11 mars 2008

Förvirring

Jag vill lämna. Men jag vill absolut inte lämna. Jag vill nytt. Men usch jobbigt. Och jag vill prova på. Men är det dumt? Och hur ska jag lösa allt? Simpson? Kotten? Och så vill jag ju inte! Hur ska jag kunna lämna? Kan man ansöka om att bli omyndigförklarad själv? Jag vill väldigt gärna att någon annan ska ta mina beslut åt mig just nu. Jag vill vara fem år och bli tillsagd vart jag ska och vad jag ska göra. Eller 18 och helt utan krav eller press, på väg ut på äventyr. Absolut inte 29 och inte ha en aning om vad jag håller på med eller var jag ska hålla på med det.
Tänk om man ändå fick samma råd av alla runtomkring. Men icke, alla tycker olika. Och de tycker inte som jag vill att de ska tycka.

Jag har ingen anledning att stanna. Men jag har tusen anledningar att stanna.

Vill jag? Eller borde jag bara?

Puff...

3 kommentarer:

Lotta sa...

Okej - rent egoistiskt vill jag ju självklart att du ska bo kvar i samma stad... :) Du kan sticka till Stockholm, men då ska du flytta av rätt anledning... så... vilket är det mest - att du rymmer TILL något eller FRÅN något? Om det nya outforskade vinner, och inte det faktum att du "måste" flytta för att komma bort från något - så är måste det ju vara helt rätt att åka. + och - lista?

G sa...

Jag kan ta dina beslut!!

Frank Sallad sa...

fjortis