16 november 2009

Hösthumöret

Med lite god vilja kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Till och med en som skiftar i fjorton nyanser av grått, är full av duggregn och täckt av kladdiga löv. Om det inte hade varit så mörkt när jag gick till och från jobbet hade jag nästan trott att jag var någonstans i östeuropa för tjugo år sedan. Det är för övrigt tjugo år sen den där muren revs.
-Kom ihåg det här. Detta är historia, sa pappa. Jag kommer ihåg.
Idag blev det aldrig ljust. Jag försöker intala mig att mörkret är min kompis. Som att man går omkring och blir kramad liksom. Funkar inte så bra. Så min nya taktik är att trotsa mörkret och ge mig in i det. Lämna gatlamporna och bara omge mig med mörker. Funkar lite bättre. Då kan jag nästan låtsas att mörkret tycker om mig.

Med lite god vilja kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Till och med en som följer upp på ytterligare en helg av dekadens. Och en tredagars igen dessutom. Har hunnit med den sjukt snygge engelsmannen - och tröttna ur. Har hunnit med att prata klonkar och plinkar med Morris. Har hunnit jobba, leka med Poo, gratta en femtioåring, gå på pojkbuffé och supa ner norrländskan. Eller nja, det där sista gjorde hon nog själv. Jag har också hunnit kinamat, jobb, mintbaileys, kajen, vin, jobb, Rose, glass, Debaser och tomtestövelspremiär. Och några taxiresor inemellan.

Gränsen gick halv fem i morse. Det tog jag mig inte igenom. Men annars kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Man behöver bara lite god vilja. Och bra musik.

Inga kommentarer: