31 december 2008

Nyårsafton

Sista dagen, sista inlägget för året. Dagen har börjat bra, så bra den nu kan börja. Efter stor frukost med bubbel och pannkakor är jag redan småfull och på ett strålande humör. Nästa uppgift blir att lämna telefonerna till G. Han har lovat att styra idag, jag känner redan hur det kliar i fingrarna. Balansen mellan asgarv och storgråt är hårfin. Kvällen skall spenderas med ett fåtal vänner. Inga stora balunser för Edberg en dag som denna.

Bikinin är med. Badtunnan är inhyrd. Champagnen är både öppnad och uppdrucken. Tur att systemet har öppet. Gott nytt år!

29 december 2008

Att höra det man vill


Det är jag expert på. Som idag till exempel, när Nie vände sig om och ropade till sitt hus (Pelarhuset) - I love you Pelis.
Japp.

Kallt

Det är kallt. Väldigt väldigt kallt. Jag har ingen känsel i rumpan efter promenaden från Nie och hem. Men när jag stod och värmde händerna på Margareta Krook insåg jag ändå att allt kunde vara värre. Det kan nästan alltid vara värre, men igår när jag låg hopkrupen i soffan och inte ens orkade gå till solariet hade jag lite svårt att se det. Idag är det lättare. Jag kunde haft ett jobb som jag hatade. Jag kunde haft noll istället för tre alternativ för nyårsfirandet.
Jag kunde varit ensam. Och det är jag definitivt inte.

Spellistan är påbörjad. Nu ska tidsplanen sättas. Bara ett par veckor kvar.

Tillbaka

Jag vet inte riktigt vad det är för hus jag tittar ut på men jag tittar ut på det ganska ofta från mitt kontorsfönster. Det är laxrosaorange och ganska fint. Idag är det tomt. Precis som här. Jag gillar sådana här dagar på jobbet. När man kommer in fast man egentligen inte hade tänkt det. Och när det är väldigt lite folk. Man kan liksom smyga in lite incognito, se ut lite som man vill och ta det lite soft.
Jag hade ju egentligen inte tänkt vara här. Ens i den här stan. Men det kändes rätt att dra så långt bort jag kunde och det är ju hit. Så jag är tillbaka. Tillbaka i Stockholm. Tillbaka på jobbet. Och tillbaka som singel. Precis när jag hade vant mig vid icke-singelskapet. Och det är väl inte själva singelskapet som är det jobbiga, det är det faktum att det är andra gången jag gör exakt samma sak. Med samma Hen. Men jodå, andra gången gillt, nu kanske jag lär mig. Får se.
För i mitt huvud fattar jag vad alla säger - du kommer hitta någon bättre, det var lika bra, singelmarknaden i Stockholm är så bra, bla bla bla. Jag ska bara få resten av mig att fatta det också. Och det har ju visat sig problematiskt tidigare. Annars hade jag ju inte suttit här igen.
Såg på Shakespeare in Love igår och där nämndes ordet människospillra. Bra ord.

Oväntade positiva effekter av att vara en människospillra:
  • Total avsaknad av aptit har haft en god effekt på kilona.
  • Jag har hittat nya bra promenadvägar i Stockholm.
  • Det går snabbt att göra sig i ordning på morgonen eftersom jag inte orkar bry mig om att sminka mig.
  • Jag har fått leka med G och Mon vilket hade varit svårt om jag hade varit på västkusten.
  • Och jag har ÅTERIGEN fått kvitto på vilken magisk samling människor jag har runt mig.

Jag överlever. Jag har gjort det förut. Jag hoppas någonstans att jag ska slippa göra det igen, men vadet är redan satt. Jag har oddsen emot mig, det vet jag. Planen är en vecka i taget. Min lilla spindel kan behöva 500:-.

25 december 2008

Jul

Blöta. Ägghalvor. Filmkopiering. Spindlar. Gran. Ved. Glögg. Skinka. Clementiner. Cider. Väskor. Yngves. Moppe. Skräckis. Kalle. Paket. Var är tejpen? Monopol. Telefon. Tårar. Rökpauser. Spotify. Dansk sillgratäng. Rödbetssallad. Julmusik. Tofflor. Glitter. Snusktomtar. Sill. Brasa. Böcker. Vörtbröd. Båt. Mysbyxor. Systrar. Bävertomte. Te. Janssons. Herpes. Öl. Köttbullar. SMS. Mitch Hedberg. Köksradio. Bindor. Lasse Kronér. Projektor. Pepparkakor. Kalkon. Kvitton. Schampo. Lakan. Potatis. Sås. Tidtabell. Choklad.

Inte nödvändigtvis i ovan ordning.
Nu är det över för i år, även om vi ska expandera över lördagen också på grund av sjukdom.

Ett kollektiv utan folk är bara en lägenhet.

22 december 2008

Lånedator

Det är ingen laptop utan en mini-pc. Tydligen skillnad. Enda skillnaden jag märker är att skärmen är mindre. Den är lite söt faktiskt. Och min. I två veckor. Sen åker vi tillbaka till storstan - lånedatorn, Kotten o jag.
Andra hårda helgen summeras med hot om vräkning, utebad, bilkörning, filmer och en ny bikini. Är man dum i huvet får plånboken lida. Alltså blev det en ny bikini.
Det stundar för hemmakväll med systrarna yster. Inte bara spindeln alltså, utan båda. Ovanligt. Och ovanligt mysigt. Kvällen skall tillbringas i ett för övrigt öde kollektiv. Det är så mysigt att vara hemma.

Medan jag sitter och tränar på att inte vara så klängig vandrar middagen in. Rusning till tvättmaskinen. Snart är det julafton.

17 december 2008

Sture Allén

Det finns inget som heter situationstecken. Det heter CITATIONSTECKEN eftersom "fnuttarna" innebär ett CITAT. Inte en situation.
Hej.

16 december 2008

Smutstvätt

Det svämmar över. Jag får knappt plats i badrummet. Och på fredag går bilen söderut för att inte återvända på flera veckor. Då ska det finnas kläder att ha på sig. Lösningen: jag åker till Rusta och köper den där GIGANTISKA väskan jag såg där för 200:-, fyller den med smutstvätt och tar med mig allting hem. Perfekt.

Två par nya stövlar på en dag. Är det möjligt att jag börjar bli stockholmare?

15 december 2008

Hård helg nr 1

Den första i raden av tunga helger. Födelsedagen förbereddes med en liten middag med G o Nie. Myskväll med mjukisbrallor och kycklinglasagne. Grymma G som sen skickade blommor på min stora tre-nolla. SKICKADE blommor. G rockar.



Jag kan inte stava till Khopanjang men det var dit Nie och jag gick på tre-nollan. Kan som vanligt inte fatta hur fantastiska människorna i min omgivning är. Så mycket kärlek och uppskattning och uppmärksamhet. Bekräftelse. Jag har siktet inställt på januari och det är då den stora tre-nollan ska uppmärksammas ordentligt. Allt jag fick nu var bara en bonus. Och ingen liten bonus heller. Vilka människor. Bästa.

Bond. Vilket fantastiskt tema. Och vilken grym fest. Och jag tar åt mig äran. Tillsammans med en grupp människor som har lagt ner tid, energi och glädje i ett totalt framgångsrikt projekt. 220 glada människor som åt, drack och dansade tillsammans i nästan nio timmar. Ett antal cider och ganska många lakritspistoler senare var det dags för pojkvänsfredag, ett numera välkänt begrepp på Statoil. För på fredagar är Snoo lite gladare och lite snyggare än annars. Att den där pojkvännen just den här fredagen mest bestod av en lealös hög fniss och kramar gjorde inte så mycket. Det var ändå pojkvänsfredag. Veckans bästa dag.



Snittar är ett måste på Östermalm. Det lärde jag mig relativt snabbt. Det underliga är att jag lärde mig det av en hårig tjatpelle från Falkenberg. Som bor på Söder. Jag inser att jag nog gjorde fel som accepterade hans bild av östermalmsfester, men ok. Det var roligt med snittar och drinkar. För drinkar blev det också. Capirinha, som jag stavar till lika illa som Khopanjang. Och som inte var så himla gott. Uppoffrande som jag är tog jag därför mitt ansvar och drack upp de andras också. Någon måste ju göra de tuffa jobben.


Kvällen slutade som vanligt med pyjamasparty. Göteborgaren hann inte ens ta av sig jackan innan brallorna var av, Hen strippade som vanligt tidigt och jag passade på att utnyttja tillfället som ges när man är hemma hos sig själv och ändå bara ska gå och lägga sig när gästerna gått. Fast som vanligt hann gästerna inte gå innan det var dags att nana. Mina gäster är vana vid det.

En tuff helg avslutades med potatismos och gigantiska pannbiffar. Och en liten bonuspresent i form av en borrmaskin. Samma borrmaskin jag tydligen blev räddad ifrån av en insiktsfull engelsman. Nej, inte pastorn, utan en engelsman i Finspång som jag ännu inte träffat. Smart snubbe i alla fall. Sandaler och drinkmaterial rockar bättre.
Lite tillbaka i tv-soffan ibland. Det är lättare att fastna där när man har någon att fastna där med.

Mjaou




10 december 2008

Olja

Idag har jag varit på oljedepå. Oj vad man har mycket att lära sig när man byter bransch. Vi gick omkring bland cisterner och ventiler och rör. Massor med rör. Flera kilometer sa vår guide. Det pumpades bensin åt ena hållet, etanol åt andra hållet, gas hit och flygbränsle dit. Och så fick vi ha hjälmar på oss. Sist jag hade en sån hjälm på mig var jag kanske tio år och i Kirunavaara. Då åkte vi buss ner i gruvan och tittade på små stenkulor.


Under tiden lever kalendern sitt eget liv. Det är fullt ös nonstop fram till nästa fredag. Då skall lugnet sänka sig. Den här helgen har potential att bli den bästa på länge. Men kan också bli väldigt jobbig. Vissa saker vill man inte veta.

