15 december 2008

Hård helg nr 1

Den första i raden av tunga helger. Födelsedagen förbereddes med en liten middag med G o Nie. Myskväll med mjukisbrallor och kycklinglasagne. Grymma G som sen skickade blommor på min stora tre-nolla. SKICKADE blommor. G rockar.



Jag kan inte stava till Khopanjang men det var dit Nie och jag gick på tre-nollan. Kan som vanligt inte fatta hur fantastiska människorna i min omgivning är. Så mycket kärlek och uppskattning och uppmärksamhet. Bekräftelse. Jag har siktet inställt på januari och det är då den stora tre-nollan ska uppmärksammas ordentligt. Allt jag fick nu var bara en bonus. Och ingen liten bonus heller. Vilka människor. Bästa.

Bond. Vilket fantastiskt tema. Och vilken grym fest. Och jag tar åt mig äran. Tillsammans med en grupp människor som har lagt ner tid, energi och glädje i ett totalt framgångsrikt projekt. 220 glada människor som åt, drack och dansade tillsammans i nästan nio timmar. Ett antal cider och ganska många lakritspistoler senare var det dags för pojkvänsfredag, ett numera välkänt begrepp på Statoil. För på fredagar är Snoo lite gladare och lite snyggare än annars. Att den där pojkvännen just den här fredagen mest bestod av en lealös hög fniss och kramar gjorde inte så mycket. Det var ändå pojkvänsfredag. Veckans bästa dag.



Snittar är ett måste på Östermalm. Det lärde jag mig relativt snabbt. Det underliga är att jag lärde mig det av en hårig tjatpelle från Falkenberg. Som bor på Söder. Jag inser att jag nog gjorde fel som accepterade hans bild av östermalmsfester, men ok. Det var roligt med snittar och drinkar. För drinkar blev det också. Capirinha, som jag stavar till lika illa som Khopanjang. Och som inte var så himla gott. Uppoffrande som jag är tog jag därför mitt ansvar och drack upp de andras också. Någon måste ju göra de tuffa jobben.


Kvällen slutade som vanligt med pyjamasparty. Göteborgaren hann inte ens ta av sig jackan innan brallorna var av, Hen strippade som vanligt tidigt och jag passade på att utnyttja tillfället som ges när man är hemma hos sig själv och ändå bara ska gå och lägga sig när gästerna gått. Fast som vanligt hann gästerna inte gå innan det var dags att nana. Mina gäster är vana vid det.

En tuff helg avslutades med potatismos och gigantiska pannbiffar. Och en liten bonuspresent i form av en borrmaskin. Samma borrmaskin jag tydligen blev räddad ifrån av en insiktsfull engelsman. Nej, inte pastorn, utan en engelsman i Finspång som jag ännu inte träffat. Smart snubbe i alla fall. Sandaler och drinkmaterial rockar bättre.
Lite tillbaka i tv-soffan ibland. Det är lättare att fastna där när man har någon att fastna där med.

1 kommentar:

Camilla sa...

Hej!
Jag undrar var du hittade lakritspistolerna? Är desperat sugen på sånna men de verkar inte gå att köpa nånstans..eller? :)