28 november 2013

Lego varje dag

Äntligen dags för julkalender! Och Barna Hedenhös är temat i år, vilket betyder att alla i min generation kommer titta. Väldigt smart av SVT som har fattat att de flesta i min ålder har barn nuförtiden. Det har ju inte jag, men väl en sambo som kallar mig för krypet. Och när sambon är borta över natten dansar krypet på bordet - och skiter i att bädda.
På temat julkalender så vill man ju gärna inte förtvina i minnet på sina yngre släktingar som man aldrig träffar, så jag började leta efter kul kalendrar att skicka till en sexåring och en tvåochetthalvtåring. Sexåringen... inga problem. Lego Star Wars. Perfekt, en massa små okända karaktärer i delar, kan ju inte bli bättre. Jag vill också ha en sån. Tydligen öppnar tvåochetthalvtåringar inte så många luckor före jul (jag har inga barn som sagt så jag vet inte vad en sån klarar av), så den mycket ojämna fördelningen Lego Star Wars vs chokladkalender blev resultatet. Nåväl, öppna luckor blir det i alla fall, och det verkar väl som att det blir jul även i år. 

25 oktober 2013

Det här med maskerader

Ja, så är vi i maskeradtider. Nuförtiden när vi även firar Halloween alltså. Ingen vet riktigt varför, men det är ju faktiskt kul att klä ut sig och varför inte fira nåt när hösten blir mörkare och mörkare?
I alla fall. Maskerad.
Vad ska man få klä ut sig till? Ja, efter diverse sökningar står det klart för mig att om jag inte känner för att sy min egen kostym utan istället införskaffa en färdig sådan, har jag följande val:

  • Sexig sjuksköterska
  • Sexig french maid
  • Sexig flygvärdinna

So far inte så oväntat. Om än extremt enformigt.

  • Sexig polis
  • Sexig brandman
  • Sexig soldat
  • Sexig matros
  • Sexig kock
  • Sexig pilot

Och någonstans här börjar det liksom kännas olustigt. Vad är mina alternativ om jag inte vill ta en vanlig yrkesroll och gestalta den genom att visa tuttar och ben?

  • Sexig indian
  • Sexig St Patricks outfit
  • Sexig Alice i underlandet
  • Sexig Minnie Mouse
  • Sexig Snövit

Ja, varför inte en påhittad karaktär som gestaltas via korta kjolar och putande läppar. Tack och lov att vi inte upplever något strukturell sexism i det här landet.

15 augusti 2013

Tennisdags

Aldrig har väl engagemanget varit så högt, träningstimmarna så många och diskussionerna så livade. Inte illa när det hela handlar om dålig tennis i världsklass. Och även i år genomförde herrarna Marhlo och Malmqvist en lottning i världsklass. Jag är väldigt stolt över att vara en del av den här turneringen.


06 augusti 2013

Omgörning

1,2 miljoner visningar. Smart.

Podpris

Kanske är det ett ålderstecken att man överger reklamradio. Kanske är det ett mognadstecken. Oavsett vilket blir jag mest galen av reklam, och lägger därför numera 100% av mitt lyssnande på public service-radio, poddar eller betal-Spotify. Podden bland alla poddar är såklart Z:s, som trots att jag mest tyckte det var tjafsigt och tramsigt till en början, nu är mitt veckovismåste. Jag gillar! Mycket! Och nu har jag röstat också. Du också kanske?

Rösta i Svenska podradiopriset 2013

02 augusti 2013

Värdinnan

Så har vi tagit oss igenom nummer fyra. Och jag säger "ta oss igenom" för det var så det kändes. Det var vädergudar, folkförflyttning, mat, kaffe, mer mat, tal, ett band, några sånger, verandan, blommor, Star Wars-masker, manus, pratkort, båtar, kritor, känning, och ganska mycket öl. Ett mycket mycket lyckligt par, en magiskt varm kväll och en härlig båtresa genom en mörk sommarstilla skärgård avslutade dagen. Och i efterhand handlar det mindre om att ha "tagit sig igenom" och mer om att "få ha varit med". Att toastmastra i kombination med värda är ett slitjobb men det är en ära och det är minnen för livet och stora känslor.
Så tack Aaron o Becca för nummer fyra.


18 juli 2013

The art of luftmadrass

Nu har vi övat några gånger, och jag kan inte riktigt påstå att det går bättre och bättre. Förrän inatt. Väl inbäddade i vardagsrummet för platslämning åt småbarnsfamilj i sovrummet, tror jag minsann att jag har kommit på tricket. Sov långt isär för att undvika att skapa en stor grop i mitten, ta upp så mycket yta det går - dvs undvik att ligga på sidan och satsa istället på att ligga på rygg, och när luften så småningom börjar tryta - ta bort kudden för att behålla nacken i brukbart skick.
Mycket nöjd! Sov gott!


(Bilden är från ett annat, inte lika lyckat försök)

17 juli 2013

Aj ajaj

Förutom finnen jag hittade och klämde imorse är det bara ansiktet kvar. Allt - ALLT annat gör ont. Som det gör när man blir lite ivrig med tränandet. Exakt såhär gick det till igår i alla fall och exakt såhär såg vi ut när vi gjorde tabata på stranden i solskenet (mer eller mindre fast vi var i gympasalen på jobbet och det var dammigt på golvet och vi gjorde andra övningar och vi höll på lite längre och vi flåsade lite mer...):

Svårförståeligt

"Han förklarar också varför han inte har pratat med kvinnan:
– Normalt hade jag gjort det om det hade kommit en vanlig anklagelse. Men nu när det finns en anmälan kan jag inte göra det. Det kan ses som övergrepp i rättssak."

En "vanlig" anklagelse? Hur ofta har han blivit anklagad för våldtäkt? Och varför skulle han prata med offret för en våldtäkt han (kanske) begått överhuvudtaget? Så många fel.

16 juli 2013

De spränger kvarteret bredvid

Och ibland skakar det till, i hela huset. Inne i den tysta kontorsbubblan får man en påminnelse om livet utanför. Om att andra är ute och jobbar i solen. Och river saker. Själv bygger jag saker. Ensam på åtta platser och med lite för kalla fötter för att det ska vara skönt att vara barfota sitter jag och knattrar formella dokument, just nu innehåll till varumärkesguidelines och hur vårt varumärke ska ta sig uttryck i sociala kanaler. Typ alla sociala kanaler. Eller med den smarta formuleringen som jag inte har exakt specat än men som betyder ungefär "vi vet att det finns fler kanaler och de här guidelinesen kommer uppdateras löpande efter hand som nya kanaler blir relevanta för oss att använda".
Och jag lyssnar på någon YouTubespellista med dansmusik. Vet inte varför, jag blir mest stressad, men det började med nån låt jag ville höra, bara den låten, och sen hamnade jag på en lista. Och jag saknar verkligen att ha Spotify i min dator och vara hänvisad till att lyssna på YouTube, som inte alls är gjort för den här typen av användande. Ständiga reklamavbrott på finska, eftersom vår server står i Finland, vilket såklart också påverkar Google, Surveymonkey och alla andra siter som tror att jag är i Finland, och det är ganska jobbigt eftersom jag inte förstår ett ord finska. Förutom Må ikke tilldekkes, fast på finska.
Och jag är lite för ensam på jobbet för att det ska vara riktigt kul och lite för omotiverad för att sitta här men jag kan inte riktigt gå hem för jag har visst lovat att vara med och träna om en och en halv timme, och det vill jag egentligen inte alls för jag är en latmask, och dessutom har jag träningsvärk efter tuffyoga igår och mysyoga idag, men jag kan inte riktigt skylla på yoga för att komma undan riktig träning. För yoga är inte riktigt riktig träning och det funderar jag på varför det är så, och om det beror på att det är till största delen en kvinnlig träningsform, och att den precis som ridsporten inte riktigt räknas, och att det beror på att män sätter normen för vad som räknas och inte.
Och så stirrar jag lite till på mina guidelines och funderar på hur bra det skulle vara om alla bara använde dem och hur bra det kommer bli när de blir presenterade och implementerade i höst och hur snyggt och bra allt kommer bli. Som om ännu en prowerpointpresentation kommer att göra den stora skillnaden här i livet när allt kommer omkring, och det är fortfarande en och en halv timme tills träningen och jag måste byta spellista innan jag blir galen.
Och så skakar det till igen. Det finns människor som är utomhus.

15 juli 2013

Arbetsdagar

Mmmm 9:15 till 15:15 med lunch vid skrivbordet är väl också en arbetsdag? Kanske? En månadsrapport klar, en bloggpost skriven och två semesterinhopp för svenskarna.... Ja det borde faktiskt räcka. Dags istället för ångestköp; kostym. Jag har aldrig ägt en kostym, i alla fall inte med byxor. Jag vet inte vad det heter med kjol eller skjorts, som jag redan har. Dräkt? Oavsett så är det kostymdags. Best man-jobbet närmar sig.

Det här lyssnar jag på idag

Och när kontoret är lika tomt som inkorgen sitter jag och drömmer om hästköp.

