28 augusti 2008

Dag 1

Vaknade min första dag som icke hästägare och det kändes förhållandevis ok. Jag vaknade förvisso väldigt tidigt och ögonen skavde fortfarande, men det kändes ok. Och det har det fortsatt göra hela dagen. Jag kommer överleva, även om jag tvivlade lite på det igår.
Jag är glad att jag bestämde mig för att vara med. Och lika glad för att Christine också bestämde sig för det. Ensam är inte stark när ens livs kärlek försvinner.

Tack till alla som tänkte på oss igår, det var skönt att veta.

27 augusti 2008

Ett avsked


För alla sena kvällar
För alla tidiga mornar

För alla turer i mörker, regn och kyla

För alla dammiga pass under stekande sol
För alla blåmärken, skrubbsår och trasiga naglar
För alla frusna tår och iskalla fingrar
För all ilska, besvikelse och irritation
För alla tusentals kronor
För din åsnelika ensvishet och din grisskräck
För alla gånger du vägrade lyssna

För alla gånger du lyssnade i timmar
För alla turer i nysnö, morgondimma eller strålande sol
För ritterna på stranden i solnedgång
För din varma päls och din mjuka nos

För din ynkliga pannlugg och dina bubblor under magen
För alla tusentals timmar
För alla rosetter och allt du lärde mig
För att du alltid tog språnget
För att du berörde alla du mötte

För den gången du sprang ner mig i leran

För den gången du hoppade med Fred
För den gången du skickade Nina o rymde

För den gången du smet ur stallet och käkade upp Britts gräsmatta
För den gången du sprang ner en havreåker
För alla tusentals minnen

För 13 fantastiska år. Min stora vänliga jätte.

Det har varit en ära.

TACK.



...

25 augusti 2008

Tornado

En tornado är väl en sån som går runt runt och stökar till saker? Känns som att jag bor i en sån just nu. Allt på en gång, och allt liksom bara yr runt. Kontrakt, räntor, jobb, bostad, möbler, fest, flytt, inneboende, resa... Det enda jag kan säga, och som jag vet att jag återkommer till gång på gång på gång, är att jag har världens bästa vänner och att jag tack vare dem kommer att ta mig igenom onsdag.

Onsdag. Vad fort den här sommaren har gått.

22 augusti 2008

Skägg

Jaha. Plockade just bort ett långt hårstrå från under hakan. Är det sånt som händer när man snart är 30?

21 augusti 2008

Silver

Oj oj en & en halv timme senare o min mobil är helt varm, precis som mitt öra. Vi har nu avhandlat Tom Waits (ser ut som Hellboy och låter som en gravt alkoholiserad Ulf Lundell) Artur Fuck-Off och såklart Bruce. Det är svårt att föra en konversation med den gode Z utan att Bruce dyker upp någonstans som en liten gube i låddan. Jag som var helt säker på att han redan läste min blogg (Z, inte Bruce)... konstigt. Och så tycker jag att David Hasselhoff har hybris... Snurrar inte världen runt mig?

Vi behövde verkligen den där medaljen. Inte Sverige så mycket som ridsporten. Och ja, han är tråkig och träig och ingen bra reklampelare för sporten så som Malin. Men han är grymt bra. Jag önskade så att det skulle bli ett guld. Men ok, ett silver blev det, och det är strålande. Sen att det helt plötsligt dök upp en stor dopingskandal är såklart inte bra, men det blev ännu lite mer strålkastarljus på hästarna. Och på något sätt stämmer det att all publicitet är bra publicitet. Konstigt.

Ännu ett telefonsamtal avbryter kvällens bloggande. Denna gång ett kortare samtal, och denna gång med Hen. Såklart. Aldrig långt bort, alltid med nya planer och idéer.

Det blir lite jobbigare för varje dag. Och det jobbigaste är kanske att jag inte får vara själv. Det är ju alltid folk där när jag kommer dit. Inte så konstigt, det är ju då alla slutar arbeta, men det är lite jobbigt. Får se till att välja någon udda tid i helgen. Det börjar bli lite svårt att andas.

Jag har öl i kylen. Varför? Jag dricker inte öl och har inte ställt dit dem. Skulle kunna vara en kvarleva från Nie. Eller så är det Claes Månsson som har ställt dit dem.

Tack Ebbot


En flugas väg är aldrig rak, den vet ju inte vart den ska.


20 augusti 2008

Identitet

När jag var liten ville jag bli cirkusprinsessa. Eller ridande polis. Jag förvandlade allt till ridskolor. Mina barbiedockor fick lära sig rida fastän de inte kunde böja på benen. Brorsans cowboy och indian-playmobilgubbar kunde ju redan rida så de fick rida ute och till och med hoppa ibland. Hans legoriddare fick lära sig rida på led. Star Wars-gubbarna fick låna playmobilhästarna och skumpa runt lite, till och med våra Transformers fick hjälpa till och mocka ibland. Jag byggde stall av allt. Böcker, pinnar, lego, kortlekar. Käpphästarna sprang så många mil att det går inte ens att räkna - gräsmattan hade stora tomma ytor där gräset var helt bortnött. Det gick att bygga hinder av krattor, trädgårdsstolar, lövkorgar, kvistar. Vi samlade på hästnamn, ritade hästserier och gav till och med ut en tidning. Jag läste Vitnos, Min Häst, Pirkko, Vackra Svarten och Svarta Hingsten. Allt var häst. Hela tiden.

En vecka kvar.

.

19 augusti 2008

Medaljer

Ja nu när det går så sjukt dåligt i OS får man ju trösta sig med att det finns goa fluffiga mjuka katter i olika storlekar.


Höjdhopp

Nu börjar höjdhoppsfinalen i Peking. Jag tycker Raul-Roland Spank är ett roligt namn.

18 augusti 2008

Återbesök

Vissa saker ändrar sig aldrig. Visa grejer är för roliga att låta bli. Oavsett vad jag har bestämt innan och vad mina planer är. Spelar ju ingen som helst roll egentligen, kan bara bli lite irriterad på mig själv för att jag är så svag. Men det är bara för kul.

Saker har en tendens att bara ordna sig. Jag har verkligen inte legat på latsidan, men just för att jag vet att jag har gjort en insats känner jag mig helt lugn. Det kommer lösa sig. Nya möjligheter redan.

Intensiv helg. Vädrar jag panik i luften?


16 augusti 2008

Avsminkad

Sitter i köket och bloggar, för första gången på jättelänge. Oj vad det är skönt ändå att ha internet hemma. Jag tyckte jag hade vant mig vid att bara surfa på jobbet, och jag är ju ändå inte hemma så ofta, men oj vilken skillnad. Mitt lilla fönster mot världen är öppet dygnet runt igen. Bra.

Sminket är av. Det enda som låter är kylen och en och annan förfriskad människa på väg hem utanför. Vilken bra kväll! Jag som var så off och inte ens ville gå ut. Sushi med T, härlig förvirrad musikshow med Ebbot och andra valda delar ur Soundtrack och eventuellt en Teddybjörn. Sen skön stå-upp i tre timmar. Gratis! Det är så bra med kulturkalas! Och det är bra med Excet. Man kan lita på Excet. Gratis att gå in, grymma strawberry daiquiris (jag kan fortfarande inte stava det), gött dansgolv.

Samtidigt växer paniken. Det känns som att jag är på väg in i en säck som bara väntar på att få dras åt. Och jag kan inte vända. Måste in i mörkret. Där är det svårt att andas. Men jag vet att jag klarar det. För jag har världens bästa skyddsnät. Världens bästa.



Hur kan samma människa som fick mig att känna mig besvärlig, jobbig och i vägen för bara några dagar sedan få mig att känna mig så totalt behövd och omtyckt idag?

14 augusti 2008

Protest

Jag gillar OS - jättemycket! Den här veckan har jag tittat på basket, brottning, kanotslalom, vattenpolo och lite lite judo. Och ja - det är exakt fyra år sedan jag såg någon av de sporterna på TV senast. Inte för att jag tittar på sporten i vanliga fall - men det finns ju en anledning till det! Jag gillar inte fotboll och jag gillar inte hockey och då är det inte så mycket att se en vanlig vardags-sport-sändning. Så jag gillar OS.
Och jag gillar oväntade medaljörer. Han som vann silver i cykel-tempo var en skönt medie-otränad människa, inte alls så slipad som exempelvis friidrottarna eller fotbollsspelarna. Han svor lite i radio och sa precis vad han kände just då. Inget trams om att han fick ett bra lopp eller att han lyckats toppa formen. Han sa att det var så sjukt jobbigt att han nog får vänta fyra år med att göra om det och sen svor han lite över att det var så gött att ha lyckats. Skönt medie-otränad. Det är det bästa med OS.

När man väl har förlorat är det kört. Det spelar ingen roll om man blev bortdömd eller om det var gräs i banan eller om domaren välte en stol. Så fort man väljer att protestera eller förklara vad som hände kallas det bortförklaring. Ingen pardon. Man har redan förlorat. Och man är dessutom en dålig förlorare. Jag försöker för det mesta att se båda sidorna av en fråga, men jag är lite kluven. Min futtiga lilla erfarenhet av idrottande är i en bedömningssport och jag vet precis som alla andra att det ibland är orättvist. Jag hade förmånen att alltid hamna på rätt sida om orättvisan, och många gånger har både jag och mina närmaste kunnat konstatera att flera stycken förmodligen var bättre. Men så är det. Bedömning är bedömning och kommer aldrig kunna göras rättvist eller objektivt. Så bara godta resultatet och gå vidare.
Jag vet - jag är en mes. Jag klagar heller inte på saker, byter grejer eller skickar in maten om den inte är bra. Jag godtar. Som den goda svensk jag är accepterar jag det som bjuds och klagar bara lagom högt så att ingen hör. Och jag godtar alla domarbeslut. Så lite beundrar jag dem som skriker och protesterar. Även om jag kan tycka att det låter som bortförklaringar. Jag kanske är avundsjuk för att de vågar.

Och så kan jag ju gnälla lite igen då när jag ändå är i farten här. Väldigt väldigt lite ridsport på TV under OS så långt. Tittade idag efter bilder från igår - JO lag-dressyren tillika omgång 1 i den individuella dressyren började igår och med två av fyra svenskar i startfältet. Med tanke på att jag letade aktivt efter resultaten under både dagen och kvällen och till slut i morse hittade ett en minut långt klipp i sammandrag tycker jag det är för lite. Idag är det Briars tur och jag vill se HELA ritten, tack!

Så, nu har jag gnällt klart. OS är fantastiskt. Jag har bara lite svårt att förstå hur handboll mellan Frankrike och Kroatien kan vara mer intressant att sända än dressyr med svensk medaljchans. Eller jo, det eftersänds ju sen! I svt24. Live? Dressyr? Nä....

Lokalen är bokad. Det blev lite sent men nu är den bokad. Det kommer bli grymt.
Jag har återigen internet hemma. Coolt. Det är flera månader sen.
Nedräkningen fortsätter.

12 augusti 2008

PMS

100

Nummer 100. Så mycket har jag ju inte att säga egentligen. Men nu är det nummer hundra.

Hur omotiverad kan man vara för att jobba? Jag försöker verkligen engagera mig men med flytten i sikte blev det faktiskt bara ännu svårare. Jag tyckte ju det var segt redan innan jag sa upp mig... Hoppas de kan få in någon snart så jag kan börja lära upp min efterträdare. Det måste ju vara roligare än att bara jobba på som vanligt. För det är vekligen sjukt tråkigt just nu.

Flyttplanering, festplanering, hästplanering... inkvartera G? Ser fram emot en tom helg.


11 augusti 2008

Bröllop

OS har börjat. Jag gillar OS. Precis som jag gillar alla stora mastodontsportsändningar. Men OS är ju speciellt. Lite missnöjd med att jag måste jobba hela tiden, men jag upptäckte just att SVT livesänder allt på nätet så man kan faktiskt sitta och titta (eller i alla fall lyssna) hela dan och inte missa någonting. För det är ju under OS som man får se världsklassdressyr på TV. Det händer inte så ofta. I två veckor minns vi att det finns andra sporter än fotboll och hockey. Väldigt kul. Men de måste börja texta Johnny Holm. Seriöst, det går inte att höra vad människan säger.


Oj vad jag var singel i helgen. När man är på bröllop, omgiven av par - de flesta med småbarn - blir man väldigt påmind om hur singel man är. På gott och ont. Jag hade också gärna haft någon att hålla i handen under ceremonin i kyrkan. Men jag hade inte velat åka hem tidigare av hänsyn till att någon annan var trött. Eller senare för att någon annan var bakis. Det är grymt att rå om sig själv. Faktiskt så grymt att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna ändra på det om det blir aktuellt. Men vid vissa tillfällen, som under en vigselceremoni, kan man tydligen känna sig väldigt mycket singel. Och ungefär tolv år gammal. Alla runt omkring mig var i min ålder eller något yngre, och nästan alla hade småbarn. Och var så väldigt vuxna. Kluvna känslor.
Som suddades ut så fort jag hoppade i Kotten och styrde kosan hemåt. Själv. Fattar mina beslut baserat på vad jag själv vill. Ingen annan. Gött.


För övrigt fantastiskt att få träffa gamla barndomskompisar igen. Och en underbar bröllopsfest i gamla kända trakter. Lite som att komma hem. Jag hittade direkt, utan vägbeskrivning. Återblickar och nostalgi är bra ibland, så länge man har siktet framåt. Och det har jag. Första oktober.

06 augusti 2008

Hemkomst


Så har Nie landat. Trött, fnissig, bubblig. Tusen upplevelser, hundra historier. Presenter. Mer historier. Nya kläder, grejer, skor. Fniss.
Kör genom min nya hemstad, Nie hittar inga bilvägar, jag kan knappt riktningarna. Men till Karlavägen tar vi oss och sedan vidare till Söder.

Ikväll kör jag ner henne till Göteborg. Mer semester. Min är slut. Knappt två månader kvar.

Finspång

Bilfärder är meditation. Trots att det är nästan två månader kvar hann jag tänka igenom mycket igår. Och så fick jag en bra paus i Finspång. Känslan är densamma, oavsett var vi befinner oss. Det bara är så. Enkelt. Alltid.

Rullade in på Södermalm med en tom bensintank till tonerna av Roxette. Och det kändes bra. Inte hemma, inte än, men bra. Jag är nöjd med mitt beslut.

05 augusti 2008

Effektiv

Effektiv. Oj så effektiv. Trummar på med livslistan. Bockar av, fixar, lägger till, byter ut. Skönt, så skönt. Roligt.
Regn. Oj vad mycket regn. Till och med så mycket att täckena har kommit fram. Kallt. Blött. Sommar i Göteborg. Igår kväll samlades vi inregnade semestersvenskar på Ikea. Vi utbytte erfarenheter om regnet och sprang fram och tillbaka till parkeringen med jackorna uppdragna över huvudet. Igår på Ikeas parkeringsplats hade jag inre ro. Kaoset var fullständigt och jag försökte balansera en överfull kundvagn till en pytteliten bil som jag knappt såg i regnrusket och blåsten. Sinnesstämningen gör allt. Blev inte ens lite irriterad när bildörren blåste igen så jag klämde handen.

Allt på en gång. Förändra förändra.


04 augusti 2008

Pet


Pet i luren. Han har också en blogg nu. Det smittar. Och så har vi lagt ut min lägenhet. Ring då!!!


Jobba

Tillbaka på jobbet. Totalt antal semesterdagar: 7. Fast det blir väl några till. Onsdag till exempel. Då skall ju första lasset gå till storstan. Har börjat bocka av saker på livslistan. Ett par små, oviktiga. Några stora viktiga. Men än så länge inget jobbigt. Är man expert på att skjuta upp saker så är man... Det värsta ligger kvar ett par veckor till. Ångest.

G har dragit redan. En första vända i alla fall. Allt känns så tillfälligt helt plötsligt. 1/10 börjar livet.

01 augusti 2008

Livslista

Har upprättat en livslista. Den 1/10 skall allt på den vara struket. Då ska det bli ordning på grejerna.



Att jag vet vem jag inte är betyder inte att jag vet vem jag är.