23 januari 2011

Gyllene port


Jag köpte den i samma veva som Poo och svågerhunken flyttade. Det betyder någon gång runt april tror jag. Sedan dess har den stått inplastad i vardagsrummet. Oftast ovanpå bordet som den skulle hänga vid. Igår dök så Handy Girl upp. Och med sig hade hon Fröken Power. Tillsammans smällde vi upp inte bara den gyllene porten utan även min favoritljusstake och en Musse. Och vips infann sig återigen inspirationen till att fixa min efterlängtade fotovägg.
Tänk vilken liten arbetsinsats som krävdes för att hitta lite myskänsla.

22 januari 2011

Svunna studenttider

På allmän begäran (från Poo) hakade jag på ett öppet hus igår. För att vara öppet var det väldigt stängt. Och rätt nedsläckt. Det visade sig att det öppna huset bestod av ett föredrag om utbildningarna och frågestund med studenterna. Det vill säga motsatsen till Öppet hus; passa en tid och sitt still och lyssna.

Ett par viktiga saker slog mig under den dryga halvtimme vi satt där och lyssnade.
1) Det var längesen jag pluggade. Riktigt längesen faktiskt. Studenter är tolv år gamla.
2) Jag hade glömt den skönt naiva inställningen att "det här rockar, vi får veta allt och skolan is the shit. Jag kan en massa saker och jag kommer få ett jobb när jag är klar". Plugget och yrkeslivet är INTE samma sak och projektarbete åt företag under studietiden är INTE samma sak som att arbeta.
3) Uppenbarligen är jag både gammal och bitter.

Förutom insikterna ovan kan jag bara konstatera att på den skolan jobbar inga kommunikatörer. Producenter möjligen, men inga kommunikatörer. Fem studenter som mumlar på knackig engelska om hur coolt det är på skolan, hur länge de sitter och leker på nätterna och hur de får göra precis vad de vill, hur de vill. Två program/utbildningsansvariga som står och berättar i princip motsatta fakta om utbildningarna och korrigerar varandra. På lika knackig engelska. "Vi har ju inga betyg, antingen klarar man kursen eller också inte." "Ja, eller så kan man få väl godkänt också." "Det är upp till var och en vad man vill lära sig, man måste ta eget ansvar och se till att man lär sig det man är intresserad av." "Ja fast alla kurser har ju en läroplan med vad man ska kunna."

Själv blir jag bara irriterad. För detta är en skola med gott rykte. Som misslyckas så kapitalt med att presentera sin verksamhet att till och med Poo tappar plugg-suget totalt. En verksamhet som lär ut kommunikation. Efter en stund hör jag rummets enda 60-åring (med största sannolikhet på det öppna huset (stängda föreläsningen) med sin tonåriga dotter eller son) ställa de frågor som jag själv har. Vilka består den här sk "industrin" av som ni pratar om hela tiden? Exakt vad är deras inblandning i utbildningen? Vem betalar för all programvara som används med tanke på att "man får göra vad man vill med vilken programvara man vill"? Och hur kvalitetssäkrar man utbildningen?

Frågorna får inga vettiga svar. Jag tröttnar. Poo har redan gett upp. Besviken. Och om man bortser från min bittra "snälla söta små barn, jag vet minsann hur det funkar i arbetslivet, ni kommer nog får se"-inställning kan man bara sammanfatta vårt besök på ett sätt.
En kommunikationsskola som inte kan presentera sig. Uselt.
.

19 januari 2011

Fasa

Jag ser väldigt lite fram emot morgondagen. Inte för att jag ska träffa potentiell ny byrå, det ska bli roligt. Inte heller för att puben har säsongspremiär, det ska också bli roligt (fast vitt såklart. Eller i alla fall grått). Och inte för att det är jobbigt på jobbet eller det är för mycket att göra. Det är kul nu.
Jag ser väldigt lite fram emot morgondagen därför att dagen idag inte bara innehöll första yogapasset på säkert ett halvår utan även ett boxpass. Jag kommer inte kunna röra armarna. Eller benen. Eller skratta. Kanske inte ens prata.
Dålig idé. Mycket dålig.
.

18 januari 2011

Mobilen

Idag har allting kretsat runt mobiler. Androidmobiler närmare bestämt. Idag har jag nämligen sysslat med det här. Vi börjar närma oss.

Sen fick jag ett mycket underligt infall att gå på spinning idag igen. Dålig idé. Min rumpa hade inte återhämtat sig från igår vilket resulterade i våldsamma sittbensprotester och ett närmast pinsamt uttrycksfullt minspel. Och i att jag fick stå och cykla större delen av passet. Nu har jag ont i benen också.
.

17 januari 2011

Tillbaka

Gav mig ut igen. Och med tanke på att manet-is-slemmet omvandlats till sörjigt grusigt vatten med spridda isfläckar gick jag till gymmet. Och av någon anledning genomförde jag ett spinningpass. Mest för att det började precis när jag kom dit. Det var jobbigt. Och längesen.

Kommer hem lagom till lyteskomik och vuxenmobbing på Kanal 5. Får man verkligen framställa folk precis hur som helst?
.

Vilsen

Vad gör man hemma en vardag klockan 17? Vad gör alla människor som tillbringar tid hemma? Tittar på TV? Städar kanske? Jag är helt förvirrad. Får nog gå ut igen.
.

16 januari 2011

If I can stand up to angels and men I'll never get swallowed in darkness again

Pojkvän? Massor. Hur många vill du veta om? Promenerar med en. Bloggar med en. Frukostar med en. Lagar mysmiddag med två. Festmiddag med en. Skvallrar med flera. Anförtror mig till någon enstaka. Älskar allihop. Ibland till och med funderar vi på att bo ihop. Så mycket lugnare på den här sidan muren.
.

Firande

Förutom att jag lyckades sätta mig på arslet på isen på Götgatan precis när sopbilen passerade mig när jag knatade hem halv sju på morgonen efter pokerefterfest med klassens mest dekadenta barn iförd festklänning och ryggsäck var det en alldeles makalöst bra fredag. Och tekniskt sett kan ju vurpan inte ens räknas till fredag så egentligen var fredagen perfekt. Som vanligt spenderade jag större delen av tiden i mitt "jag tycker så mycket om alla de här fantastiska människorna som jag jobbar med"-high, ett tillstånd som jag vant mig vid så fort vi samlas. Det som gör mitt jobb så bra är ju till stor del alla människorna som är där.

Fredagen kommer vara en snackis länge.


video

14 januari 2011

Bollar

Och nu mina vänner är det avgång mot Sveriges största boll. Hon har så rätt, skruttan. Ikväll dansar vi fötterna av oss.

13 januari 2011

Fryst hobby

Det här är det senaste projektet, på initiativ av Jezper. Så skönt att min expertis på området äntligen kommer till sin (frys)rätt.
.

Nej

Jag förstår att du saknar det. Allt det roliga och alla sjuka saker vi gjorde. Jag tänker också tillbaka och skrattar. Men jag kan inte säga saknad. Inte efter jagandet. Jakten på bekräftelse, att en enda gång vara bra nog. Räcka till. Vändandet och vridandet, anpassandet och förhoppningarna. Skrattar lite högre, passar upp lite till, hittar på lite fler grejer, festar lite mer. Skruva upp. Mer. Mer. Hur kan man vara bäst men inte bra nog?

Jag förstår att du saknar din vän. Din vän fattade dig. Kunde dig. Din vän var alltid glad, alltid med på upptåg, alltid rolig. Din vän hade inga svagheter för det ville du inte se. Nej. Du valde bort den vännen för länge sen. Och det är inte upp till dig att bestämma när det har gått lagom lång tid. Du får inte tillbaka den vännen.

Jag lämnade den tillvaron. Festerna, galenskaperna, upptågen. Jakten. Den ständiga otillräckligheten. Jag skapade en ny tillvaro med nya människor i en ny stad. Med nya möjligheter, nya utmaningar och nya framgångar. Men fortfarande faller din dom tyngst. Varför vet jag inte och jag förstår det inte. Du har inte ens en plats längre. Det är fullt av andra och jag känner ingen saknad. Men jag vandrar gatorna i den stora staden och jag är fortfarande inte bra nog.
.

12 januari 2011

Vi pratade tennis

Två timmar runt ett snövackert Djurgården resulterade i jobb, väder, resplaner, framtidsbilder, date-minnen, födelsedagar och en gnutta skvaller. Och ganska mycket tennis. Ser mycket fram emot årets upplaga av Trappe-Zander Open.
Lite kall om knäna bäddade jag ner mig i soffan och webbnördade med Wesslan i nästan en timme. Givetvis efter att ha klämt frysrätt nummer två. Ska man starta blogg måste man ta det på allvar. Jag har till och med dokumenterat den för att inte glömma saker innan fenomenet drar igång. Både webbnörd och frysmatsnörd alltså. Aningen oroväckande.


11 januari 2011

Iskall

Det är visst fler som ramlar ner i frysmatsträsket när det ska räknas kalorier. Och som den självutnämnda expert jag är på området bistår jag givetvis mer än gärna med kraftfulla recensioner. Och så får man ju en anledning att skratta åt skiten också. För någon gång måste jag ju lära mig. Ska man vara fin... och så vidare.
Känner redan entusiasmen växa.
.

10 januari 2011

Nytt år, ny arbetsplats

Efter ett par månader inklämd på trean i stort sett sittande i korridoren var det idag dags att byta plats. Kan inte säga att vi vantrivdes innan. Jag gillar ju när det rör sig mycket folk. Dessvärre har jag också koncentrationssvårigheter när det blir för roligt runtomkring. Och att sitta i korridoren precis bredvid köket kanske inte var den utlimata platsen för mig.

Nu är det i alla fall ombyggt. Och idag har vi flyttat. Upp en våning, nybyggt rum och fönsterplats. Inte konstigt att iGrisen trivs.




09 januari 2011

Dagarna

Otroligt roligt.

Växa

I väntan på att jag ska lyckas vända tillbaka dygnet sitter jag och slötittar TV och slösurfar (för övrigt ett uttryck som inte fanns när jag var tonåring). Ett program om Take That och deras återförening. Lätt den mest koncentrerade samling floskler jag hört på mycket länge. Och det kan bara summeras med att de har växt upp. För det gör man. Tiden ger den där magiska gåvan av perspektiv och det kallas att växa. Mina perspektiv ser annorlunda ut idag. Oavsett med när jag jämför med. Tjugo år sen, en vecka sen. Saker ändras hela tiden. Blir oviktiga. Eller viktiga. Bryr mig inte så mycket om min pension nu, men mer än för tio år sen och jag förväntar mig att bry mig mer och mer. Skiter rätt löst i hur högt studiebidraget är. Det gjorde jag inte för tio år sen. Eller jo, det gjorde jag visst. Då hade jag redan pluggat klart. Shit, gammal.

Ja ja, ålder ger perspektiv. Snart kommer jag tycka att det var bättre förr.
.

06 januari 2011

2010 i siffror

Ok så här års känner jag alltid en viss press, en förväntan på mig själv att summera. Egentligen kan man faktiskt summera när som helst. Men det passar bra vid årsskiften. Och jag tog ju mig till slut i kragen förra året och summerade ett decennium. Så man kan tycka att jag borde mäkta med ett år. Och eftersom jag började årets tillbakablick med att titta in hos Lillan och precis som hon konstatera att 2010 var året då inget av målen infriades, kändes det lika bra att vrida om årskrönikan. Inspirationen kom häromkvällen, när klockan var runt nio och jag satt på jobbet och grottade i statistik från 2010. Siffor, normalt mina värsta fiender, är så roliga när det handlar om webb.

Så siffror it is (och delvis tack till T Tiger för inspirationen) och här är 2010:

9 timmar spenderade jag på en buss för att komma hem från förra årets nyårsfirande. I år blev det ungefär 10 på flygplan.
3 veckor hade jag inneboende i form av Poo och Svågerhunken. Det gick förvånansvärt bra och resulterade i iGrisen, numera en bestående medlem av reklamgruppen.
2 gånger var jag på bio och såg
Inception.
10 procents löneförhöjning gjorde att jag närmade mig omgivningen något och för första gången tjänar jag fler tusen än jag är gammal.
1 styck lägenhet såldes. Äntligen. Och sponsrade därmed tre veckor i Afrika.
33.000 kronor spenderade jag på fem dagars
safari till häst i Okavangodeltat i Botswana. Bland de bästa fem dagar jag haft, definitivt de dyraste.
5 timmar give or take tar det att köra till Kalmar. Längre om man åker buss.
6 veckor lång var Melodifestivalturnén. 3 shower såg jag live. 2 med representation.
4 gånger grät jag medan jag såg
Earthlings.
229 inlägg gjorde jag på min älskade blogg. Färre än planerat men inspirationen har saknats stora dela av året.
4 veckor tillbringade jag med Guldklimpen, som gjorde sin längsta resa på länge. Utan ett enda klagomål.
2 gånger balanserade jag på plankan riktigt nära väggen. Heltid funkar bra i längden om man har en arbetsroll som tillåter det. Om inte är heltid lika stressande som övertid.
200 gånger för få har jag varit på gymmet.
6 års buffert fick jag av Z. Sen ska vi ta ett år i taget.
1 tennisturnering har jag bevistat. Hoppas på ett större engagemang för egen del nästa gång.
2 fantastiska bröllop har jag toastmastrat, och bevittnat ytterligare ett. Tillsammans med resten av Sverige och halva Europa.
5 fester på TK24 kom jag upp i när jag ordnade jul-safari-fest.
5 salsalektioner blev det innan jag gav upp att hålla samma tid varje vecka. Inte motiverad nog.
20 kronor spenderade jag uppskattningsvis totalt för att förtjäna årets Gerhard. Resten kommer från mina sponsorer; Frally, L-vein, T Tiger, Hippo, Tessan med flera. Tack för det!
48 galna timmar spenderade jag på en liten segelbåt. Lika många för att ta mig tur och retur till min magiska resa i Afrika.
4 gånger hann pastorn och jag åka Balder när GB-gubben gifte sig på Liseberg.
2 nya piercingar gjordes, den här gången med ny teknik som gavs stor uppmärksamhet.
1 till av mina pojkar etablerade sig i huvudstaden och lobbying fortsätter för att den tredje också ska komma hit.

Otillräcklig har jag varit otaliga gånger, och ibland har jag räckt till för att vara bra nog. Ett fåtal gånger har jag briljerat. Glad blev jag när jag läste
det här. Och när jag blev del av en viss Bubbla. Ledsen var jag över det här. Och det här.
2011 startar på ungefär samma sätt som 2010. Jag har en förhoppning om att jobba mindre, träna mer, må bättre och resa så mycket det bara går. 2011 ska jag bli faster igen, förhoppningsvis åka tillbaka till Afrika och jag ska bli bättre på att ta hand om min omgivning.

Det obligatoriska bildspelet för 2010 följer här. Det var roligt. 2011 kommer blir roligare.




Happy new 2011.

05 januari 2011

Jetlaggad

Hmmm det är lite väl ljust.... vad var det som pep, inte väckarklockan... aha mötespåminnelse... om en kvart. Jahapp. Aj min kind, det har fastnat ett örhänge. Varför har jag foten i datorn? Vad är klockan? Möte? Om en kvart? Kvart över nio. Oj. Det var sent. Oj. Möte. Fan!
.