18 mars 2013

#Blogg100; Att fixa ett kalas

Dammet börjar lägga sig nu, efter ett av mina bästa - om inte det allra bästa - festfix ever. Det här är vad jag har ägnat de senaste månaderna åt...

Min sambo har ett specifikt intresse och en talang därtill; att ordna frågesporter. På de flesta fester och sammankomster vi deltar på kommer ett musikquiz, melodikryss eller som senast på nyår; ett Jeopardy. Så vad ger man en sådan man i 30-årspresent? En egen real life game show förstås! Idén var inte helt min egen, det kan jag villigt erkänna. IT-Daniel och Z bidrog till en början med lite brainstorming. Till exempel skulle vi "låna" På spåret-studion och ha show. Inte en helt realistisk tanke.
Jag valde till slut att sno hans eget favoritkoncept Så ska det låta På spåret, en kombination inte helt oväntat av Så ska det låta och På spåret. Valde en lämplig lokal, i det här fallet Gröna Lundsteatern, som har en lagom stor scen och som storleksmässigt passar bra för de uppemot 100 gästerna jag bjöd. Fyra tävlande, två lag med två i varje utsågs, samt en domare. Arbetet började i november förra året och den första resans filmer spelades in första helgen i december. Det var från Trosa och vi frågade lite om Hedebyborna och om salt bland annat. Därefter började inbjudningarna. Som för övrigt även innehöll uppmaningen till alla som skulle ut och resa att spela in en frågefilm från sin destination. Och intresset var stort. Jag fick skriva frågor för Istanbul, Marrakech, Gran Canaria, Andorra, Taipei, Göteborg, Melbourne, Södermalm och St Lucia. Därutöver gjorde jag två Vem där, det stressigaste momentet i På spåret, men definitivt det roligaste att bygga själv. Textremsan från Dobidoo fick också plats, mest för att ha något att aktivera publiken med, och för att jag redan hade några sådana liggande sedan en fest för ett par år sedan. Från Så ska det låta lånade jag Recitationen som lästes av gäster. Resultatet blev en nästan tre timmar lång show med deltagande gäster.
Huvudpersonen i fråga visste ingenting. Och det förblev så hela vägen fram till showstart. Han var dock en väldigt lycklig programledare hela kvällen. Och kommer nog minnas sin 30-årsdag hela livet.
Nu återstår för mig att dels ta mig tillbaka till en tillvaro där jag kan dela livets små detaljer med min karl igen utan att vara rädd att försäga mig. Och att hitta ett sätt att konceptualisera och tjäna pengar på de hundratals timmar jag lade på att planera, bygga och skriva manus till showen. Och så återstår att hitta sätt att betala tillbaka alla de timmar som andra har fått hjälpa till med projektet.

Oavsett är jag väldigt väldigt nöjd. Sambon är väldigt väldigt glad för sin present. Och det har satts en ny standard för hur man firar 30.

Inga kommentarer: