27 februari 2010

Hoprullad i soffan

Frågan just nu är hur länge man kan skjuta upp gymbesöket med ursäkten att man måste kolla OS-repriser för att vara uppdaterad på vad som hände igår.

.

Fredagmiddag

Har ett vagt minne av att det pratades politik igår. Eller snarare öst och väst. Och internetrevolutionens sena - men i mitt tycke oundvikliga - intåg i Nordkorea. Det sjöngs Singstar. David Bowie dessutom. Det pratades musikbransch, Kina, resor, förlovning, pengar. Och det pratades gamla tider. Hur gamla tiderna nu kan vara när konstellationen Edberg - G bara är två och ett halvt år gammal. Eventuellt blir man oproportionerligt sentimental av Absinth. Vi kunde i alla fall konstatera att staketet på en båt inte heter staket. Och enas om hur man gör den perfekta fickparkeringen.

Dagen efter. För övrigt helt fel dag att förvara allvädersstövlarna på jobbet.


.

Absinth

Absinth är grönt och jätteäckligt. Inte alls bra heller. Nu är klockan 04:10. Dags att gå hem. G har lyckats igen. Fast idag har jag inte vält. Än så länge.

23 februari 2010

Halvvägs

Tappa inte nu Edberg. Tänk på alla de där kläderna. Den där magiska shoppingrundan. Den kanske till och med ska utspelas någon helt annanstans. Som London. Eller Berlin. Eller New York. Oavsett kommer den bli grym. Halvvägs nu. Inte tappa. Det är inte så mycket kvar. På med mössan och gå till gymmet.
.

22 februari 2010

Engerska

Sånt här hittar man på engrish. Tack till Brosi.



Impulser

Ibland ger jag totalt vika för impulser. Inte så himla ofta, jag försöker generellt vara lite disciplinerad. För det mesta ger jag inte efter och går hem från jobbet, skriker högt, lägger mig på golvet, kastar saker, snoozar tre timmar till, klär av mig naken, attackhånglar eller någon av de andra sakerna jag titt som tätt känner för att göra. Men ibland ger jag efter. Som i lördags morse. När jag beställde en ny pod. Jag behöver en ny pod. Jag förtjänar en ny pod. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv nu i efterhand, när jag ska betala tre och ett halvt tusen för min impuls.
Och när man väl gett efter en gång är det så lätt att det händer igen. Och att man istället för ett nytt bling skaffar två. När man ändå håller på, liksom. Det blev fint. Och det är så skönt att ge efter ibland.

Konsekvenser är för vuxna människor.

.

Växthuseffekten

Jag har lite svårt att tro på växthuseffekten idag. Nu vet jag ju lika väl som du att växthuseffekten inte är något som man väljer att tro eller inte tro på. Det är ingen religion. Men det är lite svårt att mitt i den här vintern verkligen anpassa sig till tanken på att det blir varmare och varmare. Man skulle kunna säga att jag gjorde en grov missbedömning när jag gick till jobbet idag. Jag visste att det var ganska kallt. Det var det redan igår kväll när jag kom hem från Göteborg. Jag visste också att min termometer var sönder och att det inte var jätterimligt att det var 1,3 grader plus. Men att promenera till jobbet iklädd kjol och strumpbyxor i -19. Ingen jättebra idé. När jag var i höjd med slottet hade jag ont i hela kroppen. När jag mötte G rann tårarna vilt. Men det kändes inte ens för kinderna var så frusna. Har sen inte varit varm på hela dan.
Igen saknar jag ett badkar. Eller en solsemester.

.

Dofter

Det var full snöstorm. Taxin hade sladdat sig upp från Avenyn och jag hade tillsammans med min överdimensionerade väska både kravlat genom snövallen, släpat mig uppför första trappan, knött mig in i hissen (ogillar verkligen hissar med gallerinnerdörr) och knökat mig ut ur den igen. Stod innanför dörren och tog ett djupt andetag. Tog ett till. Det luktade som förr. Som det gjorde då. Som det alltid har gjort. Lugnet var totalt. Kollektivet sov. Jag saknar det ibland. Värmen. Kaoset. Lugnet. Det där lugnet som bara kan uppstå när normaltillståndet är kalabalik. Tystnaden som bara kan uppstå när normaltillståndet är trehundra decibel. Ensamheten som bara kan uppstå när normaltillståndet är trängsel.

Tog min gigantiska och i snö värdelösa väska och släpade den ner till City Gym. Det är något speciellt att köra Exorcisten med en hantel som är nästan dubbelt så gammal som jag själv. Det är skumt att säga att det luktar gott på ett gym. Jag har genomlidit diverse obehagliga bo-upplevelser på City Gym. Men det luktar bekant. Och det väcker minnen. Har spenderat många många timmar i den där lokalen. Och nästan alltid har det varit roligt. Så även den här gången.

