25 oktober 2009

Givet med kärlek. För beskydd.

Min mamma är en dryg decimeter kortare än jag. Hon pratar mycket, skrattar som Mutley och hon brukade göra pannkakor till oss när vi kom hem från skolan på fredagar. Min mamma och jag har likadana händer och likadana fötter. Mina är bara lite större. Och jag har ärvt hennes tjocka hår. Ibland tycker jag att jag kan se stora likheter mellan oss på kort på mamma från förr.
Förut, när vi hade hund och häst och ett liv i samma stad sågs vi hela tiden. Nu blir det inte lika ofta. Men i helgen har mamma varit i storstan. Lite shopping, lite vin, ganska mycket mat. Och vi har fortfarande likadana händer.

Fredagen innebar att jag blev av med ett lass som legat över mig och Tove ett tag. Det gick bra och var lyckat. Kvällen slutade sisådär men Edberg lyckades ändå visa sinnesnärvaro nog att kasta in handduken i tid. En sak avbockad, fyrahundra kvar. Ägnar söndagkvällen åt att ladda inför vad som kan bli årets komavecka. Inget annat än fem är acceptabelt. Allt ska preppas. Allt ska migreras. Allt ska avslutas. Närmar mig avskedet med stormsteg. En vecka kvar.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hoppas du inte bara kommer att komma ihåg mej en gång som Mutley som gjorde pannkakor!!!
Kramar, love you too! Tu madre anonima