10 mars 2013

#Blogg100; Event

Globen i fredags gjorde ingen besviken. Cirque du Soleil kom till stan och levererade sin magiska Alegria, och även om jag hade väntat mig mer av story, liknande Ka, var det roligt, spännande, sorgligt, vackert. Och alldeles alldeles underbart.




Den stora finalen var inte riktigt såhär maffig. Men gåshud uppstod.



Gårdagen och Friends bjöd inte upp lika väl. Könsfördelningen i årets Melodifestivalfinal har förstås debatterats flitigt redan, men bortsett från den sorgliga fördelningen 17-1 och ett par oförklarliga uttalanden från generalen själv, blev resultatet en ganska tråkig föreställning. Det kändes som en ganska jämngrå sörja av pojkpop, där ingen stack ut speciellt mycket. Jag tillhör den lyckliga skara som fått själva Mello-skivan i min hand, och tar man bort Yohios härliga unika look och Antons coola dans, finns det inget med låtarna som drar iväg. Jag tycker inte det var konstigt att David fick lägst poäng av folkets röster. Inte för att låten är dålig, men för att han tävlar om samma röster i samma målgrupp som hälften av de andra bidragen. Louise, gubbarna och bananen i blöja var väl de som särskilde sig igår.

Med det sagt, arenan är cool. Dess storlek är cool. Stämningen igår var på topp. Vågen gick. Ballongerna viftades. Mobilerna lös. Mello på plats är alltid lite bättre.

Nu återstår bara att vila upp sig efter eventhelgen. Jag är lyckligt lottad.

Inga kommentarer: