28 september 2010

Hej Sverige

Ja, jag hade faktiskt ångest på riktigt när jag kom upp ur tunnelbanan i onsdags förra veckan. Första dagen tillbaka på jobbet, första dagen tillbaka i VARDAGEN efter tre magiska veckor. Det var bara Emelies glada välkommen tillbaka-hälsning som hindrade mig från att börja gråta när jag klev in i receptionen. Och det har jag aldrig upplevt förut. Nog för att jag har vantrivts på jobbet förr, året på Thunderroad var bland det värsta i mitt liv. Men jag har aldrig haft en sån panik, och aldrig gråten i halsen bara för att anlända kontoret. Och jag älskar ju mitt jobb. Tänk då hur bra den var. Min magiska resa.

Jag återkommer till resan. Det finns gott om material för att berätta om den, not to worry. Det har ju hänt grejer sen jag kom hem också.
Började med att köra bil en stund. Fortsatte ända tills jag hade kommit till Båstad faktiskt. Och blev kvar där några dagar. Trappe-Zander Open 2010 stod på schemat, och genomfördes med vad som bara kan beskrivas som BRAVUR! Strålande organisation, engagerade deltagare och en fantastisk inramning. Tack för det Trappe-Zander. Vi ses igen nästa år.
Och så har jag träffat Marko också. Marko på "vi som letar upp försvunna väskor i Sydafrika-företaget", som hjälpte mig leta upp min försvunna väska. Fugly hade lyckats ta sig från Zimbabwe tillsammans med mig men fastnat på ett bagageband i Johannesburg. I fyra dagar. Men återvände till Sverige hel och hållen och full av roliga saker. Tack för det Marko.
Och så har jag trätt tillbaka in på jobbet. F&L höll extrakalas lagom till min ankomst och det passade utmärkt som "Hej jag är hemma igen"-tillfälle. Lite för mycket för vissa, men för mig väldigt ångestdämpande när Afrika fortfarande spökade som värst. Tack för det puben.

Och tack för alla Välkommen hem! Det ÄR skönt att vara hemma.
.

Inga kommentarer: