02 augusti 2010

Sittbenen

"Min gamla hästägare kommer till Göteborg och vill gärna ut och rida - kan vi låna Monki?"

Ska man ladda för fem dagars safari till häst gör man det bäst till häst. Så igår kravlade jag mig upp i sadeln igen efter ett uppehåll på över ett år. Snälla lilla Monki var objektet och bästa tänkbara introduktion för en rostig gammal hästägare. För det är så man blir presenterad när man ska låna häst. Precis som Christine är min gamla hästskötare.

Jag har saknat känslan. Lukten. Farten. Dammet. Pysslet. Samtalsämnena. Vi pratade om avel, konstiga gener, träning, kossor på rymmen, minnen. Mycket minnen.
Och jag har saknat lugnet. Ljudet av sju hästar som äter.
- Hur kan du vara utan detta? Blir du inte galen?
Det har aldrig varit en del av tillvaron i Stockholm. Hade jag varit kvar hemma - självklart. Men jag bytte ju allt. Det finns inget utrymme, ingen naturlig plats för hästarna. Kanske ska man skapa det. Kanske så småningom.

En bra tur fick vi - och förhoppningsvis blir det en till innan det är dags att titta på lejonen. Sittbenen är inte helt nöjda med att sitta på tåg idag nämligen.
.

Inga kommentarer: