27 juli 2008

Söndag

Inlägg nummer 90 skrivs i sällskap med en fantastisk huvudvärk, något som jag vanligtvis inte drabbas av såhär på söndagar. Men det var sjukt varmt igår så om man kan skylla på vätskebrist och helt bortse från övrigt beteende gör jag det. Har en sån där morgon för mig själv fast omgiven av människor. Alla sover. Bordet är en enda stor påminnelse av lördagkvällen och sminket från igår skaver i ögonen. Lite KT och öppet fönster för att vädra ur söndagskänslan.
Det var bra att den lille gick och la sig igår. Såpass insikt har jag idag att jag kan se det. För omdömet igår var inte helt på topp och dagens huvudvärk kunde ha toppats av ångest. Gött att den lille gick och la sig.

Det är lite b att inte ha internet hemma. Bloggandet har blivit en vana och det är tråkigt när jag inte kan skriva av mig det som händer. Detta får bli ett uppsamlingsheat av diverse iakttagelser och upplevelser från de senaste dagarna.

Jag hade en sån där helande biltur igen. Kvällstur med Kotten från Värmland och hem, denna gången i karavan med TT. Det var bra att köra karavan, även om jag egentligen föredrar att hålla egen takt. Det var som att ha en kompis med sig hela vägen även om jag var ensam i bilen. Jag gillar turerna med Kotten. Eller nej, gillar är fel ord. Jag är glad i turerna med Kotten. Meditation, glädje, frihet. Förhoppningsvis bär det norrut igen väldigt snart. Och nästa gång borde tungan vara i form för att jag ska kunna sjunga hela vägen. Bilsjunga är bland det bästa jag vet. Stackars passagerare.

Min syster är en survivor. Hon har tack vare sin strikta budget och ur min synvinkel fattiga leverne hittat stadens bästa och billigaste vattenhål. Hon har utvecklat en fantastisk näsa för reor och hon vet hur man sparar pengar och ändå tar sig runt på samma sätt som jag själv. Hon må vara trasig och lite ledsen men jag har mycket att lära av henne. Hon kan så mycket mer än hon tror. Och jag måste komma ihåg att hon behöver höra det ibland. Precis som jag, och precis som alla andra.

Hovbölden är tillbaka. Det betyder smärta helt i onödan den här sista månaden och jag kommer kräva smärtstillande den här gången. Saker och ting är redan klara och jag vill ha en perfekt månad. Lycklig. Vädret just nu är bra för oss men jobbigt för hästarna. Jag offrar gärna mitt semesterväder för en bra sista månad. Kan bara hoppas.

Blogga i punktform är effektivt, jag gillar fortfarande konceptet. På något sätt främjar det dogmafunderingar som man inte behöver analysera så mycket.
  • Det sitter fast strumpludd imitt nagellack.
  • Bordet är så fullt av tomflaskor och matrester att datorn knappt får plats. Skönt att det inte är mitt bord.
  • Jag har världens bästa vänner.
  • Kluven inför hemkomsten idag.
  • Rosévin är farligt.

Går igenom kameran från igår. Pastorn och jag hade en heldag igår. Världens bästa pastorn. Bara en dag efter att beslutet är fattat inser jag hur mycket jag kommer sakna mina vänner. De är ju världens bästa. Världens bästa T. Vilken helkväll. I världens bästa stad.
Två månader. Äntligen äntligen ett beslut. Nu kan arbetet sätta igång. Inventering. Planering. Äntligen.

Hur kan man vara så bestämd och ändå så kluven?

Huvudvärkstabletten börjar fungera nu. Röja bordet. Tur att den lille gick och la sig igår.

Inga kommentarer: