28 februari 2008

Släpp fångare loss

Fången är ute. Äntligen. Det var glädje och lycka och han rullade sig i leran tio gånger innan en serie med jämfotahopp utfördes. Och jag har ro i själen. Åtminstone vad gäller Svampson.
Det är intressant vad olika saker som kan göra folk glada. Att släppa ut Simpson i hagen efter en veckas vistelse i stallet gör mig glad. Men folk runtomkring mig har helt andra glädjeämnen. Som nya fräcka fälgar. Ny frisyr. Leka med barnbarnet. Ett nytt TV-spel. Gamla bilar. Träning. Sport. Sen finns det ju människor som blir glada av helt underliga saker. Som frimärken. Eller fäktning. Skumt i mina ögon, men det viktigaste är väl att man hittar sin grej. Tänk om man inte hade nånting som gjorde en glad. Det måste vara jobbigt att skapa sin egen glädje hela tiden, ibland måste man få den serverad.

Åtta grader varmt och strålande sol. 28 februari. När jag stod vid hagen i solen idag kändes det mer som april eller maj än februari. Jag hörde nånstans att förvirrade och yrvakna igelkottar vaknar ur idet av värmen och sedan svälter ihjäl för att det inte finns några insekter att äta på än. Så man ska mata igelkottarna när man ser dem. Jag har inte sett några.

Dags att ge sig av igen snart, det riktigt kliar i hela kroppen. Liverpool på gång, siktet inställt på London, vaga glimtar av Vegas och New York i horisonten. Måste nog någon ny stans också, även om sällskapet byts ut vill man hitta nya resmål med. Och nya upplevelser; opera, stå-upp, idrottstävlingar, speldagar. Den som har upplevt mest när den dör vinner. Under tiden kan man vara svensson och betala sina räkningar idag. Det är visst dags har jag hört.

Vem kom på att döpa ett par jeans till Fit Sliq? Jag hoppas det var någon med humor så att det inte var ett rent misstag. Sjukt kul i alla fall.

26 februari 2008

Whiskyröst

Jag vet fortfarande inte om man stavar det whisky eller whiskey. Någonstans ringer det klocka om att det skulle ha att göra med w-dryckens ursprungsland, men jag orkar inte riktigt bry mig mycket nog för att kolla upp det. I vilket fall låter jag som att jag satt i mig kopiösa mängder av detta de senaste dagarna. Vilket jag givetvis inte har, whisky är inte gott. Men det visade sig att man inte kan driva ut en förkylning med vin, oavsett mängd, så jag kanske måste lära mig att dricka lite whisky ändå vid tillfälle.

Förutom en underlig röst brottas jag även med ett dåligt samvete. Jag hade en diskussion häromdan om burdjur och om att de måste ha så tråkiga och meningslösa liv. Just nu är Simpson instängd dygnet runt i en bur på 2,5 gånger 2,5 meter och det gnager i mig att veta att han har så dödens tråkigt hela tiden. JAG vet ju att det är tidsbegränsat men det kan man ju inte kräva att han ska förstå. Hovbölder suger.

Att använda låtcitat är helt corny, jag tycker det är skitlöjligt egentligen. Men jag lyssnar ju väldigt mycket på musik och det är helt oundvikligt att fastna ibland. Så här kommer några visdomsord från fantastiska KT.

Say you to me
You’re a bird with an eye for anything shiny
Searching the land
For a hero of a man

You say I need
More than my fair share of attention
But I think you know
That just isn’t so

Underneath
I felt the fire of a burning question
Tearing me apart
Right from the very start

And now I see
That it don’t take a trick of the light to excite me
So strong, So long,
You’ll see

Hold on to what you’ve been given lately
Hold on to what you know you’ve got
Hold on to what you’ve been given lately
Hold on cos the world will turn if you’re ready or not

Utöver hovbölder och förkylning är det dop, skjutsa barn, långpromenader, bio och Liseberg som rör sig runt Edberg. Och fortfarande Headstrong. Får se när det går över.
Hur bred är en dvärg?

21 februari 2008

Veterinärbesök...

Förvirringen verkar stor bland folk som inte har inblick i hästvärlden när det gäller veterinärbesök. Idag har jag och Svampson varit på hästkliniken vid Åby travbana. Det går till på följande sätt:
1) Låna en bil med dragkrok (tack Thomas).
2) Låna ett hästsläp (tack Sussi).
3) Koppla samman bil och hästsläp.
3) Lasta in hästen (i detta fall Simpson).
4) Kör till Åby.
5) Lasta av hästen och ta med den in till veterinären.
6) Närvara vid behandling en (i detta fall hovböld = blod över hela golvet).
7) Lasta in hästen.
8) Kör tillbaka till stallet.
9) Lasta ur hästen.
10) Lämna tillbaka hästsläp och bil ungefär där du hittade dem.

Förutom lastandet av häst går det alltså till på ungefär samma sätt som när man själv åker till doktorn, eller tar med sitt mindre husdjur till veterinären. Eftersom Simpson dessutom är rent dumsnäll är det heller inga som helst problem att åka själv med honom, han kan i stort sett lasta sig själv av och på släpet. Enda skillnaden är väl den mysiga räkningen man får hem i brevlådan om ett par veckor, plus det faktum att man kommer hem nedkyld, smutsig och med en underlig lukt i kläderna. Vilket märks lite extra väl när man åker direkt tillbaka till jobbet...

Aussie Pink Floyd var bara helt bra! Jag hade hur kul som helst i tisdags! Helt otippat dessutom, för jag försökte plugga Pink Floyd under dagen och blev inte det minsta lilla impad. Kan det vara så illa att låga förväntningar är nyckeln till lycka? Det vore tragiskt i så fall. Men tyvärr verkar det fungera. Höga förväntningar är uppenbarligen inte att rekommendera i alla fall. Usch vad bitter, låter nästan som Wing Wang.

Varför vill jag byta jobb och flytta? För att det är viktigt att lära sig nya saker hela tiden. Som att göra pizzasallad till exempel.

19 februari 2008

Vasaloppet

Ja, jag förstår att man vill träna och förbereda sig på bästa sätt inför Vasaloppet. Men är det inte lite sent att börja NU? Jag är inte helt sugen på att nästan bli ihjälkörd av galna rullskideåkare i skogen, helt uppenbarligen nybörjare som kom på igår att det visst bara är typ en vecka kvar att träna på... Akta mig! Jag vill inte dö med en stav i ryggen.

Min lördag förresten var helt super, sååå roligt att åka vattenrutschkana (eller hur det nu stavas...), har inte gjort det sen jag var tre äpplen hög. Tack så jättemycket! Att jag sen hade en förvirrad söndag var väl inte så konstigt. Fick ätit en väldans massa kladdkaka i helgen i alla fall! Tur att man lunchtränar nu för tiden.

Inför kvällens aktivitet är jag relativt skeptisk än så länge. Har pinsamt dålig koll på Pink Floyd nämligen. Men det ska bli roligt, allt nytt är roligt!

För övrigt är det fortfarande Headstrong. Men Stora vänliga Jätten äter igen och resten av veckan ser lovande ut. Livet dansar o ler.

18 februari 2008

Sport för penisar

Jag har för mig att jag har irriterat mig på och bloggat om detta innan, så om du redan nu känner att rubriken luktar deja-vu kan du ju sluta läsa nu. För jag tänkte gnälla igen.
Jag har inte tittat på mycket sport sen i april. Av olika orsaker, mest för att jag före april gjorde det mest för sällskapet. Efter april är det jag själv som har total äganderätt på fjärrkontrollen. Ha ha. Hur som helst råkade jag landa på TV4 Sport häromkvällen och fick se Peter Jidhe och Daniel Breitholtz i samma studio, vilket gjorde mig intresserad. Programmet hette Sportklubben och var i stort sett ett krönikeprogram där ett par kända ansikten fick säga sitt om sportveckan som gått. Att det bara var män i studion tänkte jag inte på till en början. Men det tog inte många minuter innan det började krypa lite äckligt längs ryggraden på mig.
Jag har lite, lite svårt för Patrik Ekwall redan från början. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det är något med honom som inte funkar för mig bara. Man kan inte gilla alla liksom. Han lyckades dock med bedriften att sänka sig själv totalt i söndags. Ämnet var Susanna Kallur som just slagit världsrekord på 60 häck inomhus (om jag nu har faktafel i detta får du väl irritera dig på det, det är inte sportfakta som är poängen i den här bloggen). "Hur bra kan hon bli" var ämnet, och alla var helt överens om att hon är grym. Ekwall kläcker då "Ja hon är vältränad och fit, ser ut som en riktig sportbrud". Det KAN bero på att hon ÄR en idrottsman (-kvinna om man gillar att feminisera ord) och dessutom bäst i världen på det hon gör. Men TACK Ekwall för att hon även i din underliga världsbild nu kan klassificeras som "sportbrud" för att hon tydligen SER BRA UT. Att ämnet sedan gled in på Ludmila Engquist och att Susanna hade varit ÄNNU hetare om hon hade haft en sån där cool magkedja som Ludmila hade, det kan man ju inte anklaga Ekwall för, det var ju fjantiga Timell som tog upp det. Men det var liksom droppen för mig. Förutom att jag var lätt åksjuk efter den underliga filmningen av programmet kände jag mig även helt exkluderad från sportvärlden. För den skall tydligen analyseras och tolkas av fem penisar, mest intresserade av hur idrottstjejerna ser ut, stående runt ett bord. Jag känner inte att jag passar in i målgruppen alls. Tråkigt. Och kanske en av anledningarna till att jag inte tittar mer på sport än jag gör.

För övrigt är det Headstrong som gäller. Fortfarande.
Puss

14 februari 2008

Alla hjärtans gnäll

Ja! Alla Hjärtans dag må vara enbart ett kommersiellt jippo, och det må vara töntigt att "behöva" fira det. Men sluta gnäll. Jag ser det som ett tillfälle att göra nåt mysigt eller speciellt. Och OM man nu absolut vill vara lite rebellisk och INTE passa på tillfället i årets förmodligen tråkigaste månad så tycker jag att man i alla fall ska ta dagen som en påminnelse att man ibland måste förgylla tillvaron lite. Helt utan anledning. Glöm inte det!

Själv tillbringar jag såklart Alla Hjärtans kväll (det är ju liksom redan mörkt) med mannen i mitt liv - 700 kg kärlek.
Puss

13 februari 2008

Onsdagsaktiviteter

Jo faktiskt, jag ÄR nog lite förbannad. Eller snarare besviken. Och igår lärde jag mig saker återigen; folk lever inte alltid upp till ens förväntningar och de fyller inte alltid skorna man har gett dem. Det är ok. Snart ok.
Jag har så många nu att jag knappt hinner sura ändå. Dessutom är jag inte särskilt bra på att sura, så det är väl lika bra att låta bli :) På lördag måste surandet och grubblandet vara över. I alla fall tillfälligt. Det ska bli kul på lördag, även om jag är lite skeptisk så ska jag gå in för det helhjärtat och komma ihåg att det är MIN grej.

Under tiden försöker jag återigen bli kompis - inte bara med åttan, det var inte så svårt - med löpbandet. För att tackla löpbandet måste man verkligen vara beväpnad. Och min iPod är bästa tänkbara partner i den striden. Så ofantligt tråkigt det är att springa. Musik är grejen för att överleva! Jag kan varmt rekommendera Sandstorm!

Kvällen är fullbokad. Framåt uppåt. Livet är helt bra ändå!

11 februari 2008

Tillbaka på spåret

Japp. Nu är jag tillbaka på spåret. Åttan alltså. Den är bra, Skatås är bra. Åttan gillar mig, vi har känt varandra ett tag nu, även om jag inte har hälsat på så mycket den senaste tiden. Det är ju lite kallt och mörkt liksom. Men nu är jag tillbaka. Och åttan välkomnade både mig och podden med en stor kram. Skönt.

Jag tänker inte vara arg, jag ÄR inte arg. Hoppas jag inte framstår som det. Eller bitter. Jag behöver bara lite luft. Och hämta andan. För jag landade lite, lite hårdare än jag hade tänkt eller trott. Borde inte ha blivit så överraskad som jag blev men man lär så länge man lever eller hur var det?
Förra veckan fick jag impulsen att återigen gå i ide och gömma mig ett tag. Det finns något sjukt behov i mig att tycka synd om mig själv ibland, det kanske alla har. Martyren som njuter lite av det. Men det var inte lika lätt som förra gången. Denna gången är det nämligen många fler som vill ha mig på utsidan av idet. Och de är rätt envisa och ganska högljudda. Ibland är det lite jobbigt, för en ganska stor del av mig BEHÖVER gå i ide ett tag, och jag känner att det hade varit skönt. Men sen inser jag hur mysigt det är att ha de där gaphalsarna också. Och varför inte kombinera ide med gaphalsar? Tid är bara tid och sömn är bara sömn. Sova kan man göra när man är död. Kycklinglasagne måste man vara vaken för att göra även om det är enkelt.
Dessutom finns det nya objekt på bara ett MMS-avstånd.