14 november 2010

Talet

Jag brukar säga till folk att vi träffades på konfirmationsläger 1992. Det är ju inte riktigt sant. Du var ju sjuk i tre veckor och missade hela lägret. Så vi träffades och lärde känna varandra först efteråt. Och så blev det dags för tal. Egentligen inte, toastmastern ska ju inte prata själv om man ska följa reglerna. Vi har inga regler.
Jag tänkte först dra lite anekdoter. Kunde prata om Oskar, tält och myggor. Kanske road trip till Kumlabunkern. Plattänger på Harrods. Eller nåt om avloppsrensning, bilstereor, gräsklippare, papegojor med hemorojder, HB, telefonkataloger, E-Type, BH-fotboll eller något annat ur det arton år gamla arkivet av underligheter och fantastiskheter. Men du vet ju allt det där. Du var ju med.

Så det slutade med ett tack istället.
Tack för att du valde Tomas som jag tycker så mycket om. Det hade varit jobbigt att behöva umgås så mycket med någon annan.
Tack för att du är mitt lugn när jag är kaos.
Tack för att du orkar med mig.
Tack för att jag fick vara med och dela er stora dag.

Tack för att du velat vara med i mitt liv i arton år och tack för att jag får vara med i ditt.

Och kom ihåg! Det är Alex van Halen som ligger på tredje plats.




1 kommentar:

Anonym sa...

Läser och gråter! Du är bäst. Puss och kram