12 maj 2008

Shirley Clamp

Japps, en relativt lugn och händelselös helg över. Någon sa att det har varit tropiskt väder, men varför överdriva? Det har varit varmt, visst, och bikinin har varit på större delen av helgen men det är väl ändå rätt uppenbart att vi inte lever i tropikerna eller?
Har i alla fall hunnit grilla två gånger, läsa fyra Asterix-album, se en hel film och tre halva, dricka två flaskor champagne, äta en bytta glass, spela minigolf (JA, jag hade lite svårt att ta det på allvar och det var sjukt längesen jag spelade så det gick sådär) och dessutom besöka mina gamla hemtrakter vid Kåsjön.

Igår tittade jag lite på Inför Eurovision, det där panelprogrammet med Christer Björkman där man får se alla bidragen och musikexperterna får ge sina helt objektiva poäng (...). Jag blev helt glatt överraskad av juryn igår. Tomas Järvheden ok, han kan vara lite rolig, och finnen med den gulliga dialekten har alltid varit min favvo i det programmet. Men de tre övriga var helt grymma. Att Babben kunde nåt om musik hade jag ingen aning om, men hon var helt bra. Lena Ph är rolig, det visste jag redan innan, och hon är skönt elak och ironisk. Men att Shirley Clamp var så sjukt rolig det visste jag faktiskt inte. Ibland påminde hon mig lite om mig själv, helt förvirrad och babblig och med klara svårigheter att vara sträng och tuff i sina poäng. Måste säga att jag blev positivt överraskad av hela programmet, och en stor eloge till SVT för den strålande castingen!!

Igår vid Kåsjön blev jag för övrigt återigen påmind om hur olika livet kan vara för olika människor. En stor familj på 5-6 vuxna och 7-8 barn i olika åldrar slog sig ner bredvid oss. Att kvinnorna bär slöja och heltäckande kläder är en sak, men jag blev faktiskt lite ledsen av att pojkarna i 10-12-årsåldern sprang runt i badbyxor upp och ner ut vattnet medan flickorna i samma åldrar satt kvar med föräldrarna fullt klädda. Jag är liberal nog att tycka att alla får göra som de vill men jag är också feminist nog att tycka att med ALLA menas ALLA och inte bara pojkar och män. Och jag fick mig en tankeställare om hur min egen uppväxt var och hur självklart jag alltid tyckt det varit att jag har möjlighet att skapa mitt eget liv utifrån hur jag själv vill ha det. För alla har det inte så, inte ens i vårt lilla land. Samtidigt hörde jag på nyheterna i morse att förutsättningarna för en kvinna när hon skaffar barn i Sverige ser ut nästan exakt som på femtiotalet. Frånavron från jobbet gör att karriären blir lidande, vilket i sin tur påverkar lönen, som i sin tur påverkar pensionen. Det leder också till färre kvinnliga chefer och i sin tur större löneklyftor. Vilket gör att man väljer att pappan jobbar och mamman stannar hemma när man skaffar barn. Ok ok jag är inte helt insatt i detta, och kommer väl med största sannolikhet inte bli det på ett bra tag (om alls) men man ska ju komma ihåg att även om problemet ser olika ut i olika länder är grunden ändå den samma.
Vi är inte jämställda.

Inga kommentarer: