09 september 2011

För ett år sedan...

... var jag mitt i naturen. I Botswana. Jag hade ont i hela kroppen och jag var dammig, svettig och trött. 

Och livet var perfekt.
 


Nästa år... då jävlar.

05 september 2011

Rostabrödsmästare

Jag är van vid det här laget. Ett par bröllop och några jämna fester senare var dags att skaffa en adept. Hon kallade mig sensei och gjorde ett grymt jobb. Ihop roddade vi tandläkare, statoilare, barndomsvänner och en maskot. Bästa Tove firade födelsedag ordentligt. Tack för festen!

Storhetsvansinne

Jodå. Vi är fullt medvetna om att vi har tappat koncepten. Men samtidigt är jag övertygad om att vi har skapat ett. Det pratas åttaårsplaner, designerkläder, konventlokaler och Hall of Fame. I väntan på det pågår just nu uppföljningen av 2011 års upplaga. Självklart till jubel och klang och finfina betyg. 8 blev 28 och vi klarade logistiken. 
Men nästa år... vänta bara. Det kommer bli storartat.



Vem trodde för ett år sen att min nya hobby skulle stavas t-e-n-n-i-s?

Om ilska

Jag promenerar mycket. Och jag promenerar genom stan. Korsningar, trottoarer, rödljus, köer. Och jag ser så mycket ilska. Det tutas och visas fingrar och gapas och skriks. Vanligtvis bryr jag mig inte så mycket. Jag har mina lurar och min musik. Men igår när en cyklist vinglade in i en Jeep och sedan började skrika vilt började jag fundera lite på det. Varför är ni så arga? Hur svårt ska det vara att bara hålla sams? Alla vill väl bara ta sig hem. Eller ut. Eller fram. Behöver vi verkligen bråka på vägen?

Det kom upp en lapp i hissen hemma i lördags. En besviken granne hade tagit ett kort på en hög med cyklar som ligger och rostar bort på innergården. Min reaktion var att skämmas lite och gå ut och kolla om min Stålhäst ens är kvar. Jag har inte sett henne på länge. Och det var hon. I ganska fint skick dessutom, så det var inte mig grannen var arg på. Men alla reagerade inte som jag. Och jag kan förstå att man inte skriver sitt namn när någon väljer att reagera med att skriva pussy på lappen. Really? Känns det befogat? Och igen, varför är ni så arga?  


Jag tycker inte om ilska. Faktum är att jag har väldigt svårt för det. Till och med rädd. Och det skrämmer mig att det är så ok att vara arg på andra. Hur ska vi kunna lösa de stora konflikterna i världen om vi inte ens kan ta oss hem genom trafiken utan att skrika på varandra? Eller tycka att det är stökigt på innergården utan att få skäll. Och jag vet att jag har en tendens att återkomma till sport, men är det verkligen roligt att gå på match när man spenderar tiden arg, skrikande? Antingen har Yoga-Tove smittat mig med sin nya rädda-världen-inställning, eller så var det en ren tillfällighet att Michael Jacksom dök upp precis före hennes fest, men ska man ändra saker i världen får man börja med sig själv. Var inte så arg. Världen blir lite bättre när du är glad.

02 september 2011

Utveckling

Blogger har uppdaterat verktyget. Testar lite saker. Roligt med nytt system. Fast mest är det gränssnittet som är nytt. Måste fortfarande koda för öppna i nytt fönster. Well well. Ändå roligt.