31 januari 2009

Slagna körer

Sista lördagen i magasinet för den här gången. Jag har lyckats gratisäta mig igenom en hel säsong och idag var inget undantag. Sponsormiddag med uppdraget att filma och fota lite slutade med en oväntad seger för Bollnäs. Oväntad i alla fall för mig.
Jag har träffat mycket bra och roligt folk och min lilla spindel tog sig igenom den stora kvällen galant - som jag visste hela tiden. Mitt uppdrag som moraliskt stöd kändes för min del lite krystat, men jag vet att vi är olika när det gäller att prata in public. Klart jag finns till hands om det behövs.

Resten av kvällen spenderas med en stor stark man med underlig dialekt, numera guvernör i Kalifornien.

Avskedens tid

Ingemar Johansson är död. Jag är såklart alldeles för ung för att kunna relatera någonting till honom utöver att han var en mysig och respekterad göteborgare. Dagen har varit full av återblickar och kommentarer och många av Ingemars gamla vänner har fått uttala sig. Göteborgskan har flödat på TV hela dagen. Jag har svårt att förstå hur stort det var när han vann den där titeln men icke desto mindre är jag stolt över att dela hemstad med Ingo. Han gjorde något som gick till historien och han satte Göteborg på kartan. Gött.

Idag var jag ute och promenerade i min nya stad. Jag gick runt Gärdet och förbi Kaknästornet. Och som brukligt den senaste tiden när jag är ute och går vandrar tankarna omkring bland det som upptar det mesta av min uppmärksamhet när jag är själv. Jag är faktiskt lite trött på det nu. Över en månad har gått och ibland känns det som att jag inte har kommit någonstans. Inte en millimeter. Så idag flyttade jag fokus ännu längre bakåt och insåg att jag kan se tillbaka på en tid av avsked. Farväl till min älskade Simpson. Farväl till mitt gamla jobb, min lilla lägenhet i Munkebäck och min underbara hemstad. Farväl till mina bästa vänner och min familj. Och farväl till Kotten. Nästan i alla fall. Och så det där farvälet som den melodramatiska Sussie fortfarande vältrar sig i. Avskedet som jag inte ville ta, men som inte lämnade något alternativ.

Melodramatiska Sussie har för övrigt en helt annan syn på tillvaron än jag. Hon ser sorg, saknad, ensamhet, ytliga bekanta och mörker där jag egentligen ser styrka, mod, umgänge, nya potentiella vänner och vetskapen om att det inte är så långt till våren. Vi är inte helt överens, melodramatiska Sussie och jag. Tur att det oftast är jag som bestämmer.

Dags att sluta ta farväl till saker. Dags att bo in mig i den nya lägenheten, bekanta mig med min nya stad och börja bygga nya nätverk. Februari är en löjlig liten kort månad och när den är slut är det nästan vår. Våren i Stockholm är något alldeles extra sägs det. Ser fram emot ljuset. Och att ta mitt sista farväl. Till melodramatiska Sussie.

30 januari 2009

Veckan som försvann

Fredag helt plötsligt. Och vad har veckan resulterat i? Jag vet vad den INTE har resulterat i, och det är storstädning av min lilla lya. Eller sortering av alla (för många) presenter och uppackning av resväskor. Eller träning. Eller tvätt. Så vad HAR veckan resulterat i? Jag har ju jobbat ganska mycket... tittat på TV och några filmer... snorat och snörvlat... promenerat... sovit...

Produktivt, eller hur? Sådär.

Men fredag är det i vilket fall och spindeln står och hoppar med sin lilla spindelkappsäck full av påhitt för helgen. Ska beväpna mig med mycket snorpapper och se hur mycket jag orkar med. För nu när jag är gammal och trött kan en helg som förra helgen hålla i sig ett tag. Total urladdning på många sätt.


Tur att det finns saker att vara glad över.


Tack Daniel.

Ny hårfärg...

FAQ - svaren

Nej det är inte en häst. Det är en kentaur.

Ja, jag har färgat håret.

Jo, det är bra på jobbet.

Nej tack, jag dricker helst inte kaffe.

29 januari 2009

TACK...

Över 150 pers. Tre fantastiska tal. Mina allra bästa. Långväga gäster. Två underbara toastmastrar. Mina allra allra bästa.Massor med vin och bubbel. Flera smycken. Kläder. Ett broken heart kit. Och inte att förglömma - en sjuksköterskedräkt.


TUSEN TUSEN TACK. Ni rockar.















24 januari 2009

Dan före dopparedan

Imorgon smäller det. Allt är klart. Nästan. Läget är i alla fall under kontroll. Hela luften är full av bollar, precis som jag vill ha det.

Idag blev jag mörkhårig. Passar din mörka personlighet, sa Pet. Lille Pet. Han ser ut som när jag hittade honom. Lite långhårig och lite tunn. Saknar lille Pet.

Imorgon smäller det. Godnatt.

23 januari 2009

Sista turen med Kotten

Idag var ett avsked. Det var inte sista gången vi träffades - vi ska ju ut på äventyr hela helgen - men det var förmodligen sista road tripen med Kotten. Och den spenderades på bästa tänkbara sätt. Knökfull bil, hög musik, tjo och tjim och McDonaldspåsar överallt. Precis som det skall vara. Jag kommer sakna Kotten. Vi har haft det bra ihop och det blir konstigt att inte ha henne med sig överallt. Men realismen har segrat. Och hon finns ju kvar i närheten även i fortsättningen.

Jag hävdar återigen att den här helgen kan gå till historien. Allt är på plats. Jag har panik över att jag inte har panik. Måste ha glömt något...

21 januari 2009

Lunchtrams

Följ i Liza Marklunds spår och kör Vasaloppet på Gömda spår. Huvudsponsor är Säpo.

Redan onsdag... Den här helgen kommer gå till historien.

20 januari 2009

Besvikelse

Intressant ord. Besvikelse. Det är så förknippat med förväntningar och intentioner. Jag blir besviken på andra ganska ofta. Det beror oftast inte på dem utan på att jag har orimliga förväntningar och förhoppningar. Det är tråkigt att bli besviken, men det är ju ännu tråkigare att tänka sig att man ska sänka sina förväntningar. Jag VILL ju tro på andra, även om jag ibland känner att jag tappat allt hopp för mänskligheten. Jag brukar säga att alla som någon gång jobbat med kundtjänst vet hur dumma folk är. Tillbaka på fördomsresonemanget är det bara att inse att man själv inte är normen. Hur gärna man än vill tro det. Och då är besvikelse nära till hands, även när man vet bättre.
Fövirrande? Ja, nu tappade jag nästan bort mig själv där... En man som inte är förvirrad, men däremot besviken är W. I sitt sista tal som president sa han att det faktum att Irak inte hade massförstörelsevapen var en besvikelse. Jag menar att det inte hade behövt vara en besvikelse om han inte hade invaderat landet i fråga. Hade han låtit bli det hade besvikelsen varit en lättnad. Intressant ord. Besvikelse.

http://www.youtube.com/watch?v=t-3_1j_bQHo

19 januari 2009

Magiska ting

Saker och ting har en förmåga att lösa sig. Hur? Vet inte, det är något magiskt. Det stämde när Geoffrey Rush sa det och det stämde idag. Det faktum att dagen började i kaos och efter hand bara redde upp sig gör att jag mer och mer börjar tro på Geoffreys ord. Magiskt.

Crunch crunch crunch crunch... Nie äter knäckebröd.


18 januari 2009

Fördomar

Jag såg en debatt om homoadoption på morgon-tv häromdagen. Själv är jag liberal nog att tycka att alla ska ha rätt att både gifta sig med vem man vill och skaffa barn så jag tänker inte återge själva debatten. Det var något annat som slog mig. När man själv tillhör en minoritet eller en grupp som drabbas av orättvisor och fördomar verkar det lätt att få uppfattningen att man själv inte har några fördomar. Att man själv är upplyst och accepterande och öppen.
Men jag tror att alla har fördomar. Jag tror att det är omöjligt för hjärnan att ta in att alla är individer. Det är helt enkelt för mycket folk. Oavsett hur liberal och individualist jag är klumpar jag också ihop människor och ger dem egenskaper som grupp. Såhär är det att jobba med danskar... Amerikanare är så gästvänliga... På Östermalm har alla tanter pälskappor...
Det är enklare om man kan kategorisera folk - och kanske nödvändigt. Det viktiga är att man är medveten om att man gör det. Och ibland kan man ju till och med generalisera över halva jordens befolkning. För män är muppar.

Ute

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att ha helt blanka dagar. Hästägandet har gjort att rastlösheten är djupt rotad även dagar efter. Efter ute. För ute var vi igår. Och det var välbehövligt. Nu är jag ännu mer taggad inför nästa helg.
Jag är fortfarande inte tillbaka men igår var ett bra och roligt steg i rätt riktning. Nytt folk, många skratt. Snoo på strålande humör. Och den rastlösa söndagen utmynnade i Mosebacke-brunch och ett par filmer.

Kort vecka som ska avrundas i det största partyt på länge. Helt galet.

Påklädd

Stassen är klar. Ni kommer inte tro era ögon.

15 januari 2009

Golden retriever

Blond. Glad. Älskar uppmärksamhet och viftar på svansen hela dan. Ja.. jo... sämre hundar kunde man nog bli liknad vid... Fast jag kan ju inte säga att jag gillar att hämta döda fåglar.

Oj vad det är kallt här på baksidan.

14 januari 2009

Poliser

Tre poliser delade spå... tunnelbana med mig idag. De såg lite bistra ut och stämningen i vagnen var väl något spänd. Undrar varför de var där. Det hade varit väldigt roligt om de hade gjort som jag gör då och då och tappat bort sin bil.

13 januari 2009

Veckoschema

Ok att göra en lista över veckan var ett bra initiativ. Duktig spindel. Men för Nie föll det direkt och för mig föll det idag. Efter spinning orkade jag inte ta tag i storstädning och tvätt. Tur att lilla Nie har varit på tvätthumör idag och fixat nästan allt.

Blir intressant imorgon bitti att se hur mycket diciplin det krävs för att gå på morgon-spinning... Ska försöka hålla schemat...

Veckan för övrigt är fullsmockad. Träna, städa, tvätta, sola, födelsedag, kändsifest, storhandla, shoppa, tv-inspelning, hejdå-fest. Söndagen? Tom tror jag... Får hitta på nåt!

På gång

Så heter listan jag har framför mig. En del döper den till "Att göra". Jag använder "På gång". I jobbsammanhang. För sånt som skall göras privat gäller anarki. Jag gillar när "På gång" är lång. Och det är den nu. Jag tänker inte lista allt jag har att göra utan nöjer mig med att konstatera att det är mycket. Och det är bra.

Jag kan också konstatera att det faktiskt stämmer att träningsvärk blir värre efter ett par dagar. Hasar mig runt i korridorerna som en dubbelvikt gammal tant och stönar. Men ok, det kunde vara värre. Jag kunde faktiskt VARA en dubbelvikt gammal tant.

Vad ska jag göra utan spindel i en månad?

12 januari 2009

Effektiv

Det finns många fördelar med att vara singel. En av dem är att man är så sjukt flexibel. Spelar inte så stor roll att klockan är halv sju och jag fortfarande är kvar på jobbet. När jag kommer hem kan jag gå till gymmet och ändå vara i säng vid väldigt vuxna nio-halv tio. Ingen förväntar sig att jag ska vara trevlig och socialisera ikväll. De flesta kvällar kanske min lilla spindel hade reagerat men på måndagar är det stallkväll och då ser jag inte mycket av henne i vilket fall.

Så jag har ingen brådska. Hinner göra klart det jag har att göra. Och ändå träna. Gött. Väldigt effektiv dag idag för övrigt. Det är minst sagt fullt blås nu efter julen. Gött.
Disputationsfest? Mello? Mmm låter som en bra helg.

Träningsvärk

Det luktar lite häst i min hall. Det beror på att en av mina jackor och ett par tröjor var i ett stall igår. Och att jag red för första gången sen... ja, jag vet faktiskt inte. Men kan det ha varit april kanske? Eller maj... Innan vi bestämde oss för att ge upp om hovbölden och bara låta sommaren gå. Det var så grymt kul. Och jag har så ont idag. Överallt. Mest i rumpan och ryggen, lite i magen. Träningsvärk är skönt. Hur grymt kul det var igår känner jag ändå inte att jag vill tillbaka in i hästvärlden. Inte än i alla fall. Det är fel årstid för att lockas tillbaka nu. Mörker, kyla och snålblåst är inget man saknar när man tänker på sina hästår. Det insåg jag inte minst igår på väg tillbaka från stallet. Klädd i 3 tröjor, en Helly Hansen och en jacka, med full värme och rumpvärme på och fortfarande kall efter en halvtimmes bilfärd. Då saknar man inte hästlivet.



Lördagkvällarna har numera format en rutin; det är skvaller, klädsnack och godisätande på Körslaget. Det snackas kändisar, frisyrer, kläder, karriärer och såklart inte minst hästar. Tyvärr kommer vår främsta godisälskare inte vara med framöver, men det är ändå en rutin som jag gillar mycket.

Bra gymvecka ska nu följas upp av en ännu bättre. Lilla Poo har till och med gjort ett veckoschema. För övrigt har jag uppenbarligen inte varit tydlig nog i min kommunikation. Vilket är irriterande med tanke på mitt yrkesval. Men nu är budskapet förtyligat. Allt kan bara bli bättre.

09 januari 2009

Nytänk

Idag hade jag ett bra möte. Ett sånt där möte som man blir helt glad och inspirerad av. Och eftersom jag är som jag är går jag upp i spinn och vill göra alla idéer direkt. Jag tycker det är en bra egenskap, men jag är också mycket väl medveten om att jag behöver någon som bromsar mig. För det har jag fortfarande inte lärt mig helt och hållet. I vilket fall handlade mötet om nya idéer, omarbetning och ett nytt sätt att arbeta. Precis sånt som jag gillar mest. Förändring. Nu börjar arbetet med att övertyga alla andra. Jag lever på min entusiasm. Får se hur långt den räcker.

Jag svarade inte igår. Dels sov jag när det ringde men när jag väl fattade vad som hände bestämde jag mig för att inte svara. Bra? Vet inte. Men kändes nödvändigt. Jag bestämde mig ju för att inte behålla. Nie tycker jag är duktig, men jag ser det mer som att min självbevarelsedrift äntligen kickat in. Den har ju inte gjort mycket väsen av sig det senaste året. Dags nu.

Jag ser så mycket fram emot ikväll. Fredagsstämning på jobbet, glammig afton. Bästa poo och de andra barnen. Mjaou.

07 januari 2009

Fotsvett

Mina joggingskor luktar verkligen verkligen illa. Jag får fixa det på något sätt. Kan man köra dem i tvättmaskin kanske...

Den nya eran med Introverta Tove och Bittra Sussie startade dåligt. Vet inte riktigt hur vi ska få till det där faktiskt. Jag har lite svårt för sur och bitter. Till och med nu.

Terminsstart

Nu har det börjat. Alla är tillbaka, cirkusen är igång och våra ambitiösa planer för året skall förverkligas. Samtidigt skall alla börja träna, äta bättre mat, sluta röka och bli bättre människor. Som om man blir en bättre människa av att träna. Piggare - ja, och snyggare - ja, men knappast bättre. Oavsett vilket så är det hög tid att dra igång. Festkläderna är inte riktigt bra. Men snart så.
Fast för att kunna säga att man gjort ett helhjärtat försök kan man inte ha dagar som i måndags. En helt omotiverad helikopterfylla bara för att det var helgdag igår. Jag är i alla fall glad att jag stannade hemma. Min lilla spindel lyckades inte så bra ute på stan men hon hade barnvakt med sig. Gårdagen däremot gick bättre. En pressträff med kändismingel var precis vad jag behövde för att vara på gott humör hela dagen. Carl-Jan. Vilken stjärna. 80-talssofta i soffan med Tompa var också precis rätt.

Det är viktigt att alltid lära sig nya saker. Idag har jag lärt mig hur man räddar dokument som man har sparat över. Och lite mer om hur man jobbar i Notes (varför någon nu ska behöva lära sig det 2009). Dessutom har jag lärt mig att jag är släkt med Satan Edberg, Allsmäktig härskarinna och allmänt ascool, Konceptgruppen. Och att hon är grym på att fixa biljetter.

Nu väntar gymmet. Kan man gifta sig med sina mysbyxor?

03 januari 2009

Turista

Det är kallt i storstan. Och det snöade lite igår. Perfekt promenadväder om man bara klär på sig ordentligt. Vilket jag är dålig på så jag har frusit idag. För jag och min lilla J har varit ute och turistat idag. Som två små lantlollor letade vi oss fram till Kaknästornet i kylan. Gulaschsoppa med världens utsikt. Finfint.
Ikväll blir det besök hos körerna i Frihamnen igen. All sysselsättning är bra sysselsättning.

02 januari 2009

Halv

Jag tyckte kontoret var öde i mellandagarna. Men idag är det helt folktomt. Passar mig utmärkt. Gick upp i ottan och åkte från Göteborg för att hinna jobba lite, och nu är jag inte helt pigg. Tur att G körde större delen av vägen. Tur att jag har G. Och tur att jag har T. För att inte prata om den andra T som lyckades lappa ihop min stackars mobil igår såpass bra att den fortfarande håller. Hur man nu kan prata ihjäl en telefon, det borde väl ändå vara omöjligt?

Badtunna. Bra initiativ. Lite av livskraften återvänder när man badar. Festa var alltid det vi gjorde bäst och det är är konstigt att göra det själv. Halv.
Dags att skrapa ihop sig och sluta vara så melodramatisk. Planeringen måste igång. Vakterna är bokade. Hur mycket ska vi handla? Var kan man fixa naglarna?

Gårdagens bästa: ett riktigt hedersuppdrag.