07 juni 2008

Nya blåmärken

Jag gillar inte att bli tagen för givet. Det tror jag ingen gör. Jag är fullt medveten om att jag själv ofta sätter mig i den situationen, eftersom jag sällan tackar nej till saker utan snarare tvärtom söker umgänge och aktiviteter hela tiden. Men det är fortfarande inte roligt att det FÖRUTSÄTTS att jag skall vara med, att jag ska fixa eller att jag ska köra. Grejen är att jag gör det gärna (i det fallet är jag väldigt lik min mor) men jag vill hemskt gärna ha ett tack efteråt, eller ännu hellre bli tillfrågad som om det inte var självklart. Det är så skönt att få något tillbaka.
Å andra sidan måste jag komma ihåg att detsamma gäller mig. Jag kan inte bara ta folk för givet, och det händer titt som tätt att jag gör det. Människor som man är van vid ska ställa upp och fixa, eller bara finnas till hands är de som man verkligen ska ta hand om och INTE ta för givet. Jag glömmer det ibland. Och då är det faktiskt bra att jag själv får den där känslan så att jag kommer ihåg att skärpa mig själv.

Igår var det mysigt och roligt. Idag är det stökigt. Ska röja lite åt pojkarna som tack för igår och sen ge mig iväg på dagens uppdrag. Har fortfarande ingen present till Pet, eller till C för den delen och det är ju trots allt henne vi ska fira idag. Jag ser fram emot dagen med höga förväntningar. Eventuellt är det precis den typ av fest som jag velat ha i många år men som aldrig blivit av. Kanske kan jag få inspiration nog idag att se till att fixa det. Finns ju inget som säger att jag måste vänta till i vinter med att fira födelsedag.
En annan anledning till att jag ser så fram emot dagen är att det är jag bland nya människor. Jag har förvisso bytt ut och lagt till i stort sett hela min umgängeskrets det senaste året, men det är alltid roligt med nya människor. Fler människor.

Igår fick jag en inbjudan till bröllop. Det är det första av mina vänner från förr som gifter sig, den första från min barndom, i min egen ålder. Är det dags att börja bli vuxen då? Jag älskar bröllop, men de får en alltid att tänka efter lite. Förra gången jag var på bröllop var känslan inte så bra för min egen del och det ledde ju till en gigantisk förändring inte så långt senare. Jag tycker inte själv att jag är för gammal för att leva som jag gör men förr eller senare kommer man kanske till en vändpunkt. Skit samma, just nu vill jag inte ändra på en enda sak i min tillvaro. Förutom att jag skulle vilja ha städhjälp. En person på 55 kvadrat, alldeles för mycket att orka hålla ordning på själv.

Dags att dra igång då... Träningsvärk i nacken efter massage igår. Pastorn ger en grym massage. Men nu gör det ont. Hittade dessutom just ett stort blåmärke efter gräsmattebrottning igår. Det gör inget - igår var jag inte tagen för givet. Tack för att du kom. Självklart!

Inga kommentarer: