimatzon på ett par timmar.



08 februari 2013

#Blogg100; De obligatoriska fötterna

Man lägger upp bilder på sina fötter när man är på semester. Så har det varit länge, såvitt jag vet långt innan både Instagram och Facebook. Mina fötter har varit på semester i en vecka nu, och imorgon ska de packas ihop för resa hem till vintern. Idag har de fått pedikyr. Är kanske det närmsta de kommit sin födelsestatus någonsin. Sen dess alltså. Men att ta kort på mina fötter... Lite väl mainstream för min del (ironin att jag är på Playa del Ingles till trots). Bild på mina nya flipfloppar istället. Givetvis turistinköpta till soligt bluffobågpris..

Skål!

07 februari 2013

#Blogg100; pressardagen

Veckan i solen blev maximalt utnyttjad vädermässigt. Två molniga och blåsiga dagar ägnades åt biltur till Las Palmas och shopping respektive vandring i bergen. Dagens felfria blå himmel har istället ägnats åt pressande för att ha goast möjliga bränna vid hemkomsten. Imorgon då? undrar du genast. Det är ju sista hela dagen... Yoga, pressa lite, och sedan hela eftermiddagen i spa:et. What else?
Vi har det bra här.

06 februari 2013

#Blogg100; Tänja gränser

Jag ångrade mig direkt efter att bokningen var gjord. Men valet återstod fortfarande; även om det ska vandras hela dagen kan man fortfarande välja den kortare rutten och ta det lite lugnare. Detta var dock inget alternativ i realiteten eftersom jag valt den sambo jag valt och vi båda är under 60 år gamla.
Alltså återstod att facea mina gamla demoner; att utföra tuff fysisk aktivitet som jag inte har kontroll över. Inte min gren. Jag vet faktiskt inte varför jag har så dåligt självförtroende när det kommer till fysisk aktivitet, men det räcker med bowling för att jag ska börja stressa upp mig. Min värsta ever var forsränningen i Zambesifloden nedanför Victoria Falls, där jag blev inlockad och sedan spenderade dagen med att förtvivlat försöka överleva både forsar och bergsklättring. Återkom ledbruten men lättad.
Dagens bravader skulle inte bli närheten så avancerade, det framstod klart och tydligt på gruppdemografin, men för mig blev det ändå ett stressmoment.
Nu är jag i hamn, lite mör men nöjd och lugnad. Även jag klarar det som pensionärer klarar. 11 km vandring inkl 700 höjdmeter har jag gjort idag. Yay!


05 februari 2013

#Blogg100; Grönsaksförvirring

NEJ, spanska-turistfälle-italienska restaurangen. Detta är INTE broccoli.

Ps inte taget där jag nu checkar in och där vi bor. Här är grymt.
Förutom art jag just fick skäll av kyparen för att jag mobilade.

04 februari 2013

#Blogg100; Liking it

Jag är mitt i den svenskaste av svenska semestrar och jag gillar det. Jag gillar enkelheten, tillrättalagdheten. Jag gillar av förstå och kanske ännu mer att bli förstådd och jag gillar möjligheterna att ändå göra grejen "på egen hand". Och vädret såklart.
På något sätt känns det nästan lite pinsamt att erkänna att man njuter av livet som charterturist. Lite som att blotta sig som en i mängden - jag är inte unik - and I like it. Men det är precis det jag gillar. En vecka om året som jag inte behöver ta ett enda beslut om jag inte vill. Generationer av nordbor har varit här förut och definierat vad de gillar och inte gillar och turistnäringen har anpassat sig. Så jag får börja morgonen med yoga och ostmacka med gurka. Och sen ägna mig åt att njuta av vädret.

#Blogg100-note... Mitt tidsstyrda inlägg för igår hade daterats på förrgår. Irriterar mig att sabba min so far fina svit, men tekniken var inte med mig tydligen.

02 februari 2013

#Blogg100; Detaljerna som ska lyfta mitt badrum

I alla fall enligt A Perfect Guide (du vet den där Stockholmssnofsiga varianten av annonstidningen "kommer i brevlådan på torsdag" Svepet).
Mitt badrum kommer bli bättre om jag skaffar följande detaljer:
Duschmunstycke. Dumma jag som alltid hämtat vattenhinkar i köket.
Spegel. Kan se nyttan med att slippa spegla sig i ett fönster. Det funkar ju bara när det är mörkt.
Papperskorg. Sweet! Då slipper jag spola ner mina tops i fortsättningen.
Tvål - handgjord. Matchar min kryddodling utmärkt.
Handfat. Ah! Förstås! Nu förstår jag vad som saknats...

Tack! Jag känner mig nu övertygad om en ljusnande framtid för mitt badrum!

#Blogg100; 05:07-bussen

Inte lika jobbig att ta när det är lördag och man ska till Gran Canaria, som en måndag när man ska till Oslo.

01 februari 2013

#Blogg100; Packar om

Anlände stan igår kl 20, och landade i Vasastan vid nio. Packade upp och packade om för morgonyoga och arbete idag. Snart på väg från jobbet nu, anläder hemma ca 19:30. Ska packa upp och sen packa om. Igen. Men ikväll är det Fugly som ska packas och det är bikinin som ska ner. Ett par shorts. Sandaler kanske. Imorgon ska vi dra iväg på den svenskaste av semestrar och vi landar på Gran Canaria vid lunch.

Och medan jag funderar på vilka böcker jag ska ta med mig funderar jag också på utmaningen att komma hit varje dag. Påminnelsen kom på mail idag. Hoppas på bra wifi.

Avslutar arbetsdagen med ännu lite mer Roxette. Ärligt talat hade jag helt missat den här outfiten: