06 december 2009

Minisemestern

Normalt när jag pratar om religion med mina vänner handlar det om religionsmotsättningar och hur de påverkar världen idag. Eller, det är åtminstone vad jag gissar att vi skulle prata om. Vi pratar inte religion speciellt ofta. När jag umgås med pastorn däremot, och hans vänner, handlar det mycket om religion. Men då pratas det om tolkningar av bibeln, stolar eller bänkar i kyrkan, vem som kan undervisa i bibelskolan och hur många som deltog i förra veckans föräldragrupp. Annorlunda. Och annorlunda är roligt.
Jag var med i kyrkan igen. Den här gången var gudstjänsten i en teater. Samma teater där T och jag såg Dirty Dancing i våras, nära Piccadilly. De hade vuxendop och liveband, och tio minuters mingel i mitten, där vi blev påhoppade av en hysterisk tant utan sociala gränser som skrämde livet ur Duncan. Sen gick vi och åt indiskt och pratade om hur olik den gudstjänsten var jämfört med de jag har varit på. Bortsett de fåtal gånger jag har varit med pastorn i kyrkan består mina erfarenheter av kristendomen av de söndagar man tvingades bevista högmässan bara för att prästen skulle bocka i att man varit där så man kunde åka på konfirmationsläger. Då satt man i kyrkbänken och pendlade mellan att falla i koma och fnissa ihjäl sig åt något brorsan hittade på.
Sen åkte vi till en bio nära Duncans lägenhet och kollade på 2012. Den var ganska bra. Duncan höll sig vaken, trots att han till skillnad från mig var lite sliten efter lördagens bravader (man måste komma ihåg att han är 40 och har en normal leverfunktion). Då hittade vi en rolig liten klubb ovanpå Covent Garden. Det visade sig att om man gick ner i deras kök och sen vidare ner för en liten konstig trappa, hamnade man i valven under Covent Garden, där det var dansgolv. Innan dess hade vi joggat i ösregnet från en turkisk restaurang där pastorn och jag blev lovade "wine on the house" som aldrig dök upp. Men maten var god.

När Duncan lämnade huset för att åka till jobbet dagen på måndag morgon passade jag på att länsa hans iTunes. Min lilla röda är nu officiellt död och min nyare lila kompis måste steppa in och ta över. Tyvärr är den nästan tom, så ett besök i Duncans ganska stora musikkatalog var välkommet. Sen åkte jag till Oxford Street och köpte ett par stövlar. Big surprise. Den här gången var det vita stövlar med riktigt ordentliga klackar, nästan stilettisar. Till på fredag.

Det enda som inte var ok på min minisemester var Ryanair. Inte resan som sådan, de gör sitt jobb och man får vad man betalar för. Men det är inte ok att minuten man är i luften börjar krängandet av saker. Det är mat och dryck, lotter, parfym och godis. Ingen lugn och ro på hela resan. Och det som fick mig att tröttna ur totalt - deras kalender med bikiniklädda flygvärdinnor. Inte ok. Hon som gick runt och sålde detta elände såg ut att skämmas. Killarna bakom mig fnissade. Inte ok. Tack och lov för höronlurarna.

Ryanair - inte ok. London - roligt. Vänner i London - fantastiska. Minisemester - oftare!

Inga kommentarer: