18 februari 2010

X2000

Åka tåg. Det jag älskar att hata allra mest. Idag med förstärkning av snöoväder, signalfel och förseningar. Telefonen räddade första timmen och gjorde att jag kunde följa OS på distans på ett förvisso mycket märkligt sätt. Ett vägguttag gör också att min lilla vita funkar och det är bra. Fast det är väldigt svårt att titta på OS live när man jobbar med mobilt bredband.
Så istället har jag tittat på sista delen av Världens undergång. Kändes lite lämpligt i sällskap av SJ, och dessutom politiskt korrekt.

Jag tycker inte om att vara på dåligt humör och jag är det väldigt sällan. Så det var ingen trevlig timme innan tåget gick. Att jag först och främst är helt senil och därför fick stressa hem mellan jobbet och tåget i sista sekunden. Att det är vinter och jag hade valt SJ som transportmedel. Att jag vid 31 års ålder fortfarande är oförmögen att packa på ett funktionellt sätt. Att folk tror att de vet saker om mig och vad jag gör. Och att det är ok att prata om det. Kombinera det med klämkäcka gubbar som på skövdemål drar varenda dålig vits som finns - och som vi alla hört till leda - om SJ och tider och snö. Jag kan nog försvara en viss grinighet i början av resan. Ganska lätt avhjälpt. Babben är en klippa.

Drar i mig sista tuggummit i påsen och konstaterar att resan är inne på sista kvarten. Bredvid mig har romans uppstått mellan blonderade karriärdamen och rakade datasnubben. Mysigt. Själv ägnar jag mig åt Lhasa de Sela. Anywhere on this road.


.

Inga kommentarer: