22 januari 2011

Svunna studenttider

På allmän begäran (från Poo) hakade jag på ett öppet hus igår. För att vara öppet var det väldigt stängt. Och rätt nedsläckt. Det visade sig att det öppna huset bestod av ett föredrag om utbildningarna och frågestund med studenterna. Det vill säga motsatsen till Öppet hus; passa en tid och sitt still och lyssna.

Ett par viktiga saker slog mig under den dryga halvtimme vi satt där och lyssnade.
1) Det var längesen jag pluggade. Riktigt längesen faktiskt. Studenter är tolv år gamla.
2) Jag hade glömt den skönt naiva inställningen att "det här rockar, vi får veta allt och skolan is the shit. Jag kan en massa saker och jag kommer få ett jobb när jag är klar". Plugget och yrkeslivet är INTE samma sak och projektarbete åt företag under studietiden är INTE samma sak som att arbeta.
3) Uppenbarligen är jag både gammal och bitter.

Förutom insikterna ovan kan jag bara konstatera att på den skolan jobbar inga kommunikatörer. Producenter möjligen, men inga kommunikatörer. Fem studenter som mumlar på knackig engelska om hur coolt det är på skolan, hur länge de sitter och leker på nätterna och hur de får göra precis vad de vill, hur de vill. Två program/utbildningsansvariga som står och berättar i princip motsatta fakta om utbildningarna och korrigerar varandra. På lika knackig engelska. "Vi har ju inga betyg, antingen klarar man kursen eller också inte." "Ja, eller så kan man få väl godkänt också." "Det är upp till var och en vad man vill lära sig, man måste ta eget ansvar och se till att man lär sig det man är intresserad av." "Ja fast alla kurser har ju en läroplan med vad man ska kunna."

Själv blir jag bara irriterad. För detta är en skola med gott rykte. Som misslyckas så kapitalt med att presentera sin verksamhet att till och med Poo tappar plugg-suget totalt. En verksamhet som lär ut kommunikation. Efter en stund hör jag rummets enda 60-åring (med största sannolikhet på det öppna huset (stängda föreläsningen) med sin tonåriga dotter eller son) ställa de frågor som jag själv har. Vilka består den här sk "industrin" av som ni pratar om hela tiden? Exakt vad är deras inblandning i utbildningen? Vem betalar för all programvara som används med tanke på att "man får göra vad man vill med vilken programvara man vill"? Och hur kvalitetssäkrar man utbildningen?

Frågorna får inga vettiga svar. Jag tröttnar. Poo har redan gett upp. Besviken. Och om man bortser från min bittra "snälla söta små barn, jag vet minsann hur det funkar i arbetslivet, ni kommer nog får se"-inställning kan man bara sammanfatta vårt besök på ett sätt.
En kommunikationsskola som inte kan presentera sig. Uselt.
.

Inga kommentarer: