29 oktober 2008

Rosa


Igår var det rosa. Lika rosa som den här bloggen. Boan fick dock ligga kvar i väskan. Alltid roligt med evenmang, och Globen är ju lite speciellt. Rosa bandet är ett fantastiskt initiativ och jag brukar lämna ett bidrag varje år. Min enda lilla tanke är varför just bröstcancer? Det finns ju säkert hundra andra cancervarianter - för att inte tala om tusentals andra svåra sjukdomar som också skulle behöva uppmärksammas. Som är lika fruktansvärda både för de som drabbas och deras familjer. Men ok, Rosa bandet är en strålande kampanj. 50 miljoner är ett makalöst resultat. Och jag älskar ju när folk engagerar sig och brinner för något. Inspiration.


Jag insåg också igår att mitt fåfänga jag nog hade tyckt det värsta med att få cancer hade varit att tappa håret. Jag lägger ganska mycket av min identitet i mitt hår. Till och med så mycket att jag inte går till frisören här uppe utan väntar tills jag kommer hem och går till min vanliga frisör. Vanedjur.


Redan onsdag eftermiddag. Jag är inte helt nöjd med helgens upplägg.

28 oktober 2008

Bremen

Undrar om man borde göra en Bucket list trots allt. Idén är ju fantastisk. Enda tveksamheten jag har är om man kommer känna en viss press och stress över listan sen. Kuska Europa skulle i alla fall definitivt vara med på min lista. Och sportevenemang. Det är roligt. Jag är ju ingen stor sportfantast, men det är roligt att uppleva stämningen. Och att käka bratwurst när man är på Bundesligamatch är ändå lite kul (och det kan jag ju bocka av nu). Och så vill jag hoppa fallskärm. Och flyga luftballong och dricka champagne. Och åka på safari i Afrika. Och rida islandshäst på Island. Och en massa mer saker. Blir nog en Bucket list.



Bremen var roligt. Sjukt att det är så långt att åka härifrån baksidan bara. Typiskt en sån grej man liksom inte tänker på när man bor på Västkusten - hur nära det är till Danmark och Tyskland. Vi som gillar att bila drabbas ju av ganska mycket körande. Men förrådet blev påfyllt - nu finns det så det räcker ett bra tag.
Vi hann både Bundesliga och en variant av oktoberfest - Freimaak i Bremen. Bestod i stort sett av ett gigantiskt tivoliområde med enorma tält och ett par kongresshallar som hade fyllts med öl- och spritbås och diverse dansgolv.



Nu är det bara att bjuda igen. Och det blir i januari. Måste börja fixa med festen.

22 oktober 2008

Informationsavdelning

Idag har det varit full fart. Stor nyhet - mycket att göra. Tyvärr kom beskedet igår eftermiddag och jag var inte på plats, så jag fick hoppa in i hetluften lite sent. Jag gillar hetluft. Positiv stress är roligt.

Har hittat ett gym. Gunnars soffa kommer imorgon. Stövlarna hämtas på vägen söderut. Solarie i huset! Och hur funkar egentligen podradio? Dags för eftermiddagspromenad.

Mingel

Bevistade min first ever mingelfest igår. Anledningen var releasen av Idol-boken och givetvis vimlade det av idoler. Kan bara konstatera att folk är väldigt korta. Och att det måste vara sjukt lätt att dricka sig kalas när allting är gratis. Tur att man har sån självdisciplin. Det är ju trots allt vardag idag. Oj vad vuxet.

20 oktober 2008

Oss

Det gick snabbt att vänja sig vid att vara en "jag". Nu helt plötsligt ska jag återgå till att vara en "vi". "Hos oss". Det är absolut inte konceptet "vi" som är problemet, den andra delen av vi:et är ju Hen. Det är själva uttrycket. Jag är inte van att säga "oss" och "vi", särskilt inte i samband med mitt boende. Det är ju MIN lägenhet, hemma hos MIG. Fast på helgerna är det OSS. Jag vänjer mig snart.

Det har också varit en väldigt "parig" helg. Hemmakväll i fredags. Shopping och parmiddag i lördags och greja hemma och promenad i söndags. Förvisso ballade parmiddagen ur och utveklades mer till ett fylleslag / nakenmiddag som slutade på KGB, men den började ändå som parmiddag. Lite läskigt. Men när det slutar med att man får köpa lim för att sätta ihop sina prydnadssaker igen känns det ändå ok.

Håller också på att vänja mig vid livet här. Satt på uteserveringen på Sturehof igår och drack husets vita för 82:- glaset. Tittade på folk och snackade skit och konstaterade att det är ganska bra här. Trots allt läskigt.

Nya poden är igång. Äntligen.

17 oktober 2008

Minns

Tro inte att jag har glömt dig. Även om mitt liv inte längre kretsar runt dig betyder inte det att du på något sätt har mindre plats i mitt minne. Mitt hjärta. Och mitt fysiska minne är precis lika starkt. Jag kan fortfarande känna exakt hur du kändes.

Saknaden är inte lika stor längre. Min tid har fyllts med annat. I mitt nya liv har du aldrig krävt något utrymme och därför finns inget tomrum. Men jag gråter ibland ändå. Minnet av vår sista dag tillsammans är fortfarande så starkt och det är ett tufft minne att bära. Men jag vet att det minnet kommer blekna bort och ersättas av alla andra minnen jag har med dig.

Saknaden är inte lika överväldigande. Men den finns. Vetskapen om att du alltid fanns tillgänglig. Ditt lugn och din godhet. Att du alltid lyssnade. Varm. Det saknar jag ibland.



Det kommer komma nya. Det finns så många fler. Jag kommer att älska någon annan. Men tro inte att jag har glömt dig. För det kommer jag aldrig göra.





16 oktober 2008

Ärkefiender

Idag fick jag bevittna ärkefiender. Kom på seminarium som outsider (är ju ändå helt färsk fortfarande) och insåg att i den här branschen finns det folk som verkligen inte gillar varandra. Greenpeace och Bil Sweden är inte kompisar helt enkelt. Och det är ju föga förvånande, men ganska roligt att bevittna. För det blev så väldigt tydligt - att en man i medelåldern inte kan hålla humöret eller behärska sig ens när han ska svara på en väldigt enkel och rak fråga - en fråga som inte ens kändes särskilt utmanande eller anklagande - är för mig lite ovanligt. Men det räckte med att killen från Greenpeace presenterade sig så fick medelåldringen ett spel och började frusta. Roligt.
Bilbranschen för övrigt - mansdominerad. Förvånad? Nej. Stack ut? Ja. Hade ju dels inte penis, dels inte kavaj. Hade till och med Nies kläder på mig efter övernattningen, vilket gjorde det hela ännu roligare. Nie klär ju sig inte som andra vuxna.

Imorgon är det fredag. Äntligen.

15 oktober 2008

Efter förvirringen

JAG
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
NU
Vet jag vad du kommer att säg
och det känns som första gången
KOM
Vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
UT
springer du iväg med mig
ja hör du hur dom sjunger?

SOM
att allting redan var bestämt
som att jorden går runt solen
VEM
hade kunnat ta min plats?
Hon finns ju bara inte
DOM
pratar om något underbart
jag är där och kan berätta
STORT
större än jag någonsin trott
det snurrar i min skalle


Tack Familjen

14 oktober 2008

Hemmakväll standard

Nie sitter i soffan och tittar på tv. Vi har ätit - olika mat - men inte plockat undan och det luktar popcorn eftersom Nie var sugen på det. Hon har ätit upp nästan hela påsen och känner sig som hon är gravid. Jag har pratat en stund med Hen och konstaterat än en gång att det suger rätt bra att det bara är tisdag och inte fredag. Det är fortfarande rörigt och snart kommer jag återigen börja beklaga mig över att det inte är ordning, men jag är för trött och lat för att sätta igång och fixa ordentligt. Men idag har Nie lovat att gå med mig ner med kartongerna. Bara en enda gång. Vi kan nog få med nästan allt om vi bara tar i ordentligt. En enda gång, i första reklampausen på vad det nu är hon tittar på. Jag tror att Kurt Russell är med.
När vi har gjort det kommer jag bära in tv:n i sovrummet och Nie kommer klaga lite. Sen kommer hon och lägger sig i sängen och tittar tills hon ger upp och går och lägger sig i soffan. Jag kommer somna inom fem minuter och sen sova med tv:n på hela natten.

Hemmakväll standard med systrarna Edberg på Östermalm.

13 oktober 2008

Att åka till Ullared

Utflykt söderut i helgen. Redan. Har bara varit här i två veckor och redan kommer det in en resa neråt. Jag medverkar inte till att saker dör om jag kan undvika det. Alltså valde jag bort jakten och gav mig iväg till Ullared istället. T skulle möta upp så vi kunde skvallra lite och så fanns det ju en lampa jag redan visste att jag ville ha.
Ankom Gekås i ösregn och möttes av en lång ringlande orm av paraplyer. Det visade sig att en lördag förmiddag med dåligt väder skapade en väldigt attraktiv samlingsplats för shoppingsugna människor. Nog för att jag gillar att shoppa, i alla fall ibland, men där gick gränsen. Så förmiddagen spenderades istället på Harrys med mat och skvaller. Där samlades de män som gett upp och låtit sina fruar rodda runt själva inne på Gekås. Svagt säger jag. Har man gett sig in i leken får man leken tåla. T och jag valde dock att inte ens ge oss in i leken. Och det blev nog bättre än ursprungsplanen i alla fall. Så gött att få babbla av sig lite, även om det hela blev relativt reducerat.

Jag har börjat vänja mig vid tanken nu. Paniken är nästan borta. Och jag är helt såld. Men det visste vi ju alla redan innan. Jag vet redan att man inte kan få garantier för någonting, så alternativet finns inte ens. Växer in i det.

Det snurrar i min skalle.

10 oktober 2008

Inte riktigt jag

Ok klar att gå. Idag är det finlunch (vinlunch?) och dessutom fotografering. Alltså är det finfint på. Kjol idag, och stövlar. Inte så vanligt för Snoo, i alla fall inte på jobbet. Hade jag fått välja helt fritt hade det ändå varit trasiga jeans och en t-shirt, liiite mer bling och gympadojor. Men jag är ändå relativt bekväm i dagens finfina och dessutom är jag ju helt anpassningsbar. Man vänjer sig nog vid att vara lite finare, lite bättre. Bor man på Östermalm har man väl inget val.

Kotten ska med. Ikväll ska vi på utflykt.

08 oktober 2008

Jonas och Freja

Så har det kommit en Freja. Så härligt. Min fd surrogatmamma som numera är min vuxnaste vän har blivit en till. Lycka. Underbart.

Jag har brottats med Jonas ikväll. Jag vann. Sitter vid Jonas nu och gottar mig. Helt nöjd. Måste jag börja borra nu?

Och ja, jordaxeln sitter fint där den ska.

Att höra av sig

Jag är dålig på att höra av mig. Jag vet. Det har jag alltid varit och oavsett hur mycket jag försöker bättra mig kommer jag nog alltid att vara det. Det är inte det att jag glömmer av det, eller att jag inte tänker på alla där hemma. Det är bara att det alltid dyker upp något annat - "jag ska bara". Har sen jag flyttade upp också varit rätt trött till följd av , ja du vet... flytt, nytt jobb, förkylning, möbelinköp och -byggande... Har jag eventuellt redan hamnat i parfällan också? Det är ju lätt hänt att glömma av att ringa folk om man har sällskap hela tiden.
Oavsett orsaker så är jag väl medveten om mina sociala brister när det gäller långdistansförhållanden med mina nära och kära. Och jag ska bättra mig. Men är det verkligen bara upp till mig? Måste jag ha dåligt samvete för att jag inte hör av mig när mina motparter inte heller gör det? Kanske. För det är så jag fungerar. Inte så rättvist bara. Och när jag som nu är inne i en totalt ego fas med bara fokus på mig själv och mitt liv spelar det liksom ingen roll hur dåligt samvete jag har. Jag kommer inte höra av mig mer för det.

Men jag tänker på er :) och jag har det bra här uppe.
.

Sol

Ok, jag ger upp. Eller nja. Såhär långt i alla fall. Vädret ÄR bättre här. Eller har varit det hittills i alla fall. G tycker att jag skall tacka alla stockholmare för att jag får uppleva sådana fantastiska mornar. För det är en helt underbar promenad varje morgon. Dessutom hörde mitt lata jag på tv i morse att de stockholmare som promenerar eller cyklar till jobbet varje dag får sin dagliga motionsdos bara genom det. En halvtimme räcker tydligen. Och jag får ju två halvtimmar varje dag. Grymt. Slipper jag gå på gym också :)

I mitt lilla hem börjar det röra sig åt rätt håll. Vet inte hur jag hade löst allt om jag inte hade haft Hen. Fortfarande så mycket att fixa, men jag börjar se ljuset.
Idag ska jag bygga en Jonas.

04 oktober 2008

Nyhetsfunderingar

Om en 7-åring bryter sig in på en djurpark och matar krokodilen med andra djur från parken reagerar folk. Det är en ovanlig nyhet. Och det är roligt med kommentatorsfunktion till artiklar. De flesta verkar reagera med att ungen är rolig och påhittig. Själv är jag inte så insatt i barnpsykologi att jag vet hur en 7-åring resonerar (om alls) men istället för att försvara ungen kanske man ska fråga sig vad föräldrarna höll på med? Jag kan hålla med om att säkerheten borde ses över om ett barn kan bryta sig in, men vad gjorde han där ensam tidigt på morgonen överhuvudtaget? Och hur bra har man lyckats om ens 7-åring inte bara matar krokodilen med andra djur (för det är roligt att titta på när krokodiler äter) utan också slår ihjäl andra djur? Jag tycker djurparken gör helt rätt om de väljer att stämma föräldrarna.

Kotten är döpt efter det bratwurstälskande landet i söder och det är helt ok. Jag har ibland undrat exakt vilka namn en bil inte får ha och nu har jag fått svar. Det finns visst nästan 150 olika ord man inte får använda. Jag kan förstå att kuk, sur och dum inte får vara med, men rug? Paj? Det kan väl inte vara så farligt?

Och så har vi ett nytt rubrikord - dödshaj. Har hajen dödat en människa? Nej. Förmodligen en och annan fisk, annars hade den nog inte varit så stor, men ingen människa. Roligt också att bilden som artikeln är baserad på är en sån bild som gått runt på mailen i flera år och förmodligen är manipulerad.

Ok, klockan är snart sex, man kanske ska försöka somna om en stund. Ikea väntar ju.

Fem

Undrar om det finns någon speciell anledning. Det borde det göra, för det är inte helt ok. Eftersom jag inte tror på begreppet "normal" kan jag inte säga att det är onormalt, men det är inte helt vanligt och jag förstår det inte riktigt. Ok att jag är lite törstig och ok att jag delar sängen men det är väl ändå inte för mycket begärt att få en timme till. Bara en timme. Då hade jag förstått det bättre eftersom det är då jag går upp till vardags. Men nej. Klockan fem vaknade jag. Och kommer som en naturlig följd av detta vara trött hela dagen. På Ikea. Puff.

02 oktober 2008

G

Och nu har jag hittat G's blog igen. Precis lagom till att jag ska träffa honom o käka pizza.

Kjoltyg

Jag har inspirerat någon. Jag är en källa till inspiration. Och därför har jag fått en ny bloggkompis. Förutom bloggproffset Wass är jag den första jag känner som skaffade en blogg. Därför tänker jag från och med nu se mig själv som en källa till inspiration och ta åt mig äran för att alla mina vänners bloggar finns till. Tyvärr har jag tappat bort G's blog men jag är inte ens säker på att han fortfarande skriver nåt. Han är alldeles för glad nuförtiden. Nästan lite otäckt.

Herr Gårman (=HÄR GÅR MAN) ska bli Fru Gårman. Jag vet inte om det är det dummaste jag har hört men det snuddar i alla fall vid rekordet. Bästa sättet att arbeta för jämställdhet och mot könsdiskriminering kan inte rimligtvis vara att göra skillnaderna mellan könen ännu fler och ännu tydligare. Dessutom skall jag tydligen återigen definieras av att jag bär kjol. Vilket jag gör kanske fem gånger om året. Jag är ingen kjol. Jag är en människa. Sluta separera mig från normen.


På tal om övergångsställen skall jag nu återigen ge mig ut i stockholmstrafiken till fots. Förr eller senare kommer jag bli överkörd. Och det kommer inte vara av någon flådig merca eller bmw, inte heller en skabbig lastbil eller gammal Opel. Jag kommer bli överkörd av en cykel. Så enkelt är det. För de är många och snabba och de bryr sig inte om att jag är nybörjare alls. Dessutom gissar jag mer på förr än senare. Jag har ju fortfarande fullt upp med att hitta. Igår hittade jag till St Eriksplan. Det gick bra. Idag ska jag hitta till Bondegatan. Tyvärr har jag varit där förut så folk förväntar sig att jag hittar dit igen.
Nåväl, om jag går vilse behöver jag i alla fall inte frysa. Jag har ju byxor på mig.

01 oktober 2008

Midnatt

J och jag känner varandra sen gammalt. Vi gjorde mycket roligt och mycket dumt i vår ungdom. Det var saker som Nisse, holländare, whisky och soda med rockband, askimsbor och mycket mer. Idag - eller ja, nu efter midnatt är det väl igår - fyllde J 30. Efter många år isär bor vi nu i samma stad och har börjat leka igen lite smått. Det är roligt. Och det är roligt med en ny bekantskapskrets. En till. Folk är så roligt.

Fast det hade varit roligt med en liten Bob. Roligt men orealistiskt.

Snart är det fredag. Då är det deadline. Undrar just vad som händer om jag inte är klar?