17 december 2012

Inför jul

Faktorer som påverkar om jag har en bra jul:
- Min familj mår bra
- Hälsningar till och från alla viktiga
- Skratt
- God mat
- Mysbyxor som magen får plats i efter god mat

Faktorer som INTE påverkar om jag har en bra jul:
- Jag får se tre sekunders klipp med rasistiska karikatyrer från förr

Och det har inte att göra med att jag 9 jular av 10 somnar framför Kalle. Det är bara så sjukt oviktigt att titta på de där gamla rasbiologiska bilderna. Det viktiga är liksom vem man tittar med.
Jag tycker synd om de som inte har något på den översta listan att se fram emot, och därmed måste fokusera på den undre. Önskar att alla hade det så bra som jag.

01 november 2012

The life of a pair of Dink's

- Shit vilka Dink's ni är!

Ja. Det verkar som att det mesta tyder på det. Tvåa i Vasastan. Självvalda intressanta jobb på stora företag. Jobbresor. Jag skulle gärna förneka det. Jag känner mig inte som en typisk vasastan:are, och inte som en typisk Dink. Men när jag tittar tillbaka på den gångna veckan är det svårt att förneka det.

Fredag: S på aw för att fira sitt nya jobb, tillsammans med gamla jobbkollegor och systrar.
Lördag: T kommer hem från Hong Kong/Shanghai-resa med jobbet. Hemkomst och nya jobb firas med inköp av iPad.
Söndag: Hemmafrukost med Vasastan-grannarna. Liverpoolmatch och tvättid. Födelsedagsmiddag hemma för Fröken som fyller år. Systrarna joinar också.
Måndag: Vanlig jobbdag. T tränar tennis.
Tisdag: S har morgonyoga och jobbar sent. T har styrelsemöte i bostadsrättsföreningen.
Onsdag:  Stövelinköp följs upp av biobesök och nya Bondfilmen.
Torsdag: T har komp-halvdag. S har nageltid och sedan Halloweenpub.
Fredag: T har komp-ledigt. S åker till Oslo över dagen för diverse möten. Överraskningsfest för kompis på kvällen. 

Vid en snabb titt är det alltså svårt att inte hålla med. Skrapar man lite på ytan hittar man dock den inte riktigt så polerade versionen av veckan; micrade rester, fryslådor, regn, tidiga promenader, svettiga träningskläder, McDonalds, trasiga stövlar, tamponger och Ipren. Inte för att det spelar någon roll. Det går inte att förneka. Vi är Dink's.   

 

  
   

Sail

Spelas mycket nu.

31 oktober 2012

Önskelistor

Vissa har den där iakttagelseförmågan, att både uppfatta och komma ihåg de små detaljerna som utgör en omedveten önskelista. Samboo är en sån. Så när han kom tillbaka efter två veckors vistelse i Asien, var det laddad med presenter som jag inte ens visste att jag ville ha, men som passade så bra.

Samtidigt börjar julhetsen. Ska man byta klappar? Vem ska ha vad? Vad önskar jag mig? Vad önskar jag mig? Önskar? Mig? Jag har ju det jag behöver. Hur ska jag veta vad jag önskar mig? Det jag verkligen önskar mig passar inte på en vanlig lista... 

Jag önskar mig mer tid. 
Mer energi till att bry mig om min omvärld. 
Jag önskar mig att min syster ska må bra. 
Jag önskar mig lugn och ro i jul. 
Jag önskar mig mindre mörker och mer värme.  

Men jag nöjer mig nog med att skriva upp Kaffebryggare på listan.  
     

Hejdå-fika

Det är så enkelt att avsluta. Och man glömmer så fort. Det är bara drygt två veckor sedan jag bytte. Och mitt byte innebar flytt en våning upp. En våning. Och jag är redan borta. Kommer tillbaka som en besökare, en tillfällig gäst. Idag kom jag tillbaka för ännu en hejdå-fika. Bästa Gunilla lämnar oss efter alldeles för kort tid. Äpplepaj, tal, present, tack och hej. Redan ersatt. 

- Vi kommer ses! 
- Ja, såklart! 

Optimisten i mig säger JA, det kommer vi. Gunilla o Co är magiska, vi vill umgås! Pessimisten i mig säger njaaa, då får du anstränga dig lite mer, Edberg. Inte din starka sida att behålla folk. 

Jag lovar att försöka i alla fall.

18 oktober 2012

Perspektiv

Som de flesta andra funderar jag över Parken Zoo och det som hänt där. Utan att ha sett hela Kalla Fakta igår, utan istället följt rapporteringen om det och intervjuer med diverse representanter. Jag har också följt det som händer online idag.
Utan att på något sätt tycka att detta är ok - det är en icke ok hantering av djur givetvis - måste jag ändå förundras över bristen på självinsikt hos allmänheten. Det är en sak att vissa förvandlas till fullkomliga grobianer och helt plötsligt tycker att det är ok både att mordhota andra och hota deras barn, men även de mer sansade personernas argument blir liksom ihåliga. Jag kan se framför mig hur man förfasas över dessa fåtal djurs tveksamma skötsel och vanvård - tillsammans hemma på kvällen samtidigt som man lagar familjens middag. Troligtvis innehållande något av de miljoner djur som ingår i matindustrin.



Men det är klart, det är lättare att hitta någon annan att kasta skit på än att ändra sitt eget beteende.


10 oktober 2012

Spel med siffror

För de flesta i min omgivning är det väl känt att jag inte kan räkna. Logiska resonemang, huvudräkning och krångliga om-utifall-procent-andels-trams är lite jobbigt när man är fluffig kommunikatör som hellre fokuserar på mjuka värden och kramar. Dock inget som lite rom&cola och ett kreativt tänkande inte kan ändra på. Aftonen på magiska Aarts slutade i Pet-köket med sifferspel och grogg. Och Edberg rockade.



"- Du börjar med ett helt ologiskt resonemang. Sen förklarar du hur det inte kan stämma, tar en random siffra ur luften - och får rätt!". 

Just det. Jag kan ju inte räkna.

Mina klor

Borde det oroa mig att de spår jag lämnar efter mig på badrumsgolvet ser ut som björnfötter?


06 september 2012

Du förtjänar tre minuter paus

Och det här kommer göra under för humöret.

Arbetsdag

Idag har jag ägnat 12 timmar åt att jobba 1. Och jag är ganska nöjd med det. Ett enormt slöseri med tid, tänker du. Javisst, det tycker jag också. Och undrar lite hur det kan vara bra att göra så. Men idag var det så det skulle vara. Det var prioriterat.
Jag har gjort dagen som en tjuvstart på det som komma skall. Det blir fler sådana här dagar. Förhoppningsvis och troligtvis betydligt effektivare arbets/rese-ratio, men det blir fler. Och det är inte bara jag. Det pratas redan om HongKong och Shanghai.

Det känns som att vi startar något nytt.

31 augusti 2012

We ♥ Dexter


Det är väl inte så konstigt att vi gillar Dexter och att säsongerna 1-6 just nu går varma hemma. Det är nämligen gott om punkter där min sambo och Dexter är skrämmande lika.



29 augusti 2012

Jag berättar fortfarande historier om dig

Min favvo är när någon trodde du hade dött för att du låg platt och solade. Och om när du rymde till Britts trädgård. Och jag berättar om hur snäll du var. Och hur stor. Du är fortfarande med liksom.

28 augusti 2012

Bilder av semestern

- Ska vi orka skicka några vykort?
- Pffff nja... I så fall nåt roligt.
- Hm. Vi gör en saga av resan. Med lite drama.



13/7
Hej hej!
Soliga hälsningar från underbara Göteborg. Här äter vi gott och njuter av livet. Massor av härlig shopping och mysiga promenader.
Puss o Kram!
/ T & S

15/7
Hello!
Äntligen framme i Amsterdam efter världens längst dag igår. Tobbe sa att det skulle ta 6h från Kph men det tog 10... Suck. Nu är han ute och testar coffeeshop-grejen. Jag är inte så sugen på det så jag är på ett café och dricker vin. Det regnar. Ses snart!
/S

Ohoj!
Framme i Amsterdam nu efter en rätt smidig bilresa från Kph. Gick nästan snabbare än förväntat. Nu ligger S och sover på rummet, har tydligen druckit vin hela eftermiddagen. Förhoppningsvis vaknar hon till middan.
/T

17/7
Hallå ja!
Även i Bryssel är det dåligt väder, men det väger vi upp med att promenera mycket. Tobbe vägrar åka något som helst kommunalt färdmedel nämligen. Tur man har promenadskorna!
Hej hej 
/S

19/7
Oy!
Idag vart det tydligen hästar. Hela dagen. Sjukt kul. Fick titta på filmer med hingstar som mjölkades på säd och sen en uppvisning som inte bara innehöll hästar utan även en åsna. Tack gode gud att dagen snart är slut.
/T

21/7
Hej lilla arbetsmyra!
Igår var vi på det turistigaste av alla ställen här. Det var en liten ö med ett kloster. Såklart promenerade vi ut fast det gick gratis bussar. Jag har träningsvärk.
/S

25/7
Hej min vän!
Idag har han fanimej spårat ut helt. Det är 35 grader varmt och ändå har vi klättrat upp för ett berg för att han ska fota en gammal kyrka. Inte ens SÅ gammal visade det sig. Och om en enda jävla försäljare till kommer och tjafsar på det där låtsasspråket de har här kommer jag ta av mina svettiga skor och köra ner dem i halsen på honom. Snart hemma.
/S

Tja!
Sista dagens turistande i Paris och tur är väl det. Evighetslånga besök på hästgårdar har nu bytts mot gnäll på hur varmt det är, hur dyrt det är och hur otrevliga fransmännen är... Stockholm är nära nu, bara Gbgs-helvetet kvar. Ses snart!
//T

Officiellt

Tre år paketerade till sju rader.
 
Marketing
 
Susanna Edberg har fått den utannonserade tjänsten Digital Communications, Corporate Communications, med placering i här i Stockholm.
Vi vill passa på att passa på att tacka Susanna för alla fantastiska insatser hon gjort hos oss samt önska stort lycka till i framtiden på den nya tjänsten!
Susanna kommer successivt att gå över till sin nya tjänst från den 1 oktober.
 
I och med detta påbörjas rekryteringsprocessen för att hitta Susannas ersättare i tjänsten som Web & Digital Media Manager och den annonseras nu ut under "Lediga tjänster".

Bra och dåligt

Nu har de dragit igång, höstens börja-träna-kampanjer. Och som vanligt så här års har även jag börjat träna. För hundrade gången. Jag befinner mig mitt i målgruppen för gym och hälsocenter som vill ragga nya medlemmar, och därför har jag också nåtts av flera kampanjer.
BRA kampanj har Sats. Alla som är som jag, och jag misstänker att när det gäller tränandet är det ganska många, känner igen oss på pricken. Man börjar träna och det är magiskt. Sen slår tristessen till och lite höst och regn, och sen har man flera hundra ursäkter att inte gå till gymmet.
Det här är kul och bra:


DÅLIG kampanj däremot tycker jag att Itrim har. I min egen höstuppstart har jag även inkluderat morgonpromenad till jobbet och just på en sådan häromdagen blev jag mött av ett gäng bärande på möbler. "Hur mycket extra bär du på" var budskapet och jag blev ombedd att provlyfta en av byråerna. Och det är då jag känner mig förnärmad. Kanske lite kränkt. För jag behöver inte att lilla 155 cm långa, 45 kg lätta, träningslyckliga 20-åringen berättar för mig hur många extra kilon jag bär på. Jag vet exakt hur många de är. Det är jag som bär dem. Tillsammans med en god portion kroppsångest. Precis som jag gjort i omgångar så länge jag kan minnas. Jag behöver inte få det påpekat för mig. Det är inte frågan "hur mycket bär du på" som är intressant, det är "hur blir du av med det du bär på". Börja där.

Själv är jag trogen Sportlife. Har inte sett någon kampanj från dem i år, men hade jag gjort det hade det varit nåt i stil med "Det spelar ingen roll vart du flyttar, vi kommer alltid ligga på samma gata som du bor på. No escape". Eller liknande. 

20 augusti 2012

TV-kväll

Skäms-TV är tillbaka. Och tydligen sitter jag och tittar när Färjan är igång igen. Vet inte ens om jag kan skylla på att det är i väntan på Dallas som börjar om en stund. Men det duger bra med dansbandsmusik och fulla hårdrockare som bakgrundsskval när man pysslar med tennis och äter yoggi.
Imorgon kommer besked om vad som händer sen.

19 augusti 2012

Bortskämd

Insåg precis att jag inte är helt hundra säker på var vi förvarar strykjärnet. Hm.

17 augusti 2012

Regnpaus

Det regnar. Ösregnar sådär riktigt mycket att allt arbete stannar av och fönstren fylls med fascinerade människor. Själv sitter jag på min fönsterplats vid skrivbordet och behöver bara vrida på huvudet för att få en regnpaus. Har den där sköna men orättvisa känslan att saker är kaos runtomkring men att det är så underbart att inte vara den som det krisar runt. Jag kan betrakta och beklaga och supporta men jag är inte i skottlinjen. Skönt. Men jobbigt för de i mitten. 
Börjar fundera framåt. Nästa vecka blir det inte bara tennis. Det börjar röra på sig.

15 augusti 2012

OJ

Herregud. Vilka magiska människor jag har.

14 augusti 2012

Funderingstid

Kan det vara så att promenaderna är tillbaka? Kanske. Jag hoppas. Perfekta fem förra veckan och perfekta so far två den här. För det är funderingstiden som försvinner. Inte böket med extra skor och svettiga tröjor. Eller gå-upp-tidigare:andet för att hinna i tid. Funderingstiden är det som får stryka på foten när promenaderna försvinner. 
Promenaderna är ännu längre nu. En timme tar det. Och det är inte lika fint. Ganska fint är det, med Gamla Stan och riksdagen, men inte som slottet och soluppgången. Men längre tid tar det. Det borde innebära mer funderingar. Och spilla över lite hit. Kanske. Hoppas.   

25 mars 2012

Kaos

Ensam hemma i nya lägenheten och inbakad i soffan är väl ett tillfälle så gott som något för en återkomst till min bortglömda blogg. Inbakad i soffan och fortfarande omgiven av kaos. Ett par kartonger kvar bara, men också ett par Ikeakassar, lösa verktyg, förvirrade prydnadsgrejer och väntande tavlor. Det löser sig. Så småningom.
Idag har jag sagt hejdå till Österlamalm efter tre och ett halvt års kamratskap. Nu är det Vasastan som gäller. Huruvida det innebär att jag kommer börja odla kryddor och kärna eget smör återstår väl att se, men till en början har jag lärt känna gröna linjen lite bättre. Den går oftare än röda. Tyvärr inte till jobbet utan nu måste jag byta på vägen. Där går torktumlaren som aldrig förr. Ibland visar sig viral effekt från sin snabbaste sida. Kaos även där.

20 januari 2012

Liten man, stor uppmärksamhet

Sport har varit jättekul den här veckan. Normalt består ju sportsändningar av hälften män som springer på gräs och hälften män som åker på is. Men den här veckan har det pratats om hästar. I alla fall lite grann. Tyvärr har det inte varit så mycket fokus på sporten som den påstådda icke-sporten, och fokuset har dragits från vår europamästare och Jerring-prisvinnare till ett par trötta journalister som tycker att det är ok att inte kunna sitt ämnesområde.
Jag tänker inte utveckla vidare, Petra Andersson gör ett bra jobb här och Anneli Sundkvist fyller på, men det är lätt att konstatera att en "kupp" av omröstningen knappast behövs när man ägnar sig åt Sveriges näst största sport. Det är bara att tycka likadant. Hästfolket är många många fler än hockeyfolket. Och bandyfolket. Och handbollsfolket. Och friidrottsfolket. Och skidfolket, simfolket, basketfolket och alla de andra sportgrupperna. Vi får bara inte chansen att markera det så ofta.

05 januari 2012

Nyårslöften

Nej jag tänker inte göra några löften i år. Tänkte att det blir mer realistiskt så.


04 januari 2012

Återkomsten

By the way så är jag så magiskt glad att den här är tillbaka på Spotify. Äntligen.

Prestationerna

Idag har jag yogat. Äntligen. Det gick så långt att jag drömde om yoga häromnatten. Det var då jag tog ett snack med Miljö-Helena och vi tog en egen session halv sju i morse. Mycket skönt, mycket jobbigt. Så då blev jag glad. Och så blev jag klar med min december-rapport idag. Den visade sig bli full av en massa leveranser fast det inte var tänkt så egentligen. December skulle ju vara lugn och leveransfri. Men det blev en massa roliga saker att skriva om. Så då blev jag glad.
Sen fick jag påpekat för mig om en konkurrent som hade så fin hemsida. Och varför kan inte vi göra som dem? Och kan vi inte hitta på något i samband med den där stora grejen om två månader? Nej det kan vi tyvärr inte för jag har fem gigantiska projekt som jag ska dra samtidigt med de dagliga uppgifterna de kommande tre månaderna. Så det hinner jag inte. Det var inte populärt. Jag fick lämna ett nej och det togs emot illa. Så då blev jag ledsen. Dålig respekt för andras tid tillsammans med oerhört dålig framförhållning fick mig att känna mig underpresterande. Så lite det krävs när man är leverans- och bekräftelse-beroende.

Men jag har i alla fall yogat idag. Och det är bra.
Och så läste jag det här. Det var det bästa jag läst på länge. Så då blev jag glad. 

02 januari 2012

Årsskifte

Trots stor frånvaro och liten närvaro här på världens bästa blogg känner jag mig manad att summera 2011. Började med att samla ihop bilder och ta en titt på vad som hände. På rak arm kändes nämligen som att inget hade hänt i år. Det var inte riktigt sant.
Jag har till exempel hånglat jättemycket. Och så har jag jobbat på min åldersnoja. Det har nämligen visat sig att jag är yngst i de flesta fall ändå. Jag har varit på bio ett par gånger. Och så har jag lyssnat en massa på den här. Jag har firat påsk, midsommar, jul och nyår. Jag har varit i Berlin, Varberg, Toronto och Knivsta. Och på Ljusterö. Jag har avstått från att äta kött. Och så var jag med och ordnade en tennisturnering i Båstad. Och skrev protokoll på en klubbtävling i dressyr och hoppning. Jag har hatat mitt jobb. Och jag har älskat mitt jobb. Och jag har jobbat en massa. Jag har firat födelsedagar och jag har blivit dubbelfaster. Och så har jag åkt Balder och ätit kräftor. Badat har jag inte och nästan inte tränat alls. Men jag har köpt flera par stövlar och en ny vinterjacka. Druckit massor med kaffe och åkt ganska mycket bil. Och lite gocart. Jag har skrattat och gråtit och saknat och önskat och fnissat. Frusit och njutit och längtat och ångrat. Levt kanske man kan säga.
Tack för i år.