Sitter nu och väntar på G. Har inte sett på länge och han ska inte vara med i helgen. Men han jobbar. Fortfarande. Det gör snart även pastorn. Han ska börja jobba på dagis. Och han kommer hit på fredag. Ibland saknar jag pojkarna. Och allt kul vi gjorde. Känner mig vuxen helt plötsligt. Tur att planerna för helgen ser ut som de gör.

09 december 2008

Gym

Premiär. Nytt gym, nytt kort, nytt folk. Nya maskiner. Igår cyklade jag på nån sorts dataspelscykel där man fick tävla mot andra cyklister och svänga på styret för att hålla sig på banan. Fantastiskt nytänk för en motionsform som eventuellt kan vara den tråkigaste som någonsin uppfunnits. Motionscykel. Spinning är roligt! Cykla ute är roligt! Men nu har revolutionen äntligen nått även den vanliga motionscykeln. Kul!
Så det blir repris idag. Löpband, cykel, cross. Kondition är tydligen bra att ha om man ska springa Göteborgsvarvet. Vilket jag med största sannolikhet inte kommer göra. Men handsken är kastad och målet är att kunna springa 2 mil OM det skulle behövas.

Ny hemsida för träningsbevakningen också. Tipsad av min egen internetguru. Jag är väldigt bra på att lägga upp såna där konton. Sämre på att fullfölja. Får väl se hur det blir den här gången. När jag går till gymmet idag har jag i alla fall redan motbevisat min störste skeptiker. Som borde uppskatta det mest.

Under tiden lever kalaset sitt eget liv. Spruta eld? Underbart. Kanske band också. Jag har bra vänner.

06 december 2008

Bekräftelseberoendet

Vi pratade om beroende igår. Jag har ju en tendens att raljera över det faktum att jag inte som så många i min omgivning är nikotonjunkie. Hur känns det att vara slav under ett beroende? Borde du ju veta, vi har ju samma bekräftelsebehov. Nie min lilla spindel och bundsförvant. Smart. Det är sant. Vi må ta det till olika extremer men precis som Nie - och Too också för den delen - behöver jag bekräftelse. Och uppmärksamhet. I vissa perioder och tillfällen överlever jag på det jag kan ge mig själv, men oftast behöver jag det från min omgivning. Jag är väl medveten om det och hur det påverkar mitt beteende.
Just nu svämmar det över av bekräftelse. Från jobbet. Från människor jag inte känner. Från mina nära. Från mannen som forfarande ligger och sover.

Klockan är halv tolv. Jag är hungrig. Får nog gå och hoppa i sängen tills han vaknar.

Kan man leva på luft och kärlek? Luft, kärlek och bekräftelse kanske.





04 december 2008

Sussie åldersrasisten

Återigen sitter jag på utbildning. Tillbaka på Garnisonen. Här har jag suttit tidigare. Skillnaden den här gången är att nu kan jag traska hit på fem minuter. Skillnaden är också att jag har bytt jobb sen sist.
Det handlar om internkommunikation. Vi pratar om kommunikationsplaner, kanalval, strategier, ledningskommunikation. Om intranät, bloggar, chattar, spridda grupper, tröga chefer och otydliga budskap. Och jag är stolt över mitt jobb. I gruppen pratas om chefer som inte förstår vikten av kommunikation, om bristen på planering och struktur och om problem med kanaler. I sammanhanget känner jag mig som ett facit. Som ett gott exempel på hur man ska göra. Vi har alla planer, en kommunikationsintresserad chef och alla grunder på plats. Dessutom har vi roligt. Damerna från Gävle kommun verkar inte ha så roligt på jobbet.

Dagarna leds av två äldre damer. Kanske 60. Medelåldern i gruppen är kanske 40, mest beroende på damerna från Gävle kommun. Det pratas om erferenhet och riktiga case och undersökningar som gjorts. Casen och undersökningarna är 10-15 år gamla. Det pratas om bloggar och intranät, men inga nyare kanaler nämns. Dagarna består av power pointar, föreläsning och kortare sittningar i grupper. Inte en enda film, bild eller ljudsekvens. För mig andas detta inte nytänk och framtid och kursledarna får stå i skottgluggen för mitt missnöje. För de senaste två dagarna har jag träffat en ny sida av mig själv - åldersrasisten. Jag önskar att jag kunde säga att det var upplägget, innehållet och presentationerna som gör att jag saknar framtidstänk i kursen, man jag befarar att även kursledarnas ålder är en stor faktor i detta. Sussie åldersrasisten tvivlar nämligen på att en äldre dam kan lära mig så mycket om strategisk kommunikation i framtiden. Tyvärr. Jag ska försöka att inte ge åldersrasisten för mycket utrymme, men uppenbarligen finns hon där någonstans.

Förutom upptäckten av åldersrasisten får jag med mig nya erfarenheter och insikter. Som man ju ska när man är på utbildning. Som att Power pointar inte längre håller 2008. Och att jag har ett grymt jobb.

Idag är det torsdag. Äntligen.