27 november 2009

Morgonpacka

Packade jag igår? Såklart inte. Så nu har jag varit uppe ett par timmar. Och medan jag morgonstädade och panikpackade hittade jag ett erbjudande jag hade fått på posten - på en rosa dator. Rosa! Måste ringa Glocalnet idag.


26 november 2009

Borde packa

Om jag bara hade tittat in i min kyl lite oftare hade jag ju för länge sen hittat resterna av kinamaten som Poo satte in där efter vi hade ätit för nästan två veckor sen. Men nu tittar jag ju inte in i min kyl så ofta. Så nu luktar det konstigt i den. Det är ok. Det hinner nog gå över innan jag kommer hem. För imorgon, people, drar jag till London. Och andas. Ingen vila, det är nog kört med vila för min del det här året. Men lite break och inte en chans att gå till jobbet på helgen. Och leka med Äron Päron och Dunc. Och shoppa. Sweet.

Alltså borde jag ägna mig åt att packa nu. Inte surfa och kolla tv. Ye ye.

Det är bara en dag kvar nu. En dag med häxan surtant, duracellkaninen, fågelfröet, byggare Bob o de andra barnen på femman. Det är sådär att lämna något man kan för något man inte kan. Men det ska bli sjukt kul. Ska bara styra upp lite. Skönt att ha en vessla.

Men först ska jag packa. Nu. Japp. Pfff....

24 november 2009

Asociala media

Ja, jag vet. Närvaron har varit begränsad ett tag. Med ett antal tolvtimmars arbetsdagar, delad arbetsplats och ett sedvanligt högt intag av alkoholhaltiga enheter i bagaget har det varit lite sisådär med det sociala media-bruket. Ye ye, förr eller senare återkommer energin och suget. Men just nu är jag inte upplagd för VM i vitsigast kommentarer (Twitter), OS i egoboost (Facebook) eller världscupen i självutlämning (bloggen). Jag vill mest sova.

Jag är inte på banan med exakt vad det är jag förväntas göra framöver. Men efter över en timme med fantastiska Vesslan känns det inte som att det spelar så stor roll. För det är förmodligen ganska stor skillnad på vad jag förväntas göra och vad jag kommer göra med tjänsten. Det gäller bara att se till att styra själv. Det ska jag börja med på tisdag.

Nu ska jag sova.

21 november 2009

Vita löften

Och med tanke på gårdagens planer på att tvätta och sova kontra vad som verkligen hände, vågar jag knappt yttra planerna på en vit januari. Efter trettondagshelgen, vill säga. Vi får se. Kanske om det blir vadslagning om saken.

Sussie älskar tåg

Samtidigt som tåget rullar in på Hässleholms station kikar jag runt lite i vagnen för att scanna av läget bland medpassagerarna. Jag väckte just mig själv med mina egna snarkningar. Med tanke på att jag har på mig höronlurarna och att de är fulla av Winnerbäck är det ju risk för att andra faktiskt hört snarkningarna högre än jag. Men ingen verkar bry sig. Och som tur är visar scanningen av ansiktet att jag inte har suttit och dreglat.

Jag saknar Kotten väldigt mycket vissa dagar, men samtidigt inser jag också att jag kommer fram till Zander betydligt fräschare efter ett par timmars sömn och en fyratimmarsresa än om jag skulle har kört hela vägen en sextimmarsresa. Kommer aldrig erkänna tåget som ett ok färdmedel dock. Jag blir uttråkad bara jag ser ett tåg på håll. Idag är räddningen Twitter, jobbet och det faktum att jag sov fyra timmar inatt.

Kommer anlända Malmö utan inflyttningspresent, utan sängkläder och utan att ha inhandlat min egen dryck. Pinsamt oförberedd med andra ord. Igår ordnade jag i alla fall sovplats i London till nästa helg. Alltid något.

Nu ska jag somna om den sista stunden innan Malmö. Kan bara konstatera att jag snart spenderat alla ljusa timmar den första soliga dagen på tre veckor ombord på ett tåg. Tack SJ.

18 november 2009

Göteborgshumor på engelska


TACK TOMAS!

Lycka

Alltså, jag kan acceptera att folk går hand i hand och är mysiga på stan. Litte gulligt sådär. De kan ju eventuellt vara lite i vägen för oss andra, men de är ändå ok. Men gränsen går väl ändå vid att SPRINGA TILL BUSSEN hand i hand. Skärp er.
Lyckliga människor. Man blir ju bara förbannad.


Prao

Började min praoperiod på riktigt idag. Efter tre minuter insåg jag vilken nytta jag har av att jag redan kan vissa delar av jobbet. Och efter ungefär fem minuter insåg jag att jag kommer ha fem dagar på mig att lära mig resten. Ny taktik: lär mig kontaktvägarna istället. Bättre att veta vem jag ska fråga än att kunna lite mer. Kommer ju ändå inte hinna lära mig allt.
- Fan va du är smart! sa IT-Daniel. Eeeee... ja.
- Är det korvstoppning nu? sa min nya chef. Japps, det kan man kalla det.
Fast jag gillar inte riktigt ordet korvstoppning. Det skulle innebära att jämställa min hjärna med en tarm och kunskap med korvmassa (eller vad det nu kan heta - korvinnehållet, du vet). Sådär.
- Bra att vi har samma bokstavskombinationer så vi tar oss igenom den här överlämningen, sa min företrädare. Verkligen. Vi försöker vara strukturerade, men två adhoc-personligheter kan ha lite svårt att hålla sig till ämnet.