Det sista jag gör innan jag ska ur duschen är att ta fram flaskan jag fick hos studion. Löddrar upp och tar ett djupt andetag. Och börjar tänka på Las Vegas. Inte så konstigt. Sist jag använde den där tvålen var jag nämligen just där. Då var det fullt krig mellan mig och min navel - ett krig som inte avgjordes förrän ett halvår senare på Aruba. Mina två nya kompisar är så små och osynliga att jag hinner glömma bort att de finns överhuvudtaget. Till sommaren kommer de väl mer till sin rätt. För det sägs att en kall vinter ger en varm sommar. Snart kommer det börja lukta vår.

.

18 februari 2010

X2000

Åka tåg. Det jag älskar att hata allra mest. Idag med förstärkning av snöoväder, signalfel och förseningar. Telefonen räddade första timmen och gjorde att jag kunde följa OS på distans på ett förvisso mycket märkligt sätt. Ett vägguttag gör också att min lilla vita funkar och det är bra. Fast det är väldigt svårt att titta på OS live när man jobbar med mobilt bredband.
Så istället har jag tittat på sista delen av Världens undergång. Kändes lite lämpligt i sällskap av SJ, och dessutom politiskt korrekt.

Jag tycker inte om att vara på dåligt humör och jag är det väldigt sällan. Så det var ingen trevlig timme innan tåget gick. Att jag först och främst är helt senil och därför fick stressa hem mellan jobbet och tåget i sista sekunden. Att det är vinter och jag hade valt SJ som transportmedel. Att jag vid 31 års ålder fortfarande är oförmögen att packa på ett funktionellt sätt. Att folk tror att de vet saker om mig och vad jag gör. Och att det är ok att prata om det. Kombinera det med klämkäcka gubbar som på skövdemål drar varenda dålig vits som finns - och som vi alla hört till leda - om SJ och tider och snö. Jag kan nog försvara en viss grinighet i början av resan. Ganska lätt avhjälpt. Babben är en klippa.

Drar i mig sista tuggummit i påsen och konstaterar att resan är inne på sista kvarten. Bredvid mig har romans uppstått mellan blonderade karriärdamen och rakade datasnubben. Mysigt. Själv ägnar jag mig åt Lhasa de Sela. Anywhere on this road.


.

16 februari 2010

Fortfarande kallt

Hej bloggen. Jag tycker fortfarande om dig. Jag orkar bara inte med dig idag. Det är jobbigt att vara kreativ. Jag vill mest kura ihop mig och bli lite varm. Jag vill ha ett badkar. Och bubblor. Och varmt. Fast lite OS och skidskytte under tre täcken är väl en ok ersättare kanske.

13 februari 2010

Purjolök

En lördag till utan festa, och ihop med Mello. I jämförelse med den här veckan framstår ju förra veckans bidrag som helt fantastiska. Någon skrev på Twitter att detta är Samhallomgången. Exakt så. Det löser sig nästa vecka. Då är det live och Alcazar. Idag får jag återhämta mig efter den här kulturella djupdykningen med lite OS. Typ hela natten.

På måndag ska Frally få en purjolök.

Grön

Sjöng han just "Cover me with peas" och är helt grönklädd? Det var roligt.

10 februari 2010

Kardemummamjölk

Nu har jag tömt tre våningar på kardemummamjölk. Tvåan, fyran och femman. Ska ner på trean och röja lite tror jag. De har säkert kvar. Vaknar man tre på natten och väljer att inte kunna somna om, utan gå till jobbet istället, går det åt lite kaffe. Med kardemummamjölk.

Ikväll: salsa försök 2.
.

08 februari 2010

Det är på riktigt

Saker som är långt bort är svårare att ta till sig. Det fick man lära sig första veckan på medie- och kommunikationsvetenskap A. Att människor dör i Afghanistan är ju tragiskt. Men det är inte förrän det kommer riktigt nära som man fattar grejen. Att det faktiskt händer på riktigt. Klump i magen. Sätter på U2 och avslutar dagen med att läsa om vad som berättas från krigets vardag.

.

Pensionären

Orange kuvert. Det är lite siffror här och några siffror där, men man kan ju enkelt konstatera att man får en roligare pension om man jobbar tills man är 70. Fast kortare då. Nu när jag är i princip avgiftad och min lever kan se ljuset i tunneln igen måste jag ju börja tänka på sånt där. Livet efter 40 alltså.
Eller va. Måste jag det verkligen. Nu när jag såg den tanken i skrift ser den ju bara fel ut. Bara siffrorna 4 och 0 är ju fel tillsammans. Jag tror jag skiter i hela det här inlägget faktiskt.


.

06 februari 2010

Schhhh... nu börjar det

Bara ett par minuter in i årets första inser jag att det jobbigaste den här säsongen kommer att vara att sitta och hoppas på att programledarna inte ska göra bort sig. Jag har faktiskt aldrig trott på det där med att Dolph har glömt bort svenskan, tänkte att det liksom inte kan stämma utan det måste vara ett elakt rykte. Men det är ju sant. Jag är förstummad.
Ola levererade precis vad han skulle. Kommer förmodligen ligga på springlistan om ett par veckor. Precis som tredje låten. Allt som går fort är bra. Jenny Silver-låten glömde jag medan jag hörde den. Hårdrocksbandet spelade lite otippat en ballad. Jag hade liksom väntat mig en repeat på Poodles. Coolt. Och så en musikallåt med Ekborg. Skeptisk. Mycket skeptisk. Nu är det Jessica. Jag gillar Jessica. Låten beige. Synd. Rap om singellivet? Skönt ändå med de där låtarna som man vet ska komma sist. Ingen stor fan av Salem al Fakir, men söt låt.
Så, första åtta klara. Kan man gå hem och lägga sig klockan nio en lördag? Det var ett tag sen jag levde på fyra timmars sömn.

Non-white

Jag som egentligen har lovat mig själv att inte blogga på fyllan längre. Men jag är inte så himla full, så det borde vara ok. Och dessutom är det min blogg och jag gör vad jag vill. Kommer inte ihåg min poäng, dock, det kan ju vara ett problem. Bröt det vita idag i alla fall, med ett par glas vin - kanske ett eller två för mycket. Tydligen hade jag lagt mig bakom en soffa, men det tycker jag bara är elakt förtal.
Om fem och en halv timme börjar spinningen.

Godnatt.

03 februari 2010

Sälja

Dagens stora nyhet, förutom salsan, var såklart den här. Nuff said om vad som var dagens stora snackis på jobbet.


En gång till, från början början

Edberg/Levin gjorde slag i saken och drog iväg på salsalektion. Japp. Du läste rätt. Jag kom precis hem efter en lektion i salsa. Inte helt tippat, eller hur? Mycket roligt.
Under lektionen skulle man så klart rotera, och dansa med alla. Ett intressant upplägg, som tyvärr föll lite på det faktum att det var dubbelt så många tjejer som killar och man fick stå över hela tiden. Och så var det blandad kompott bland pojkarna.
Det var slajmiga Per, som luktade konstigt, tryckte sig lite för nära och till och med lyckades blunda vid flera tillfällen. Det var entusiastiske Oscar, som lyckades riktigt bra och dessutom avslutade varje tur med en high five och ett garv. Det var barraggaren Ulf, inte helt utan taktkänsla men helt utan ordning på fötterna. Det var sladdrige Pierre, som efter en och en halv timme fortfarande inte kunde första steget. Och såklart strandraggaren (kommer inte ihåg vad han hette men förmodligen något i stil med Roberto) som kom en timme för sent och mest ägnade sig åt att visa upp sin håriga bringa. Och stackars avlånge Stefan som inte fattade någonting. I detta fantastiska sällskap var utmaningen att inte styra och ställa utan lyda läraren - som hela tiden tjatade om att mannen skulle bestämma. Släpp kontrollen, Edberg. Lättare sagt än gjort bland dessa toppexemplar. All cred till Levin, som gjorde ett bra jobb. Sammanlagt gjorde vi i alla fall inte bort oss. Och det var roligt nog att göra om igen.

Un dos tres, från början början, vamos.

02 februari 2010

Rea

Tankeprojektet "Snoo ska skärpa sig och börja klä sig som en vuxen människa" fick en törn redan dag två. Det hjälper liksom inte med 50% - eller ens 70% - rabatt på den där helt fantastiska kappan/jackan/kjolgrejen-plagget när startpriset är 19.000:-. Sorry. Ge mig 90% så ska jag fundera på saken. Ibland är det inte ultimat att bo på Östermalm.

Imorgon, gott folk, är det salsa som gäller.

01 februari 2010

Hård och besynnerlig

Jag gillar att dela ut tilltalsnamn. Vi snackar apan, duracellkaninen, efserufs, älgefärs, Brosi, Hell, fotopojken, pastorn, Too, katten, Frally, Ingo, Spider Poo, Kvisten och så vidare. Själv har jag också några stycken. Kanske lite för att det verkar så svårt för folk att fatta vad jag heter egentligen, och det är enklare att lansera ett smeknamn. Fast Åsnan kanske inte faller under just den kategorin.

Mina egenskaper beskrivs på lite olika sätt också. Igår var jag inte bara hård och besynnerlig, utan även normalast i bekantskapskretsen. En riktig svensson tydligen. Jag var också morgonpigg, fantastisk, omtänksam och wunderbar. Jag var störd, mesig, slarvig, skadad och en softis. Man hinner med mycket på en enda dag. Med många olika människor.

Nu ska Sverige pussas och kramas.

Grupper

På Facebook finns det grupper för allt. Idag fick jag veta att Emma joinat Vi som sjunger högt när vi är ensamma hemma. Så då funderade jag lite på vilka grupper jag skulle kunna starta.

Vi som aldrig mer kommer kunna leva utan diskmaskin
Vi som jobbar för mycket för att det faktiskt är roligt
Vi som borde köpa dammsugarpåsar men väljer att vänta till nästa gång. Varje gång.
Vi som gillar att gå barfota
Vi som behöver en solsemester
Vi som tycker det är roligt med slajm

Den sista gruppen där inkluderar för övrigt just nu stora delar av våning fyra och delar av våning två. Slajmet sprider sig i huset.

.