31 oktober 2012

Önskelistor

Vissa har den där iakttagelseförmågan, att både uppfatta och komma ihåg de små detaljerna som utgör en omedveten önskelista. Samboo är en sån. Så när han kom tillbaka efter två veckors vistelse i Asien, var det laddad med presenter som jag inte ens visste att jag ville ha, men som passade så bra.

Samtidigt börjar julhetsen. Ska man byta klappar? Vem ska ha vad? Vad önskar jag mig? Vad önskar jag mig? Önskar? Mig? Jag har ju det jag behöver. Hur ska jag veta vad jag önskar mig? Det jag verkligen önskar mig passar inte på en vanlig lista... 

Jag önskar mig mer tid. 
Mer energi till att bry mig om min omvärld. 
Jag önskar mig att min syster ska må bra. 
Jag önskar mig lugn och ro i jul. 
Jag önskar mig mindre mörker och mer värme.  

Men jag nöjer mig nog med att skriva upp Kaffebryggare på listan.  
     

Hejdå-fika

Det är så enkelt att avsluta. Och man glömmer så fort. Det är bara drygt två veckor sedan jag bytte. Och mitt byte innebar flytt en våning upp. En våning. Och jag är redan borta. Kommer tillbaka som en besökare, en tillfällig gäst. Idag kom jag tillbaka för ännu en hejdå-fika. Bästa Gunilla lämnar oss efter alldeles för kort tid. Äpplepaj, tal, present, tack och hej. Redan ersatt. 

- Vi kommer ses! 
- Ja, såklart! 

Optimisten i mig säger JA, det kommer vi. Gunilla o Co är magiska, vi vill umgås! Pessimisten i mig säger njaaa, då får du anstränga dig lite mer, Edberg. Inte din starka sida att behålla folk. 

Jag lovar att försöka i alla fall.

18 oktober 2012

Perspektiv

Som de flesta andra funderar jag över Parken Zoo och det som hänt där. Utan att ha sett hela Kalla Fakta igår, utan istället följt rapporteringen om det och intervjuer med diverse representanter. Jag har också följt det som händer online idag.
Utan att på något sätt tycka att detta är ok - det är en icke ok hantering av djur givetvis - måste jag ändå förundras över bristen på självinsikt hos allmänheten. Det är en sak att vissa förvandlas till fullkomliga grobianer och helt plötsligt tycker att det är ok både att mordhota andra och hota deras barn, men även de mer sansade personernas argument blir liksom ihåliga. Jag kan se framför mig hur man förfasas över dessa fåtal djurs tveksamma skötsel och vanvård - tillsammans hemma på kvällen samtidigt som man lagar familjens middag. Troligtvis innehållande något av de miljoner djur som ingår i matindustrin.



Men det är klart, det är lättare att hitta någon annan att kasta skit på än att ändra sitt eget beteende.


10 oktober 2012

Spel med siffror

För de flesta i min omgivning är det väl känt att jag inte kan räkna. Logiska resonemang, huvudräkning och krångliga om-utifall-procent-andels-trams är lite jobbigt när man är fluffig kommunikatör som hellre fokuserar på mjuka värden och kramar. Dock inget som lite rom&cola och ett kreativt tänkande inte kan ändra på. Aftonen på magiska Aarts slutade i Pet-köket med sifferspel och grogg. Och Edberg rockade.



"- Du börjar med ett helt ologiskt resonemang. Sen förklarar du hur det inte kan stämma, tar en random siffra ur luften - och får rätt!". 

Just det. Jag kan ju inte räkna.

Mina klor

Borde det oroa mig att de spår jag lämnar efter mig på badrumsgolvet ser ut som björnfötter?