30 december 2009

Pojkarna

"Han måste vara något alldeles speciellt, som är värd 18 timmar på en buss." Ja. Det är han. Det är de alla tre. G, Pastorn o Pet. Hur man kan få ihop ett så magiskt gäng på ett och samma ställe på en och samma gång, otroligt. Och såhär långt efteråt är det fortfarande lika enkelt att umgås, bara på andra premisser. Jag fattade nog inte då hur mycket mer än Hen som kollektivet var. Jag anade nog.



Vi ser mest fram emot nyårsdagen, Pet o jag. Då är det pizza och Ivanhoe. Och skitsnack. Som då.

.

Inga kommentarer: