31 augusti 2009

Ich suche Skeppargatan

När jag kom ut från gymmet var det mörkt ute. Nu börjar de. Mörkerpromenaderna. Hittade en förvirrad tysk på vägen. Han blev glad för jag visste var Skeppargatan ligger. Det vet jag tack vare Draken. För man funderar ju inte så mycket på vad gatorna heter som man bara passerar. Träningsvärken börjar ge med sig lite. Imorgon kanske jag kan ta mig ur sängen utan att nästan börja gråta.

30 augusti 2009

Höst?

Jag kan tycka att det är lite förrädiskt att trottoaren på St Paulsgatan - eventuellt Stockholms mest hundbajstäta gata - är täckt av löv.

Bakis

Året är 2009. Det är den sista söndagen i augusti och svenska folket arbetar hårt för att suga ut sommarens sista droppar. På femte våningen i en kontorslokal på Södermalm i Stockholm skiner solen snett in genom fönstren. Kontoret är tyst, sånär som på det envisa surrandet från de datorer som miljöpolicyn till trots lämnats på under helgen. Från en av arbetsplatserna knattrar det. Kvinnan vid skrivbordet är rufsig i håret. Hon har sandaler och shorts och en urtvättad t-shirt. Det är svårt att avgöra om hon har sminkat sig dåligt eller om det är gammalt smink som dröjt sig kvar i hennes ansikte. Av hennes glansiga blick att döma vill hon hellre sova än sitta vid skrivbordet i fråga. Vad är orsaken till hennes trötthet? Kanske var hon ute igår. Kanske har hon bara sovit dåligt. Hon knattrar vidare på sin dator. På gatan utanför fortsätter söndagen.

Hempromenad

Terminsstartsdrinkar och snittar utvecklades till en kväll på Östermalm som blev en utekväll på Söder. Som vanligt. Underlig blandning av folk, men vi verkade trivas rätt bra. Poo lämnade och ett par dök aldrig upp. Någonstans på Imperiet tog kvällen slut och vi tackade för oss. En ska utomlands och göra farliga saker. Själv sitter jag på Statoil och borde också ta kommunikation på allvar. Jag är nöjd och glad. Livet är bra.

Staden bubblade och det var varmt när jag gick hem men när jag kom fram var det fortfarande ingen där.

27 augusti 2009

Ett år utan


Balkongen är ett bra ställe att sitta och fundera över mitt år utan. Ett år utan som sånär som på två tillfällen varit hästtomt.

Jag kommer ihåg när jag kom hem efteråt, onsdagen 27 augusti förra året. I köket hittade jag pastorn och G och de skrapade ihop mig och satte mig på en stol vid köksbordet. Och fick i mig mat. Jag kommer ihåg hur utmattad jag var. Och hur tom. Och jag kommer ihåg när jag vaknade den 28 augusti med känslan av att ha alldeles för mycket tid. Vad gör man med all tid?

Nu ett år senare har jag lärt mig vad andra människor gör med all sin tid. De jobbar, tränar, umgås och slappar. De varken mockar, borstar, lassar hö, putsar, kånkar spån eller kratsar. De slipper frysa, pulsa i snö, klafsa i lera, hosta damm och nästan blåsa bort. De får heller inte sitta i en hage en sommarkväll och njuta av friden. Eller galoppera så fort att ögonen tåras. Eller sjunga högt i mörkret för att skrämma bort älgarna. Eller andas tillsammans med världens mjukaste mule. Eller veta hur det är att ha någon som alltid är tillgänglig, alltid är varm och alltid lyssnar.

Det har gått ett år sedan jag bytte tillvaro. Jag kommer fortfarande ihåg varje minut av 27 augusti förra året. Det här året har jag lärt mig en annan typ av ensamhet.

24 augusti 2009

Arbetstider

Kan bara konstatera att min plan att träna den här veckan redan har gått i kras. Att komma hem från jobbet kvart i tio borgar inte riktigt för energi nog att gå och träna. Också svårt att hinna på morgonen när man behöver börja jobba klockan sju. Att det sen dök upp en konferens på extremt kort varsel blev liksom spiken i kistan. Jag får göra ett nytt försök på torsdag kanske.
Och oj vad skönt det var att verkligen kunna skylla på något riktigt! Och jag behöver väl inte tillägga att jag gillar mitt jobb?

Morgonpromenaden 2

Ok, det visade sig att det fanns en orsak till den extrema trängseln idag - stopp i tunnelbanan. Jag behöver inte gå tidigare hemifrån.

Morgonpromenaden

Note to self: GÅ TIDIGARE HEMIFRÅN. Det är inte ok att trängas på trottoarerna hela vägen till jobbet.

23 augusti 2009

Seg

När engelsmännen har lämnat stan infinner sig sakta lugnet igen. Eller så är det koma efter ännu en tuff helg. Vem vet. Soffan är i vilket fall platsen för kvällen. Soffan tillsammans med en massa social webb och ett par telefonsamtal. Det börjar någon film nu med Matt Damon. Kan vara värt en Spotifypaus för att kolla in kanske.
Nya bekantskaper och förbättrade gamla. Och ett återbesök som kan bli roligt.

Lilla Poo är på väg tillbaka, och har med sig ett Monster. Kan en låt på Spotify bara byta ut sig själv?

22 augusti 2009

Förmiddan efter

Med en G på rätt humör kan även världens minsta kräftskiva utvecklas till en röra av paj, drinkar, chips, onödiga taxiresor, minnesluckor, SMS, flirtar, hundar och en Madeira i storform. Engelsmännen är i stan.

20 augusti 2009

Berlin

Det pågår ett friidrotts-VM nu. Hur kan de spekulera i medalj till Emma Green när hon har ett personbästa på 1,97? Jag trodde hon hade hoppat mer än så och hoppades det skulle bli lite spännande. Sluta komma med falska förhoppningar. De bästa spindelmänniskorna är på 2,04 nu.

Folk klagar på att TV4 bryter för reklam hela tiden. TV4 lever på reklam. Det är inte så konstigt att de har reklampauser. Däremot är det konstigt att folk lyckas glömma det mellan varje stort sportevenemang. Och det är lika mycket reklam året runt. Jag kan irritera mig mer när de bryter en långfilm med nyheter. Men det är nog jag som är konstig.

För övrigt påminns jag återigen om att jag är en inbiten hundmänniska. Imorgon blir det kräftor. Och kanske en tacopaj.

Första veckan

Torsdag eftermiddag betyder att veckan snart är slut fast jag inte ens har hunnit acklimatisera mig än. Igår somnade jag kl nio på kvällen. Det är tufft att gå upp i tempo.
Så mitt i vovvar, resultatrapportering, artiklar, intranät, engelsmän, sushi, iprenknaprande, vykort, premiärer, träning och konstiga katter är det dags att avsluta veckan med en minikräftskiva imorgon. Lilla Poo lämnar mig för helgen. Men det är ok. Jag har mina egna.

Igår sjöng Tove We are the World. Idag ska hon skaffa backslick. Det är svårt att hänga med ibland.

18 augusti 2009

Jobb jobbi jobb jobb

Det ligger en svag doft av alkogel i luften inne hos informationsavdelningen. Svininfluensan komer ha ett tufft jobb att ta sig in på det här kontoret. Lappar om tvättinstruktioner och flaskor med alkogel överallt. Till och med i matsalen så att man är ren när man äter. I like it.

Klockan är halv sju min andra dag tillbaka. Jag går väl hem nu.

17 augusti 2009

De kallar mig Pocahontas

Jo, det ser lite annorlunda ut jämfört med tidigare. Men det överraskade mig att jag inte ens blev igenkänd idag. Mörkt hår på Snoo gjorde att jag fick förvånade blickar, positiva kommentarer och att jag blev kallad indianflickan och Pocahontas. Och det gillar jag. När man kommer tillbaka ska man göra det med besked.


En debatt 2009

Det är fler än jag som har reagerat på Rolf Hillegrens oerhört idiotiska uttalande om våldtäkter. Wassen har fått rejält med kommentarer och en riktig diskussion på Bisonblog. Jag valde igår att bara lägga ut artikeln från Aftonbladet med en kort kommentar, underförstått att det som sagt var så urbota verklighetsfrämmande att ingen kunde ta det på allvar. Men så var tydligen inte fallet.
Jag kan inte se att detta är en debatt värd att föra 2009. Kanske om man bor i ett land där kvinnor inte har samma rättigheter som män i samhället. Men inte i Sverige. Jag tycker att vi borde kommit längre än så vid det här laget. Det var många år sedan jag läste Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman och jag blir illa berörd av att en åklagare 2009 kan visa upp sådana skeva värderingar. Å andra sidan var det ju inte länge sedan en domare stod åtalad för att ha köpt sexuella tjänster. En domare som i sitt yrkesliv dömde i våldtäktsfall.
Precis som för alla ämnen som rör jämställdhet och män/kvinnor går den här diskussionen rakt in och rör upp mig oerhört. Jag kan aldrig acceptera att en kvinnas beteende ska anges som orsak till en våldtäkt. Att ett nej ibland inte skulle betyda nej. Att jag skulle behöva begränsa mitt liv, val av promenadvägar, val av sällskap eller vad jag sätter på mig för att inte riskera att bli våldtagen. När, var, hur och till vem jag säger ett nej ska inte spela roll.
De som arbetar med att utreda och döma sexbrott måste om några dela uppfattningen att kvinnors kroppar inte tillhör män. De tillhör oss själva och vi bestämmer vem vi vill dela med oss av dem till. Intressant vinkling bland kommentarerna på Bisonblog att det faktiskt är vi som betalar de här människornas löner. Jag känner inte att mina skattepengar gör nytta när personer som Hillegren avlönas med dem.

Så Rolf - bara för att jag väljer att leva med en man betyder inte det att min kropp är hans ägodel. Bara så du vet.

Ensam på informationsavdelningen

Hmm såhär går det när Tove inte är på plats och kan ta hand om frågor från pressen...

http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=78612&epslanguage=sv



16 augusti 2009

Ett nej är ett nej är ett nej?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5649680.ab

Ja så är det. Ett nej ÄR ett nej ÄR ett nej.

Uppstart

Imorgon börjar det riktiga livet igen. Tre korta veckor - med ett par veckors tjuvstart - i undantagstillstånd har givit mersmak för det slappa livet men också en förvånande längtan tillbaka till rutinlivet. För hur skönt det än kan vara att sova till tolv, dricka vin varje dag och inte planera en enda dag i förväg trivs jag bäst när jag fyller min tid. I slutet av mina tre internetfria veckor finner jag mig också vara tillbaka på kända marker och känner mig ganska nöjd med att jag faktiskt lärt av historien. Roliga äventyr ska avslutas medan alla delar ännu är intakta och det passar bra nu. Självbevarelsedriften lever och frodas.

Avslutar mina tre veckor med att läsa Tusen strålande Solar av Khaled Hosseini och lipar ordentligt. Och upptäcker att fler har samma erfarenheter som jag, fast kan uttrycka dem bättre.
"...att det inte längre är ett öppet, brännande sår. Att det har förvandlats till något annat, något som har mjukare kanter och inte gör ont. Som en lärdom."

Kommer tillbaka till en vardag där stora saker hänger i luften och där jag kan landa var som helst. Kommer tillbaka lite äldre, lite brunare och med ett nytt hål. Jag ser fram emot en strålande höst.