11 juli 2013

Vad är det som gör att ni måste hata oss?

Jag kan ta en sån här jävla skitsak om dagen men inte två. Min liberala, mjuka gråskala som alltid vill hitta förklaringar till hatet - de har det nog inte så lätt själva, vad har de växt upp med för värderingar, och så vidare - orkar liksom inte en törn till. Det finns inga ursäkter för varken detta eller detta. Oavsett bakgrund, uppväxt, åsikter... så har man väl någon typ av mänsklig jävla spärr? Men det förutsätter förstås att man själv tycker att det är människor man pratar om. Och det är ju ganska tydligt att så inte är fallet.

Nu går jag hem och försöker att även idag återupprätta min tro på mänksligheten. Imorgon kanske jag vill finnas igen.

10 juli 2013

Siffror

Det här var ju intressant. Undrar lite över hur det står till här hemma. Vad är egentligen sant och inte? Kanske mest funderar jag över siffror som vi TROR oss veta om "massinvandring", ekonomiskt stöd till invandrare, brottslighet. Jag hörde någonstans att svenskarnas VAB-fusk kostar mer än all invandring. Och att den icke betalade skatten på smuggelsprit och smuggelcigaretter skulle räcka till att driva flera sjukhus. Så jag undrar om det är sant. Och om man kan få siffror på det.

05 juli 2013

Fyrfamiljen

Roadtripmusik? Njaaaa idag känner jag för den här.

Bröllopssommaren

Ok, så vi har varit på tre och vi har två kvar. Min insats så här långt har varit mindre än minimal, men nu kommer mina grejer på rad. Ett toastmasteri och inte minst ett best man-tal ska levereras. Och som den digitala nörd jag är hittade jag precis detta. Det var kul.

Nu road trip till tvillingkalas. Heja!

02 juli 2013

Sommarprat

Älskar sommarprat! Inte bara det där magiska pratprogrammet som håller mig sällskap på mina jobbpromenader genom staden. Utan också rödvinochrotfruktschipspåterrassenpratet om karriärer, genusforskning, festplanering och hästar. Härlig kväll på landet igår! Även om jag var på väg till Kungshamn istället för Kungsängen.

27 juni 2013

Bio och jag

Jag gillar film. Och jag gillar bio. Det är mysigt att gå på bio. Mörkret och fokuset och möjligheten att bli helt uppslukad av en historia. Jag brukar välja "biofilmer" när jag går på bio. Alltså filmer med mycket effekter, visuella och/eller ljud - alltså actionfilmer. Eller thrillers. Eller magiska filmer som Life of Pi. Men sådana kommer ju inte så himla ofta. Och eftersom jag gillar bio och jag gillar "biofilmer" verkar det som att jag därmed valt bort att se kvinnor på film. Oh no, nu kommer ännu en harang om kvinnor och män, tänker du. Helt riktigt, säger jag. För jag är bisarrt trött på att om och om och om och om igen behöva konstatera att vi inte kommer någonvart.
Filmval för biokväll igår gick till ungefär så här;
Vad går? Ok helst vill jag se Despicable Me 2, men den har vi ju lovat Daniel att vänta med tills han kommer hem från Oslo. Mer då... Baksmällan 3 vill man ju se kanske, mest för att ha sett alla. Fast inte på bio kanske, den kan vänta till TV. Har hört att den är lite dålig också. Actionfilmer då... Stålmannen? Har man inte sett den förut? vet inte om jag är så sugen. Olympus has fallen.. Verkar ju cool. Men nja, har inte hört nåt om den. Gatsby? Hm ja ok, den har man ju hört ska vara bra. Let's go for it.
Till slut landade vi på 20-talsdrama om en mans inre demoner, porträtterade av en annan man och som till slut handlade om en kvinnas svek. Kvinnan som grät och ynkade sig igenom hela filmen och som inte ens förde sin egen talan.
Efter att vi valt bort filmen om tuffa män som skyddar den manliga presidenten från manliga terrorister. Och de fyra männen som super och fester och blir bakfulla. För att inte tala om mannen av alla män, som räddar världen på samma manliga sätt som han gjort sen... jag vet inte, 30-talet? Och till sist en underlig man som adopterat tre söta små flickor tillsammans med hundratals andra (om än något annorlunda) män. Ja, det stämmer - alla minions är män, notera hur ämnet "era fruar" hanteras i Despicable Me 1. Jag förundras över hur inte ens minionsarna får vara könsneutrala.

Ok, så varför ska jag envisas med att bara titta efter biljetter på de här filmerna? För att alla filmer med kvinnor i huvudrollerna är dramafilmer - inte alls det jag vill ha på bio. Jag vill ha action; Avengers (räkna helt objektivt antalet män vs kvinnor i den filmen), Star Trek (den enda nya kvinnan där fick genast obefogat klä av sig till underkläderna), Iron Man, Hobbit... Bara ett par exempel på utmärkta bioanpassade filmer jag sett det senaste året som typ bara innehåller MÄN. Men alla dessa har ju förlagor! tänker du nu. Och det kan man ju inte bara ändra hur som helst. Ja det har de. Gamla sådana. Och varför kan man inte ändra dem? Och varför kan man inte göra något nytt? Varför kommer inget NYTT? Spiderman, Stålmannen, Iron Man, Hulken, Thor, Avengers... Om vi bara går runt runt på gammal skåpmat kommer inget att hända. Ingen kvinna kommer att bli hjälte. Ingen kvinna kommer att rädda världen och bli en förebild.

Gatsby? Nja... lite tråkig, rätt snygg, ganska bra musik. Stark tvåa.

29 maj 2013

Mannen jag lever med svarar på frågor och jag smälter

19. Om min (nuvarande/framtida) partner vore ett djur skulle han/hon vara en enhörning eftersom hon är kapabel till de mest fantastiska saker så skulle hon med all sannolikhet även lyckas bli en enhörning. Dessutom är det ett ganska märkligt, vackert och lite overkligt djur. 

Keeping the faith

Jag kan villigt erkänna att jag hade ganksa låga förväntningar på kvällen. Och det började väl mer som ett aerobicspass än en konsert. Men blev bättre och bätre och nu i efterhand känner jag mig glad att vi var där. Och så fick vi ju se den här gamla favoriten från förr...


21 maj 2013

Hemlisar

Vem får veta vad och vilka är i rummet och hur mycket får jag säga och till vem? Mycket snurrigt när det cirkulerar svensexor, möhippor, födelsedagar och bröllop... och en och annan jobbhemlis. Jag är förvisso egenutnämnd expert på att hålla många informationer och intriger i luften, men det är inte utan viss ansträngning jag tar mig igenom den här våren...

06 maj 2013

Skriv ut ditt eget vapen

Jag tänker såhär: 3D-printing - ganska nytt. Ganska otestat. Ganska okänt för allmänheten. Vad har man skrivit ut så här långt? Ett öra tror jag. Har sett ett smycke. Lite mat. Modeller till filminspelningar. Och nu en pistol. Såklart. Och där kände jag att luften gick ur mig lite. Är det vapen vi ska ha 3D-printing-teknologin till? Really?!? Det finns verkligen fortfarande människor som tycker att det är för lite misär här i världen. Let's bygga fler vapen!
Under tiden funderar jag allt mer på om vi verkligen klarar av att hantera de tekniska möjligheterna vi själva utvecklar.

05 maj 2013

Höghöjdsträning

Jag gick från livrädd till lättad och glad. Kraftig träningsvärk idag men igår på tio meters höjd var det bara adrenalin.

02 maj 2013

#Blogg100; Jävla nymodigheter

Vi har sedan ett par veckor inte längre fasta telefoner på vårt kontor. Tanken är att huvuddelen av alla samtal ska gå via Lync, och resten på mobilen. I ärlighetens namn har min egen insats gällande att lära mig hantera detta så här långt varit halvhjärtad på sin höjd. Fast telefon har jag inte haft på ett år, men heller inte brytt mig om att helt switcha till Lync. Men nu är det dags att lära sig, och idag får jag göra det till flödande haranger av trevligheter från Tant Grön på min vänstra sida. Hon har inte heller gått alla e-learning-kurserna men måste nu börja använda systemet ändå. Jävla nymodigheter.
Själv lyckades jag deklarera online igår. Det är också en jävla nymodighet som gör livet ungefär 3000 gånger enklare. Efter att min sedvanliga deklarationsångest inträtt och min läsförmåga avdunstat och min Samboo läst åt mig och därefter räknat åt mig, vill säga. Det hela slutade med att jag deklarerade ytterligare en liten inkomst på 740 kronor.
Är det när deklarationen är skickad som det är vår på allvar?

Det här är det sista inlägget i utmaningen #Blogg100. Jag har nästan klarat den. Klapp på axeln. 

#Blogg100; 99

Näst sista. Imorgon är det dags att avsluta det här experimentet. Kommer jag fortsätta blogga varje dag? Tveksamt. Kommer jag fortsätta blogga ofta? Definitivt. Att delta i Blogg 100 har varit som en relationsterapi för mig och min blogg. Och vi mår bättre tillsammans nu.


30 april 2013

#Blogg100; Så har det börjat

Nu är säsongen igång. När vi hostade överraskningsbrunch i söndags och Samboo idag begett sig på svensexa startar fyra månader fulla av möhippor, svensexor, bröllop, skensexor och 30-årsdagar. Avslutas med TZSO 2013 som big bang-final, och sen bär det av till Zambia. Jag firar in våren med... Grill förstås. Vad annars?

#Blogg100; Igår blev det whisky

Så kul. Sådär löjligt roligt. Avslappnat, utan förväntningar och utan prestationskrav. Hur länge som helst kan man naturligtvis inte surfa på "jag är så rostig"-vågen, men så här långt... asgrymt! Barnsligt lycklig varje gång. Igår stora snälla Froy.



29 april 2013

#Blogg100; Alla ska grilla

Imorgon är det Valborg. Det betyder inte bara att jag och min Samboo är två år gamla, utan även att vi ska grilla. Eller ja, vad han ska göra har jag ingen aning om eftersom vi inte kommer vistas på samma ställe. Men alla vi andra ska grilla. Själv har jag tre grillfester att välja bland. Prioriterar med hjärtat. G ska till Pet. Så även jag. En dos vårbitter G är vad som behövs för att hålla värmen imorgon.

Vintern rasat! Och så vidare.


#Blogg100; Blogg1000

Det här är mitt tusende blogginlägg i Sussie i vida världen. Och som på autopilot kickar återblickssuget in och vill berätta en massa saker som har hänt sedan jag började blogga 2007...

Jag har bytt jobb och bytt stad. Jag har sagt farväl till min stora kärlek och jag har hittat en ny. Jag har firat åtskilliga födelsedagar, men bara en i ett berg tillsammans med 150 personer. Jag har blivit dubbelfaster och jag har varit i Afrika på den coolaste av resor. Och en road trip genom ett regnigt Europa. Jag har blivit lite äldre, lite visare och lite mer åsiktsfull.
Det är väl typ det som händer de flesta under sex års tid. Det är bara magiskt att ha det dokumenterat.


27 april 2013

#Blogg100; Eclipse

Vi tog premiärtillfället i akt och åkte högt upp i luften. Kallt och blåsigt och alldeles magisk utsikt. Fast lite sned...


25 april 2013

#Blogg100; Järnmannen

Vi var verkligen oöverrens efter filmen. Z var grymt besviken. Vi andra kände oss ganska nöjda och underhållna. Jag tyckte jag fick vad jag förväntade mig. Jag skrattade, studsade, hukade. Levde med i två timmar. Jag gillar ju Iran Man. Och jag gillar ju konceptet superhjältar. Det jag har att invända att man 2013 fortfarande kan jobba med så extremt tråkiga könssterotyper utan att blinka. Fnissiga bikinibrudar som spelar pingis i vardagsrummet bland maskingevärsbeväpnade skurkar? Kom igen. Kom ifatt. Jag saknar verkligen en kvinnlig superhjälte i en egen film. Den enda jag vet om är Catwoman, som lyckades vara en av de sämsta filmerna som gjorts. Hoppas på Black Widow efter hintandet i Avengers att det finns en story där bakom.

Så... Iron Man 3. Snyggt. Underhållande. Ganska spännande. Och precis inom den ram man förutsåg. Synd att våga bryta ett mönster.

24 april 2013

#Blogg100; Att skala en banan

Som en apa alltså. Såhär ska jag göra from now on.

23 april 2013

#Blogg100; Lancelot och träningsvärken

En riktig liten hjälte var han. Snäll och trevlig, arbetsvillig och framåt. Och. Så. Sjukt. Skumpig. Mina stackars nyligen uppväckta ridmuskler hade inget att sätta emot och det kändes som att jag var mer i luften än i sadeln. Definitivt nybörjarvarning att knappt kunna vara kvar med rumpan. Fick beröm efteråt.
- Han är väldigt mycket häst, och svår att sitta på.
Kände mig ännu mer som en nybörjare.

Om ett par veckor är det KM. Tänk om jag skulle rida KM efter alla dessa års bortavaro. Galet. Men kanske görbart. Ska bara bli av med den här träningsvärken först. Heja heja!

22 april 2013

#Blogg100; Bokat

Nu är det bokat. 30 augusti återvänder jag till savannen. Det här är värt att publicera igen, som en liten påminnelse.


Make your own slideshow at Animoto.

21 april 2013

#Blogg100; Gårdsstädning

Så står man där. Småhuttrar. Rufsig. Småbakis. I en cirkel tillsammans med tiotalet andra söndagsmorgonsförvirrade personer runt en yrvaken ordförande som delar ut uppgifter med vaga instruktioner och ännu vagare arbetsfördelning. Arbetet sätter igång på lägsta möjliga effektivitetsnivå; ovanpå okunskapen och ickeinstruktionerna om var utemöbler, nycklar, verktyg och städtillbehör finns, lägger man tjugo lekande barn vars föräldrar låter dem tro att de faktiskt hjälper till när de släpar en piasavakvast bakom ryggen runt gården. Gärna precis där vi som inte älskar gemensamma gårdsumgängen desperat försöker bli klara med dagens uppgifter så fort som möjligt. Efter drygt en och en halv timme är vi klara och då avslutas festligheterna med att ordföranden, som ägnat större delen av den här stunden med sin favoritsyssla - att grilla korv - berömmer alla för det fint utförda jobbet, medan de nu småsmutsiga och lite uppvärmda grannarna småpratar med okända personer som man nu inte kommer träffa förrän om ett halvår igen. Då ska grillarna tillbaka in i förrådet. Men nu är de ute. Nu är det vår.

20 april 2013

#Blogg100; Franska

Vi är på fransk temafest. Vi är de enda som har klätt "ut" oss.

18 april 2013

#Blogg100; Byxor

Ja, det är riktigt. Jag glömde mina byxor idag. Och är nu på väg hem för att klä på mig. Och köpa strumpbyxor till Tovis som gjorde hål på sina. Och ja, det är riktigt. Vi är inte helt kompatibla med livet som vuxna människor.

17 april 2013

#Blogg100; Hjälp mig

Den senaste dagarna har det varit extra tydligt hur liten och hjälplös jag är. Först var det någon som kom med det absurda påståendet att jag skulle kunna äga en bank.



Lilla jag? Bank? Lägg av. Vilken tur då att Marvel fattat grejen och låter mig vara tydlig med att jag behöver hjälp i livet. Skönt. Sen har jag gått Lilla H&M-skolan. Så nu har jag beställt fågelbur modell stor och en gunga. Yay! Fågelburen skulle jag kunna använda nästa gång jag bevittnar en paneldebatt mellan män som pratar om hur en expat-period kan påverka oss fruar som följer med när det ska göras karriär utomlands. Det påverkar ju trots allt både oss och barnen att byta världsdel. Eller vad vet jag. Lilla jag.

16 april 2013

#Blogg100; Lukt!

Kommer hem från en "fira att det regnar"-middag på Matvarufabriken, för övrigt ett potentiellt stammishängställe, glad och mätt, och upptäcker en märklig och hittills oförklarlig lukt i lägenheten. Bajs. Jag önskar att jag kunde skriva en upplösning på gåtan, men lukten är som sagt fortfarande inte förklarad. Och nu är det sängdags. Very irriterande.

15 april 2013

#Blogg100; Hästlukt

Det är ovant att det luktar häst. I alla fall här i lägenheten. Jag har haft hus, lägenheter och framförallt bilar som luktat häst innan. Som mammas Patrol som vi råkade köra hö i en gång. Och som vi aldrig fick riktigt riktigt höfri igen. Och som Kotten som man precis fick in tre säckar betfor och lucern i baksätet på. Bagageluckan var ju för liten. Och såklart Seaten som jag hade när jag stalljobbade en gång i tiden. Som jag kände för att elda upp efter ett tag men som jag faktiskt fick ren och såld till slut. Mycket hästlukt blir det. Konstigt när det luktar här.
Tack för idag också Panther!


14 april 2013

#Blogg100; Övermodigt

Det var en god tanke. En modig tanke. Men resultatet blev ett par timmar kikande mellan fingrarna. Jag var inte så modig som jag trodde.

#Blogg100; Eddie och logistiken

Tack magiske Eddie för en härlig show och en härlig kväll. Inte lika mycket tack till Friends arenas logistiska mardrömslösningar. Det är verkligen ett skämt att ta sig till och från den arenan. Inte ens Eddie höll mitt humör uppe ända hem, utan fick fylla på med lite youtubeklipp under filten för att lyfta både humör och temperatur. Hoppas på logistikbättring snart, för nu börjar det bli en anledning att välja bort arenan.

12 april 2013

#Blogg100; Skrattfest

Jag kan inte sluta skratta. Först det här. Sen det här:




Jobbfredag på något sätt.

#Blogg100; Imorgon

Imorgon är det dags igen. Yay!


11 april 2013

Blogg100; Tidsskillnad

En timme fram eller tillbaka borde inte göra så mycket skillnad. Men när man redan ligger lite fel och när dagarna redan är maxade finns inte så mycket marginal att spela på. Desto skönare att krypa ner i zebralakanen hemma och konstatera att tiden är som vanligt igen.

10 april 2013

#Blogg100; Genrep

Måns slutrepar i Veckans Svensk.

09 april 2013

#Blogg100; Resor

Idag en lite annorlunda resa. Jag gjorde den inte själv nämligen. Befinner mig i Riga och det gör även många fler som precis som jag konferensar den här veckan. Några började redan i söndags, några håller på till på fredag eftermiddag. Själv kör jag tisdag till torsdag och tycker att det räcker ganska bra. Med förkylning galore i backspegeln behövs lite återhämtning. Det vill säga motsatsen till att åka på konferens. Så tre dagar är plenty.

Jag har fått finfin utsikt från rummet.


08 april 2013

#Blogg100; Ridlektion

Jag kan på allvar inte riktigt minnas när jag red en lektion senast. Med Simpson var det kanske tio år sedan. Kanske tolv. På lektionshäst... Vet inte. Men idag var det dags. Provridning för en ny grupp, på Stockholms ridhus.
- Någon som gillar stora hästar?
Japp!
- Då får du Panther.

Stora, snälla Panther och jag tog oss igenom 45 minuter dressyrträning riktigt bra. Mör i benen är jag, troligtvis mycket tröttare än Panther, men också väldigt nöjd. Det var kul och jag var lite mindre rostig än jag trodde. Blir nog en fortsättning på detta.

07 april 2013

#Blogg100; Rapport från snorfabriken

Vilken skithelg. Verkligen. Feber och snor och hosta och magisk huvudvärk. Men som vägts upp med mys och kramar, smoothie och hembakat bröd. Jag är så dålig på att vara sjuk. Så det är tur att jag bor med världens bästa sjukvårdare.

05 april 2013

#Blogg100; Suckarna

Suckarna som uppstår i en vänthall när högtalarna meddelar att flyget avgår 18:35 istället för 18:10. De suckarna. Som markerar att världen gått under, att någon borde halshuggas, att om ingen får sparken för det här så måste jag ringa ledningen och hota någon. De suckarna. Som markerar avsaknaden av perspektiv. Rätt kul.

04 april 2013

#Blogg100; Blogg100

Hm. Jag såg just att jag bara har 30 inlägg i mars. Det måste betyda att jag har missat en dag någonstans. Förutom att mina tidsstyrningar inte har fungerat alltså. Dammit. Undar om det betyder automatisk uteslutning... Tror att jag ska gå för det safe:a här och låtsas som ingenting.

Jag är för övrigt på en väldigt trevlig hotellvistelse i den här fina staden:


Just det. Tallinn. Jag har ägnat större delen av kvällen irriterad över att jag inte har med mig badkläder så jag kan nyttja spa:et. Men det är ok ändå. Nytt, fräscht, fint och gott om jobb att hinna med. Imorgon trotsar jag förkylningen och håller heldagsworkshop. Om Facebook.

Livet som ensamresare - eller som jag hellre vill kalla mig själv; international businesswoman - kunde vara sämre. När man nu ändå måste vara utan Boo.

#Blogg100; Spending my time

Jodå ombyte förnöjer. Oftast. I bytet Arlanda mot Bromma är jag dock tveksam. Inte för att jag är känd för att glatt botanisera i den oändliga shoppingen eller åtnjuta det variationsrika restaurangutbudet på Arlanda heller. Men här finns ju inte ens folk att spana på...

03 april 2013

#Blogg100; Att hitta utan uppkoppling

Inte så lätt som man kan tro 2013. Papperskartor? Tror inte det. Roama internet utomlands på företagets bekostnad? Tror inte det. Använda wifi där det finns, Google mappa vart man ska och fota sin promenadväg? There ya go!

02 april 2013

Blogg 100; System Restart Required

Påskledighet var ju välkommen, men inte nog. Jag sover och sover. Och sover. Lite luft genom fönstret igår var nog, trots fint väder. Ägnade tiden åt game of Thrones istället. Och soffan. Kompenserade dock detta idag med ett morgonflyg till Oslo. Då går man upp 04:09. Och väcker grannen med hårtorken.
Värme, tack. Och lite mer av ingenting. Som en systemomstart. Den sorten som man inte kommer undan.


31 mars 2013

#Blogg100; Transportdag

Sju timmar ganska exakt, Göteborg - Knivsta (lämna av bil) - Stockholm. Då ingick ett totalstopp för olycka utanför Jönköping. Nu Gonatt.
I leave u med bild på påskpysslaren och hans sax.


30 mars 2013

#Blogg100; Glad påsk!



#Blogg100; Påskpynt

Lemurer i påskägg som gosedjur. Vet inte om det blir bättre än så.

28 mars 2013

#Blogg100; Road trip

Påskhelgen har formellt börjat, och den började med en roadtrip. Med på resan följer som alltid Sveriges Radio. Idag i form av P3 dokumentär om Billy Butt, och om Hormoslyret. Och där den första ledde till diskussioner om rasism vs sexism och hur olika branscher fungerar, så ledde den andra till frågor om medborgarförakt och demokrati. Verkligen en magisk reskamrat.
Däremellan lite Melodikryss. Mest för att höja stämningen och ena leden. Tack SR för sällskapet idag.

27 mars 2013

#Blogg100; Morgonyoga med gris

Man tar den högtalare man har, så att säga, så idag fick grisen också köra morgonyoga.

#Blogg100; Louis2

Det här var ungefär vad vi såg. Tack Nie för biljetterna!


25 mars 2013

#Blogg100; Det bästa med sociala medier

Och idag blir det jobbperspektivet. För tänk om vi hade gått ut med en kampanj som den här och samtidigt INTE haft chansen att prata med våra kunder? Det är en hyfsat komplicerad lansering på en väldigt komplicerad marknad, en marknad som dessutom påverkar väldigt många människors vardagsekonomi. Det här engagerar många. Vilken tur vi har som kan prata om saken, förklara vad vi menar. Och vad lyckliga vi är som får jobba med något som så många bryr sig om! Och att vi kan få höra direkt från kunderna vad de tycker och inte tycker, vad vi lyckats få fram och inte lyckats få fram. Det är det bästa med sociala medier. Idag i alla fall.

24 mars 2013

#Blogg100; födelsedagsvecka

Jodå, veckan började ju som du redan vet med en baluns modell större, på Gröna Lundsteatern med Så ska det låta På spåret. Fortsatte med födelsedagsfikamiddag på själva dagen, familjemiddag dagen efter och utspridda presenter från kontoret. Avslutades igår med livepresenten Louis C K på Globen. Man kan nästan tro att någon i huset har fyllt jämnt.

#Blogg100; Louis

Det här var roligt! Tell u all about it tomoro
💤

22 mars 2013

#Blogg100; Saker jag har funderat på idag

Först så har jag funderat på det där med endorsements på LinkedIn. Det dyker ju upp titt som tätt i ens flöde att folk rekommenderar varandras goda kvaliteter. Jag har gjort det. Och jag har blivit endorsad. Men vad betyder de där egentligen? Om det är en bekant till mig som går i god för att jag kan någonting, är det sant då? Bara för att jag jobbar med en sak betyder inte det att jag är kompetent inom det området. Tyvärr. Så om man inte jobbar ihop eller har kommunicerat i jobbsammanhang känns ju de där kompis-rekommendationerna ganska meningslösa. Och vad säger det om endorsements som andra får? Bara funderar lite.

Sen så har jag funderat på att skaffa en gård. Jag vill ha mycket plats. Och en massa roliga djur. Man kan ha en kossa till exempel. Och en gris. Kanske en åsna. Det skulle jag gilla tror jag. I alla fall på sommaren. Saknar fortfarande, drygt fyra år senare, inte vintrarna i stallet.

Och så har jag funderat på hur jag ska få tag i den där Platinum-draken. Den verkar ju helt sjukt omöjlig att få fram. Min nästa plan är att förbättra mina drakar ännu mer för att öka chansen.

Jag har också funderat på hur jag ska bygga fler broar i vårt företag. De allra flesta avdelningar är inte vana att prata med varandra och det hade varit bra för oss alla om vi blev bättre på det. Så det har jag funderat på en stund. Resultatet? Jag kommer gå rakt på och förklara varför jag tycker det vore bra att de pratar med varandra istället för bara med mig. För en avdelning i taget. Och så kommer jag sätta upp plattformen åt dem. Tror att det kan vara en bra approach just nu.

Nu under eftermiddagen har jag funderat lite på om jag vill gå på klubbkväll på Åhlens. Bestämde mig helt sanningsenligt för att jag är lite för pank för det efter helgens bravader, så det får vara. Tyvärr.

Jag har funderat på - som i princip varje dag - varför det är så svårt för säljare att höra vad jag säger på min telefonsvarare. Jag har inte tid att lägga på att prata med alla som vill sälja på mig saker. Ni är JÄTTEMÅNGA! Jag vill få underlag skickat till mig på mail. Lovar att titta och lovar att svara. Men ring mig inte. Jag kommer inte svara den 53:e gången heller.

Och. Jag har funderat på Afrika. Och vår resa dit i höst. Jag orkar inte mer kyla nu. Allvarligt. Enough. Funderingar på Afrika värmer.



21 mars 2013

20 mars 2013

#Blogg100; Kvällspromenad

Sett i St Petersburg igår kväll.

19 mars 2013

#Blogg100; Svansjön

Idag har jag sett Svansjön. I St Petersburg. Exakt så coolt som det låter och precis så stor upplevelse som man kan tänka sig. Jag är väldigt lyckligt lottad.

18 mars 2013

#Blogg100; Att fixa ett kalas

Dammet börjar lägga sig nu, efter ett av mina bästa - om inte det allra bästa - festfix ever. Det här är vad jag har ägnat de senaste månaderna åt...

Min sambo har ett specifikt intresse och en talang därtill; att ordna frågesporter. På de flesta fester och sammankomster vi deltar på kommer ett musikquiz, melodikryss eller som senast på nyår; ett Jeopardy. Så vad ger man en sådan man i 30-årspresent? En egen real life game show förstås! Idén var inte helt min egen, det kan jag villigt erkänna. IT-Daniel och Z bidrog till en början med lite brainstorming. Till exempel skulle vi "låna" På spåret-studion och ha show. Inte en helt realistisk tanke.
Jag valde till slut att sno hans eget favoritkoncept Så ska det låta På spåret, en kombination inte helt oväntat av Så ska det låta och På spåret. Valde en lämplig lokal, i det här fallet Gröna Lundsteatern, som har en lagom stor scen och som storleksmässigt passar bra för de uppemot 100 gästerna jag bjöd. Fyra tävlande, två lag med två i varje utsågs, samt en domare. Arbetet började i november förra året och den första resans filmer spelades in första helgen i december. Det var från Trosa och vi frågade lite om Hedebyborna och om salt bland annat. Därefter började inbjudningarna. Som för övrigt även innehöll uppmaningen till alla som skulle ut och resa att spela in en frågefilm från sin destination. Och intresset var stort. Jag fick skriva frågor för Istanbul, Marrakech, Gran Canaria, Andorra, Taipei, Göteborg, Melbourne, Södermalm och St Lucia. Därutöver gjorde jag två Vem där, det stressigaste momentet i På spåret, men definitivt det roligaste att bygga själv. Textremsan från Dobidoo fick också plats, mest för att ha något att aktivera publiken med, och för att jag redan hade några sådana liggande sedan en fest för ett par år sedan. Från Så ska det låta lånade jag Recitationen som lästes av gäster. Resultatet blev en nästan tre timmar lång show med deltagande gäster.
Huvudpersonen i fråga visste ingenting. Och det förblev så hela vägen fram till showstart. Han var dock en väldigt lycklig programledare hela kvällen. Och kommer nog minnas sin 30-årsdag hela livet.
Nu återstår för mig att dels ta mig tillbaka till en tillvaro där jag kan dela livets små detaljer med min karl igen utan att vara rädd att försäga mig. Och att hitta ett sätt att konceptualisera och tjäna pengar på de hundratals timmar jag lade på att planera, bygga och skriva manus till showen. Och så återstår att hitta sätt att betala tillbaka alla de timmar som andra har fått hjälpa till med projektet.

Oavsett är jag väldigt väldigt nöjd. Sambon är väldigt väldigt glad för sin present. Och det har satts en ny standard för hur man firar 30.

17 mars 2013

#Blogg100; Godtycklighet

Wow. Det här tar sig nog in på topp tio dummaste grejerna jag läst. Men skönt att man själv kan bestämma vad av det man säger som man behöver stå för. Fast om man jobbar med kommunikation 2013 och tycker Twitter är på låtsas... Jag vet inte. Jobbar man med kommunikation då?

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article16434082.ab?partner=wwwredirect

16 mars 2013

#Blogg100; Äntligen

NU får jag sluta ljuga. Äntligen.

15 mars 2013

#Blogg100; publiken

Nu är jag här igen. Sitter och väntar i Filmhusets korridor och dricker lite (varning reklam) Cola Light. Dags för Veckans Svensk att börja snart. Helt ärligt, ett program som jag inte hade tittat på. Men Z insåg att han lever drömmen. Och då kommer man hit.

14 mars 2013

#Blogg100; Visum

Det har visat sig vara svårare än väntat att skaffa visum till Ryssland. Men... pass, passfoto, inbjudan, försäkringsintyg och en ansökan senare verkar vi vara på banan och ska nog komma iväg som planerat. Lite rädd är jag allt. Ryssland länns lite läskigt. Just nu umgås en cocktail av skräck, förväntan, nyfikenhet och såklart den vanliga känslan av "blä, resa nu igen" i min kropp. Men jag hoppas på balettbesök. Och jag hoppas hinna se lite av stan. Mindre än ett dygn i St Petersburg. Får se vad det blir. Iik.

13 mars 2013

#Blogg100; Det lilla klövdjuret

Gjorde naglarna förra veckan. Jag vet, men det är min lilla lyxlast. Och den här gången var det precis lagom till Mello. Så rosalila glitter blev det. Med svarta mönster på ringfingrarna.
Jag tyckte direkt att det såg ut som att ett litet litet klövdjur varit framme. Sen har vi spekulerat fritt om vilket klövdjur som kan vara så litet.
Idag hittade vi det! Tack till Facebooks bästa sida, I fucking love science. Mouse deer, eller Chevrotain, heter den lille gynnaren som gått på mina naglar.



12 mars 2013

#Blogg100; Fulla flaskor

"Var det inte lite lite säkerhetstänk ikväll på Globen? Det var ju ingen kontroll av väskor o så. Normalt när man är här och det är sportevenemang får man inte köpa flaskor med korken kvar på heller."

Varför inte?

"Om någon kastar in en full vattenflaska med kork blir det väldigt jobbigt."

Hm. Jag tycker inte att det är för låg säkerhet på Globen när det är Cirque du Soleil. Jag tycker snarare att sportpubliken borde skämmas för att det ska behövas så mycket extra insats. Normalen i det här fallet måste ju vara att man ska kunna gå och se ett event - eller göra sitt jobb på en plan eller scen - utan att riskera skador. Tror att vi behöver sluta jämföra med hur det "vanligtvis" är, för ibland är det "vanligtvisa" helt vansinnigt.

11 mars 2013

#Blogg100; Min nya ryggsäck

Saker hänger ihop. Som koldioxidutsläpp och smältande isar. Och som prispress och hästlasagne. Och så lite mindre grejer. Som min packning och mina promenader. Det är tungt och gör ont att bära en av den moderna världens största laptops tillsammans med lite träningskläder en timme genom stan, tomte style. Lättare och gör inte ont att göra det med ryggsäck. Introducing the lösning; min nya ryggsäck. Den hade premiär idag. Dock utan laptop, men väl med test både dit och hem.
Resultatet? En riktigt tidig morgonprommis och en skön rask hemprommis. Och en helt stilla Drottninggata i morgonljus.

10 mars 2013

#Blogg100; Pescetarianen

eller Det är inte så sjukt svårt att äta med lite bättre samvete

Jag lärde mig begreppet pescetarian för inte alls längesen. Någon månad sedan tror jag till och med. Jag har väl alltid vetat med mig att jag inte riktigt är vegetarian. Men att det fanns ett så behändigt ord för mig och mina gelikar, det visste jag inte. Jag har skrivit om maten innan. Men eftersom jag fortsätter få frågan hur det fungerar egentligen så tänkte jag bara berätta om hur jag resonerar när jag köper mat. Och att det inte är så himla svårt.
 
Pescetarianism; är en slags kosthållning som innebär att man äter fisk och skaldjur, och även mejeriprodukter och ägg, men inte kyckling eller annat kött.

Tack Wikipedia. Men det faktum att jag äter fisk och skaldjur betyder inte att jag äter all fisk och alla skaldjur. Min guide i livet när det gäller fisk är WWF:s utmärkta fiskguide. Fisket i världen är komplicerat, precis som köttindustrin, och även om man inte möter riktigt samma brutala djurplågeri inom fiskenäringen så finns det stora miljömässiga konsekvenser av vår konsumtion. Alltså; tack WWF. Scampi går bort, ål går bort, tonfisk vågar jag extremt sällan chansa på. Och så vidare.
Jag har valt att äta mestadels vegatariskt. Jag äter alltså fisk eller skaldjur i undantagsfallet, kanske en eller ett par gånger i veckan, och då max en gång per dag.

Mejeriprodukterna jag köper är ekologiska. Yoghurt är fortfarande i princip omöjligt att hitta ekologisk, men jag hoppas fortfarande. Grönsakerna jag köper är ekologiska så fort valet finns. Och det gör det nästan alltid nuförtiden. Kortast möjliga transport brukar vara min ledstjärna när jag måste välja icke-ekologiskt. Väldigt praktiskt, för då får man hålla sina geografikunskaper fräscha också.
Jag är generellt skeptisk till butikernas egna varor eftersom det brukar innebära stor prispress i alla led. Gillar inte heller egna kvalitetsmärkningar. Jag gillar däremot Fairtrade och Krav eftersom jag vet vad de märkningarna innebär.

Konsekvenserna i vardagen då? Hur svårt blir det på riktigt? Inte speciellt. Sambon jag har är inte vegetarian, eller ens pescetarian för den delen. Han är fortfarande inte helt bekväm med att handla ägg eftersom jag sällan blir nöjd med hans val. Ägg, för övrigt är kanske den vara som är tydligast märkt med hur djuren har det. Kravmärkta ägg innebär att hönsen har inne- och utevistelse, pinne och rede. Ganska naturligt alltså om man kan använda det uttrycket. Dock har även han av både praktiska och djuretiska skäl också valt att drastiskt skära ner på sin köttkonsumtion. Även köttet som då och då inhandlas är Kravmärkt, svenska gårdar-märkt och så bra som jag antar att det kan bli i köttindustrin.
Och det är inte svårt. Det är bara att läsa. Ta ett par extra minuter nästa gång i affären. Låtsas att det är som att testa ett nytt varumärke. Man ska bara lära sig känna igen det man brukar handla, så går det lika snabbt.
Så. PK nog for ya? Jag äter i alla fall med ett ok samvete.

#Blogg100; Event

Globen i fredags gjorde ingen besviken. Cirque du Soleil kom till stan och levererade sin magiska Alegria, och även om jag hade väntat mig mer av story, liknande Ka, var det roligt, spännande, sorgligt, vackert. Och alldeles alldeles underbart.




Den stora finalen var inte riktigt såhär maffig. Men gåshud uppstod.



Gårdagen och Friends bjöd inte upp lika väl. Könsfördelningen i årets Melodifestivalfinal har förstås debatterats flitigt redan, men bortsett från den sorgliga fördelningen 17-1 och ett par oförklarliga uttalanden från generalen själv, blev resultatet en ganska tråkig föreställning. Det kändes som en ganska jämngrå sörja av pojkpop, där ingen stack ut speciellt mycket. Jag tillhör den lyckliga skara som fått själva Mello-skivan i min hand, och tar man bort Yohios härliga unika look och Antons coola dans, finns det inget med låtarna som drar iväg. Jag tycker inte det var konstigt att David fick lägst poäng av folkets röster. Inte för att låten är dålig, men för att han tävlar om samma röster i samma målgrupp som hälften av de andra bidragen. Louise, gubbarna och bananen i blöja var väl de som särskilde sig igår.

Med det sagt, arenan är cool. Dess storlek är cool. Stämningen igår var på topp. Vågen gick. Ballongerna viftades. Mobilerna lös. Mello på plats är alltid lite bättre.

Nu återstår bara att vila upp sig efter eventhelgen. Jag är lyckligt lottad.

08 mars 2013

#Blogg100; Magi

Alegria. Det var magiskt. Tack för julklappen.

07 mars 2013

#Blogg100; Post Dagarna

På kvällen efter dagarna är man lite matt. Har precis gått igenom anteckningar och bilder. Det ska ju bloggas imorgon. Jodå, det här är inte den enda. På intranätet finns minsann också Sussie i vida världen, fast lite annorlunda. Där kommer jag ägna de kommande arbetsdagarna åt att berätta om vad jag sett, hört och lärt mig, om vad vi gör bra och vad vi ska göra bättre. Jag kommer sprida vidare Webbdagarna, ett ämne i taget, troligtvis under hela nästa vecka. På det sättet kan jag skicka relevanta inlägg till varje del av företaget. Maersk-inspiration till HR. Niklas Myhr och Det goda transet till B2B. Och så vidare. För det är så jag rebellar internt. Och det är så jag har rebellat de senaste åren. Nätverkat, informerat, tyckt, tipsat, flirtat, hjälpt. Det rör sig. Och vi har nu dessutom ett socialt intranät. Med bloggar.

Men idag blir det inte. Hjärnan vill sova.
Imorgon är det Veckans svensk. Missar tyvärr. Vi ska på cirkus.

06 mars 2013

#Blogg100; Webbdag 1

Det var roligt att få sällskap av mina kollegor Evelina och Daniel till Webbdagarna. Man får alltid mycket mer ut av en konferens om man har möjlighet att summera och snacka igenom det tillsammans.
Mina intryck av dagen... För det första är det lätt att konstatera att jag är ganska långt ifrån den bransch jag delvis jobbar i. Det var inte många ansikten jag kände igen bland de 1500 personerna som var på plats. För det andra är jag betydligt mer imponerad av innehållet idag än jag var sist jag var med, för två år sedan. Vet inte om det är jag som har backat tillbaka i nivå eller om jag har tagi mig ikapp alla andra, men idag kändes innehållet relevant och konkret, och även om jag inte längre jobbar med att ta fram app åt mitt företag var det ändå kul och intressant att lyssna på skaparna av Quizkampen. Vi vill ju också ligga på topplistorna över nedladdade appar. Om än inte i spelsegmentet.
Sociala medie-spåret, inte helt överraskande, gav mig mest. Kanske framförallt Maersk som berättade om sin satsning i sociala kanaler, med utgångspunkt i employer branding och rekrytering. Högst aktuellt för oss och lite synd att man inte har med sig HR på en sådan programpunkt.
Ett gäng med superambitiösa tonåringar som har lyckats på YouTube fanns också på agendan. Och man blir ju galet impad. Tyvärr får jag också en besk smak i munnen av att man hyllar det faktum att en elvaåring och en tolvåring spenderar tre till fyra timmar om dagen med sin blogg. Jag vet inte om den typen av press ska finnas så tidigt. Eller så är det min pk-sida som har svårt att hantera att det är just smink och mode som dessa pre-pubertala tjejer bloggar om. Någonting hos mig slår bakut. Samtidigt vågar jag inte riktigt börja räkna hur många timmar jag själv lade ner på min hobby under upväxten. Kanske lika mycket. Men inte så tidigt. Nåväl. Målmedvetna var de i alla fall, och jag är impad.
Dagens behållning blev ändå nedladdandet av appen Healthy heroes, som förhoppningsvis kommer göra träningen mer motiverande framöver. Kolla in liksom:



Nu: gymmet. Nya webbtag imorgon!

05 mars 2013

#Blogg100; I brist på ponnylejon

... får man kanske nöja sig med det som erbjuds. Sötdöden idag igen...



03 mars 2013

#Blogg100; Skiddag

Med strålande solsken och ett par plusgrader kändes det inte helt rätt att sitta kvar inne. Till en början. Egentligen bryr jag mig speciellt mycket om Vasaloppet, men av någon anledning har jag alltid tyckt att det finns något rogivande och underhållande i att hänga med i sändningen. Så även idag. SVT:s bevakning som vanligt prickfri. Jag lite lätt bakis åtnjutande goefrukost. Småsomna då och då. Kalle Moraeus. Kaffe.
Sen hände något annat. Femmilen började. Så även mina protester. Ska man verkligen orka en omgång till? Och det gjorde man. Lite spännande det här. Sköt upp hemresan och tog ett senare tåg. Nervösa skratt. Blundade. Panik. Och seger.
För mig, den ovana skidpubliken, en dag väl värd att spendera inomhus. De fina promenaderna i solen kunde man följa på Facebook.

02 mars 2013

#Blogg100; 30-årsfest

Befinner mig i metropolen Knivsta, sippar på min kaffe och min rom. Ämnena rör sig mellan gamla tider, det orange kuvertet, dialekter, gamla tv-serier, kändisar och sport. De börjar bli vuxna nu, åttitalisterna.

01 mars 2013

#Blogg100; Nu igen

Nu ska jag avsluta arbetsveckan. Den har varit bra och ganska konstruktiv. Avslutar tyvärr med att läsa det här. Och jag säger tyvärr fast jag är delad. Dels blir jag lika trött som Fredrik. Dels blir jag så glad att jag känner Fredrik. Och så känner jag att jag också borde skriva allt det där jag tänker om kvinnor och män och samhällen och förutsättningar. Men nu ska jag precis börja helgen.

Så jag nöjer mig med att rekommendera Fredriks inlägg idag.

Och btw, nej. Jag tycker inte att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män. Jag tycker att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar.

28 februari 2013

#Blogg100; Ett YouTube-klipp är också ett inlägg

Och med gårdagens årsbästa på bandet tyckte jag att det kändes lämpligt med det här:



För övrigt har dagen varit relativt produktiv. Och jag kan öppna pdf:er igen, bara en sådan sak.

Grattis på namnsdagen till mig själv och alla riktiga Marior!

27 februari 2013

#Blogg100; Realitycheck

Det är så himla långt mellan det sammanhang jag själv lever i, och resten av världen.


26 februari 2013

#Blogg100; 05:04

Koma. Tack och lov att jag packade igår kväll. Next stop Oslo.


24 februari 2013

#Blogg100; Gå på vatten

På Västkusten är långfärdsskridskor en sällsynthet. Jag hade knappt hört talas om att man ens kan åka skridskor utomhus förrän jag flyttade till Stockholm. Jag har inte provat än. Och jag är instinktivt misstänksam mot att vistas på fruset vatten. Det känns inte tryggt helt enkelt.
Men här är det något annat. Här är det helt naturligt att ge sig iväg ut på sjöarna för både skidåkning och skridskoåkning. Så idag, drygt fyra år efter flytten hit, gav även jag mig ut på vatten för en promenad. Lite läskigt men ganska mäktigt. Nya perspektiv på kända promenadstråk och skönt med ljus och solsken.

Att det räcker med vintern nu gäller fortfarande.

23 februari 2013

#Blogg100; Mello igen

Återigen har vi parkerat i soffan. Betraktar mina män. Vi må skojsa om att de är far och son, men lite lika är de.

22 februari 2013

#Blogg100; Prommis

Promenad genom stan, själv, kvällstid. Vindstilla, snöfjun. Gick via Östermalm, hela Karlavägen bort. Mina gamla hoods, och det känns väldigt länge sen, fast det inte ens är ett år.
Idag är jag gäst på en sen direktsändning. Och ska promenera tillbaka igen efteråt.

21 februari 2013

#Blogg100; stavning?

Alltså, nog för att det är svårt att stava till, med Didjeriduer måste väl ändå vara fel, Sjuan?

#Blogg100; Sanningen

Ända sedan det spreds märkliga och påhittade historier om barn som inte fick sjunga pepparkakssången i luciatåget i julas, har det diskuterats näthat i alla medier. Själv satt jag och mådde fysiskt illa när jag tittade på Uppdrag Gransking för ett par veckor sedan. Det är ju ingen tvekan om att något i det här landet - där vi har det så otroligt bra; barnen får gå i skolan, vi har fri rösträtt, vi får resa fritt, vi har fungerande infrastruktur och så vidare och så vidare - gör att vi är arga. Vi är så fantastiskt arga. Vad vi är arga för, det har jag fortfarande inte förstått, för vi som är här är så lyckligt lottade. Men någonting är inte bra, och vi behöver ösa ut ilska på något.

MEN. Min tanke nu var inte att diskutera näthat eller ilska. Det gör andra troligtvis bättre än jag. Det jag istället har funderat på de senaste dagarna är när åsikter eller rykten blir till sanningar. Jag fick den här länken skickad till mig idag. Och det är lätt att skratta åt hur Nordkorea presenterar sig själv och det som händer i landet, och samtidigt hur man beskriver USA och västvärlden. Men jag vet inte om vi är så himla mycket bättre själva. Det var inte så länge sedan det kablades ut en hemsk berättelse om en pojke som blev lämnad på en parkeringsplats efter en innebandymatch. Pappan hade kört ifrån honom för att han spelat för dåligt. Föräldrar i hela landet rasade, tv-sofforna fylldes. Problemet var bara att inget i historien var sant.
Är det mängden som gör sanningen? Mängden Likes, mängden kommentarer, mängden medier? Eller är det nyckelpersoner det hänger på? Om SVT säger att det är sant, är det sant då? Eller är det hur det uttrycks? Om man säger något med stort nog självförtroende, blir det sant då? Jag har gjort precis det själv. Många gånger. Tagit en uppfattning eller gissning och uttryckt den som en sanning.

Vi ser det dagligen. I finmedia, i sociala medier, på jobbet. Åsikter som blir sanningar. Fundera vidare lite på det. Ibland tror jag att man kan hitta de där magiska ögonblicken preciiis när man går från spekulation till sanning - när de händer.

#Blogg100; Gräsänkan

Jag är en ganska dålig gräsänka. Om man med dålig menar ungkarlsslö. Jag struntar i att bädda, äter bara mackor, låter grejer ligga framme. Vardagstillvaron tar liksom en paus, och helt plötligt får andra saker mer utrymme. Jobbet mest. Ändå är jag inte i nivå med när jag själv var ungkarl. Då var den framtvingade veckovisa diskningen ett jätteprojekt, trots diskmaskin. Och att sitta på kontoret till sena kvällen var inte ovanligt. Så långt ner i förfallet hinner man inte på en vecka. Och det känner jag inte för heller. För (säg inget till sambon) någonstans uppskattar jag att det är lite ordning runt mig.

19 februari 2013

#Blogg100; nära midnatt

Jag är hysteriskt trött. Men Z's lägenhet är fin och klar att fotas.
Letar igenom bildarkivet på bussen hem. Hittar Malte, vår prydnadsgiraff.

18 februari 2013

#Blogg100; Korthuset

Ja, det är onekligen ett intressant projekt de har levererat, Netflix. House of Cards är den första TV-serien som skapats helt utifrån statistik. Ok inte helt, det är en remake, men du fattar vad jag menar. Man glömmer ibland att man sätter små avtryck när man tassar runt på nätet. Ibland blir det tydligare. Facebook till exempel har ju haft tydligt riktad reklam länge länge. Och baserat på min ålder så får jag mycket riktigt mest reklam för antirynk-krämer och blöjor. Behöver givetvis inget av dem.
Att Netflix sparar vad jag gillar tycker jag om. Jag får bra förslag när jag loggar in, både för film och TV. Och ja, jag tittar helst på en hel serie, eller en hel säsong åt gången. Vem har tålamod att vänta en vecka på nästa avsnitt?

Jag har redan fastnat för House of Cards. Förmodligen faller jag rakt in i målgruppen. Jag älskade Vita Huset, och jag är stort Kevin Spacey-fan. Den är lite mörk och deprimerande. Och det känns helt plötsligt inte så konstigt att inga av världens problem verkar kunna lösas - alla med makt ägnar ju sig bara så sina egna agendor. Så jag köper grejen. Jag vet inte om det gör mig till en marionett eller bara väldigt mainstream. Och just nu spelar det ingen roll. Jag har sju avsnitt av första säsongen kvar att kolla på innan jag tänker börja fundera på det.


17 februari 2013

#Blogg100; Eftermiddagsgym

Jaha. Alla löpband upptagna såklart. Shit. Ok, får gå ner. Bra, här finns ledigt. Hm undrar hur jag får igång det här. Funkar inte alls som där uppe. Tid? 30 räcker ju. Då har jag nog gett upp. Ok here we go. 9.5 blir lagom, det gick bra sist. Japp, känns rätt bra. TV kanske? Nähä inga kanaler här nej. Väldigt mycket myror på Vem vet mest. Skippar. Mmm snygg där borta, bara någa löpband bort. Snyggast på stället. Hoppas han inte såg mig när han gick förbi. Han gick säkert förbi precis när jag stod och inte fattade hur jag skulle börja. Hur långt har jag sprungit... 600 meter? Lägg av. Det känns som jag springer i uppförsbacke. Men det står 0. Kan man springa i nerförslut? Nähä det tog stopp på lutning 0. Synd. Charlotte Perelli nu då, Hero. Tugga på. Han snyggot ser helt obekymrad ut. Springer rätt fort men det verkar inte jobbigt alls. Ser så proffsig ut med löparbrallor. Jaha nu börjar jag bli rosa. Hur långt? 1.1. Maj gad. Det här kommer aldrig gå. Hur kan det vara såhär jobbigt? Jag gled ju igenom för bara några dagar sen. Britney. Kom igen, lite inspiration då. Jag dör. Kan man få kramp i vaderna efter en och en halv kilometer? Oj nu känns det som mensvärk också. Herregud. Han därborta springer ännu snabbare. Nej stopp nu. Det här går inte. Jag måste bryta. Usch. Hoppas inte han såg att jag smet från bandet efter knappt en kvart. TIllbaka upp igen. Här känns det bättre. Ge hit en cross-maskin. 20 min. Aaaah. Det här kan jag göra. Tugga på här och titta ut genom fönstret på förbipasserande. Ser kallt ut. Det här går ju lätt. Skönt. Öka på lite då. Javisst. Konstigt att det var så jobbigt att springa när detta går så bra. Ok klart. Tillbaka ner då. Snyggingen springer fortfarande. Snabbt också. Ser han mig? Ja. Nu i spegeln. Oj han saktar in. Svettdroppar på överarmarna.

- Klar?
- Yep. Det gick dåligt. Men det är gjort.
- Ok jag är också klar. Hem? Ses där uppe.

Nya tag imorgon igen.

16 februari 2013

#Blogg100; Bobpassning

Soffan är full. Varm och vi har vin och kollar på mello. Garvar, gillar, hånar. Bob blev av med sin favvohörna och har gett upp och gått och lagt sig. Det blir extra gosigt i sängen inatt.

15 februari 2013

#Blogg100; Det slentrianmässiga köttet


Hästköttsskandalen rullar vidare. Växer sig stor och stark och skapar nya webbskämt med springande hästar. "Hurry guys, so they can't Findus". Samtidigt cirkulerar en bild på facebook, på en kvarn som producerar en jämnrosa trög massa, som enligt bildtexten ska vara hela kycklingar, och som har hackats och mosats och som ska formas till nuggets och säljas på bland annat McDonald's. Efter att ha smaksatts och behandlats ytterligare. Skapar kommentarer om hur äckligt det är med nuggets och vilken tur att man inte äter sånt. Det cirkulerar filmer från köttets löpande band med panikslagna kycklingar som fortfarande lever när de plockas. Får inte lika mycket spridning eftersom det är för jobbigt att se.

Konsumenterna i Sverige känner sig lurade, bedragna. Arga och rädda att man fått i sig mediciner från hästar som fått medicinsk behandling. Är det rumänska vildhästar vi har ätit? Obehagligt. Vad gör politikerna? Var är kontrollerna? Varför tar ingen annan ansvar för vad jag stoppar i mig?
Jag är mer intresserad av vad konsumenterna tänker göra. Vad är vårt eget ansvar? Tänker vi fortsätta jaga billig mat, billigt kött? Jag har väldigt svårt att förstå att vi har valt att behandla just vår mat som en slit-och-släng-produkt. Maten är livsviktig. Äta bör man annars dör man, kommer du ihåg? Ändå ska det vara snabbt, enkelt, billigt. Billigt.
Så länge priset är det viktigaste kommer det att finnas utrymme att fuska. Genvägar i produktionen. Låglöneländer. Skarva lite i djuromsorgen. Skarva lite i miljöomtanken.

Jag såg jordbruksministern berätta i morgonsoffan om att det är omöjligt att spåra köttets ursprung, och att det därför är meningslöst att skriva lagar som kräver spårning. Säger inte det ganska mycket om vad som har hänt med matindustrin? Att det är så svårt att få reda på var råvarorna kommer ifrån att vi inte ens tänker försöka.
Vi är så oerhört långt från våra matråvaror. Och vi reflekterar inte ens över det. För vi vill att det ska vara billigt. Vi vill äta det vi är vana vid och vi vill att det ska gå snabbt och enkelt.

Vad hade hänt om köttet fått kosta det det borde kosta? Om priset inkluderade en bra djurhållning, klimatsmarta korta transporter och ekologisk produktion?

Jag har nyligen lärt mig att jag ska kalla mig pescetarian. De senaste åren har jag nämligen ätit helt vegetariskt tre eller fyra dagar i veckan, och guidad av WWF:s fisklista kompletterat med fisk, ägg eller skaldjur de andra dagarna. Något enstaka inslag av vilt.
- Saknar du inte köttet? En fin biff med potatisgratäng?
Jo, det kan jag göra. Gott kött är väldigt gott. Men jag saknar inte skinkmackan. Eller den trötta köttgrytan i lunchrestaurangen. Eller gummikycklingen i asiatiska buffén. Eller den torra schnitzeln. Eller det seniga kebabköttet. Det allra allra mesta köttet jag åt - saknar jag inte en sekund. Vi behöver inte äta kött fyra gånger om dagen. Vi behöver inte äta kött på ren vana. Slentrianköttet. Jag tror att vi kan äta mindre kött. Och låta köttet vi väl äter kosta mer.

Jag ser att fler och fler i min omgivning börjar tänka mer vegetariskt - mer långsiktigt. Och det gläder mig att fler börjar ifrågasätta det slentrianmässiga köttet och dess konsekvenser.

14 februari 2013

#Blogg100; Jagad

Idag har jag blivit headhuntad. Eller i alla fall oprovocerat kontaktad av rekryterare. Det var längesen. Faktiskt jättelängesen. Och den gången - tro det eller ej - var det Arbetsförmedlingen som ringde mig med ett erbjudande. Jag är den enda jag känner som har blivit headhuntad av Arbetsförmedlingen. Men det gick tydligen. Och jag tog det jobbet. Det var 2005 och jag jobbade halvtid på det sämsta av dåliga jobb. Arbetssökande var bara förnamnet då. Sen dess har jag lite svårt att klaga högljutt på Arbetsförmedlingen. Den gången blev jag räddad.
Idag inte så mycket. Jag bytte ju ganska nyss och jag börjar så smått bli varm i de europeiska kläderna. Och jag har så mycket kvar att göra här. Men nyfiken blev jag, och ta reda på mer ska jag göra.

För övrigt har min dag mest kretsat runt detta:

13 februari 2013

#Blogg100; Bussblogga

Det hade fallit sig så att den gode Z bestämt sig för att sälja sig lägenhet. Han var ju trots allt vuxna karlen nu och skulle gifta sig inom kort. Lägenheten i fråga skulle därmed pyntas för försäljning. Och som alltid; Kamprad vet bäst.
Här sitter jag alltså nu. Lite skoskav, lite hungrig, lite trött och lite åksjuk. Nyss kom en ambulans förbi. Men den stannade inte. Imorgon är det alla hjärtans dag. IKEA-bussen ilar fram genom vintermörkret.

12 februari 2013

#Blogg100; Kort igen

Ännu ett kvällsinlägg från appen. Jag känner inte att flytet är tillbaka än. Men jag har ett par bra grejer på gång. De ligger bara så långt inne. Lite knarriga. Ungefär som Skarsgård i Pirates när hans figur vuxit fast i skeppet. Men det kommer. Det är långt kvar till hundra.


11 februari 2013

#Blogg100; Okej då

Gårdagens minidepression är över. I princip. Såhär års gäller det att fokusera på sin inre viking, och - om inte älska - så i alla fall acceptera mörkret. Kylan. Mörkret. Puff.
Morgonyoga och sköna bra möten följt av gymbesök fungerade faktiskt som livlina. Och så hittade jag den här bilden från vårt magiska besök i Trosa. Det hjälper.

10 februari 2013

#Blogg100; My addiction

Det var precis exakt ett år sen, på Mellohelgen i Göteborg, som jag blev inroducerad till drakarna. Det var ToT som visade mig deras parker, och det var precis när Love Dragon hade kommit ut, lagom till Alla hjärtans dag. Nu är jag stolt innehavare av nästan alla 101 sorters drakar (det kom ut nya så sent som in helgen, så jag har inte hunnit skaffa alla än), fem öar och jag uppskattar att det bara är ett par dagar kvar innan alla mina shrines är guld. Jobbar just nu för att skaffa Ametist-draken, februaris månadsdrake, och den söta Centrurydraken, som kom ut för att fira 100 sorter. Det går bra nu.
Och det visar sig att det finns fler som har svårt att sluta mata drakarna.



09 februari 2013

#Blogg100; Kontraster

Min morgon och min kväll. Vilken lycklig generation vi är som kan byta klimatzon på ett par timmar.



08 februari 2013

#Blogg100; De obligatoriska fötterna

Man lägger upp bilder på sina fötter när man är på semester. Så har det varit länge, såvitt jag vet långt innan både Instagram och Facebook. Mina fötter har varit på semester i en vecka nu, och imorgon ska de packas ihop för resa hem till vintern. Idag har de fått pedikyr. Är kanske det närmsta de kommit sin födelsestatus någonsin. Sen dess alltså. Men att ta kort på mina fötter... Lite väl mainstream för min del (ironin att jag är på Playa del Ingles till trots). Bild på mina nya flipfloppar istället. Givetvis turistinköpta till soligt bluffobågpris..

Skål!

07 februari 2013

#Blogg100; pressardagen

Veckan i solen blev maximalt utnyttjad vädermässigt. Två molniga och blåsiga dagar ägnades åt biltur till Las Palmas och shopping respektive vandring i bergen. Dagens felfria blå himmel har istället ägnats åt pressande för att ha goast möjliga bränna vid hemkomsten. Imorgon då? undrar du genast. Det är ju sista hela dagen... Yoga, pressa lite, och sedan hela eftermiddagen i spa:et. What else?
Vi har det bra här.

06 februari 2013

#Blogg100; Tänja gränser

Jag ångrade mig direkt efter att bokningen var gjord. Men valet återstod fortfarande; även om det ska vandras hela dagen kan man fortfarande välja den kortare rutten och ta det lite lugnare. Detta var dock inget alternativ i realiteten eftersom jag valt den sambo jag valt och vi båda är under 60 år gamla.
Alltså återstod att facea mina gamla demoner; att utföra tuff fysisk aktivitet som jag inte har kontroll över. Inte min gren. Jag vet faktiskt inte varför jag har så dåligt självförtroende när det kommer till fysisk aktivitet, men det räcker med bowling för att jag ska börja stressa upp mig. Min värsta ever var forsränningen i Zambesifloden nedanför Victoria Falls, där jag blev inlockad och sedan spenderade dagen med att förtvivlat försöka överleva både forsar och bergsklättring. Återkom ledbruten men lättad.
Dagens bravader skulle inte bli närheten så avancerade, det framstod klart och tydligt på gruppdemografin, men för mig blev det ändå ett stressmoment.
Nu är jag i hamn, lite mör men nöjd och lugnad. Även jag klarar det som pensionärer klarar. 11 km vandring inkl 700 höjdmeter har jag gjort idag. Yay!