22 januari 2008

Reflektioner om en resa - att vara i paradiset och längta hem

Kom hem i lördags efter tre veckor borta. Det lät inte så länge när vi planerade, men världen har faktiskt haft sin gång och min vardag har rört på sig när jag har varit borta. Konstigt. Jag trodde ju världen snurrade runt mig och att allt skulle avstanna när jag inte var där. Eller ja, kanske inte riktigt så illa, men man är ju inte van vid att inte ha koll på grejer som rör en själv. Jaså har vi nya kunder i Polen, montern är visst redan klar, ströet är nästan slut och det är redan dags att betala räkningarna igen, det gjorde jag ju precis innan jag åkte!

Att resa gör alltid att man reflekterar lite. Det beror kanske på att man hinner, kanske på att man tvingas umgås så mycket med sig själv, eller kanske på att man hamnar i ovana situationer. I vilket fall är resor ett utmärkt sätt att lära känna sig själv, för att vara lite djup. Och inte minst lära känna sitt resesällskap. Det skiljer fem år på mig och Nina, vilket jag aldrig tyckt är särskilt mycket, i alla fall inte nu i vuxen ålder. Men det hinner hända en del på de fem åren. Många nojor och osäkerheter hinner liksom slipas bort eller blekna och man lär sig att det andra tycker om hur man ser ut eller hur man är inte spelar så HIMLA stor roll. Det är skönt. Jag gillar att bli äldre.

Det jag gillar minst med att resa är att packa upp och tvätta. Det FINNS liksom inget tråkigare. Möjligen att dammsuga. Så fort alla presenter är upp-packade och utdelade är det ju bara smutstvätt kvar. Urk. Det sista jag gjorde var ju att tvätta, måste jag börja om igen...

Aruba är så nära paradiset man kan komma. Alltid varmt, alltid sol, glada, trevliga människor, god mat, rent, vackert, helt fantastiskt. Om man är på Aruba och ändå längtar hem lite grann, då vet man att man har det bra hemma. Min slutsats från den här resan är att jag har en helt underbar vardag. Med underbara vänner som hörde av sig och saknade mig när jag var borta. Med en underbar familj som tog hand om mina vardagliga måsten. Så då är det ju inte så konstigt egentligen att man längtar hem. Även från paradiset.