31 januari 2009

Avskedens tid

Ingemar Johansson är död. Jag är såklart alldeles för ung för att kunna relatera någonting till honom utöver att han var en mysig och respekterad göteborgare. Dagen har varit full av återblickar och kommentarer och många av Ingemars gamla vänner har fått uttala sig. Göteborgskan har flödat på TV hela dagen. Jag har svårt att förstå hur stort det var när han vann den där titeln men icke desto mindre är jag stolt över att dela hemstad med Ingo. Han gjorde något som gick till historien och han satte Göteborg på kartan. Gött.

Idag var jag ute och promenerade i min nya stad. Jag gick runt Gärdet och förbi Kaknästornet. Och som brukligt den senaste tiden när jag är ute och går vandrar tankarna omkring bland det som upptar det mesta av min uppmärksamhet när jag är själv. Jag är faktiskt lite trött på det nu. Över en månad har gått och ibland känns det som att jag inte har kommit någonstans. Inte en millimeter. Så idag flyttade jag fokus ännu längre bakåt och insåg att jag kan se tillbaka på en tid av avsked. Farväl till min älskade Simpson. Farväl till mitt gamla jobb, min lilla lägenhet i Munkebäck och min underbara hemstad. Farväl till mina bästa vänner och min familj. Och farväl till Kotten. Nästan i alla fall. Och så det där farvälet som den melodramatiska Sussie fortfarande vältrar sig i. Avskedet som jag inte ville ta, men som inte lämnade något alternativ.

Melodramatiska Sussie har för övrigt en helt annan syn på tillvaron än jag. Hon ser sorg, saknad, ensamhet, ytliga bekanta och mörker där jag egentligen ser styrka, mod, umgänge, nya potentiella vänner och vetskapen om att det inte är så långt till våren. Vi är inte helt överens, melodramatiska Sussie och jag. Tur att det oftast är jag som bestämmer.

Dags att sluta ta farväl till saker. Dags att bo in mig i den nya lägenheten, bekanta mig med min nya stad och börja bygga nya nätverk. Februari är en löjlig liten kort månad och när den är slut är det nästan vår. Våren i Stockholm är något alldeles extra sägs det. Ser fram emot ljuset. Och att ta mitt sista farväl. Till melodramatiska Sussie.

Inga kommentarer: