30 mars 2010

Mörker

Inte ens det faktum att jag sitter och betalar räkningar och inte orkar gå och hämta fjärren ursäktar att Dating in the dark rullar. Jag trodde ju att botten var nådd genom Färjan. Men jag har ju haft fel förr.
.

Kvällsjobba

Det är fortfarande nästan helt ljust ute. Då är det enklare att sitta kvar. Och jag har faktiskt varit produktiv de senaste timmarna. Tills jag kom på den briljanta idén att byta spellista till Sova. Tyckte det kunde vara skönt att jobba till något lite lugnare. Så kom den här. Och den här lyssnar man bäst på hopkurad i soffan, helst i någon form av skedformation. Så nu går jag hem. I brist på skedar tvingar jag väl lilla Poo att kura med mig. Har ju bara sällis några dagar till.

29 mars 2010

Tvätta

Vi har kollektiv tvättkväll. Svågerhunken har ätit 6 glassar.

.

Ursäktsteorin

Jag jobbar inte med ursäkter. Inte för att jag inte tycker de är bra, det kan vara jätteskönt att få ett förlåt ibland. Och jag ber gärna om ursäkt om det behövs. Det är socialt korrekt att kunna be om ursäkt, precis som att acceptera en ursäkt från någon annan. Och jag är ju som vi alla vet perfekt socialt anpassad. Jag tror bara inte på konceptet som sådant.
Att be om ursäkt och sedan vara in the clear ger inga större konsekvenser. Väldigt enkelt att upprepa misstaget om man kommer undan med en ursäkt. Jag tror på konsekvenser och ändrat beteende. Be inte om ursäkt. Ändra hellre på det som orsakade ursäkten. Det ställer också lite krav på den som får ursäkten. Att man faktiskt tydliggör vad som inte var ok. Och violà!

Kommunikation.

.

28 mars 2010

Husdjur


Nästa gång jag skaffar ett husdjur vill jag ha en sån här. Tröglorisar är ju tydligen inte lagliga att äga.

Om begreppet fail

Jag kan inte tycka att det är en fail att trötta ur och gå hem. Jag tycker failen är att gå med på systemet. Att stå i timmar i en kö för att när man väl kommer fram vara TACKSAM inför idioten i dörren för att man får lov att komma in i det fina etablissemanget och spendera sina pengar på överprisade drinkar serverade av snorkiga bartenders. Det är inte ok och jag vill inte gå med på det. Jag tröttnar hellre ur.

För övrigt en av MYCKET få saker som gör mig irriterad.
.

27 mars 2010

Djurlördag

Diverse olika faktorer har tillsammans resulterat att jag fortfarande ligger kvar i soffan. Snoo och Poo var på dansfinal inklusive efterfest igår. Svågerhunken* var på aw (och gjorde för övrigt så många high fives att han har ont i handen). Lägenheten som skulle målas är fortfarande en byggarbetsplats. Det är bara lördag.
Sammanfattningsvis ligger vi som tre sälar i soffan och äter glass och tittar på film. Istället för att måla på Söder. Det är skönt att veta att hela klanen har lika dålig disciplin.

Sälsoffa kommer att följas upp med drakbio. Sälar gillar matiné. Ikväll bjuder Efserufs på norrlandsälg. Men först är det uppryckning för sälarna. Svågerhunkens rygg ska vaxas tydligen.

*Svågerhunken för övrigt, är en helt egenpåhittad pseudonym. Jag låter honom hållas, lillebror.

.

Mörk timme

Glöm inte att vi gör det här i kväll.

.

26 mars 2010

Låt oss dansa i år igen

När man har en lillasyster med ett bra jobb spenderar man kvällen i en tv-studio. Folk dansar här. Själv dricker jag vin. Bra syster. Första pausen, sex minuter till nästa akt. Kolla 192 om du inte tror
mig. Sällskapar med två singeldamer på 45+. Vinet flödar. Jag får skylla allt på Maud.

25 mars 2010

Klyschor och mys

Till lunch idag serverades stora mängder klyschor perfekt anrättade av ett gäng förhållandeförvirrade kvinnor i 30-årsåldern. Det ska inte alltid vara enkelt tydligen. Inte ens för den som trodde sig vara på lugnt vatten. Skönt att man ändå kan svinga sig med uttryck som "det är skillnad på skit och pannkaka". Tack för det Efserufs. Eller var det BU-chiefen?

Dagens mysigaste var berättelsen om en långpromenad. Dagens lärdom var att man inte tar the serious talk när man precis ska somna. Dagens överraskning var ett rookiebesök i puben. Och nej - det var inte jag som var rookien om någon nu mot förmodan trodde det. Själv hade jag för övrigt inte ens tänkt att gå dit. Tur att man är lättövertalad.

Dagens - precis som gårdagens - uppmärksamhetstjuv stavas såklart ungefär som iphone. Nu har jag återupptäckt Collapse också. Det här kan aldrig sluta väl.
.

Fjärde försöket

Det blir faktiskt svårare och svårare. Igår snurrade jag bort mig helt. Men om du är sugen på att dansa salsa (och det är faktiskt jävligt roligt) kan jag rekommendera att du går hit. Man kan ju inte mer än göra bort sig.
.

24 mars 2010

Ny kärlek

För övrigt vill jag bara säga att jag har en ny kompis nu. Igen. Den är faktiskt lite av en storasyster till Podden jag precis har köpt. Lite tjockare, lite bättre. Ungefär som jag och mina systrar med andra ord.
Ska bara lära den att synka med jobbet så är allt tiptop. Och skaffa ett fint, rosa, helst luddigt skal.

Bra chef. Mycket bra.
.

Kvinnor som hjälper varandra...

... eller snarare bor ihop. Är du man och känslig är det HELT ok att du slutar läsa nu.


Det händer något konstigt med kvinnor som lever i grupp. Det här är något som de flesta vet om, både män och kvinnor. Det dyker inte upp så många konkreta exempel bara. Men efter en dryg veckas symbios mellan två av systrarna Edberg är det bara att konstatera att fenomenet definitivt existerar.


Den ena systern lever just nu med the mother of all mens (ja, jag sa ju att det är ok att inte läsa detta om du är man och känslig). Vi snackar fyra tamponger före lunch. Hade det funnits ett foster där någonstans hade det fått vara stålfostret för att lyckas klamra sig fast för livet mitt i Niagarafallet. Vi snackar också mensvärk utan like. Och det är här kvinnofenomenet kommer in. För efter en dryg vecka har kvinnorna inte hunnit anpassa cyklerna efter varandra. Det betyder inte att kroppen inte försöker. För syster två lever nämligen med en helt oförklarlig mensvärk. Slash PMS. Magproblem, irritation, finnar, svullen, överkänslig. Och en sån där värk som man helst vill samla ihop i en boll och kasta på någon annan. Helst någon man inte tycker om. Lämpligen en man, som inte skulle känna igen värken i fråga och mest stå som ett väldigt hopkrullat frågetecken och inte vetat om han skulle rulla ihop sig till en boll och skrika, lägga sig i sängen med en värmedyna på magen - eller är det ryggen?? - eller bosätta sig på toaletten och aldrig komma ut igen.


Och så kommer vi till det där med kvinnor som hjälper varandra. För det gör vi också, vi delar inte bara the mother of all mens med varandra, och klagar på hur ont vi har i magen. Vi justerar smink, byter kläder, köper mat, lånar ut spray och puder. Och till och med stöttar med träningen lite.

Eller som lillan själv uttryckte det: Om man kunde få testa att kasta sitt (mens)monster på någon annan så skulle jag idag välja Tomas Östroos. Inte för att han gjort nåt särskilt på sistone för att reta mig, mest bara för att han är så äcklig i allmänhet.
Älskar för övrigt att stötta och stöttas med min syster och önskar bara att det tredje lilla systerbarnet också kunde vara med och dela. Hon skulle säkert få fart på hela cykeln :D

Det är bra med systrar. Delad smärta är halv smärta.

.

21 mars 2010

Uppföljaren

Otippat att ätandet av larver kan göras så här gulligt.


17 mars 2010

Dagens dramatik

Oftast spelar det inte så stor roll att vi är granne med polisen. Ibland är det roligt. Som när man är i rätt sida av huset och man ser ner i deras gym.
Idag var det inte så bra. Flytt från arbetsplatsen, försenade mötesdeltagare och stor förvirring bland dem som - olikt mig - inte fick liverapporter från händelsernas centrum. Här är vad som pågick.
Oftast är det bra att sitta bredvid polisen. Det är alltid bra att känna folk i huset.

För övrigt måste jag ändå påpeka att jag själv tycker att jag är otroligt rolig ibland.
.

16 mars 2010

Inneboende

Martin har mössa på sig och äter pasta medan han o Nie pratar banklån. Själv har jag etablerat mig i soffan, där jag också ska spendera natten. Och de kommande tretton nätterna. Inneboende. Mysigt.
.

14 mars 2010

Turnéslut

Ok, jag har visserligen inte åkt runt i Sverige i sex veckor. Men jag har ändå lagt åtskilligt med energi på den där lilla turnén den sista tiden. Bilder, banners, tävlingar, vinnare, information, biljetter, pubfix, uppdateringar, representation... Det där sista, för övrigt, gick strålande bra i fredags. Katastrofalt dåligt igår. Vi ansträngde oss till max, både Poo och jag, men det var helt stendött. Jag kan bara vifta på svansen så mycket det går. Är det stopp så är det. Inte mycket mer att göra.

Lite skönt att spektaklet är klart. Avslutades med en bang igår och nu är det bara att skrapa ihop beståndsdelarna och ladda inför nästa vecka. Från och med imorgon handlar det om glass, fotboll, mat och ett lite hastigt påkommet uppdrag på fredag. Jag VET att jag måste börja säga nej till saker. Men vissa grejer är bara för bra för att neka.

Hejdå festivalen. Vi ses kanske nästa år.
.

Ica

Söndagsmornar kan börja med vaniljlatte. Om man har ett Ica som säljer vaniljsirap. Och det har ju jag.

08 mars 2010

Bloggstafett: Madeleine Albright

Du som brukar läsa den här bloggen vet att jag har fantastiska vänner. Jag skriver om dem ibland. G. Z. IT-Daniel, Hell. Pastorn, Pet. Och alla som rör sig runt dem och runt mig. Underbara pojkar som utgör underbara vänner. Flickor finns det inte lika många av runt mig. I stort sett är det bara T som varit riktigt nära, bortsett från twinsen. Och jag vet egentligen inte varför. Men faktum är att samma sak händer gång på gång på gång. Senast i lördags fann jag mig sittande vid ett bord med sju pojkar, medan övriga tjejer i sällskapet drog vidare till nästa ställe. Det finns en enkelhet med att umgås med pojkar som är svår att hitta med tjejer.

Jag har ändrat på det den senaste tiden. Förhoppningsvis var fredagen bara den första av många. För vikten av kvinnliga nätverk blir allt tydligare för mig. Att ha en bra mentor på sin arbetsplats är inte helt vanligt, och inte på något sätt lätt att hitta. Att hitta en kvinnlig mentor och förebild är ännu svårare. Efter tio år i yrkeslivet har jag äntligen lyckats hitta en sådan. Och nu när jag har det ser jag också vilken stor skillnad det gör. Att kunna bolla med någon som redan stött på alla de där hindren, alla de där små faktorerna som gör att våra situationer skiljer sig från männens. Duktiga-flickan-syndromet. Glastaket.
Jag har fortfarande mycket kvar att lära. Men hon har lärt mig mycket redan. Vässa armbågarna. Kalla inget du gör för litet. Ta den plats du vill ha.
Den stora förmånen att ha någon att vända sig till - inte i de privata och mjuka frågorna (sånt som vi kvinnor förväntas prata om med varandra) - utan de strategiska besluten kring karriären, politik på arbetsplatsen och att faktiskt kunna säga nej för att höja sitt eget värde, den förmånen är ovärderlig. Så hur kan man då ge den förmånen till andra? Nätverk.

- Vad är din styrka?
- Jag är en nätverkare av rang.
Så sa jag på min senaste jobbintervju. Och det stämmer. Jag är grym på att bygga nätverk. Känner fler i huset är många som varit där i flera år. Och nu är fokus på de kvinnliga nätverken. Allt behöver ju inte handla om vinmiddagar som i fredags. Det kan handla om morgonyoga på tisdagar. Att driva projekt med HR. Eller om att fokusera på samarbetet med kundtjänstgrupperna.
Jag blir allt bättre på det.

- Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Madeleine Albright. Mycket cool dam.




07 mars 2010

Inför måndag

Det finns givetvis många saker man kan göra för att fixa en bra helg. Man kan vakna på lördag morgon och börja dagen med ett avsnitt Solsidan. Man kan laga paella till ett gäng brudar. Man kan gå på bio. Man kan dricka latte och snacka bröllop. Man kan morgonpromenera på Djurgården. Man kan mysa i soffan med två små vovvar. Man kan ha den ultimata tjej-förfesten med smink, locktänger, vin och åttiotalsmusik. Man kan ha mysefterfest till sju på morgonen.

Har sovit för lite. Druckit för mycket. Allt är inte riktigt på plats och det finns fortfarande ett par frågetecken. Och tystnad. Dessutom ser det ut som ett bombnedslag här hemma. Men det har varit en bra helg. Imorgon ska jag vara vuxen igen.
.

05 mars 2010

En annorlunda kvälll

...men vi har sååååå trevliigt. Vi är så annorlunda men ändå så lika och så dyker Daniel upp och ja han liksom ska och man vill att han ska smälta in. Men han e en i mängden typ.
Hur kommer denna kväll sluta? Det vet ingen av oss. Men vi håller i hop.
Super god Paella och alla bjuder på sig men vart tog min mascara vägen och kajalen.
Nu drar vi och bara ös...........

/ChaLLe
.

Hej helg

Ikväll har vi party. Rejält. Ribban lades hög från början och har sedan sjunkit i takt med inflödet av vin. Paellan flödade över kanten på pannan. We like!! Och har fotat oss. Skitsnygga. Med en infiltratör emellan.

Inget kommer att bli likadant som igår. Men vem fan bryr sig.
Puss på dig Suz. Och tack för ordet!

/Cum
.
.

Vinmiddag

- Men jag känner ingen skillnad, var det dyrt det där eller?
- 99 spänn
- Mitt kostade 149, då fick jag tre liter

- Kukblomma? Vad fan är det? Kukblå? Är det en färg?

- Mycket kossor, men jävligt mycket män också.

- Jag går och kollar om det är ränder i toan.

- En orgasm kan vara väldigt olika.

- Fan vad skönt, klockan är inte ens halv tio. Dygnets bästa tid.

ÅGR DET BRA MED STAVNINGEN EDBWRG ELLR!!!

-Är du analfabet? Eller vad heter en sån som inte kan se? Eller inte kan läsa? Dyseflexi? Dyflexi?

- Jag tänkte att du kan komma hem till mig och lägga golv.
- Kan inte du ringa när matchen är slut?

- Plattång. Till håret.

- Vad var syftet? Syftet? Han ville väcka debatt. Eller.
.

04 mars 2010

Cred

Jodå, jag ska ha den där credden. Jag tänker synas i det där sammanhanget. Jag tänker lära känna de där männniskorna. Jag har lagt ner nog mycket tid för att kunna slicka i mig berömmet efteråt. Jag må ha blivit nekad den åtråvärda biljetten för att jag inte har ansvaret på pappret men den HÄR grejen är min. Mina timmar är lika mycket värda som alla andras.


Och jag fortsätter mata andra med mina bedrifter. För det är bästa sättet att peka på vad som faktiskt händer. För det händer faktiskt grejer. Även om jag bara är en.

Jag glömmer det ibland. Att jag bara är en. Bra med en wessla.


Och så är det bra med en Z. Så man får lite inspiration. Det är ju faktiskt möjligt att göra precis vad man vill.
.

03 mars 2010

Perspektiv

Det är inte så konstigt att jag trivdes bäst med grupp tre. Den bestod av tre tjejer som alla var relativt internetvana. De var ungefär i min ålder och det var ganska mysigt och lite fnissigt. De kommenterade på saker som jag upplever som relevanta och intressanta. Utmaningen för mig är snarare att inte väga deras ord tyngre än grupp etts. Den grupp som bestod av två äldre herrar, varav den ena aldrig surfade. Men som underbart nog hade fått hjälp med att leta fram det han ville veta på sidan och skrivit ut det och tagit med sig. Grupp etts åsikter måste få gälla lika mycket som grupp tres. Och som grupp tvås. De två damerna som på sin höjd betalade räkningar online och hade köpt en och annan resa. Och grupp fyras, där damen i gänget efter en timmes tid äntligen började komma över sin internetskräck och faktiskt klicka runt lite.

Så nyttigt att träffa sin målgrupp. De som inte är som jag. Är verkligen texten så liten? Tydligen.
.

Morgontåg

Lite för trött för att jobba, lite för pigg för att sova. Det perfekta kombinationen för att leka med Spotify. Min nya lilla kompis är så bra så bra.

Gårdagen går till historien som en av de rörigaste ever. Totalt haveri på ett avstånd lika långt som Sthlm-Gbg (faktiskt exakt så långt) gav upphov till pressintervjuer, tester av informationsvägar, spekulationer, tjat, uppgivenhet, ilska, irritation, stress. En kort stund på dagen hade jag dock sinnesro. Min lilla lya på Västkusten kan visa sig ha vissa oanade talanger. Vi får se om ungefär en månad exakt hur stora de talangerna är. Strax efter min lilla andningspaus var det dags igen. Hoppa i en taxi och skynda vidare. Skynda som Gunde.

Halvvägs hemma igen och det är bara lite för soligt för att kunna sova. Mer musik.
.

Nattprat

Vi pratade länge. Inte länge nog. Men länge nog för idag. Vi pratade om krav. Förväntningar. Toppar. Dalar. Press och stress. Om gränser och om att inte orka. Att ta ut sig totalt, att maxa allt man har - och ändå aldrig riktigt räcka till. Vi pratade om att prioritera, om att göra en sak i taget. Om kapacitet och om att hålla masken. Om hur man låter det gamla styra hur man lever nu.

Hon har ett bagage av skuld, ångest, sjukdom, dåligt samvete. Det svarta fåret och den som utgör problemet. Mitt bagage är enklare. Det handlar bara om att aldrig vara bra nog. Bara jävligt nära. Så nära att man kan ta på det. Men inte nog.
Receptet är detsamma. Håll masken. I alla lägen, i alla sammanhang. Var den som roar, fixar, skrattar, festar, orkar, gläder. Krascha inte förrän du är ensam. När ingen ser. Helst inte alls. Fyll tiden med annat så att du inte hinner krascha. Jobba lite till. Festa lite mer. Skratta lite högre.

Vem bestämmer vad som är lagom mycket att göra? Hur mycket är för mycket? Hon har inte bara de uppgifter som alla de andra delar. Hon har även sina egna, mycket större uppgifter. Att reparera en hel människa. Att-Göra-listan är oändlig. Hur orkar man det? Håll masken. Kapaciteten finns - vad är ursäkten för att inte klara av det?

Vad säger man när man kommer till läget att allt bra kan vändas? När Du är så bra, du är så duktig bara innebär mer press. När Du är grym bara innebär att man inte är fantastisk och Du är fantastisk bara innebär att man inte är bäst. När Ring när du vill bara betyder att man är till ännu mer besvär. Var rädd om dig. Vem skulle vara rädd om något man inte ens tycker om?

Vi är så lika. Så lika. Hennes resa är bara så oändligt mycket längre.


.