01 november 2010

Avgrunden

- Det är så overkligt. Det är precis så det är. Jag kommer ihåg att jag sa nästan detsamma, om och om, till Too den där dagen. Den ena dagen.
- Det är så sjukt. Det är ju helt stört.

Den andra dagen var jag mer beredd. Kan man vara beredd? Kanske inte. Det är svårt att vara beredd på den där avgrunden som breder ut sig. På att någon som precis fanns helt plötsligt inte finns mer. Inte är kvar inuti.
Det kom tillbaka idag. Allt från den ena dagen. Det är trubbigare nu. Men det kom tillbaka.



Jag vet hur det känns, gumman. Det blir bättre.
.

2 kommentarer:

Efseskrutt sa...

Tack bästa du. Kram

Anonym sa...

Hur har jag fått ett så starkt barn?? Jag son gråter varje gång jag tittar på Ida-tavlan eller Simpson-fotot...Skönt för A att du fanns där för henne! Kramar tu madre siempre llorando