30 januari 2010

Olika vardag

Medan vi andra tränar, jobbar, äter choklad och kollar på Let's Dance finns det en annan vardag.

Från Rapport/Svt Play


.

29 januari 2010

Snoo i html-världen

Mmm sådär ja... lyckades få in widgeten här, då dog Analytics. Och jag gillar att kolla statistiken på min del av cyberrymden så from now on får ni leka vidare på min andra bäbis. Enjoy!

Under tiden får jag ta mig upp i ottan för att kompensera för en gigantisk lax-middag med påföljande bröllopsplanering. Ska också ladda för omhändertagande av en nikotinfri och en nydumpad. Men fortfarande nykter. Godnatt!
.

27 januari 2010

Mello

Så nu är den äntligen klar - kolla till höger. Den lite för liten, jag vet, men gå till moderskeppet så går det bättre.

Gjorde om hela Sussie-sidan det gröna manéret till ära. Bara ett litet tag.

.

26 januari 2010

Forfarande

... finns det inget att visa. Det är inte ok. Jag strejkar genom att åka hem i tid för en gångs skull. Istället för att kolla in det roliga Mello-grejset som jag har utlovat kan du ju passa på att plugga lite på vår nya diesel. Den är bra, och framförallt har Sofia och jag spelat in en informationsfilm idag. Hon är ju inte bara webbhäxa, Edberg, hon är ju mediabyrå också. Hemmafilmskvalitet duger - för gratis är gott, mina vänner.

Kolla här.

.

25 januari 2010

Om ni har glömt...

... varför det är så kallt och mörkt så beror det på att vi bor där vi gör. Det här är fortfarande stört roligt.

Besviken

Idag hade jag tänkt att ha lite roliga grejer att visa här. Men det är inte klart. Jag gillar inte att skjuta på deadlines. Man skulle till och med kunna säga att jag ogillar det. Mycket. Men ibland är det inte upp till mig. Man kan inte ha full kontroll. Bra lärdom, Edberg. Så det är dags för lite tålamod och nytt hopp för imorgon. Då kommer jag ha lite roliga grejer att visa här. Hoppas jag.
I väntan på leverans ägnade jag kvällen åt spinning med en GIGANTISK instruktör. Lite läskigt. Jag trodde ju hans cykel skulle braka ihop av ansträngningen.
.

24 januari 2010

Söndags-TV

Jag kan fortfarande inte förstå varför fyran fortsätter taktiken att sända svenska deckarskitfilmer söndag efter söndag efter söndag. Det är som om de vill SKAPA söndagsångesten snarare än dämpa den. Ettan väljer Damernas detektivbyrå. Ganska ok, tycker jag, och framför allt tretusen gånger bättre än Johan Falk. Film på trean. Sett för många gånger redan. Film på femman. Sett för många gånger redan. Sen är det Foyle och Morden i Midsomer. För engelskt. Två och en halv män är jag inte heller sugen på.
Slösurfar lite istället. Sista veckan på vita januari. Brosi kommer på torsdag. Lilla Poo är hemma. Imorgon kör vi igång Mello. Sen har det fyllts på med Z, Gbg, finbesök, vinmiddag... Bara bra, med andra ord.
Ska nog ta lite Izzard som avslutning.
.

23 januari 2010

Rensa

Fjärde helgen i januari och fortfarande helt vit. Det kanske inte låter så imponerande, men för mig är det länge. Och det är rätt coolt. Normalt skulle jag nog inte ta Frally för en källa av tillförlitlig information, men i det här fallet har jag valt att tro honom. Om att det tar 20 dagar för kroppen att göra sig av med alkohol helt och hållet. 23 dagar senare är jag nämligen oförskämt pigg. Med en vecka kvar på det vita känns det nästan tråkigt att lämna det. Kroppen mår bra.
Baksidan dock; det sociala livet blir såklart lidande. Inte så mycket för att jag absolut måste dricka när jag går ut. Snarare för att jag inte orkar höra tjatet. Eller konstant försvara mitt beslut. Och för att viljestyrka inte är min starka gren.
En helg kvar. Skönt att man valde en månad med fem helger.
.

20 januari 2010

Scream

När man hittar ett lik - är den naturliga reaktionen att man skriker rakt ut? Länge? Jag är tveksam. På TV är det ju det. Men gör man det på riktigt? Kanske om man vet att det finns folk i närheten som kan höra en och komma och ta hand om en. Men i ett hus på landet? Skeptisk. Och HUR ska jag ta reda på svaret?
.

19 januari 2010

Störd

Det är inte bara jag som jobbar länge på dagarna. Anlände hemma strax efter 21, ca 19 minuter efter att jag lämnade kontoret. På de 19 minuterna hade jag hunnit få fem mail.
Två av två. Upp igen imorgon tror jag.



Idrottsgala

Efter G och LenaBell hade lämnat barnen igår kurade vi hop oss i sängen och kollade klart på Idrottsgalan. Kan bara konstatera att det var en rätt fattig show. Jag förstår att det är svårt att göra bra tv på ett sportår vars största framgångar verkar ha varit enstaka silver och juniorframgångar. De gjorde ju till exempel ett inslag på de som SLUTAT idrotta. Då kan man inte ha mycket att skryta med. Jag förstår också att det är svårt att göra bra underhållning när alla stjärnorna undviker att komma dit. Men hallå. Jan Guillou? Räckte det inte med att vi var tvungna att se alla tragiskt missklädsamma klänningar, obekväma slipsar och folkskygga sporteremiter? Var de verkligen tvungna att släpa ut kungen av pretto och låta honom försöka vara rolig? Inte ok. Tur att Asha Ali var där, annars hade man ju helt gett upp hoppet om Sveriges television. Och det kan man ju inte göra nu, när Mello börjar snart.
.

17 januari 2010

Prova kläder

Nej, det tänker jag inte göra just nu. Ska ta mig igenom nyktra januari först och se vad det ger för resultat. Däremot kan man följa med när andra provar kläder. Åsikter har hon ju gott om, Edberg. Ibland funderar jag på om det inte vore roligt att jobba med åsikter. Det finns ju faktiskt folk som gör det. De lever på att tycka saker. Och jag tycker ju ganska mycket. Till exempel tycker jag att det är lite synd att det är varmare igen. Ja, jag vet att jag har gnällt på kylan, och det är lite jobbigt när det är kallt inomhus, men ute får det gärna vara kallt. Då håller sig snön som snö. Nu är det farligt nära det där grå manetslajmet igen och det är inte ok.
Jag tycker också att det kan vara ok att jobba både lördag och söndag när man verkligen får saker gjorda. Att gå till jobbet en lördag och sedan ägna tiden åt att slösurfa är däremot inte acceptabelt. Jag tycker att vi borde ha vaniljkaffe på jobbet, att märkeskläder inte är värda pengarna, och att jag var smart som inte julpyntade mer nu när skiten ska bort igen. Fast för att kunna leva på det kanske man ska ha åsikter om lite mer seriösa saker. Som Haiti. Eller att det är val i år. Eller hur det kommer gå i OS. Får återkomma om det.

Och därmed ska jag intala mig själv att jag tycker det är roligt att springa, och gå till gymmet. Hejdå.
.

16 januari 2010

Lördagsdisciplin

Snoo - alkohol 2-0. Två gjorda, två kvar. Spinning idag för första gången på evigheter. Hej rumpan.
.

00-talet

Jag skrev till Fredrik att jag inte vågade skriva den här. Det kändes lite jobbigt att face:a ett decennium där så stora delar stod helt still så länge. För så upplevde jag 00-talet när jag såg tillbaka. Att jag bara levde och lät livet rulla förbi. Och helt plötsligt ploppade jag ut som en nyfödd lammunge och började om från början. Men nu när jag har funderat lite på det inser jag att det faktiskt hände en del även de där åren som bara rullade förbi. Det vara bara inte så spektakulärt.

2000
Inledde året, decenniet, centenniet och millenniet med min hittills bästa nyårsafton ever - i Sälen med mannen i mitt liv och tjugo andra galna människor. Detta var året då jag lämnade studentlivet och Halmstad och tog mig tillbaka till Göteborg. Först hann jag dock med att klämma ur mig en C-uppsats och ta min kandidatexamen i Medie- och kommunikationsvetenskap. Blev sambo på riktigt och hann bara vara ledig ett par dagar innan jag började jobba på TV4 Text-TV. Hittade där ett gäng sköna människor, varav många hänger med än idag. Jag lärde mig att i arbetslivet är man olika mycket värd och jag lärde mig vad det innebär att jobba skift.

2001
Vi gjorde vår årliga flytt, från Redbergsplatsen till Björkekärr och radhusidyllen. Jag ägnade mig inte åt gräsklippningen, men det var ett mysigt litet ställe förutom när vi hittade ormen i förrådet. Mamma och jag pusslade bilar, hundar och hästar och jag fortsatte jobba skift på TV4. Blev fast anställd och lärde mig att ska man säga ifrån ska man göra det med en kreativ lösning i bagaget. Som följd ändrade vi om skiftarbetet så det passade mig och A-C bättre. Efter en tid med kundtjänstfunktion lärde jag mig också att man aldrig ska tro att man själv är normen. I början av sommaren flyttade vi ut Simpson på landet. Han stortrivdes direkt och gick upp 50 kg i vikt på ett par veckor.
På hösten kraschades de två tornen och vår sedan länge planerade resa till landet i väster blev betydligt dyrare än planerat. Men vi genomförde och jag spenderade min hittills enda jul hemifrån.

2002
Årets första halva gick på rutin. På sommaren gjorde vi den årliga flytten, den här gången till mitt barndomshem i Utby. Andrahandslivet satte sina spår i mängden tillhörigheter och vi hade stora problem att fylla all yta med möbler. Huset passade dock utmärkt till fester och vi hade bland annat stor Halloweenfest. Detta var året då jag köpte min första bil, en silvergrå Seat Ibiza. Jag lärde mig mer om hur arbetslivet fungerar. På hösten fick vi veta att TV4 Text-TV skulle inkluderas i mamma TV4 i Stockholm. Som en av få fick jag erbjudandet att följa med, men bestämde mig för att avstå. Poo och Too nappade och fick mitt jobb i flytten.

2003
Började året med att jobba en del i Stockholm med uppstarten av Text-TV där. Mina lärdomar om arbetslivet hade inte räckt så långt att jag anmält mig till A-kassan och jag insåg att pengarna skulle sina ganska snabbt. Jag ägnade en kort period hemma åt att spela tv-spel innan rastlösheten slog till ordentligt. Började en ridlärarpraktik på min gamla hemmaklubb och jobbade heltid för fyra tusen efter skatt. Jobbade på ridläger under sommarlovet för att dryga ut kassan. Huset i Utby såldes och det var i den vevan vi tröttnade på att flytta en gång om året och köpte lägenheten i Munkebäck. På hösten fick jag helgjobb som ridlärare på en annan klubb och jobbade sex dagar i veckan. Mot slutet av året var jag övertygad om att hästkarriären inte var något att gå vidare med och fysiskt utsliten spenderade jag julen i influensa. Året slutade med att jag avböjde ett hästskötarjobb när jag fick tips om ett säljsupportjobb hos en gammal TV4-säljare.

2004
Började på Thunderroad och återsåg många av mina gamla kompisar från TV4. Ogillade omedelbart min nya chef men gillade jobbet och mina andra kollegor. Hade kvar helgjobbet på ridklubben, vilket innebar att jag jobbade sex dagar i veckan hela första halvan av året. Trivdes sämre och sämre med chefen och stämningen på jobbet. När sommaren närmade sig var jag nära gränsen, konstant irriterad och grät för ingenting. Terminen på ridskolan tog slut och jag tackade nej till att fortsätta till hösten.
På Thunderroad lärde jag mig Photoshop och att arbetsgivare kan göra precis vad de vill och efter ett halvår fick jag gå ner till halvtid på grund av pengabrist i företaget. Jobbade tre dagar i veckan, vilket gjorde under för energin och det sociala livet, men slog på ekonomin igen. Ägnade hösten och vintern åt att söka jobb och hata min chef.

2005
Fick jobb på Leathermaster och kände att lyckan var gjord. Lämnade Thunderroad med en dramatisk och inte speciellt karaktäristisk utstormning och spenderade våren i ett lyckorus på mitt nya jobb. Det blev dags att säga farväl till Seaten och vi skaffade Aset - en jättekombi med dragkrok. Jag lärde mig köra Simpson till veterinären själv. Detta var året då hovledsinflammationerna blev kroniska och vi slutade hoppa.
Älskade mitt jobb och jobbade mycket. Lärde mig hur det är att bygga sin egen tjänst och styra sin jobbdag dit man själv vill ha den.

2006
Slentrian och vardag. Jobbade mycket och gillade det. Vintern 2006 var den första som Simpson visade tecken på vinterdepression och han gick ner lite i vikt. Turerna till veterinären fortsatte den sommaren och 18 år gammal fick han bli pensionär på heltid. Crille fick jobb i Lindome och för att undvika striden om bilen kom Kotten in i mitt liv på hösten. Min alldeles alldeles egna lilla bil. Gjorde en satsning på vikten som gick ganska bra.
Efter 13 år lämnade Ida oss och jag minns en bilresa då jag fick köra av från motorvägen för att ha gråtpaus. Simpson matvägrade större delen av vintern.

2007
Slentrianen fortsatte i början av året. Situationen blev ohållbar och det blev ett ganska odramatiskt och gemensamt beslut att avsluta. Efter åtta och ett halvt år ploppade jag ut som en förvirrad nyfödd och jag ägnade våren och första delen av sommaren åt att promenera och träna på att vara själv. Fortsatte min viktnedgång och hade så småningom tappat över 20 kilo totalt. Åkte till Vegas för att jobba på en mässa och stannade kvar ensam i två veckor. Lärde mig att jag kan överleva på egen hand och på Ben & Jerry. Kom hem till Göteborg och upptäckte Facebook, där jag återsåg den långe hårige mannen efter många år. Det markerade början på en ett och ett halvt år präglat av otaliga försök att räcka till. Införlivades i och skapade livet i kollektivet och träffade de mest fantastiska människorna. Etablerade en vardag med mat, bubbelpooler och vin och helger i total dekadens. På hösten köpte jag loss min lilla lägenhet. Med lite uppmuntran började jag blogga. I november blev jag faster. Poo och jag avslutade året med att åka till New York.

2008
Året då allt hände. Från New York fortsatte vi till Aruba och solen. Kom hem till ett längtande kollektiv och fortsatte mitt svansande efter mannen. Täckte över min totala otillräcklighet med fester och påhitt. Ägnade våren åt småresor - Mallis, Liverpool och Budapest - och tog det tyngsta beslut jag någonsin tagit. Simpson blev bara sämre i benen och efter ytterligare en vinter med matvägran kände vi att det var dags. Tog också beslutet att lämna västkusten och söka något nytt i Stockholm. Under sommaren ägnade jag mig åt att söka jobb och umgås med Simpson. Första dagen på min semester sade jag upp mig och en obefintlig icke-karriär på Leather Master var över efter tre intensiva och roliga år.
I slutet av augusti sade jag mitt farväl av min stora vänliga jätte efter 13 år. Ett par dagar senare blev det klart att det var Statoil som väntade i storstan.
Tiden i Göteborg avslutades med att jag fick den långe hårige mannen dit jag ville och lyckan var total. Nytt jobb, ny lägenhet och mannen på plats. Hösten var magisk och allt var kul. I slutet av december insåg jag så äntligen att jag aldrig kommer bli bra nog för mannen och jag avslutade året som en människospillra.

2009
Startade året med att fira min 30-årsdag i ett berg med 150 gäster. Fortfarande förkrossad fann jag mig gråtande i ett bakre rum mitt under festen. Efter en dryg månads koma ägnade jag sedan det första halvåret åt jobb, bekantskapsbyggande, alkohol och dumt sex. Älskade mitt jobb och ägnade mycket tid åt det. Resten av dygnet gick åt till att sova eller festa. Lärde känna folk på jobbet. Lagom till sommaren kom så insikten att det finns fler och det gjorde gott ett tag. Hösten rivstartade och jag har aldrig jobbat så mycket som den hösten. Festade också vidare, med nya och gamla människor. Det var hur roligt som helst, men min anställning närmade sig slutet. Under tiden sökte jag jobb och i slutet av året var det klart att jag skulle vara kvar på Statoil. Alma föddes. Året avslutades med ännu mer jobb och en lång bussresa till Umeå över nyår.

Kan också precis som Fredrik konstatera att det handlar mycket om jobb när man tänker tillbaka. Och flyttar och bilar. För det är det man hänger upp tider på. Allt det andra magiska som händer, det har jag lite svårt att placera tidsmässigt. Och det är ju egentligen det som är det viktiga. Gräddkrig på midsommar. Bio på arbetstid. Nakenbad på Donsö. Hemkomster från långa resor. Toastmasteruppdrag. Barbackaturer. Sena SMS.

Nu är den gjord i alla fall. Summeringen. Jag tänker inte komma med någon analys. Decenniet var vad det var. Och det tog exakt tio år.
.

13 januari 2010

Jobba hemma

En timme senare och mailboxen är lite mindre ångestframkallande. Tyvärr har klockan blivit elva på kvällen också. Idag har jag installerat min jobba-hemma-grej. Någonstans känner jag att jag ångrar mig redan.

Ett litet paket på posten gjorde dock att helgen är räddad. Ska nog kunna stå emot festandet den här gången också. Hur svårt kan det bli med Dexter som sällis?
.

12 januari 2010

Hemmafruar


Finns det verkligen ingen reklammakare som kan tänka lite nytt och inte använda en hemmafru med stökiga barn i sin reklam för luftfräschare? Tänkte jag och kollade på Air Wicks sida för att se hur de resonerar runt Fru Giraff. Som visade sig ha sällskap av Fru Elefant, Fru Bläckfisk och Fru Kameleont. Inga Herr Krokodil eller Herr Flodhäst. Det är tydligen enklare att föreställa sig att en elefant städar hemma än en man.

Sälja

Japps. Då var det dags igen. Fast den här gången är det dags att sälja. Alex vill lämna lite i förtid och det spelar egentligen inte så stor roll. Jag tänkte ju ändå sälja den, fast om två månader. Så nu är en bra tid att börja fjäska med alla som kan tänkas bära en möbel eller två.

Två fulla förråd och ett komplett möblemang. Jag hatar verkligen att flytta.
.

11 januari 2010

Ostron

Det här, för övrigt, är inte ok.
.

Djurliv

Nej, det är väl fel att säga att det är lättraggat på slingan. Särskilt när man är iklädd långkalsonger, pufsiga träningsbyxor, stor jacka och allvädersstövlar. Icke att förglömma med stora rosa höronlurar. Och klockan är tio en måndagkväll. Inte helt lättraggat. Men slingan stod för årets naturupplevelse igår. Fyra små rådjur tassade runt i snön precis bredvid mig. Helt plötsligt. Och lika plötsligt kändes det nästan som hemma i Skatås. För där tassar rådjuren omkring lite hej vilt. Det gör de inte här. Jag har inte sett några sen jag flyttade.
Som bonus var det någon som sprang omkring ute på isen. Det måste ha varit en hund på vift, men när jag berättar om det sen kommer det förmodligen förvandlas till en varg. Jag har hört att det finns ett par vargar inte så himla långt härifrån nämligen. Det handlar förresten mycket om vargar nu. Inte bara de 27 som blev mördade av testosteronstinna bonnläppar, utan även de som blev avlivade på en djurpark i Skåne. Inte så många vargar kvar i landet med andra ord. Så det var ju tur att jag såg en igår. Snart är de väl slut.

För övrigt står det 1-0 mellan Snoo och alkoholen efter helgen. En avklarad, tre kvar. Synd att ingen vill slå vad med mig längre.

.

10 januari 2010

Prata i sömnen

När man har två hundar i sängen är det bra att de inte är så stora. Och att de är rätt morgontrötta. Ingen av dem har pratat i sömnen i natt heller. Det här var rätt roligt.
.

09 januari 2010

Vovvar

Det är jättemånga hundar på mina ben. Lite varmt. Paolo pratar om förbannelser. Nu ska de ha utröstning.

.

08 januari 2010

Norrlänningar

Ja, vi var ju på hockey häromdan. Det kom hit ett gäng norrlänningar till Erkekrafs stora glädje, och som halveskimå kan ju inte Edberg vara sämre än att hänga på. Tyvärr hade norrlänningarna skickat sitt juniorlag, vilket vi hade missat när vi köpte biljetterna. Det blev med andra ord aldrig speciellt spännande.
Däremot bjöd hemmaklacken på en magnifik uppvisning, värd ett nobelpris i litteratur. Den ena inspirerande och poetiska sången efter den andra gjorde att stämningen var på topp, i alla fall bland de som höll på stockholmarna. Det handlade om att hata gnaget, hata AIK, hata domaren och hata norrlänningar. Mysigt och trivsamt.












Percy Nilsson? Harry Belafonte? Vad heter karln egentligen? Jag kommer aldrig ihåg. Ye ye, han var där i alla fall. Tydligen ledig från sitt vardagsjobb att styra imperiet.

.

Gå hem

Gå hem nu. Inte gå ut. Jag vet att det är fredag. Gå hem i alla fall. Januari håller fortfarande på.
.

07 januari 2010

Godis

Bra tema. Tack Björn. Har jag inte ätit på... flera dagar i alla fall. Söndags kanske. Idag har det bildats pakt här i hörnet. Jag var inte initiativtagare, men det verkar vara en ganska bra pakt. Det bästa med den är att det är godischefen som har instiftat den, vilket betyder att det är slut på provsmakande och langande. Mycket bra. Björn äter ju inte ens godis så han bryr sig inte så mycket om själva pakten. Han ville mer slå vad om vem som kan hålla sig längst. Inte ok för en som inte ens gillar godis, kan jag tycka. Ska man slå vad ska det ju innebära en ansträngning. Och på tal om det är det sjukt stökigt hemma hos mig. Konstigt.


För övrigt är anledningen till den långa tystaden att det helt enkelt inte händer speciellt mycket. Jobbar, sover, fryser. Köldrekord. Hockey var ju kul, ska rapportera från tisdagen när jag har fått in bilderna. Och när Efesrufs grämt klart sig över resultatet.


Och medan vi vanliga dödliga går omkring med långfillingar, vantar och mössa åker Poo till Thailand. Inte ok. Jag behöver sol. Och en temperatur över -85.



02 januari 2010

Snart hemma

För att vara så unga måste jag ändå säga att mina festkumpaner för nyår höll en relativt låg standard rent festa-tills-det-spårar-ur-mässigt. Dagens ungdom. Att man ska behöva lära dem allt. Skönt ändå att Pet just ringde och i stort sett bad om ursäkt för att det gick så lugnt till. Då har man skapat en vettig image. Men, som vi också kom överens om, slår vi ut den här resan med den som Pet o Lauri gjorde till mig i höstas hamnar vi på ett schysst medeltal. Rent festa-tills-det-spårar-ur-mässigt alltså.

Kul att se ett gäng 22-åringar ordna finmiddag till varandra. Man lär sig en del under 20-talet. I varje fall gjorde jag det. Jag var ju vuxen hela tiden.

Nio timmar avverkade. Nästan framme.


.

Buss tillbaka

Det börjar skymma nu. Klockan är kvart i tre och det är ganska exakt sju timmar kvar till arrival. Nog för att nattbuss var lite tufft (vilket jag såklart ALDRIG kommer erkänna), men dagbuss är faktiskt inte ok. Jag hör genom höronlurarna att det pratas runtom, men som alltid utgör de det perfekta skyddet mot alla former av socialt umgänge. Några stycken virkar saker. Tanterna bredvid har dukat undan sin lunch nu och ägnar sig åt veckotidningar. Allers tror jag. Någon i närheten har problem med b.o. Inte så mycket att det stör hela tiden, men det dyker upp små puffar titt som tätt. B.o. är inte ok. Faktiskt lika o-ok som busstoaletter. Fick veta förut att den bussen inte tänker stanna på vägen för toapaus. Tur man har levt med toanoja i många år och är van.

Efserufs startade det nya livet idag. Belöningar och bestraffningar. Själv har jag lite svårt att göra det idag. Man kan inte riktigt promenera ett par timmar på bussen. Ska sova lite istället.

Så mycket snö. Snart mörkt.

.

01 januari 2010

Första januari


Vaknar on the scene of the crime. Snabb överblick. Tänker somna om.


.

Börjar med KT

Over the sea and far away
She's waiting like an iceberg
Waiting to change,
But she's cold inside
She wants to be like
the water,

All the muscles tighten in her face
Buries her soul in one embrace
They're one and the same
Just like water

Then the fire fades away
But most of everyday
Is full of tired excuses
But it's too hard to say
I wish it were simple
But we give up easily
You're close enough to see that
You're.... the other side of the world
to me

Typ efterfest. Fyra tappra kvar. Fortsättningsfest? Det fortsätter snöa i alla fall.