15 augusti 2010

Trosor

Igår hann vi lite längre än de återkommande plågorna, dagen innan och konstaterandet att vissa saker aldrig kommer förändras. Så långt hinner vi varje dag.

Igår hann vi till OM.
Om den långe hårige mannen aldrig dykt upp. Då vore det ingen G, ingen Pet, ingen pastor. Ingen Hell eller Svågerhunk. Inget London, Marstrand, Budapest, Mallis eller Afrika. Ingen Bob eller Whisky. Vore det en flytt? Kanske. Troligtvis. Den ogenomträngliga skyddsmuren som byggdes efter mannen är priset jag betalar för de mest fantastiska människorna. Väl värt.
Om den där benflisan inte funnits. Då vore det ingen tillvaro med min stora vänliga jätte. Ett annat liv med en annan hjälte. Vore det en flytt? Kanske. Kanske inte då. Kanske inte Stockholm, kanske inte Statoil.
Om jag hade läst ansökningshandlingarna. Då vore det kanske inget Halmstad. Ingen Z, ingen Wass. Ingen blogg. Ingen C. Ingen västkust, ingen lång hårig man. Ingen C.

Igår hann vi till idealen. Ismerna och deras konsekvenser. Om det egna valet att följa sin religion och om påbudet att följa klädkoden på kontoret. Visa inte håret, det är inte respektfullt för Gud, det frestar männen. Gå inte klädd sådär, du kommer bli våldtagen. Shorts och kort kjol är inte längre tillåtet. Om taktikröstning och blockpolitik. Och de extrema varianterna.

Igår hann vi till ambitioner och underbarn. Vad vill vi mer, när slutar det vara roligt? När ska det roliga börja? Vad är man utan sina ambitioner och varför är det så attraktivt? Grillade sparvar och egna medvetna drag. Kontaktvägar och att ta sig tiden att cruisa huset. Hur långt kan man komma? Hur långt vill vi?

Igår hann vi ända till Trosa.
.

1 kommentar:

Efse sa...

Fan vad bra du är gumms! Bästa inlägget ever! Puss!