18 juli 2010

Heltid

När man tränar med häst - och speciellt ung häst - avslutar man alltid enkelt. Har man tagit sig igenom en trixig och hög hoppbana eller kombination, eller pressat lite extra samling och jobbat nya rörelser i dressyren, kör man lite avkoppling på slutet. Sänker ner hindren. Joggar i stora bågar. Sänker formen. Poängen är att det hästen ska få med sig från passet är att den klarade utmaningen och att det var roligt och enkelt. Det är så man bygger självförtroende och arbetsvilja.

När jag förra söndagen avslutade min minisemester med en roadtrip galore slog det mig att min vår varit som det tuffaste av träningspass. En hinderbana som verkade oändlig och med otaliga svårigheter. Som jag trasslade mig igenom med nöd och näppe och med andan i halsen. Och att semestern var som den där sista stunden på passet. Då det blir enkelt och roligt.

Den var lite för kort, semestern. Men den var välbehövlig. Och fantastisk. Och den avslutades inte bara med en mycket underlig och lång road trip, utan också med en helt strålande helg på en båt. Den galna blandningen av sol, rå korv, dunken, fish n chips, äckelsäckar, vinväskor, vulvazelas och alldeles magiska människor var precis vad jag behövde för att komma tillbaka lagom whatever för att börja gå hem i tid på dagarna. Tack! Det finns saker som är roligare än att jobba. Och man jobbar bättre om man inte gör det hela tiden.


Nu, mina vänner, börjar på allvar Projekt Heltid. Fortsättning följer.
.

Inga kommentarer: