30 juni 2009

Bob Hilton

Idag gjorde jag en Paris Hilton och gick och köpte skor med Bob i famnen. Synd att han inte uppför sig som sina likar på tv. Medan jag försökte prova skor jobbade han på att tugga i sig min krage, bita mig i näsan och sprattla så mycket han kunde. Rätt åt mig, kan man tycka. Hundar är inte acessoarer (kan inte stava det). Men jag ville att han skulle komma ut lite på lunchen och jag behövde köpa skor. Bra idé. Sämre i praktiken.

28 juni 2009

Fotvård

Någon slickar mig på foten. Jag riktar mina misstankar mot samma snubbe som har lagt tuggleksaker i min säng.

Hundtricket

Fantastisk uppfinning, det där. Hundtricket. I alla fall om jag hade varit kille. Bob drar till sig folk vart han än går. En turistande familj från Kanada slog följe med oss en bra bit. En gubbe från Småland tog kort med sin mobil och skickade bilder hem. Varenda östermalmstant vill adoptera honom. Tonårstjejerna i Humlegården flockades. För att inte tala om alla andra hundägare som vill prata ålder, ras och valptider. Alla vill få hans uppmärksamhet. Bob själv visar upp en sida av blyghet inför andra hundar och blasé genemot folk.
Det promenerar många hundar på Karlavägen. Ingen får så mycket uppmärksamhet som Bob. Själv kunde han inte bry sig mindre.
Jag skulle kunna hyra ut honom till singelkillar och få ganska bra betalt.

27 juni 2009

Ullboll

Det tog ganska exakt två minuter innan Bob satte sig och sket i mitt sovrum. Sen lämnade hans föräldrar honom och han var lite ledsen en stund. Nu ligger den lille ullbollen och sover på mina fötter. Man blir glad av hund.

25 juni 2009

Det börjar verka sommar banne mig

Det började lite lätt med att det fortfarande gick att jobba efter att lamporna släcktes på kontoret. Sen blev trottarerna fulla av medgångssupportrar. Nu dyker de upp överallt. Sommartecknen.
Det är för ljust på morgnarna för att jag ska kunna ha sovrumsdörren öppen (och när jag säger morgnarna menar jag klockan fem).
Folk jobbar i sandaler och är röda om näsan.
Nittio procent av alla samtal handlar om semestrar.
Gymmet är öde.
Mängden turister vid slottet har mångdubblats.
På TV ser man godbitar som Allsång och Agatha Christie-filmer.
Jag får kanske tjugo mail om dan.
Strumpor är mest onödiga.
Det är lite för varmt med vanligt täcke men lite för kallt utan.
Urinlukten är lite extra påträngande vid Blå bodarna.

Det är sommar helt enkelt.
Konstigt att det snöar på Östermalm.

23 juni 2009

Röst

Jag har lite svårt för att hon som gör rösten till TV-reklamen för False lash effect Mascara är samma tjej som gjorde radioreklamen för sexbutiken Martin Shop i Göteborg. Det är mitt eget problem, jag klagar inte. Jag bara har lite svårt för det.

Nästan lika bra

Jag har en ny variant. Det är sjuan. Fast eftersom jag är i huvudstan är det lite finare här och sjuan har ett namn; Hälsans stig. Den är inte riktigt lika bra som åttan, det hörs ju på namnet, men den är väldigt bra. Jag får andas.
Och den landar i den blåaste av alla blå portar.


Min första utflykt i skärgården har jag redan berättat om. Inte riktigt som hemma, men också väldigt bra.



Imorgon är det tillbaka till verkligheten. Två dagar att andas och vila. Och gå utan smink. Snart är det Bob-dags.


21 juni 2009

Kliché

Stockholmare gillar generellt göteborgare. Jag har ju blivit mer än väl mottagen här. De gillar också att - precis som vi med dem - driva med oss. Och jag har hört alla förut. Harald Treutiger ja, det gjorde vi nog av redan förra midsommar om jag minns rätt. Okay? Okay! Okay? Okay! Ja jo, det är roligt nu med. I alla fall för stockholmarna som helt plötsligt har en göteborgare att dra skämtet med. Och inte vilken göteborgare som helst heller, utan den mest lättroade man kan hitta. Bra där. Och att alla verkligen HETER Glenn i Göteborg, det stämmer ju också, och att alla lever antingen på Volvo eller på fiske, det är ju ingen hemlighet det heller.

Jag har upplevt livs levande stekare i helgen. Och de är roliga. De är klädda i rosa, turkos, ljusgult och vitt och de pratar konstigt. Lite som att de måste bajsa hela tiden. Liksom trycker ut orden. De kör sin pappas båt, spenderar sina ärvda pengar och dansar till Bailando. Och de är lite bättre än vi andra. Man hittar dem i Sandhamn på midsommar om du är nyfiken på hur de ser ut.

"Alltså det går ju fortare med motorbåt men man tappar liksom grejen med att åka båt om man inte seglar."

Sjöben

Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Båtar är inte min grej. Alls. Jag är rädd för att ramla i vattnet. Jag är rädd för att bli sjösjuk. Jag kan inget om dem. Babord, styrbord, fender, skot, tamp, brunn... ja ja ja. Ändå sitter jag på annandag midsommar och känner av sjöben. Löjligt, jag vet. Och jag har bara känt av det korta små sekunder då och då. Men det är helt säkert att det är sjöben. För att man har varit på en båt i tre dagar. Klen helt enkelt.

Utöver de sedvanliga midsommaringredienserna som bland annat sill, snaps, cider, spyor, potatis, helikopterfylla (inte jag såklart, mamma), jordgubbar, gräslök, ägg, nattbad, Ted Gärdestad och grädde har vi även råkat ut för fästingar, totalt missberäknad ölåtgång, snusbrist, borttappade äpplen, vattenstopp, tomt batteri, gasutsläpp, tre (!!!) myggor och diverse högljudda reskompisar. Men också njutit av sol, bubbel, stillhet, Volvo Ocean Race, sol, vin, segling, Sandhamn, Jussi Björling och sol. Stockholms skärgård må kännas lite som en insjö i brist på horisont men jag har nyvunnen respekt för dess skönhet och det var en av de bästa båtresor jag gjort.
Tack G och L.

Ansiktet bränner. Jag ska inte till jobbet imorgon.

18 juni 2009

Tankebanor

Rutinmässiga mönster. Samma människor, samma minnen, samma tankar, samma åsikter. Ler på samma ställen. Kryper ihop på samma ställen. Jag gillar gästspel. Variation. Uppstickare som kommer med nytt blod till trötta stigar. Men de krossas snabbt av rutiner. Tankarna fortsätter gå sina vanliga vägar. Envist. Tröttsamt.
Undrar vad som ska krävas för att gamlingarna ska trängas undan.
Undar om jag ingår i någon annans tankebanor.

Regnkläder

Alltså, jag har inga regnkläder. Så nej, jag kan inte ta med dem även om det kommer regna hela helgen och vi ska vara på en båt. Jag har heller ingen sovsäck, gummistövlar, flytväst eller något annat praktiskt som passar på en segelbåt full med folk en midsommarhelg. Jag ska bidra med tepåsar. Och förhoppningsvis ett gott humör. Just nu känns det som att masken kommer vara intakt hela helgen, bara jag får sova lite. En del nytt folk. En del gammalt. Koppla på energin bara, Edberg, så löser sig allt. Det blir kul.

Har inga roliga bilder i den här gamla skorven till dator. Hittade en bakfyllebild från... pffff... gissningsvis oktober -07. I början av kollektivet. Jag saknar det fortfarande. Speciellt nu. Fastän pastorn är en sån teas.

Andra Matrix. Är den verkligen bra?






17 juni 2009

Snuvad

Idag hade jag tänkt ut i förväg vad jag skulle blogga om. Och jag hade till och med skrivit ner det innan. Men nu har jag surfat runt på lite kompisbloggar och hittat flera inlägg med samma upplägg så jag bangar den idén idag.
Och med de orden gör jag en cliffhanger och utlovar att mitt planerade inlägg kommer en annan dag. Och att det kommer vara läsvärt.

Och medan du lurar på vad det var som var så intressant som jag skulle skriva om idag, ska jag ägna mig åt att överleva midsommarhelgen. Den börjar utan megafon.

14 juni 2009

Städsöndag

Någon röker på balkongen bredvid. Lukten letar sig in i mitt vardagsrum. För mig luktar det fest. Och fel när man ligger i soffan en städsöndag. Jag börjar bli hungrig. Det var flera dagar sen jag var hungrig. Tomas Ledin har precis släppt hästarna fria och nu tackar Fall out Boy för minnena. Ska nog köpa en Slanket till mig själv också. Undrar vad det är på tv. Hinner nog med en film innan det blir riktigt tidskritiskt.

Städsöndagen har hittills innehållit tjugo minuters städning och fem timmar soffa.

Apropå SMS

Man borde kunna spärra sin telefon för SMS efter en viss tid på dygnet. Efter tex tio på helgkvällarna. Vad är det som är så viktigt att man måste SMS:a om det då? Eller ens ringa? Kanske ska man nöja sig med att kunna ringa taxi och 112?
Sezar bistod med den bästa ever SMS-storyn idag. Do you want to come to my planet?

Jag gjorde en klassiker igår och gick hem barfota. Bara från Östermalmstorg dock.

En brutalärlig drinkstund på ett kasst ställe med fin utsikt. Med världens bästa jobbarkompis. Ett par glas vin i strålande sällskap. Det är viktigt att följa upp på en oslagbar sommarfest med fina stunder direkt. Strömavbrott till trots är jag festernas drottning. Och jag HAR gjort mig ett namn. Bortom festerna.

Bekräftelsekontot mår bra. Jag mår ok. Lite trött. Tolv timmar om dagen sliter och tuffa helger gör sitt till. Men jag är ok. Jag säger till.

Lite för ensam. Men lite för nöjd med att slippa sällskap.

12 juni 2009

Fredagen

Ok nu är den här. Fredagen som varit målet ett tag. Inte minst igår när jag gav upp halv tio och knatade hem. Då satt Mogge fortfarande kvar. Då var det fortfarande ljust. Och det var ljust igen när klockan ringde halv sex.
Håret är lockat. Presentationen är klar. Fikat är bokat. Drinkbiljetterna är utskrivna. Lekarna är förberedda. Gräsmattan är inköpt. Lunchen är preppad. Kläderna är med. Och sminket. Brevet är skickat. Listan är klar.

Vi är redo för fredagen med ledningssamling och sommarfest. Ska köpa Red Bull på lunchen.

10 juni 2009

Festfixer

Eftersom jag är konsult så är jag inte så insatt, men jag tror det finns ett typ av betygssystem inbakat i utvecklingsprocessen på mitt jobb, relaterat till karriärmöjligheter inom företaget. Och när jag fick det draget för mig en gång fastnade jag vid formuleringen på betyget 5 (det är extremt ovanligt eftersom en 1:a betyder att man gör ett bra jobb och vad som förväntas av en och att man passar bra på den plats man är). För att få en femma ska man bland annat vara väl känd inom stora delar av organsationen för det arbete man gör. Därför intressant att jag när diskussionen kom upp om tidpunkt för avslutandet av min konsulttjänst fick frågan om vem som skulle ordna julfesten i år om jag inte är kvar. Har man gjort sig ett namn inom organisationen då?

07 juni 2009

Gäster

Jag har blivit så bortskämd i helgen. Skulle kunna tänka mig att ha gäster alltid när det är så enkelt. Biljetter till fotbollsmatchen, mat, dryck. Skjuts till Rusta och hjälp med inköp av balkongmöbler. Grill. Allt för lite tak över huvudet. Avslutning med gratisbesök på Grönan toppar en intensiv fantastisk helg. Det och fem timmars koma i soffan.

Alla nallarna är kvar.

Landskamp

Sverigekeps. Danmarkströja. Infiltad i en svensk flagga. Plastmugg med mellanöl. Till vänster ett blandat gäng nyfunna vänner söderifrån. Rakt fram på den andra kortsidan är det intensivt rött och vitt. Ramsor sjungs och ropas från alla håll.
Ett par stolar till höger skriker en man något om domarjävel. Han är så arg. Så arg så han inte vet vad han ska göra med all sin ilska. Så han skriker sig hes om domare, danskar, passningar och felaktiga avblåsningar.
Bakom mig sitter veteranerna. De hjälper mig analysera vad som händer under matchen utan att jag ens behöver be om det. Det kallar jag service.
Snett bakom mig till höger sitter två tjejer i tioårsåldern. De är ansiktsmålade i gult och blått och de håller igång läktaren med sånger och ramsor och de hejar på Zlatan.

Mot slutet blir det lite kallt. Stämningen dör sakta men säkert, tillsammans med hoppet om en plats i VM. I tunneln ner till tunnelbanan lever den upp igen. Danskarna sjunger sånger och viftar med flaggor. Vi väntar i tunneln länge, säkert en halvtimme. "Hundre svenska är åtte-tres o en halv". Mina danskar är glada, mina skåningar är lite ledsna. En kille bakom mig är nära panik i den överfulla tunneln när ingen kan röra sig varken fram eller tillbaka.

För mig är kvällen magisk. Inte perfekt. Men magisk. Människor i massa är ett fantastiskt fenomen.

04 juni 2009

Koalavägen

Nej det är bara Z som är från Skåne. Uppenbart handikapp. Karlavägen heter det.

Klunsa


03 juni 2009

Val

Jag går med största sannolikhet och röstar på söndag. Inte för att jag är speciellt engagerad. Faktum är att jag är tragiskt ointresserad den här gången. Europa känns nära. Men EU känns fortfarande långt bort. Jag funderar lite över den enorma kommunikationsutmaning man har när det gäller att föra ut vad som egentligen pågår i det där parlamentet.
Dels ska man inte underskatta det geografiska avståndet. Ju längre bort, desto mindre intresserad är man. Den må vara bister men sanningen är att jag inte lusläste informationen om det störtade planet i Brasilien förrän jag fick veta att det fanns svenskar ombord. Och sen ännu mer när det kom fram att det fanns personer med anknytning till mitt jobb bland passagerarna. Förvisso en distant koppling men ändå nog för att det skulle lyfta en bit till på skalan.
Dels handlar det om vilka sakfrågor som kommer fram i media. Ur min synvinkel hör man mest kring jordbrukspolitik, som visserligen är en jätteviktig fråga, inte minst ur miljösynpunkt, men som inte ligger mig speciellt nära. Man hör också talas om de detaljbeslut som tas; bananer som ska ha en viss form, gurkor som ska ha en viss färg. Och förknippar därigenom EU-parlamentet med trams.I min nya yrkesroll finns i ärlighetens namn en del intressanta sakfrågor och vi är till viss del beroende av det som beslutas i EU och de konsekvenser de får för vår bransch. Men som privatperson berörs jag efter mitt farväl till Kotten inte längre lika mycket av dessa frågor och de bidrar knappast till att öka mitt intresse för det kommande valet.
Ett annat problem för mig är att jag inte har sett till kandidaterna sedan det förra valet. De åkte till Bryssel/Strasbourg för fem år sen och har inte synts i Sverige sedan dess. Jag tycker det borde läggas mer krut på att berätta för oss här hemma vad som händer där borta. Lite som när vi på jobbet internt rapporterar om hur vi synts i media under månaden. Marknadsföra sitt externa arbete internt för att visa att det händer saker. Oerhört viktigt och det saknar jag nu när det dyker upp ansikten som jag vagt känner igen sen förra vändan men inte har en aning om vad de har gjort sedan jag såg dem sist.

Nej, anledningen till att jag kommer gå och rösta handlar mycket lite om EU-parlamentet och vilka som sitter där. Tyvärr. Den största anledningen till att jag går och röstar är att det faktum att jag genom min RÄTT att rösta också har en SKYLDIGHET att rösta. Att inte ta tillvara på en möjlighet att göra sin röst hörd när man har den tycker jag är lite av ett hån mot alla de människor som lever i samhällen där de av olika anledningar inte har den möjligheten. Och jag tycker att det är mitt ansvar som del av en demokrati att se till att den också fungerar.
Detta sätt att resonera har sina brister, det inser jag också. Hur mycket är min röst värd när jag inte har lagt någon energi på att sätta mig in i vad det är jag röstar fram? Men oroa er inte. Jag har ändå läst på litegrann. Istället för att titta på debatter och studera hela partiprogram har jag gjort mitt jobb enkelt. Jag har valt ut ett par för mig viktiga sakfrågor och sett över vilka som stämmer bäst med mig. Så jag vet vad jag röstar på. Och jag kommer gå och rösta.

Ska bara hitta till vallokalen.

02 juni 2009

Jobbar vid en dator

Idag har jag tagit emot 104 mail. Idag har jag skickat 44 mail. Idag har jag publicerat tre artiklar/nyheter i två olika kanaler. Idag har jag gjort ett nyhetsbrev och en powerpointpresentation. Idag har jag tagit emot tretton samtal på mobilen och fyra på jobbtelefonen. Idag har jag ringt nio samtal på mobilen och två på jobbtelefonen.

Kommunikation rockar.

Midnattslopp

Jag är anmäld till Midnattsloppet. Det är ganska långt till dess, exakt hur långt kan du se på den här sidan. Det finns en count down. Midnattsloppet däremot är inte så långt. Men långt nog för att en otränad Edberg ska behöva göra en kraftansträngning för att genomföra det väl.
Bangar inte en utmaning. Motivation är bra.