Det löser sig. Det gör det alltid. Nu är det påbörjat.

17 november 2009

Hjälten

Det här var roligt idag.

Blommor

Människorna på TV pratar om riktiga saker. Starka upplevelser och verkliga känslor. Om nu känslor kan vara verkliga. Det är skönt att höra brutalt ärliga historier. Det är skönt att höra människor prata om saker som diskurs, sociala tabun och medial propaganda. Påminner lite om Halmstad och de diskussioner vi hade där. Jag kan sakna det idag. Diskuterar de sakerna för sällan.
Det är snart tio år sedan jag lämnade Halmstad.

Idag fick jag ett tack för det här året. En blombukett och en bulle att bjuda de andra på. Från och med imorgon är jag Statoil.

16 november 2009

Hösthumöret

Med lite god vilja kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Till och med en som skiftar i fjorton nyanser av grått, är full av duggregn och täckt av kladdiga löv. Om det inte hade varit så mörkt när jag gick till och från jobbet hade jag nästan trott att jag var någonstans i östeuropa för tjugo år sedan. Det är för övrigt tjugo år sen den där muren revs.
-Kom ihåg det här. Detta är historia, sa pappa. Jag kommer ihåg.
Idag blev det aldrig ljust. Jag försöker intala mig att mörkret är min kompis. Som att man går omkring och blir kramad liksom. Funkar inte så bra. Så min nya taktik är att trotsa mörkret och ge mig in i det. Lämna gatlamporna och bara omge mig med mörker. Funkar lite bättre. Då kan jag nästan låtsas att mörkret tycker om mig.

Med lite god vilja kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Till och med en som följer upp på ytterligare en helg av dekadens. Och en tredagars igen dessutom. Har hunnit med den sjukt snygge engelsmannen - och tröttna ur. Har hunnit med att prata klonkar och plinkar med Morris. Har hunnit jobba, leka med Poo, gratta en femtioåring, gå på pojkbuffé och supa ner norrländskan. Eller nja, det där sista gjorde hon nog själv. Jag har också hunnit kinamat, jobb, mintbaileys, kajen, vin, jobb, Rose, glass, Debaser och tomtestövelspremiär. Och några taxiresor inemellan.

Gränsen gick halv fem i morse. Det tog jag mig inte igenom. Men annars kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Man behöver bara lite god vilja. Och bra musik.

14 november 2009

Lördagmorgon

Gårdagens evenemang blev lite kortare än planerat. Min lilla myra behövde lite gå upp-support och det i kombination med min tredagarssatsning som ikväll ska avslutas med pojkbuffé gjorde att kvällen slutade ganska tidigt.
Igår var det hejdå. Jag tycker det är läskigt. Samtidigt så sjukt coolt. När man springer runt runt och jobbar som en tok glömmer man hela tiden att det finns människor som jobbar med riktiga saker. Sånt som faktiskt betyder något för andra. I verkligheten liksom. Det ska jag också göra en vacker dag.
Men först ska jag gå till jobbet.

11 november 2009

Heldag

Dessutom hade jag väldigt roligt igår. Med mina nya. De är väldigt många fler än mina gamla - och jättebra. Betyder inte att jag inte kommer sakna mina gamla. Men det kommer bli roligt.


Divided

Hade återigen börjat på ett inlägg om hur mycket jag har att göra och sen avsluta med att konstatera att jag sitter på jobbet och klockan är kvart över sju. Jag skiter i att lägga ut det inlägget. Det är faktiskt helt ointressant.

Vad som däremot ÄR intressant är att skaffa nya vänner och ta hand om de man redan har. Och det försöker jag ägna mig åt mellan mötena och utbildningarna och allt annat som studsar omkring. Att hålla mig uppdaterad runt Alma. Att preppa för en blivande 40-åring. Att gå på hejdåfest med allvarlig underton. Att baka in nya bekantskaper.
Att lyssna lite ibland. För det är faktiskt helt ok att vara hobbypsykolog åt någon som kör en vända i ett träsk man känner väldigt väl själv. Tro mig när jag säger att jag har utnyttjat samma tjänst, även om det var ett bra tag sen. Jag har opublicerade inlägg om det också. Kanske lägger jag ut dem någon gång. Men inte idag.

09 november 2009

Nya

Jag överlevde Finlandsbåten. Det var relativt suspekt men inte så illa som jag hade trott. Med grymt sällskap löser sig det mesta, och trots brist på vettigt bubbelbad och trots alldeles för många kalasfulla medelålders män med total brist på självinsikt var det faktiskt helt överlevbart. Nu tittar jag på Ullared. Känner igen hälften av människorna från båten. Roligt folk, de där svenskarna.

Kan inte fatta att jag verkligen ska åka till Sydafrika. Nätverksbyggare av rang. Säger ju det. Synd att det är så långt till september. Men fram till dess ska jag ägna mig åt min nya bebis, ett par kortare resor, eventuellt ett par bröllop och lite annat smått och gott. Och såklart det nya tillskottet i min närmsta krets. Välkommen lillan!

Jag börjar med en heldag med mina nya imorgon. Läskigt. Roligt. Grymt.

04 november 2009

Hemlis

Jag vet att gårdagens inlägg var tråkigare än tråkigast. Sorry för det. Ibland får man inte prata om saker. Min omedelbara och instinktiva reaktion är att kallprata. Det får ju inte bli tyst. Lite som på en sån där jobbig date. Inga tysta sekunder, då blir det panik direkt. På tal om dater ska jag ju åka finlandsbåt på fredag. Kan ju bara sluta i total katastrof, trots trevligt sällskap av G och gänget. Jag ångrar bittert att jag sa ja till detta underliga påfund (påfund, för övrigt ett roligt ord. Det och bestört ska användas oftare).
Vad gör man på de där båtarna? Jag har bilden av dyngpackade, skräniga lantisar med hockeyfrilla och/eller begynnande flint, i skinnväst sjungande karaoke medan överblingade russintanter förtvivlat försöker dansa bugg med sina senildementa män, ivrigt påhejade av diverse deprimerade småbarnsföräldrar som förtvivlat försöker hålla liv i sina trötta skrikande barn, eftersom de vet att om de går och lägger dem i hytten kommer de själva somna och det är det värsta som kan hända för de är ju ändå på FINLANDSBÅTEN och då ska det banne mig supas och festas, gärna tillsammans med det stöddiga killgänget från förorten med ett samlat IQ på 82 och de fnissiga, nyskilda 40-talistdamerna som har druckit så mycket Cointreau att de inte längre kan artikulera nog för att tala om vad de heter.
Ser verkligen fram emot denna studie i det mänskliga förfall som bara kan uppstå i miljöer där man inte ser solen på ett halvår.

Innan det är dags för dagens hempromenad (som jag lovar att inte skriva om, även om jag har vinterjackspremiär idag) tänkte jag bara berätta vad det var jag inte fick berätta igår. Och det är att jag nu kan titulera mig Digital Media Manager - eller webbansvarig statoil.se om det ligger bättre på tungan. Webbhäxa med andra ord. Jag blir nu officiellt statoilare dessutom. Här är min nya bebis.

Någon som är sugen på att följa med på Finlandskryssning?

03 november 2009

Hempromenad

Jag har gjort många såna i den här stan. Hempromenader.
Av någon anledning är detta väldigt mycket Stockholm för mig. Väldigt mycket hempromenad. Idag hade jag medvind på vägen hem.


02 november 2009

Eventbyrå Edberg


Människor rockar. Verkligen. Hur omöjligt hade det inte varit att rodda ihop dagens grej om folk inte hade rockat? Allt från de sjukt lugna teknikerna som hann både snacka skit och dricka kaffe och ändå rodda jobbet på halva den planerade tiden, till grafiska som kom till jobbet på måndag morgon med den mest panikartade beställningen på den här sidan jul. Och som levererade. Med bravur. För att inte tala om Rival, som stod ut med alla mina tusen dumma frågor, förvirrade pappersarbete och onödiga avstämningar. Och dessutom önskade oss välkomna åter.

Och alla mina egna hjältar. Vars främsta uppgift kanske inte var just att ringa och kolla om Oslo var bokat eller dela ut böcker efteråt, men mest att supporta så att jag kunde hålla mig lugn. Grymt. Rockar.

Summerar MÅNDAGEN med att konstatera att jag återigen spenderat 12 timmar på jobbet. Men att dagens 12 timmar markerar slutet på en period. Det är dags att lämna över. Lämna tillbaka. Både bäbisarna jag har lånat och de som är mina egna.

Konstaterar att jag avslutade med flaggan i topp. Och att jag rockar.


01 november 2009

Måndagen

Det enda de senaste veckorna har handlat om har varit imorgon. Jag orkar inte ens fundera mer på det nu, och jag vet att ingen orkar läsa mer om det nu. Jag ska ta bilder. Ni får se sen vad som hände.

Under tiden kan jag konstatera att en hype kan skapas snabbt och dö lika fort. Syftar såklart på matchen mellan blåvitt och AIK idag. Hade ingen koll, blev informerad från flera håll, bombarderad på nätet, hoppfull, besviken och gick sedan tillbaka till total likgiltighet. Inom loppet av tre timmar.

Har flyttat mig nu. Två meter bort. Som egen liten ö, isolerad från resten av informationsavdelningen. Snart tillhör jag inte längre. I am a rock.

Magi på Berns

video

Tack Poo för en grym kväll.

Man vet att man har lyckats när väckarklockan ringer lagom till man har krullat ihop sig för att sova.