29 december 2010

Google Translate

"Firkin" för övrigt betyder fjärding.
.

Kaffekultur

- Do you have latte?
- No, sorry. We have french vanilla.
- Ok, what is that?
- It's a vanilla base hot drink. Tastes like vanilla latte.
- Is it coffee?
- Not really.
- Ok. And no cappuccino?
- No. But we have coffee flavoured hot smoothies.
- Ok. What is that?
- It's the same base as french vanilla, and we add coffee flavour.

Varm choklad funkade utmärkt för att värma fingrarna vid Niagarafallen.
.

Fall

Mitt andra vattenfall för året upplevdes mitt i smällkalla vintern. Och även om det är lättare att njuta av naturen när man står i shorts och linne istället för mössa och halsduk och oroar sig över att fingrarna ska ramla av, var vinterupplevelsen precis lika mäktig. "Misten" som i Afrika kändes som enda sättet att överleva promenaderna i värmen skapade i Kanada ett fantastiskt islandskap och när solen tittade fram var det nästan att man glömde att näsan hade frusit ihjäl. Någon tunna över fallet blev det inte. Inte ens en båttur nedanför. Men en road trip längs Lake Ontario och pizza med lax funkade faktiskt lika bra.
.

Plastfrukost

Complementary breakfast är inte så vanligt på den här sidan Atlanten. Oftast får man betala för sig även på hotellet. På vårt lilla krypin bjuder de dock på "frukosten". Vi äter färdiglagade våfflor och rostat bröd med enportionsförpackningar av sylt, smör och Philadelphia på papptallrikar och dricker juice ur pappmuggar. Kaffet diskvalificerade vi redan efter en dag som kaffe. Idag provade jag en ny approach och testade mjölk och "flingor" (rice krispies) i djup papptallrik med plastsked. Ingen framgång där heller.
Rakt över gatan ligger ett frukostställe och ett kvarter bort ligger ett kaffeställe. Business is booming.
.

27 december 2010

Trapphus

Jag är i Kanada. Toronto närmare bestämt. Har precis beslutat att det inte går att bo kvar här och ska byta boende imorgon. Ska alltså inte ägna morgondagen åt turistbuss, CN Tower och mellandagsshopping, utan åt att packa, tvätta och röja det befintliga boendet för att byta till ett nytt.
Efter tre falska brandlarm har vi nämligen kollektivt beslutat att vi inte orkar springa 22 trappor ner mitt i natten flera gånger. Första gången det larmade låg vi i kollektiv koma. Jetlag så att säga. Klockan var elva på kvällen och klanen Edberg snubblade ner i lobbyn yrvakna och förvirrade. Som reiseleiter skrapade jag ihop passen, biljetterna, telefon och nycklar. Medan övriga medlemmar ägnade sig åt klädbyte och toabesök medan larmet tjöt som bäst var Poo så färdig med sina tillhörigheter att hon till och med packade med sig juice för att vi inte skulle dö av törst. Mycket strukturerat. Och med resultat att elva på kvällen står en yrvaken klan i lobbyn och blinkar förvirrat med en dunk apelsinjuice.
Dags att byta boende.
.

18 december 2010

Den sociala drottningen

"EQ personifierad". Då får man en plakett inspikad i bardisken. Internt är åsikterna om utmärkelsen delad och det märks på kommentarerna.
Grattis det är du värd!
Jaså du fick den... Hur känns det egentligen?
Kul! Eller?
Själv tror jag på Hippo. Och Hippo säger att det är en ära och att jag ska vara glad. Så det är jag.
Men jag tror det var kombinationen av Gerhard och Månadens prestation som gjorde att den trötta utarbetade lilla arbetsmyran i mig spottade ur sig ett par bittra tankar. Om att allt slit man gör resten av året, det där slitet som resulterar i leverans efter leverans, som gör att man pendlar mellan komasömn och sömnlösa nätter skrivande listor på allt som ska hinnas, slitet som gör att man hela tiden lever med ett litet dåligt samvete för det som inte blev gjort på dagens elva arbetstimmar, allt det slitet överskuggas av en julfest som man slänger ihop lite vid sidan av. Den lilla arbetsmyran har nästan blivit övertygad om att det såklart inte är så. Förmodligen har arbetsmyran bara svårt att ta beröm. Och så vill hon ju uppfattas som en seriös och professionell medarbetare. Också.

Oavsett är det inget tvivel om vem som har titeln som den sociala drottningen. Och det är jag stolt över.


Dåliga ursäkter

Jag känner igen känslan. Och jag tycker verkligen inte om den. Den är väldigt lik ilska nämligen. Jag hade den senast 2001. Då kom ett stort gäng människor till min älskade hemstad och förstörde den. Helt utan anledning.
Det var mycket starkare då, av förklarliga skäl. De omedelbara konsekvenserna var ju så mycket större när Avenyn låg i spillror. Den här gången hände egentligen "ingenting". Men känslan infinner sig ändå, lite i hörnet sådär. Och den bottnar i att folk gör så oförklarligt dumma saker på så fullständigt felaktiga grunder. Låtsas inte vara påläst och upprörd över något som inte har hänt. Och skyll inte ett sjukt beteende på ideologi, politisk åsikt eller religion. Det gör bara det hela ännu dummare.

Intressant nu är att se vad konsekvenserna blir. Mest förvånande hittills är att Säpo får kritik för att de inte scannar Facebook. Ungefär som om debatten om "Storebror" aldrig funnits. Mycket märkligt.
.

PRAO

Fyra dagar skulle det vara för att fylla kriterierna. Men väl medveten om att det aldrig skulle hålla förhandlade jag till mig tre. Det var lite drygt två år sen jag gjorde en förstadag senast. Då tassade jag in på TK24 med panik i blicken och insåg att i det här jättehuset kommer jag aldrig hitta. Betydligt lägre paniknivå den här gången. Ingen alls, faktiskt. Mest nyfikenhet.
Det blev mycket lussekatter. En hel del wienerbröd och otroligt mycket svabba golv. Och så blev det städa bilar, bära sopor, fylla kylen, fylla spolarvätska, fixa korv, mosa kartonger... Förstår inte hur de hinner allt. Men det på något magiskt sätt gör de det.

Stationsfolk äger.


12 december 2010

Kanalval

Födelsedagar nuförtiden är kommunikationsintensiva. Jag räknade inte efter men det ramlade in kanske ett drygt sextiotal grattisar. Det hade inte hänt för tio år sedan. För det är ganska enkelt att skicka ett snabbt grattis via Facebook. Därifrån kommer de mest oväntade hälsningarna. Från dem som man inte pratar med så ofta men som får syn på Fejan att man fyller år och som skickar en tanke. Ett par skickar ett FB-mail. De närmare skickar ett SMS och de allra närmsta ringer. Några få gör faktiskt all of the above och till och med fixar present. Summan blir att ska man hårddra det på riktigt kan man faktiskt koppla kanalval till närhet. Precis som till viss del timing. Där vykort, presenter och telefonsamtal markerar de närmaste, SMS nästa steg och en FB-hälsning den yttre kretsen. Och där en minut över midnatt betyder planering och sista sekunden betyder Just det! Jag själv väljer på samma sätt. Och inser att de där oväntade hälsningarna på Wallen faktiskt är väldigt roliga och att jag ska bli bättre själv på att göra dem.

Oavsett kanalval bottnar alla dessa grattisar i samma omtanke. Och jag är djupt tacksam. Och förundrad över alla mina fantastiska.
Tack snälla. Ni rockar. Allihop.
.

11 december 2010

Fölsedagen

Jodå dagen började i en hög av gosedjur. Det var de som fick följa med hem i taxin i natt. En elefant och en flodhäst. Säkerhetstestade. Två fina kort väntade i hallen när jag ramlade in.
Mamma ringde först. Sen Sydafrika. Det plingar i telefonen med jämna mellanrum när Fejan uppdateras.

Födelsedagsfrukosten består av lussekatter och varm O'boy. Det kan bara bli en bra födelsedag.
.

Dagen efter

Tre timmar senare går det inte att sova längre. Det är ungefär som det brukar dagen efter, jag har ofta svårt att sova länge.
Funderar på gårdagen. Mitt eget mantra under kvällens alla beröm och glada kommentarer känner jag igen från tidigare år.
- Det kan vara min bästa. Förmodligen min sista.
Och jag känner mig nästan lite klar nu. Att stå och plocka ner dekor i två timmar mitt i natten är inget som ökar lusten att göra om det igen. Men oj vad bra det var.
Bamba såg ut som en djungelhydda. Tvåhundra glada människor. Vi fick besök av en liten gumma som gjorde stor succé. Och troligen världens bästa fiskar.
Det kan ju bli en till. Jag har inte bestämt mig än. Det är ju otroligt roligt. Det var vi helt överens om, Tobbe Tiger och jag, när vi avslutade kvällen utanför TK24 någon gång efter tre.

Kvällens bästa kom vid tolvslaget. Helt plötsligt korkades upp två magnum-bubbel som dök upp ur tomma intet. Hur tackar man för det? Ni är bäst.



03 december 2010

Hej åttitalet


Syntax error? Det har jag inte sett sen Eliza. Typ 1989. Tack för det iPhone!


Mannen som aldrig ger upp


Nej jag VET INTE hur mycket jag får då RICHARD, men jag gissar på INGENTING eftersom jag inte vill ha din lott. Fortfarande.
.

En vecka in review

Eller nja, en halv i alla fall.

Mycket mat den här veckan. Vi inledde med en Pet-pasta tillagad in style med hjälp av en påse dip-pulver. G fick inte bara hela veckans meny förstörd utan fick även diska efteråt. Det kostar att anlita hundvakt. Dip-pastan trumfades av ett ostbesök hos en franstalande norska med stor passion. Och fantastisk ost. Och som följdes upp av en grillad röding och min nya favvosås rouille. Svårt att säga, lätt att äta.
Igår var det middag från förr. Inte maten utan sällskapet. Ett par timmars intensivt catching up deluxe. Jag insåg att man faktiskt kan glömma helt att folk överhuvudtaget existerar. Intressant. Och intressant att prata livssituation och tillvaro med en singel-30+ :are som jobbar för mycket och helst lägger sina pengar på resor. Man kan leva i liknande bubblor med helt olika syn på livet.
Idag väntar kanske dama-middag. Om inte annat G-middag med lurviga barn. Och Tove-lunch.

Mycket mat. Och idag känns det sådär mycket fredag som det bara kan göra på en fredag.
.

Betraktar världen

Tack Elin för bästa möjliga start på dagen.
.