28 november 2010

Pandaost

Adventinventering

Min första advent 2010 började med att jag vaknade av magont. Har ju skrivit om detta förut, till och med ihop med Poo, så jag tänker inte gå in vidare på det. Kan väl bara konstatera att det är roligare att räkna dagens start från det att värktabletterna började verka.
Jag kommer med största sannolikhet inte släpa ner julkartongen från vinden i år. Men på TV bjuds det på tända ljus och mysmusik. Det i kombination med snöyran utomhus fick mig faktiskt att spotifya upp lite julmusik. Ska kolla i skåpen om något finns kvar här nere sen förra året. Värmeljus råder det i alla fall ingen brist på i den edbergska hemmet. Tittade ut på balkongen också. Där ligger ljusslingan i samma tragiska hög som den har legat hela året och jag vet att den inte lyser mer. Om jag får sällis idag kanske det blir en tur till Clas o för inköp av ny. Så långt kan jag sträcka mig. Kanske jag letar upp någon ljusstake också. Kanske.
Det händer ju ändå att man har hemmamys ibland. Senast igår till exempel hade jag tre mysiga män i soffan. Att två av dem är håriga och väger under två kilo och att den tredje var medvetslöst trött är en annan sak. De är mysiga i alla fall.
Min första advent 2010 ska fortsätta med mysbrunch i Hammarbyhöjden. Nu ska jag gå och köpa lussekatter.
.

23 november 2010

Porrnaglar

Det visade sig rätt svårt att knacka tangentbord med porrnaglar. Även om jag gjorde dem ovanligt korta (är ju ändå oskuld på området) stavar jag mer fel än någonsin (sena SMS ej inräknade, U Pip). Och förmodligen finns det en orsak till det. Det är inte tänkt att man ska ha dem när man jobbar som kontorsråtta. På samma sätt som man inte ska ha piercingar, tatueringar eller pippi-flätor för att uppfattas professionell.
"Oj vad du är flätig! Fint."
Ja. Och jag kan ändå prata om resultat, kampanjanalyser och kanalval. Och kläcka dagens bästa idé.
Jag älskar min mentorkavaj. Jag älskar symboliken, jag älskar att jag fick den överhuvudtaget och jag älskar känslan när jag har den på mig. Men jag är lika smart och lika engagerad och lika bra när jag har hoodie och flätor. Det är bara en fråga om utsida. Och omgivningens åsikt. Håller vi på att ändra den, Poo, eller är det jag som inbillar mig?
.

22 november 2010

Mitt jobb och jag

Ibland är jag inte så säker. Men oftast och för det mesta tycker vi om varandra, mitt jobb och jag. Man får göra så roliga saker.
.

19 november 2010

Uppsägningstid

För övrigt kan jag nog inte acceptera en tre månaders uppsägningstid på reklam.
.

Nördar

Jag var på SIME bara en dag. Hann tyvärr inte mer. Men det var en bra dag, med massor av andra nördar och mycket inspiration. Och en giraff. Tyvärr inte så många andra kvinnor. Bara två på scenen under hela dagen. Vad det beror på vet jag inte. I min värld är ju kvinnor lika aktiva, om inte mer, online. Utan att ha siffror att backa upp det med är majoriteten av bloggare kvinnor och det är ju inget nytt att de allra flesta som arbetar med kommunikation och information är kvinnor. Så jag tycker att det är märkligt.
Men samtidigt vet jag att det är Geek Girls i helgen. Det är bra och något jag borde ta tag i. Synd bara att man måste skaffa en egen arena för att få synas.

.

16 november 2010

Richard!


Det hjälper visst inte att böna och be. Hur ska man göra??

Hej

Hej bloggen. Förlåt att jag inte varit här så mycket det sista. Det har varit för många andra saker bara. Jag var på bröllop i helgen till exempel. Träffade folk som jag inte har träffat på länge. Och dansade i strumplästen hela natten. Bruden hade en slips i pannan de sista timmarna, det internationella kännetecknet för en lyckad fest. Själv hade jag inte bara på mig en fantastisk klänning utan även en kroppsstrumpa för att komma i den.


Efse har åkt till Korea. Det är märkligt. Jag har varit hos Sofie och fixat håret idag. Det var på tiden. SIME imorgon. Det ska bli roligt.
Det rullar på.
.

14 november 2010

Talet

Jag brukar säga till folk att vi träffades på konfirmationsläger 1992. Det är ju inte riktigt sant. Du var ju sjuk i tre veckor och missade hela lägret. Så vi träffades och lärde känna varandra först efteråt. Och så blev det dags för tal. Egentligen inte, toastmastern ska ju inte prata själv om man ska följa reglerna. Vi har inga regler.
Jag tänkte först dra lite anekdoter. Kunde prata om Oskar, tält och myggor. Kanske road trip till Kumlabunkern. Plattänger på Harrods. Eller nåt om avloppsrensning, bilstereor, gräsklippare, papegojor med hemorojder, HB, telefonkataloger, E-Type, BH-fotboll eller något annat ur det arton år gamla arkivet av underligheter och fantastiskheter. Men du vet ju allt det där. Du var ju med.

Så det slutade med ett tack istället.
Tack för att du valde Tomas som jag tycker så mycket om. Det hade varit jobbigt att behöva umgås så mycket med någon annan.
Tack för att du är mitt lugn när jag är kaos.
Tack för att du orkar med mig.
Tack för att jag fick vara med och dela er stora dag.

Tack för att du velat vara med i mitt liv i arton år och tack för att jag får vara med i ditt.

Och kom ihåg! Det är Alex van Halen som ligger på tredje plats.




01 november 2010

Avgrunden

- Det är så overkligt. Det är precis så det är. Jag kommer ihåg att jag sa nästan detsamma, om och om, till Too den där dagen. Den ena dagen.
- Det är så sjukt. Det är ju helt stört.

Den andra dagen var jag mer beredd. Kan man vara beredd? Kanske inte. Det är svårt att vara beredd på den där avgrunden som breder ut sig. På att någon som precis fanns helt plötsligt inte finns mer. Inte är kvar inuti.
Det kom tillbaka idag. Allt från den ena dagen. Det är trubbigare nu. Men det kom tillbaka.



Jag vet hur det känns, gumman. Det blir bättre.
.