09 februari 2009

Att hålla tyst

Ibland får man veta saker som man egentligen inte ska veta. Än. Eller som man ska veta men ingen annan. Det är verkligen en träningssak att inte bubbla över. Jag hade svårt för det ganska länge. Nu är jag expert. Jag vet att min omgivning tror att jag berättar allt som händer, men de som någon gång har bett mig hålla tyst vet att jag kan. Och jag berättar långt ifrån allt som händer mig eller vad jag känner. Trots att jag pratar nästan konstant.
Kanske är det något man lär sig av att arbeta med information. Vem ska veta vad och när?

Igår pratade Anette Kullenberg om bloggar. Hon menade att bloggandet inte alls är en revival för det skrivna språket utan att det snarare är ytterligare ett steg bort från läsande. Jag, som växte upp som bokslukare ser bloggar som ett steg tillbaka i den riktningen för mig. För en bok har jag inte läst på flera år om jag ska vara helt ärlig. Men bloggar läser jag mer och mer. Och blir mer och mer sugen på böcker. Dessutom skriver jag mer nu än någonsin. Både i jobbet och privat. Och det kan aldrig vara dåligt. Så böcker må vara "finkultur" (för övrigt en term jag har väldigt svårt för) men bloggandet är en rörelse. Och å så kul. Eller Oj så Skoj som Hanna sa i Kårridårklyftor. Ytterligare en grej jag tror jag inte har berättat om för så många.

Inga kommentarer: