27 augusti 2009

Ett år utan


Balkongen är ett bra ställe att sitta och fundera över mitt år utan. Ett år utan som sånär som på två tillfällen varit hästtomt.

Jag kommer ihåg när jag kom hem efteråt, onsdagen 27 augusti förra året. I köket hittade jag pastorn och G och de skrapade ihop mig och satte mig på en stol vid köksbordet. Och fick i mig mat. Jag kommer ihåg hur utmattad jag var. Och hur tom. Och jag kommer ihåg när jag vaknade den 28 augusti med känslan av att ha alldeles för mycket tid. Vad gör man med all tid?

Nu ett år senare har jag lärt mig vad andra människor gör med all sin tid. De jobbar, tränar, umgås och slappar. De varken mockar, borstar, lassar hö, putsar, kånkar spån eller kratsar. De slipper frysa, pulsa i snö, klafsa i lera, hosta damm och nästan blåsa bort. De får heller inte sitta i en hage en sommarkväll och njuta av friden. Eller galoppera så fort att ögonen tåras. Eller sjunga högt i mörkret för att skrämma bort älgarna. Eller andas tillsammans med världens mjukaste mule. Eller veta hur det är att ha någon som alltid är tillgänglig, alltid är varm och alltid lyssnar.

Det har gått ett år sedan jag bytte tillvaro. Jag kommer fortfarande ihåg varje minut av 27 augusti förra året. Det här året har jag lärt mig en annan typ av ensamhet.

2 kommentarer:

nina sa...

finaste finaste simpson o finaste finaste snoo.

Anonym sa...

Älskade Sussie, vad fint du skrivit! Tänk att jag lyckades glömma datum igår, inte en tanke på att det var årsdagen. Gråter floder nu istället, tittar på den fina bilden jag har på väggen och ser hur fina ni var ihop. Var ju också med när fotot togs. Många kramar till dej min starka dotter som klarar av det mesta. Mam