11 februari 2008

Tillbaka på spåret

Japp. Nu är jag tillbaka på spåret. Åttan alltså. Den är bra, Skatås är bra. Åttan gillar mig, vi har känt varandra ett tag nu, även om jag inte har hälsat på så mycket den senaste tiden. Det är ju lite kallt och mörkt liksom. Men nu är jag tillbaka. Och åttan välkomnade både mig och podden med en stor kram. Skönt.

Jag tänker inte vara arg, jag ÄR inte arg. Hoppas jag inte framstår som det. Eller bitter. Jag behöver bara lite luft. Och hämta andan. För jag landade lite, lite hårdare än jag hade tänkt eller trott. Borde inte ha blivit så överraskad som jag blev men man lär så länge man lever eller hur var det?
Förra veckan fick jag impulsen att återigen gå i ide och gömma mig ett tag. Det finns något sjukt behov i mig att tycka synd om mig själv ibland, det kanske alla har. Martyren som njuter lite av det. Men det var inte lika lätt som förra gången. Denna gången är det nämligen många fler som vill ha mig på utsidan av idet. Och de är rätt envisa och ganska högljudda. Ibland är det lite jobbigt, för en ganska stor del av mig BEHÖVER gå i ide ett tag, och jag känner att det hade varit skönt. Men sen inser jag hur mysigt det är att ha de där gaphalsarna också. Och varför inte kombinera ide med gaphalsar? Tid är bara tid och sömn är bara sömn. Sova kan man göra när man är död. Kycklinglasagne måste man vara vaken för att göra även om det är enkelt.
Dessutom finns det nya objekt på bara ett MMS-avstånd.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du skriver så bra!

Låter skönt med "åttan", jag vill också komma igång, men öronen vill inte detsamma tyvärr.

hoppas vi ses imorgon!
kram Therese