22 juli 2011

Hello Moto

Förra året blev det inget. Jag kommer inte ihåg riktigt varför, men av någon anledning blev det aldrig av. Så när jag fick frågan i onsdags var det inte så mycket att fundera på.

Medan jag fick nogranna instruktioner om att sitta helt still och avslappnat ("som en hösäck" var den exakta beskrivningen) växte skräcken. Och till slut var jag i princip livrädd. Men faktum är att det var förvånansvärt likt en stadig ponnyrygg. Fast ännu stabilare, och något snabbare.



Väl igång var jag alltså inte rädd en sekund. Det var bara fantastiskt. Och klyscha-ordet frihetskänsla går liksom inte att undvika. Inte heller alla lukter, vilket kanske var den största skillnaden från att åka bil. Kobajs, nyklippt gräs, häst... Så var det kurvor och gupp och backar. Och solnedgång.




Tack för turen, Moto! Jag skrattade högt inne i hjälmen.

Inga kommentarer: