31 december 2008

Nyårsafton

Sista dagen, sista inlägget för året. Dagen har börjat bra, så bra den nu kan börja. Efter stor frukost med bubbel och pannkakor är jag redan småfull och på ett strålande humör. Nästa uppgift blir att lämna telefonerna till G. Han har lovat att styra idag, jag känner redan hur det kliar i fingrarna. Balansen mellan asgarv och storgråt är hårfin. Kvällen skall spenderas med ett fåtal vänner. Inga stora balunser för Edberg en dag som denna.

Bikinin är med. Badtunnan är inhyrd. Champagnen är både öppnad och uppdrucken. Tur att systemet har öppet. Gott nytt år!

29 december 2008

Att höra det man vill


Det är jag expert på. Som idag till exempel, när Nie vände sig om och ropade till sitt hus (Pelarhuset) - I love you Pelis.
Japp.

Kallt

Det är kallt. Väldigt väldigt kallt. Jag har ingen känsel i rumpan efter promenaden från Nie och hem. Men när jag stod och värmde händerna på Margareta Krook insåg jag ändå att allt kunde vara värre. Det kan nästan alltid vara värre, men igår när jag låg hopkrupen i soffan och inte ens orkade gå till solariet hade jag lite svårt att se det. Idag är det lättare. Jag kunde haft ett jobb som jag hatade. Jag kunde haft noll istället för tre alternativ för nyårsfirandet.
Jag kunde varit ensam. Och det är jag definitivt inte.

Spellistan är påbörjad. Nu ska tidsplanen sättas. Bara ett par veckor kvar.

Tillbaka

Jag vet inte riktigt vad det är för hus jag tittar ut på men jag tittar ut på det ganska ofta från mitt kontorsfönster. Det är laxrosaorange och ganska fint. Idag är det tomt. Precis som här. Jag gillar sådana här dagar på jobbet. När man kommer in fast man egentligen inte hade tänkt det. Och när det är väldigt lite folk. Man kan liksom smyga in lite incognito, se ut lite som man vill och ta det lite soft.
Jag hade ju egentligen inte tänkt vara här. Ens i den här stan. Men det kändes rätt att dra så långt bort jag kunde och det är ju hit. Så jag är tillbaka. Tillbaka i Stockholm. Tillbaka på jobbet. Och tillbaka som singel. Precis när jag hade vant mig vid icke-singelskapet. Och det är väl inte själva singelskapet som är det jobbiga, det är det faktum att det är andra gången jag gör exakt samma sak. Med samma Hen. Men jodå, andra gången gillt, nu kanske jag lär mig. Får se.
För i mitt huvud fattar jag vad alla säger - du kommer hitta någon bättre, det var lika bra, singelmarknaden i Stockholm är så bra, bla bla bla. Jag ska bara få resten av mig att fatta det också. Och det har ju visat sig problematiskt tidigare. Annars hade jag ju inte suttit här igen.
Såg på Shakespeare in Love igår och där nämndes ordet människospillra. Bra ord.

Oväntade positiva effekter av att vara en människospillra:
  • Total avsaknad av aptit har haft en god effekt på kilona.
  • Jag har hittat nya bra promenadvägar i Stockholm.
  • Det går snabbt att göra sig i ordning på morgonen eftersom jag inte orkar bry mig om att sminka mig.
  • Jag har fått leka med G och Mon vilket hade varit svårt om jag hade varit på västkusten.
  • Och jag har ÅTERIGEN fått kvitto på vilken magisk samling människor jag har runt mig.

Jag överlever. Jag har gjort det förut. Jag hoppas någonstans att jag ska slippa göra det igen, men vadet är redan satt. Jag har oddsen emot mig, det vet jag. Planen är en vecka i taget. Min lilla spindel kan behöva 500:-.

25 december 2008

Jul

Blöta. Ägghalvor. Filmkopiering. Spindlar. Gran. Ved. Glögg. Skinka. Clementiner. Cider. Väskor. Yngves. Moppe. Skräckis. Kalle. Paket. Var är tejpen? Monopol. Telefon. Tårar. Rökpauser. Spotify. Dansk sillgratäng. Rödbetssallad. Julmusik. Tofflor. Glitter. Snusktomtar. Sill. Brasa. Böcker. Vörtbröd. Båt. Mysbyxor. Systrar. Bävertomte. Te. Janssons. Herpes. Öl. Köttbullar. SMS. Mitch Hedberg. Köksradio. Bindor. Lasse Kronér. Projektor. Pepparkakor. Kalkon. Kvitton. Schampo. Lakan. Potatis. Sås. Tidtabell. Choklad.

Inte nödvändigtvis i ovan ordning.
Nu är det över för i år, även om vi ska expandera över lördagen också på grund av sjukdom.

Ett kollektiv utan folk är bara en lägenhet.

22 december 2008

Lånedator

Det är ingen laptop utan en mini-pc. Tydligen skillnad. Enda skillnaden jag märker är att skärmen är mindre. Den är lite söt faktiskt. Och min. I två veckor. Sen åker vi tillbaka till storstan - lånedatorn, Kotten o jag.
Andra hårda helgen summeras med hot om vräkning, utebad, bilkörning, filmer och en ny bikini. Är man dum i huvet får plånboken lida. Alltså blev det en ny bikini.
Det stundar för hemmakväll med systrarna yster. Inte bara spindeln alltså, utan båda. Ovanligt. Och ovanligt mysigt. Kvällen skall tillbringas i ett för övrigt öde kollektiv. Det är så mysigt att vara hemma.

Medan jag sitter och tränar på att inte vara så klängig vandrar middagen in. Rusning till tvättmaskinen. Snart är det julafton.

17 december 2008

Sture Allén

Det finns inget som heter situationstecken. Det heter CITATIONSTECKEN eftersom "fnuttarna" innebär ett CITAT. Inte en situation.
Hej.

16 december 2008

Smutstvätt

Det svämmar över. Jag får knappt plats i badrummet. Och på fredag går bilen söderut för att inte återvända på flera veckor. Då ska det finnas kläder att ha på sig. Lösningen: jag åker till Rusta och köper den där GIGANTISKA väskan jag såg där för 200:-, fyller den med smutstvätt och tar med mig allting hem. Perfekt.

Två par nya stövlar på en dag. Är det möjligt att jag börjar bli stockholmare?

15 december 2008

Hård helg nr 1

Den första i raden av tunga helger. Födelsedagen förbereddes med en liten middag med G o Nie. Myskväll med mjukisbrallor och kycklinglasagne. Grymma G som sen skickade blommor på min stora tre-nolla. SKICKADE blommor. G rockar.



Jag kan inte stava till Khopanjang men det var dit Nie och jag gick på tre-nollan. Kan som vanligt inte fatta hur fantastiska människorna i min omgivning är. Så mycket kärlek och uppskattning och uppmärksamhet. Bekräftelse. Jag har siktet inställt på januari och det är då den stora tre-nollan ska uppmärksammas ordentligt. Allt jag fick nu var bara en bonus. Och ingen liten bonus heller. Vilka människor. Bästa.

Bond. Vilket fantastiskt tema. Och vilken grym fest. Och jag tar åt mig äran. Tillsammans med en grupp människor som har lagt ner tid, energi och glädje i ett totalt framgångsrikt projekt. 220 glada människor som åt, drack och dansade tillsammans i nästan nio timmar. Ett antal cider och ganska många lakritspistoler senare var det dags för pojkvänsfredag, ett numera välkänt begrepp på Statoil. För på fredagar är Snoo lite gladare och lite snyggare än annars. Att den där pojkvännen just den här fredagen mest bestod av en lealös hög fniss och kramar gjorde inte så mycket. Det var ändå pojkvänsfredag. Veckans bästa dag.



Snittar är ett måste på Östermalm. Det lärde jag mig relativt snabbt. Det underliga är att jag lärde mig det av en hårig tjatpelle från Falkenberg. Som bor på Söder. Jag inser att jag nog gjorde fel som accepterade hans bild av östermalmsfester, men ok. Det var roligt med snittar och drinkar. För drinkar blev det också. Capirinha, som jag stavar till lika illa som Khopanjang. Och som inte var så himla gott. Uppoffrande som jag är tog jag därför mitt ansvar och drack upp de andras också. Någon måste ju göra de tuffa jobben.


Kvällen slutade som vanligt med pyjamasparty. Göteborgaren hann inte ens ta av sig jackan innan brallorna var av, Hen strippade som vanligt tidigt och jag passade på att utnyttja tillfället som ges när man är hemma hos sig själv och ändå bara ska gå och lägga sig när gästerna gått. Fast som vanligt hann gästerna inte gå innan det var dags att nana. Mina gäster är vana vid det.

En tuff helg avslutades med potatismos och gigantiska pannbiffar. Och en liten bonuspresent i form av en borrmaskin. Samma borrmaskin jag tydligen blev räddad ifrån av en insiktsfull engelsman. Nej, inte pastorn, utan en engelsman i Finspång som jag ännu inte träffat. Smart snubbe i alla fall. Sandaler och drinkmaterial rockar bättre.
Lite tillbaka i tv-soffan ibland. Det är lättare att fastna där när man har någon att fastna där med.

Mjaou




10 december 2008

Olja

Idag har jag varit på oljedepå. Oj vad man har mycket att lära sig när man byter bransch. Vi gick omkring bland cisterner och ventiler och rör. Massor med rör. Flera kilometer sa vår guide. Det pumpades bensin åt ena hållet, etanol åt andra hållet, gas hit och flygbränsle dit. Och så fick vi ha hjälmar på oss. Sist jag hade en sån hjälm på mig var jag kanske tio år och i Kirunavaara. Då åkte vi buss ner i gruvan och tittade på små stenkulor.


Under tiden lever kalendern sitt eget liv. Det är fullt ös nonstop fram till nästa fredag. Då skall lugnet sänka sig. Den här helgen har potential att bli den bästa på länge. Men kan också bli väldigt jobbig. Vissa saker vill man inte veta.

Sitter nu och väntar på G. Har inte sett på länge och han ska inte vara med i helgen. Men han jobbar. Fortfarande. Det gör snart även pastorn. Han ska börja jobba på dagis. Och han kommer hit på fredag. Ibland saknar jag pojkarna. Och allt kul vi gjorde. Känner mig vuxen helt plötsligt. Tur att planerna för helgen ser ut som de gör.

09 december 2008

Gym

Premiär. Nytt gym, nytt kort, nytt folk. Nya maskiner. Igår cyklade jag på nån sorts dataspelscykel där man fick tävla mot andra cyklister och svänga på styret för att hålla sig på banan. Fantastiskt nytänk för en motionsform som eventuellt kan vara den tråkigaste som någonsin uppfunnits. Motionscykel. Spinning är roligt! Cykla ute är roligt! Men nu har revolutionen äntligen nått även den vanliga motionscykeln. Kul!
Så det blir repris idag. Löpband, cykel, cross. Kondition är tydligen bra att ha om man ska springa Göteborgsvarvet. Vilket jag med största sannolikhet inte kommer göra. Men handsken är kastad och målet är att kunna springa 2 mil OM det skulle behövas.

Ny hemsida för träningsbevakningen också. Tipsad av min egen internetguru. Jag är väldigt bra på att lägga upp såna där konton. Sämre på att fullfölja. Får väl se hur det blir den här gången. När jag går till gymmet idag har jag i alla fall redan motbevisat min störste skeptiker. Som borde uppskatta det mest.

Under tiden lever kalaset sitt eget liv. Spruta eld? Underbart. Kanske band också. Jag har bra vänner.

06 december 2008

Bekräftelseberoendet

Vi pratade om beroende igår. Jag har ju en tendens att raljera över det faktum att jag inte som så många i min omgivning är nikotonjunkie. Hur känns det att vara slav under ett beroende? Borde du ju veta, vi har ju samma bekräftelsebehov. Nie min lilla spindel och bundsförvant. Smart. Det är sant. Vi må ta det till olika extremer men precis som Nie - och Too också för den delen - behöver jag bekräftelse. Och uppmärksamhet. I vissa perioder och tillfällen överlever jag på det jag kan ge mig själv, men oftast behöver jag det från min omgivning. Jag är väl medveten om det och hur det påverkar mitt beteende.
Just nu svämmar det över av bekräftelse. Från jobbet. Från människor jag inte känner. Från mina nära. Från mannen som forfarande ligger och sover.

Klockan är halv tolv. Jag är hungrig. Får nog gå och hoppa i sängen tills han vaknar.

Kan man leva på luft och kärlek? Luft, kärlek och bekräftelse kanske.





04 december 2008

Sussie åldersrasisten

Återigen sitter jag på utbildning. Tillbaka på Garnisonen. Här har jag suttit tidigare. Skillnaden den här gången är att nu kan jag traska hit på fem minuter. Skillnaden är också att jag har bytt jobb sen sist.
Det handlar om internkommunikation. Vi pratar om kommunikationsplaner, kanalval, strategier, ledningskommunikation. Om intranät, bloggar, chattar, spridda grupper, tröga chefer och otydliga budskap. Och jag är stolt över mitt jobb. I gruppen pratas om chefer som inte förstår vikten av kommunikation, om bristen på planering och struktur och om problem med kanaler. I sammanhanget känner jag mig som ett facit. Som ett gott exempel på hur man ska göra. Vi har alla planer, en kommunikationsintresserad chef och alla grunder på plats. Dessutom har vi roligt. Damerna från Gävle kommun verkar inte ha så roligt på jobbet.

Dagarna leds av två äldre damer. Kanske 60. Medelåldern i gruppen är kanske 40, mest beroende på damerna från Gävle kommun. Det pratas om erferenhet och riktiga case och undersökningar som gjorts. Casen och undersökningarna är 10-15 år gamla. Det pratas om bloggar och intranät, men inga nyare kanaler nämns. Dagarna består av power pointar, föreläsning och kortare sittningar i grupper. Inte en enda film, bild eller ljudsekvens. För mig andas detta inte nytänk och framtid och kursledarna får stå i skottgluggen för mitt missnöje. För de senaste två dagarna har jag träffat en ny sida av mig själv - åldersrasisten. Jag önskar att jag kunde säga att det var upplägget, innehållet och presentationerna som gör att jag saknar framtidstänk i kursen, man jag befarar att även kursledarnas ålder är en stor faktor i detta. Sussie åldersrasisten tvivlar nämligen på att en äldre dam kan lära mig så mycket om strategisk kommunikation i framtiden. Tyvärr. Jag ska försöka att inte ge åldersrasisten för mycket utrymme, men uppenbarligen finns hon där någonstans.

Förutom upptäckten av åldersrasisten får jag med mig nya erfarenheter och insikter. Som man ju ska när man är på utbildning. Som att Power pointar inte längre håller 2008. Och att jag har ett grymt jobb.

Idag är det torsdag. Äntligen.

30 november 2008

Skapade behov

Det är möjligt att jag börjar bli äldre. Har spenderat helgen med en bunt 18-22-åringar och visst, jag är äldre. Och att man blir äldre inser man framförallt när man tänker börja sin tankegång med "när jag var liten" och samtidigt inser att jag nu ska skriva om något som dessa 18-22-åringar inte kan relatera till. Då börjar man bli äldre.

Nåväl. När jag var liten fick man bestämma en tid och plats att träffas. Och sen fick man hålla det. Var man sen fick den andra vänta. Nu klarar vi knappt av att bestämma VAR vi ska träffas, ännu mindre NÄR. "Ring när du närmar dig så får vi se var jag är." Va? Detta är en mening jag själv använde senast igår. Den säger ju ingenting. Närmar sig vad? Följden av detta är att det går ett antal telefonsamtal fram och tillbaka där man gör ständiga statusrapporteringar till varandra. Hur blev det så svårt att bestämma en plats och en tid att träffas? Varför är det helt plötsligt nu så många fler faktorer som påverkar våra planer? "Det beror på om den och den ska göra det och hur lång tid det och det tar." Vad har ändrats? Jag har bara ett svar. Mobilen. En vän till mig hade glömt sin mobil på jobbet i fredags. Han hörde av sig på facebook istället och konstaterade att han var helt isolerad. Våra planer med honom föll - lite på grund av tappad kommunikation. Galet.

Helgen för övrigt har gått i hästarnas tecken. Globen var fullt av hästfolk och mina tonåringar verkade nöjda med showen. För mig var det ett roligt första steg tillbaka. Drog några djupa andetag när det kom små puffar av hästlukt då och då även till oss längst upp på läktaren. Jag visste inte att jag hade saknat lukten så. Och visst saknar jag det andra ibland också. Träningarna. Tävlandet. Det är roligt att tävla. Efter jul ska jag ta med mig ridkläderna upp. Kanske startar om så småningom.

Idag sa jag förresten en annan underlig mening som speglar ett annat skapat beteende - och numera även behov eftersom så stor del av min kommunkation går den vägen. Jag sa till Nie att hon var tvungen att städa sin facebook. Det hade jag inte gjort för tjugo år sen.

28 november 2008

En del av julen?

NEJ. Big Tasty är INTE en del av julen. Det är inte heller Coca Cola. Jag vill ha julmust, senapssill och knäckebröd. Inte McDonalds.

För övrigt är jag korttidsinvaderad av tonåringar. Söta små varelser som idag ska ta sig runt själva i storstan. de har ju tur med vädret i alla fall.

27 november 2008

Vakuum

Väntar. På det mesta. På att Hen ska komma hem. På julen. På min 30-årsfest. På att gymmet skall öppna. På julfesten. På värme.
Egentligen onödigt att vänta. I alla fall aktivt. Kan man vänta aktivt? Och vad gör man då? Ingenting? Känns onödigt. Det händer ju grejer hela tiden som i sig borde vara värda att vänta på. Som att jag får besök den här helgen också. Och att det är party både imorgon och på lördag. Och att jag ska på två roliga utbildningar nästa vecka. Och på Globen på lördag.

Men ändå... Fokus ligger om en vecka. Jag är körd.

24 november 2008

Piff & Puff

Piff & Puff i alla ära, men idag har de inte tjänat sitt syfte. Med hål under ena sulan tog det inte lång tid i snöyran innan strumpan var genomblöt. Detta fick till följd att jag idag förvarat min ena strumpa ovanpå elementet i mitt rum och haft en naken fot. Det är i och för sig ingen katastrof, om det inte hade varit för att Piff & Puff luktar väldigt mycket blöt hund inuti. Och det är lite jobbigt att arbeta i den lukten.
Att jag för övrigt sitter och jobbar barfota är det ingen som bryr sig så mycket om, jag har sedan länge gett upp försöket att låtsas vara normal inför mina kollegor.

Snöyran orsakade för övrigt att stackars T fick tillbringa nästan hela natten på Arlanda, innan hon fick ett hotellrum och hann vila någon timme. Helgen drogs ut en extra dag för henne, vilket ju hade varit ok om man hade kunnat förutse det innan. Då hade hon ju kunnat stanna kvar på Östermalm i lugn och ro...

Från Brailien rapporteras idag om beach buggies och bajsliga. Här snöar det fortfarande. Ska dra på mig Piff och Puff igen och traska hem.

23 november 2008

Zigenarläger

Min lilla husspindel och jag har nu utvecklat symbiosen till perfektion. Sängen är permanent, grejer överallt, kläder både över hela vardagsrumsgolvet och hela sovrumsgolvet. Förutom det totala kaoset insåg vi häromdagen att vi lever som två av våra närmsta släktingar en gång gjorde, just här. Storasyster i sovrummet och lillasyster i vardagsrummet. I total symbios. Bara två generationer senare.


Med T på besök känns det nästan som att vara hemma igen. Och det är skönt. Men samtidigt rör jag mig i huvet längre och längre från Göteborg. När man har hittat en vardag är det det som blir hemma.
Idolrepris på TV. Nie i soffan, med ansiktsmask. Myskläder. Tvättdag och dags att dammsuga.

Inbjudningarna är ute. Det är mycket längre till Brasilien än till Finspång.

Gerillaköra

I Stockholm fungerar bilkörning inte riktigt likadant som i Göteborg. Här är principen att utnyttja vägbanan till att ta sig fram och inte bry sig så mycket om de målade linjerna. Jag börjar anpassa mig till det. Jag har lärt mig att se upp för dubbelparkerade bilar, hålla mig ur vägen för budbilarna och akta cyklisterna. Inte så nog om man halkar över mittlinjen ibland och om man bara berättar vart man är på väg behöver man inte be om ursäkt för att man knör sig lite. Passar på att köra en del nu. Kotten och jag ska ju snart skiljas.

14 november 2008

Fickparkera

Och när jag ändå är på tankar runt bilen måste jag bara säga att den här veckan har jag gjort inte mindre än två helt grymma fickparkeringar. Jag är sjukt nöjd. Ville bara säga det.

På väg till jobbet

Jungfrugatan 07:12

- Jo om du vill ha den, det där är en jättebra plats
- Jaha tack, men jag ska...
- Det där är mina hundar. Hundar är en viktig del av min tillvaro. De är liksom... men om du har några problem med det. Alltså de som sitter där.
- Jaha... alltså, vill du ha hjälp med något?
- Det är ju så när man kommer upp.. om du tycker det är jobbigt... Jag kan inte det.
- Vill du ha hjälp med hundarna?
- Nej nej det är mina hundar. De sitter där.
- Ja jo. Vill du hjälp över gatan?
- Nej nej jag klarar mig! Men om du kör in där och står. Så är det klart. Då är det slut sen.
- Ja vad bra! Då säger vi så.
- Ja. Hejdå.

Sen stängde jag bildörren och körde till jobbet. Jag gillar möten.

13 november 2008

Lill-lördag

Jag brukar inte tillämpa uttrycket Lill-lördag. Överhuvudtaget har jag lite svårt att acceptera att man ska bete sig ett visst sätt bara för att det är en viss dag. Som att äta ärtsoppa bara för att det är torsdag. Eller gå i kyrkan bara för att det är söndag. Ok, dålig liknelse, jag vet - dessutom äter jag ju varken ärtsoppa eller går i kyrkan. Min poäng är att jag inte gillar tanken på att man bara kan festa på helgerna. Även om jag, som den duktiga lilla arbetsmyra jag är, i stort sett alltid går och lägger mig i tid på vardagarna så att jag kommer upp ordentligt och kan gå till jobbet. Alltså är det egentligen fritt fram att festa när som helst, precis som det är ok att jobba när som helst. Det är bara lite enklare om alla gör saker samtidigt. Då får man liksom sällskap.

Av någon outgrundlig anledning har någon vid någon tidpunkt bestämt att man förutom på helgen även får dricka sprit på onsdagar. Och då döpt det till lill-lördag, precis som att det skulle rättfärdiga att man äter Ipren till frukost på torsdag morgon. Nä, fram för fritt festande även på vardagar, och se bara till att ta ansvar för att gå till jobbet dagen efter. Då spelar det ju liksom ingen roll vilken veckodag det är.

Oavsett vilket var det roligt igår. Och om mitt resonemang är något förvirrat - för just nu hänger jag inte ens med själv beror det på att jag kom hem vid tre inatt. Och var på jobbet halv åtta.

12 november 2008

Stockholmare

Usch. Det smittar. Idag kom jag på mig själv med att jogga ner för rulltrappan till spårvagnen. Eller... ja... så länge jag kallar den spårvagnen kanske det inte är så illa i alla fall...

Hus

Just som jag har gått tillbaka i utvecklingen och återigen bosatt mig i andra hand verkar alla andra röra sig i motsatt riktning. Bror min ringde igår och meddelade att hus var inköpt. Min bästaste T är i husköpartagen och pratar med banken och lägger bud hit och dit. Jag däremot tänker tvärtom - kanske ska man sälja så fort priserna rättat till sig? Just nu ser det inte ut som att jag är på väg tillbaka, i alla fall inte till Munkebäck. Men ok, året är långt, mycket kan hända. Kanske kommer jag tillbaka till min lilla lya.

För övrigt krestar tillvaron runt ett antal fester och evenemang. Det ska vara Bond-jul, konvent som visade sig vara miljonprojekt, min egen grottfest och en än så länge något obskyr kick-off. Det flyger inbjudningar, Bondsnack och power pointar åt alla håll och i mitten sitter jag. Min favoritplats. Eventbolag? Ja kanske.

10 november 2008

Element

Vissa saker i tilvaron saknar man mer än andra när man inte har dem tillgängliga. Som pojkvänner till exempel. Eller mat. Eller element. Mitt sovrum har inget element. Det började läcka och då kom det hit män och tog bort det. Konsekvensen av det är dubbla täcken, mysbyxor och sockar. Jag använder sockar från Leather Master, den där sorten som kramar foten. De är mysiga. Männen som tog bort mitt element passade också på att låna min toalett. Konsekvensen av det är svarta skospår på toa och ett uppfällt toalock. Och en kvarglömd jacka. Vilket är lite bra. Den kan jag ha som gisslan tills jag får mitt nya element. För det behövs. Jag fryser.
Fullsmockad vecka. Bra. Då går den lite snabbare.

09 november 2008

Mitt nya jobb

På mitt nya jobb är det jättemycket folk. Vi har egen matsal, eget garage och huset vi jobbar i har sju våningar. Förutom garaget. Och så måste vi ha id-kort på oss. Och dem måste vi ha runt halsen, alltid synliga. Annars kommer det en arg securitasvakt och skäller.
På mitt nya jobb identifierar man sig med fyrtal. Antingen fyra bokstäver (fast vissa har fem för de är lite viktigare än vi andra. Tove till exempel.) eller fyra siffror. Bokstäverna har man till sin mail och siffrorna - helt logiskt - till sitt telefonnummer.
Jag jobbar med en Jeopardy-stormästare (ja, jag tror han kan allt faktiskt), en barnboksförfattare och ett litet energiknippe med drömmar om att bli barnprogramsproducent. Och så en härlig chef med pondus i stora organisationen.
På mitt nya jobb bildar man kommittéer för att organisera fester. Julfest för flera hundra personer, till exempel. Med tema och riktig underhållning, sån där underhållning som man betalar för.
På mitt nya jobb har jag ett höj- och sänkbart bord så att jag kan stå och jobba ibland om jag trycker på knappen. På mitt nya jobb ägnar jag mig åt mitt arbete. Inte åt att söka gods, serva skrivare eller skicka produkter på posten.
På mitt nya jobb är jag med i flera stycken fest- och eventgrupper. Jag har ett roligt nytt jobb.

03 november 2008

Stener-pilen

Om du någon gång skulle höra talas om något som kallas Stener-pilen, och sedan inser att det är en fantastisk upptäckt som underlättar dig vardag och får dig på gott humör. OM det skulle hända, vill jag bara påpeka att det som kallas (eller kommer att kallas) Stener-pilen kommer egentligen inte från Stener. Den kommer från mig, och jag importerade den från USA förra sommaren. Den är en utomordentlig uppfinning och jag gillar den. Men den är inte Steners. Kom ihåg att jag sagt det redan nu. Innan den stora lanseringen.

Idoler på is

Återvänder till vardagen efter en vit helg. Vit helg! Jag satt länge i lördags och försökte komma ihåg när jag senast hade en vit helg. Det faktum att jag inte kommer ihåg när det inträffade är en aning skrämmande men inte alls förvånande. Det är tufft att vara singel. Och uppenbarligen är det inte bättre att ha förhållande. Jag har för mig att jag bestämde mig för att ha "Vit april" i våras. Det höll i ungefär tre timmar, sen var det tydligen uteserveringspremiär. Oavsett vilket var det ganska skönt och kroppen känns relativt pigg idag fast det är måndag.
Jag verkar ha klarat elddopet i helgen också. Det har ju kommit upp lite gardiner och lampor och jag har fått in en matta och mysat till det lite. Sen att det inte är helt i ordning och att det står och droppar ur ett element är ju sånt man får lösa efter hand.

Börjar ta mig runt lite i min nya stad. Jag insåg igår när jag la upp bilder på fb att det ändå har hänt en del kul sen jag kom hit, trots att det mest känns som att jag plockar med grejer, packar upp, shoppar och sover. Vi har hunnit med ett par utekvällar, några hemmafester, en gala i Globen och ett par restauranger. Och jag har hunnit ta mig runt lite grann i min nya stad. Har fått lite koll på riktningarna och lärt mig ett par bilvägar till de viktigaste ställena. Och jag börjar komma in i mitt nya jobb.

I helgen har vi dessutom hunnit med inte mindre än två tv-inspelningar. Idol i fredags och Stjärnor på is i lördags. Mina bestående intryck av båda programmen är att de som är med är så mycket bättre på riktigt än vad som kommer fram i tv. Jag tittar inte mycket på Idol, det har blivit någon gång ibland när Nie tvingar mig eller någon repris på söndag. Men jag brukar tycka att det är väldigt amatör alltihop. Det är det verkligen inte live! Deltagarna är hur duktiga som helst! Detsamma gäller is-grejen, fast det har jag aldrig sett innan. de är riktigt duktiga på att åka! Vi tog oss hem i den långa "ring-in-och-rösta-medan-vi-sänder-nyheter-och-något-annat-dumt-program-och-visar-reklam-pausen" och såg upplösningen hemma. De såg ut som fullständiga amatörer på tv jämfört med live. Så alla heder åt deltagarna i båda programmen!
Kan också meddela att vip-maten på båda eventen var exakt densamma.

Men nu är det slut på helgen glitter och glam och tillbaka till vardagen. Fullspäckad vecka som vanligt, sen hoppas jag att Hen kommer hit på fredag. Kanske Bond.
Börjar det närma sig jul? Festplanerar...

29 oktober 2008

Rosa


Igår var det rosa. Lika rosa som den här bloggen. Boan fick dock ligga kvar i väskan. Alltid roligt med evenmang, och Globen är ju lite speciellt. Rosa bandet är ett fantastiskt initiativ och jag brukar lämna ett bidrag varje år. Min enda lilla tanke är varför just bröstcancer? Det finns ju säkert hundra andra cancervarianter - för att inte tala om tusentals andra svåra sjukdomar som också skulle behöva uppmärksammas. Som är lika fruktansvärda både för de som drabbas och deras familjer. Men ok, Rosa bandet är en strålande kampanj. 50 miljoner är ett makalöst resultat. Och jag älskar ju när folk engagerar sig och brinner för något. Inspiration.


Jag insåg också igår att mitt fåfänga jag nog hade tyckt det värsta med att få cancer hade varit att tappa håret. Jag lägger ganska mycket av min identitet i mitt hår. Till och med så mycket att jag inte går till frisören här uppe utan väntar tills jag kommer hem och går till min vanliga frisör. Vanedjur.


Redan onsdag eftermiddag. Jag är inte helt nöjd med helgens upplägg.

28 oktober 2008

Bremen

Undrar om man borde göra en Bucket list trots allt. Idén är ju fantastisk. Enda tveksamheten jag har är om man kommer känna en viss press och stress över listan sen. Kuska Europa skulle i alla fall definitivt vara med på min lista. Och sportevenemang. Det är roligt. Jag är ju ingen stor sportfantast, men det är roligt att uppleva stämningen. Och att käka bratwurst när man är på Bundesligamatch är ändå lite kul (och det kan jag ju bocka av nu). Och så vill jag hoppa fallskärm. Och flyga luftballong och dricka champagne. Och åka på safari i Afrika. Och rida islandshäst på Island. Och en massa mer saker. Blir nog en Bucket list.



Bremen var roligt. Sjukt att det är så långt att åka härifrån baksidan bara. Typiskt en sån grej man liksom inte tänker på när man bor på Västkusten - hur nära det är till Danmark och Tyskland. Vi som gillar att bila drabbas ju av ganska mycket körande. Men förrådet blev påfyllt - nu finns det så det räcker ett bra tag.
Vi hann både Bundesliga och en variant av oktoberfest - Freimaak i Bremen. Bestod i stort sett av ett gigantiskt tivoliområde med enorma tält och ett par kongresshallar som hade fyllts med öl- och spritbås och diverse dansgolv.



Nu är det bara att bjuda igen. Och det blir i januari. Måste börja fixa med festen.

22 oktober 2008

Informationsavdelning

Idag har det varit full fart. Stor nyhet - mycket att göra. Tyvärr kom beskedet igår eftermiddag och jag var inte på plats, så jag fick hoppa in i hetluften lite sent. Jag gillar hetluft. Positiv stress är roligt.

Har hittat ett gym. Gunnars soffa kommer imorgon. Stövlarna hämtas på vägen söderut. Solarie i huset! Och hur funkar egentligen podradio? Dags för eftermiddagspromenad.

Mingel

Bevistade min first ever mingelfest igår. Anledningen var releasen av Idol-boken och givetvis vimlade det av idoler. Kan bara konstatera att folk är väldigt korta. Och att det måste vara sjukt lätt att dricka sig kalas när allting är gratis. Tur att man har sån självdisciplin. Det är ju trots allt vardag idag. Oj vad vuxet.

20 oktober 2008

Oss

Det gick snabbt att vänja sig vid att vara en "jag". Nu helt plötsligt ska jag återgå till att vara en "vi". "Hos oss". Det är absolut inte konceptet "vi" som är problemet, den andra delen av vi:et är ju Hen. Det är själva uttrycket. Jag är inte van att säga "oss" och "vi", särskilt inte i samband med mitt boende. Det är ju MIN lägenhet, hemma hos MIG. Fast på helgerna är det OSS. Jag vänjer mig snart.

Det har också varit en väldigt "parig" helg. Hemmakväll i fredags. Shopping och parmiddag i lördags och greja hemma och promenad i söndags. Förvisso ballade parmiddagen ur och utveklades mer till ett fylleslag / nakenmiddag som slutade på KGB, men den började ändå som parmiddag. Lite läskigt. Men när det slutar med att man får köpa lim för att sätta ihop sina prydnadssaker igen känns det ändå ok.

Håller också på att vänja mig vid livet här. Satt på uteserveringen på Sturehof igår och drack husets vita för 82:- glaset. Tittade på folk och snackade skit och konstaterade att det är ganska bra här. Trots allt läskigt.

Nya poden är igång. Äntligen.

17 oktober 2008

Minns

Tro inte att jag har glömt dig. Även om mitt liv inte längre kretsar runt dig betyder inte det att du på något sätt har mindre plats i mitt minne. Mitt hjärta. Och mitt fysiska minne är precis lika starkt. Jag kan fortfarande känna exakt hur du kändes.

Saknaden är inte lika stor längre. Min tid har fyllts med annat. I mitt nya liv har du aldrig krävt något utrymme och därför finns inget tomrum. Men jag gråter ibland ändå. Minnet av vår sista dag tillsammans är fortfarande så starkt och det är ett tufft minne att bära. Men jag vet att det minnet kommer blekna bort och ersättas av alla andra minnen jag har med dig.

Saknaden är inte lika överväldigande. Men den finns. Vetskapen om att du alltid fanns tillgänglig. Ditt lugn och din godhet. Att du alltid lyssnade. Varm. Det saknar jag ibland.



Det kommer komma nya. Det finns så många fler. Jag kommer att älska någon annan. Men tro inte att jag har glömt dig. För det kommer jag aldrig göra.





16 oktober 2008

Ärkefiender

Idag fick jag bevittna ärkefiender. Kom på seminarium som outsider (är ju ändå helt färsk fortfarande) och insåg att i den här branschen finns det folk som verkligen inte gillar varandra. Greenpeace och Bil Sweden är inte kompisar helt enkelt. Och det är ju föga förvånande, men ganska roligt att bevittna. För det blev så väldigt tydligt - att en man i medelåldern inte kan hålla humöret eller behärska sig ens när han ska svara på en väldigt enkel och rak fråga - en fråga som inte ens kändes särskilt utmanande eller anklagande - är för mig lite ovanligt. Men det räckte med att killen från Greenpeace presenterade sig så fick medelåldringen ett spel och började frusta. Roligt.
Bilbranschen för övrigt - mansdominerad. Förvånad? Nej. Stack ut? Ja. Hade ju dels inte penis, dels inte kavaj. Hade till och med Nies kläder på mig efter övernattningen, vilket gjorde det hela ännu roligare. Nie klär ju sig inte som andra vuxna.

Imorgon är det fredag. Äntligen.

15 oktober 2008

Efter förvirringen

JAG
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
NU
Vet jag vad du kommer att säg
och det känns som första gången
KOM
Vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
UT
springer du iväg med mig
ja hör du hur dom sjunger?

SOM
att allting redan var bestämt
som att jorden går runt solen
VEM
hade kunnat ta min plats?
Hon finns ju bara inte
DOM
pratar om något underbart
jag är där och kan berätta
STORT
större än jag någonsin trott
det snurrar i min skalle


Tack Familjen

14 oktober 2008

Hemmakväll standard

Nie sitter i soffan och tittar på tv. Vi har ätit - olika mat - men inte plockat undan och det luktar popcorn eftersom Nie var sugen på det. Hon har ätit upp nästan hela påsen och känner sig som hon är gravid. Jag har pratat en stund med Hen och konstaterat än en gång att det suger rätt bra att det bara är tisdag och inte fredag. Det är fortfarande rörigt och snart kommer jag återigen börja beklaga mig över att det inte är ordning, men jag är för trött och lat för att sätta igång och fixa ordentligt. Men idag har Nie lovat att gå med mig ner med kartongerna. Bara en enda gång. Vi kan nog få med nästan allt om vi bara tar i ordentligt. En enda gång, i första reklampausen på vad det nu är hon tittar på. Jag tror att Kurt Russell är med.
När vi har gjort det kommer jag bära in tv:n i sovrummet och Nie kommer klaga lite. Sen kommer hon och lägger sig i sängen och tittar tills hon ger upp och går och lägger sig i soffan. Jag kommer somna inom fem minuter och sen sova med tv:n på hela natten.

Hemmakväll standard med systrarna Edberg på Östermalm.

13 oktober 2008

Att åka till Ullared

Utflykt söderut i helgen. Redan. Har bara varit här i två veckor och redan kommer det in en resa neråt. Jag medverkar inte till att saker dör om jag kan undvika det. Alltså valde jag bort jakten och gav mig iväg till Ullared istället. T skulle möta upp så vi kunde skvallra lite och så fanns det ju en lampa jag redan visste att jag ville ha.
Ankom Gekås i ösregn och möttes av en lång ringlande orm av paraplyer. Det visade sig att en lördag förmiddag med dåligt väder skapade en väldigt attraktiv samlingsplats för shoppingsugna människor. Nog för att jag gillar att shoppa, i alla fall ibland, men där gick gränsen. Så förmiddagen spenderades istället på Harrys med mat och skvaller. Där samlades de män som gett upp och låtit sina fruar rodda runt själva inne på Gekås. Svagt säger jag. Har man gett sig in i leken får man leken tåla. T och jag valde dock att inte ens ge oss in i leken. Och det blev nog bättre än ursprungsplanen i alla fall. Så gött att få babbla av sig lite, även om det hela blev relativt reducerat.

Jag har börjat vänja mig vid tanken nu. Paniken är nästan borta. Och jag är helt såld. Men det visste vi ju alla redan innan. Jag vet redan att man inte kan få garantier för någonting, så alternativet finns inte ens. Växer in i det.

Det snurrar i min skalle.

10 oktober 2008

Inte riktigt jag

Ok klar att gå. Idag är det finlunch (vinlunch?) och dessutom fotografering. Alltså är det finfint på. Kjol idag, och stövlar. Inte så vanligt för Snoo, i alla fall inte på jobbet. Hade jag fått välja helt fritt hade det ändå varit trasiga jeans och en t-shirt, liiite mer bling och gympadojor. Men jag är ändå relativt bekväm i dagens finfina och dessutom är jag ju helt anpassningsbar. Man vänjer sig nog vid att vara lite finare, lite bättre. Bor man på Östermalm har man väl inget val.

Kotten ska med. Ikväll ska vi på utflykt.

08 oktober 2008

Jonas och Freja

Så har det kommit en Freja. Så härligt. Min fd surrogatmamma som numera är min vuxnaste vän har blivit en till. Lycka. Underbart.

Jag har brottats med Jonas ikväll. Jag vann. Sitter vid Jonas nu och gottar mig. Helt nöjd. Måste jag börja borra nu?

Och ja, jordaxeln sitter fint där den ska.

Att höra av sig

Jag är dålig på att höra av mig. Jag vet. Det har jag alltid varit och oavsett hur mycket jag försöker bättra mig kommer jag nog alltid att vara det. Det är inte det att jag glömmer av det, eller att jag inte tänker på alla där hemma. Det är bara att det alltid dyker upp något annat - "jag ska bara". Har sen jag flyttade upp också varit rätt trött till följd av , ja du vet... flytt, nytt jobb, förkylning, möbelinköp och -byggande... Har jag eventuellt redan hamnat i parfällan också? Det är ju lätt hänt att glömma av att ringa folk om man har sällskap hela tiden.
Oavsett orsaker så är jag väl medveten om mina sociala brister när det gäller långdistansförhållanden med mina nära och kära. Och jag ska bättra mig. Men är det verkligen bara upp till mig? Måste jag ha dåligt samvete för att jag inte hör av mig när mina motparter inte heller gör det? Kanske. För det är så jag fungerar. Inte så rättvist bara. Och när jag som nu är inne i en totalt ego fas med bara fokus på mig själv och mitt liv spelar det liksom ingen roll hur dåligt samvete jag har. Jag kommer inte höra av mig mer för det.

Men jag tänker på er :) och jag har det bra här uppe.
.

Sol

Ok, jag ger upp. Eller nja. Såhär långt i alla fall. Vädret ÄR bättre här. Eller har varit det hittills i alla fall. G tycker att jag skall tacka alla stockholmare för att jag får uppleva sådana fantastiska mornar. För det är en helt underbar promenad varje morgon. Dessutom hörde mitt lata jag på tv i morse att de stockholmare som promenerar eller cyklar till jobbet varje dag får sin dagliga motionsdos bara genom det. En halvtimme räcker tydligen. Och jag får ju två halvtimmar varje dag. Grymt. Slipper jag gå på gym också :)

I mitt lilla hem börjar det röra sig åt rätt håll. Vet inte hur jag hade löst allt om jag inte hade haft Hen. Fortfarande så mycket att fixa, men jag börjar se ljuset.
Idag ska jag bygga en Jonas.

04 oktober 2008

Nyhetsfunderingar

Om en 7-åring bryter sig in på en djurpark och matar krokodilen med andra djur från parken reagerar folk. Det är en ovanlig nyhet. Och det är roligt med kommentatorsfunktion till artiklar. De flesta verkar reagera med att ungen är rolig och påhittig. Själv är jag inte så insatt i barnpsykologi att jag vet hur en 7-åring resonerar (om alls) men istället för att försvara ungen kanske man ska fråga sig vad föräldrarna höll på med? Jag kan hålla med om att säkerheten borde ses över om ett barn kan bryta sig in, men vad gjorde han där ensam tidigt på morgonen överhuvudtaget? Och hur bra har man lyckats om ens 7-åring inte bara matar krokodilen med andra djur (för det är roligt att titta på när krokodiler äter) utan också slår ihjäl andra djur? Jag tycker djurparken gör helt rätt om de väljer att stämma föräldrarna.

Kotten är döpt efter det bratwurstälskande landet i söder och det är helt ok. Jag har ibland undrat exakt vilka namn en bil inte får ha och nu har jag fått svar. Det finns visst nästan 150 olika ord man inte får använda. Jag kan förstå att kuk, sur och dum inte får vara med, men rug? Paj? Det kan väl inte vara så farligt?

Och så har vi ett nytt rubrikord - dödshaj. Har hajen dödat en människa? Nej. Förmodligen en och annan fisk, annars hade den nog inte varit så stor, men ingen människa. Roligt också att bilden som artikeln är baserad på är en sån bild som gått runt på mailen i flera år och förmodligen är manipulerad.

Ok, klockan är snart sex, man kanske ska försöka somna om en stund. Ikea väntar ju.

Fem

Undrar om det finns någon speciell anledning. Det borde det göra, för det är inte helt ok. Eftersom jag inte tror på begreppet "normal" kan jag inte säga att det är onormalt, men det är inte helt vanligt och jag förstår det inte riktigt. Ok att jag är lite törstig och ok att jag delar sängen men det är väl ändå inte för mycket begärt att få en timme till. Bara en timme. Då hade jag förstått det bättre eftersom det är då jag går upp till vardags. Men nej. Klockan fem vaknade jag. Och kommer som en naturlig följd av detta vara trött hela dagen. På Ikea. Puff.

02 oktober 2008

G

Och nu har jag hittat G's blog igen. Precis lagom till att jag ska träffa honom o käka pizza.

Kjoltyg

Jag har inspirerat någon. Jag är en källa till inspiration. Och därför har jag fått en ny bloggkompis. Förutom bloggproffset Wass är jag den första jag känner som skaffade en blogg. Därför tänker jag från och med nu se mig själv som en källa till inspiration och ta åt mig äran för att alla mina vänners bloggar finns till. Tyvärr har jag tappat bort G's blog men jag är inte ens säker på att han fortfarande skriver nåt. Han är alldeles för glad nuförtiden. Nästan lite otäckt.

Herr Gårman (=HÄR GÅR MAN) ska bli Fru Gårman. Jag vet inte om det är det dummaste jag har hört men det snuddar i alla fall vid rekordet. Bästa sättet att arbeta för jämställdhet och mot könsdiskriminering kan inte rimligtvis vara att göra skillnaderna mellan könen ännu fler och ännu tydligare. Dessutom skall jag tydligen återigen definieras av att jag bär kjol. Vilket jag gör kanske fem gånger om året. Jag är ingen kjol. Jag är en människa. Sluta separera mig från normen.


På tal om övergångsställen skall jag nu återigen ge mig ut i stockholmstrafiken till fots. Förr eller senare kommer jag bli överkörd. Och det kommer inte vara av någon flådig merca eller bmw, inte heller en skabbig lastbil eller gammal Opel. Jag kommer bli överkörd av en cykel. Så enkelt är det. För de är många och snabba och de bryr sig inte om att jag är nybörjare alls. Dessutom gissar jag mer på förr än senare. Jag har ju fortfarande fullt upp med att hitta. Igår hittade jag till St Eriksplan. Det gick bra. Idag ska jag hitta till Bondegatan. Tyvärr har jag varit där förut så folk förväntar sig att jag hittar dit igen.
Nåväl, om jag går vilse behöver jag i alla fall inte frysa. Jag har ju byxor på mig.

01 oktober 2008

Midnatt

J och jag känner varandra sen gammalt. Vi gjorde mycket roligt och mycket dumt i vår ungdom. Det var saker som Nisse, holländare, whisky och soda med rockband, askimsbor och mycket mer. Idag - eller ja, nu efter midnatt är det väl igår - fyllde J 30. Efter många år isär bor vi nu i samma stad och har börjat leka igen lite smått. Det är roligt. Och det är roligt med en ny bekantskapskrets. En till. Folk är så roligt.

Fast det hade varit roligt med en liten Bob. Roligt men orealistiskt.

Snart är det fredag. Då är det deadline. Undrar just vad som händer om jag inte är klar?

30 september 2008

Sova middag

Oj vad trött jag är. Det är jobbigt med nytt jobb. Nya människor, nya uppgifter, nya krav. Och så måste jag uppdatera min garderob. Den innehåller lite för många trasiga jeans, t-shirtar, bling och luvtröjor. Puff. Men först ska det packas upp. För det har jag inte gjort än. Förvånande...

Två fantastiska promenader idag med. Upplever att det är väldigt många cyklar här. Kan bero på att jag alltid är bilburen hemma och inte promenerar så mycket i stan.
Smekmånaden tar nog slut snart. Då ska nyhetens behag ersättas med något annat. Kan detta någonsin kännas som hemma?

29 september 2008

Stockholm

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det var tre dagar sen jag bloggade sist och det har hänt så mycket att jag inte ens vet var jag ska börja. Jag är i vardagsrummet. Det nya vardagsrummet. I den nya soffan. Idag har jag varit på mitt nya jobb. I min nya stad. Det enda som är gammalt i min tillvaro just nu är min TV. Och ett par inramade foton som fick följa med.

Flytten i sig blev faktiskt en egen historia. Och återigen - jag vet att jag är tjatig - har jag mina underbara vänner (och MAMMA) att tacka för att jag tog mig hit i tid och kunde lämna över en välstädad lägenhet till mina hyresgäster. Fantastiska T och underbara pastorn - vilka hjältar. Och återigen - en kotte är allt jag behöver. Det enda som krävdes var pastorns utmärkta tetriskunskaper - en talang han tidigare hållit dold - och att jag var tålig nog att ha TV:n (ja, samma gamla TV som jag nämnde tidigare) i knät i två timmar. Utöver det räcker en kotte så bra. Till och med att flytta med.

Drinkkväll en timme efter ankomst var en ansträngande men väldigt bra idé. Humöret var på topp - hos alla - och jag fick invigt min vistelse i min nya stad med gamla vänner och nya bekanta. Träffa G igen... Hade bara gått en vecka med kändes längesen. Träffa J igen... Hade gått en massa år men kändes som igår. Nästa gång blir det snittar. Och findrink. Det är jag skyldig pojkarna från Söder. Fastän en är på Kungsholmen nu.

Premiär på Statoil idag. Stort, så väldigt stort. Lite läskigt. Men människor är visst bara människor även i Stockholm. Det kommer bli bra.

Passerade slottet i morse i strålande solsken med Tori Amos i lurarna och ett fånleende på läpparna. Svårt att inte vara glad just nu. För helgen har varit så bra. Allt är nytt och spännande. Men jag fick med mig det bästa hemifrån. Bästa stunden i helgen - att skåla i skumpa efter ankomsten i lördags. Hur kan allting bara falla på plats samtidigt?

26 september 2008

Jag mötte Lassie

Förra veckan hade jag en klassisk Jag mötte Lassie. Pratade med Nie i telefon när jag hörde att hon hälsade på någon annan som gick förbi. "Det var bara Bengt Magnusson". Ha ha. Nie lever ett annorlunda liv.

Jag har en vän som känner massor av kändisar. Han jobbar med radio. Och så gillar han Bruce Springsteen, jättemycket. Och så är han bitter, ofta. Det är han som alltid säger att när man har fyllt tretti rinner livet sakta ur en. Men han ska snart flytta till Malmö och bli chef på en radiokanal. Så nu är han gladare. Det är min bästa Jag mötte Lassie-kompis.

En annan som helt plötsligt är glad är G. Det gör mig förvirrad. Människor som brukar vara bittra och lite sura ska inte bara ändra på sig helt plötsligt. Tänk om jag skulle bete mig på det viset och helt plötsligt bli ledsen och gnällig. Så kan vi ju inte ha det.

Nu är det snart lunch. Efter lunch har jag tre timmar kvar att arbeta på LMS Bele.





Flytt

Sista dagen på jobbet. Rensar klart, tömmer datorn, samlar ihop min prylar. Tandborste, Helosantub, gamla jobbansökningar. Och hur mycket bilder som helst.
Det känns lite som att lämna en familj. Tre och ett halvt år sätter sina spår, och nu lämnar jag människor som jag umgåtts med dagligen under mitt livs största förändring. De känner mig nu. De känner mig så bra att de gav mig en lila ipod i hejdå-present. Bättre än så blir det inte.

Lite sorgligt. Men som vanligt i min lilla egovärld har jag mest fokus på min flytt och mitt nya jobb. Knappt jobbet heller förresten, mer packandet och resan upp imorgon. Och det faktum att jag ska ha gäster i mitt nya hem imorgon. Och såklart det som upptar det mesta av min energi och tankeverksamhet just nu; att det helt plötsligt finns en pojk-vän. Som verkar så säker. Så väldigt väldigt skönt att få med honom i bilen imorgon.

Tillbringade natten med min engelsman. Mästaren på att ta vara på tiden. Två dagar kvar, det skall utnyttjas. Jag flyttar in. Hur ska jag kunna hitta lika fantastiska människor i Stockholm? Tur att G finns där redan. Och att det är nära till Finspång.

24 september 2008

Snart slut

Med två dagar kvar räknas jag inte riktigt längre. Jag trodde det skulle gå snabbare att ramla ur rotationen, men de har envist hållit mig kvar trots att jag har försökt avlägsna mig så gott det går. Nu klarar sig min ersättare i stort sett själv, även om jag kan se exakt var problemen kommer dyka upp. Helhetsblicken tar lång tid att träna upp. Idag har jag packat pärmar. Ett prao-jobb som de timavlönade barnen inte gjorde klart och som sedan har legat och irriterat. Där hamnade jag nu. G hamnade på lagret de sista veckorna, det är ungefär samma sak.

En konstig halvförkylning ligger och lurar. Men sånt hinner jag definitivt inte nu. Hem och packa. Städa. Ikväll kommer hyresgästerna med saker. Greja greja, fixa fixa.

23 september 2008

Vänner och pojkar

Idag har jag köpt en matta. Den är knallröd - eller sosseröd, som det egentligen heter. Den kommer ligga i mitt nya vardagsrum i min nya lägenhet i min nya stad. På lördag. Lagom till drinkfesten. Som tydligen blir välbesökt.
Den här veckan är fylld av avsked. Middag hos mamma idag, som redan har utlovat tårfloder och vin. Pastorn, T & T, Too... Har redan träffat en hel hög andra underbara människor som jag lämnar nu. Men inte för gott. Bara ett tag. Kanske.

Jag har vänner som är pojkar. Ganska många faktiskt. Och så har jag en pojke som är en vän. Han VAR en vän, men hela tiden lite mer pojke. Nu är han bara pojke. Igen. Och vän, helt plötsligt. Snigel. Singel. Inte singel? Konstigt. Men helt naturligt egentligen. Hur svårt kan det vara? Det är ju Hen liksom. Snart färdig med nojan.

19 september 2008

Att packa ner minnen

Nu när mitt liv samlas i lådor och säckar måste jag möta saker som jag gömt undan i garderober för att slippa se. Och jag påminns om saker som fortfarande gör ont.
Tre veckor är ingen tid alls. Tretton år går inte att sudda ut. Och han kommer följa med mig, inte bara till Stockholm, utan vart jag än beger mig. Det är fortfarande tomt.

Utflytt

Fokus fokus. Inte somna. Två och en halv timme kvar. Vaknade halv tre idag. Bra. Smart.

Jag har en vän som häller Tabasco på allt. Jag är fortfarande häpen att han stod ut med mig i tre veckor. Det krävs en del tålamod för det. Nu blir det tomt. Men jag drar snart. SNART! Bara en vecka!!

Vad ska hända ikväll?

18 september 2008

Bob

Jag har en vän som fiser mycket. Eller hmm... jag har flera vänner som fiser mycket. Men en speciellt. När han fiser låter det som att någon pratar. Roligt. En gång åt han medicin som gjorde att han blev helt röten i magen. Då var det inte så roligt.

Undrar om man kan skaffa en Bob i Stockholm. Blir nog väldigt svårt. Var ska Bob vara på dagarna? Synd. Det vore roligt med en Bob.

17 september 2008

Låttexter

Jag gillar låttexter. Det vet alla som har åkt bil med mig. Jag lär mig texter snabbt och sen sjunger jag med. Och jag brukar välja musik efter vad låtarna handlar om, beroende på humör och vad som händer runt omkring mig. Sen igår har jag inte hittat låtar att lyssna på. Ingenting passar. Jag är mest förvirrad. Fast bra förvirrad. Jag vet bara inte vad som passar just nu.


Ikväll ska jag packa. Hela kvällen. Sista chansen idag, på lördag åker G. Och han ska med sig mina saker. Har låtit livslistan ligga vilande alldeles för länge också. Måste dra igång igen. Men det är lite svårt att fokusera. Förvirrat.

16 september 2008

Lila

Jag gillar idag. Idag igen. Har fått en Ipod idag. En lila Nano, som är lite tjock på mitten och som man kan skaka på om man vill shuffla musiken. Jag fick den för att jag ska lämna mitt jobb sen tre och ett halvt år och mina arbetskamrater är lite ledsna. De är oroliga att det kommer bli tyst och tråkigt på kontoret. Jag är glad. Det är en bra dag idag.

Pet

http://upprord.tumblr.com/

Skjuts

G körde mig till jobbet idag. Sen hamnade han på Hisingen. Brunnsparken - Hisingen. Lätt att ta fel, yes.


15 september 2008

Hemmakväll

Idag har jag packat videoband. VHS. Jag har inte haft någon VHS-spelare på ett och ett halvt år, men ett par hundra videoband har huserat i mitt sovrum ändå. Nu är de packade. Nästan i alla fall. Hade jag inte haft en tillfällig sambo och en liten engelsman hemma hade jag kanske kanske varit klar. Flyttkartonger i sovrummet. Trodde inte jag hade så mycket grejer.

Familjemiddag igår bjöd på en favorit i ny tappning. Och nya goda blogidéer. Sussie Love list är strålande. För just nu kan jag verkligen sola mig i uppskattning. Känner mig lite ego men det är helt omöjligt att inte njuta av det. Fick också en liten påminnelse om att det inte bara är min tillvaro som förändras. Andras liv rör också på sig. Åt andra håll. Själv är jag dock lite fartblind i mitt eget kaos - livet snurrar bara runt Snoo. Ego ego. Så en Sussie Love list är ingen långsökt tanke.

Gunnar på golvet. Betnér på tv. Too i telefonen. Nya bekanta. Gamla bekanta. Jobbavtalet på bordet. Imorgon ska det bli roligt. Mer egotripp - hejdåmiddag med jobbet. Allt är bra. Allt rullar fort. Relativt bisarr helg avslutades i morse.

12 september 2008

Tihi

Tihi. Hela den här dan är lite tihi. Roligt ikväll! Hela helgen är tihi faktiskt! Och jag är nog klar med imorgon. Sista helgen. Kanske. Nästa helg verkar ju barka iväg rätt ordentligt också och då blir DET sista helgen. Men annars. Konstigt.

Man jag har en liten minimal löjlig skugga. Måste man alltid välja? Kan man inte bara alltid få som man vill? Dumt. Fast ännu dummare att jag hakar upp mig alls på det. Helt onödigt. Alla de bästa finns ju.

Fick visa leg på Systemet idag. Igen. Tihi.

Gestapo

Igår morse på väg till jobbet halkade jag in mitt en nyhet på radio. Inslaget slutade med att Lars Ohly sa; Vi vill ju inte att det ska vara olagligt att rösta på ett visst parti men det här skulle skapa inblick i vilka intressen som rör sig bakom. Eeeehhh? Nu missade jag förvisso början på nyheten så jag vet inte exakt vad det handlade om, men va? Ska det registreras nånstans vem man röstar på? Jag bor inte i Irak under Saddam, i Sovjet under Lenin eller i Tyskland under Hitler. Eller i Kina idag. Jag röstar gärna på vem jag vill utan att någon annan har med det att göra. Hallå eller.

Ikväll ska bli roligt roligt. Zander i örat. Det är någon som spelar plinkeliplink i bakgrunden. Han pratar med någon annan i en annan telefon. Nu ska jag göra en fredag special och åka till systemet. Långa armar. Tihi.

10 september 2008

Mer champagne

Jodå... så att.... japp.... jobb klart också nu då. Alla bitar faller på plats. Firade med champagne och thaimat - helt perfekt!

Idag måste jag verkligen verkligen börja packa. Eller så kollar jag på fotboll istället...

09 september 2008

Optimism

- Du har ju bara nio arbetsdagar kvar nu!
- Känns som nio år...

- Det är ju i alla fall tisdag. Det kunde varit måndag...
- Det kunde varit onsdag.

Jag älskar skillnader i tankesätt.


08 september 2008

Fotboll


Jag har alltid trott att man spelade fotboll på antingen gräs eller grus. Nu vet jag bättre. Hälften gräs, hälften grus - eller snarare hälften lera, hälften träskmark. Med tillhörande träskmyggor i helikopterstorlek. Sån är verkligheten i korpfotbollens värld. En någorlunda ljummen kväll i september och fem-sex fotbollsplaner bakom Åby travbana har fyllts av ett hundratal pojkar och män. Ordet "gubbar" ekar från alla håll och solen tittar fram precis när Tommie klafsar förbi i träsket. Fjorton pustande hobbyutövare i säsongens sista match.
Mitt på planen är en stor djup vattenpöl. Jag har fått två nya myggbett.

Champagne

Fler champagneluncher. Fler söndagsbastubad. Kräftskivor året runt och många många fler improviserade sittningar. Umgås umgås. Bästa bästa.

Snart avslutningsdags. Både hemma och på jobbet. Oj vad det närmar sig nya tider. Ikväll ska flyttkartongerna fram. Nu ska det börjas.

Har jag redan vant mig? Vet inte. Hinner nästan inte känna efter.

06 september 2008

Sambo

Fredagsmys med middag och vin. Hyrfilm och tidigt i säng. Det var längesen. Kvantum vid sju på fredag. Över ett år sen. Mysigt.

I morse vaknade jag kvart över sex. På en lördag. Ganska onödigt, men resulterade i ett varv i Skatås. Rastlös. Hur kan det skilja så mycket mellan vad man behöver och vad man vill ha?

Svenssonlördag. Sambolivet är underligt.

02 september 2008

Distractions

Distraktioner - heter det så på svenska? Jag har en vän som kan stjäla min uppmärksamhet och koncentration som ingen annan. Dessutom finns det en yngre upplaga med samma kvaliteter. Att tillbringa en intensiv helg med dessa två gjorde att effekterna av den tyngsta dagen suddades - inte bort - men i kanten, och allt blev mycket enklare. Det är inte alltid bra att fly från sorger och problem, men just nu var det bra. Det kändes bra och enkelt. Jag behövde inte bry mig om någonting.
Nu är jag tillbaka i verkligheten. Och hamnar återigen i insikten att jag på något sätt samlat världens bästa människor runt omkring mig. Nu är jag sambo igen. Och idag kom jag hem till lagad middag.
Det är så tomt. Konstigt. Jag har så mycket tid. Så skönt att någon är hemma och håller mig sällskap.

Snöbollen bara växer. Jag tog visserligen ganska lång tid på mig att sparka igång den men nu kan jag inte stoppa den för allt i världen. Och det vill jag inte heller. Men det går fort nu. Jag springer för allt jag har. Rakt ut över kanten. Och det känns så bra.

Saknaden är gigantisk. Tomheten är skrämmande. Men vi överlever. Vad är alternativet?

28 augusti 2008

Dag 1

Vaknade min första dag som icke hästägare och det kändes förhållandevis ok. Jag vaknade förvisso väldigt tidigt och ögonen skavde fortfarande, men det kändes ok. Och det har det fortsatt göra hela dagen. Jag kommer överleva, även om jag tvivlade lite på det igår.
Jag är glad att jag bestämde mig för att vara med. Och lika glad för att Christine också bestämde sig för det. Ensam är inte stark när ens livs kärlek försvinner.

Tack till alla som tänkte på oss igår, det var skönt att veta.

27 augusti 2008

Ett avsked


För alla sena kvällar
För alla tidiga mornar

För alla turer i mörker, regn och kyla

För alla dammiga pass under stekande sol
För alla blåmärken, skrubbsår och trasiga naglar
För alla frusna tår och iskalla fingrar
För all ilska, besvikelse och irritation
För alla tusentals kronor
För din åsnelika ensvishet och din grisskräck
För alla gånger du vägrade lyssna

För alla gånger du lyssnade i timmar
För alla turer i nysnö, morgondimma eller strålande sol
För ritterna på stranden i solnedgång
För din varma päls och din mjuka nos

För din ynkliga pannlugg och dina bubblor under magen
För alla tusentals timmar
För alla rosetter och allt du lärde mig
För att du alltid tog språnget
För att du berörde alla du mötte

För den gången du sprang ner mig i leran

För den gången du hoppade med Fred
För den gången du skickade Nina o rymde

För den gången du smet ur stallet och käkade upp Britts gräsmatta
För den gången du sprang ner en havreåker
För alla tusentals minnen

För 13 fantastiska år. Min stora vänliga jätte.

Det har varit en ära.

TACK.



...

25 augusti 2008

Tornado

En tornado är väl en sån som går runt runt och stökar till saker? Känns som att jag bor i en sån just nu. Allt på en gång, och allt liksom bara yr runt. Kontrakt, räntor, jobb, bostad, möbler, fest, flytt, inneboende, resa... Det enda jag kan säga, och som jag vet att jag återkommer till gång på gång på gång, är att jag har världens bästa vänner och att jag tack vare dem kommer att ta mig igenom onsdag.

Onsdag. Vad fort den här sommaren har gått.

22 augusti 2008

Skägg

Jaha. Plockade just bort ett långt hårstrå från under hakan. Är det sånt som händer när man snart är 30?

21 augusti 2008

Silver

Oj oj en & en halv timme senare o min mobil är helt varm, precis som mitt öra. Vi har nu avhandlat Tom Waits (ser ut som Hellboy och låter som en gravt alkoholiserad Ulf Lundell) Artur Fuck-Off och såklart Bruce. Det är svårt att föra en konversation med den gode Z utan att Bruce dyker upp någonstans som en liten gube i låddan. Jag som var helt säker på att han redan läste min blogg (Z, inte Bruce)... konstigt. Och så tycker jag att David Hasselhoff har hybris... Snurrar inte världen runt mig?

Vi behövde verkligen den där medaljen. Inte Sverige så mycket som ridsporten. Och ja, han är tråkig och träig och ingen bra reklampelare för sporten så som Malin. Men han är grymt bra. Jag önskade så att det skulle bli ett guld. Men ok, ett silver blev det, och det är strålande. Sen att det helt plötsligt dök upp en stor dopingskandal är såklart inte bra, men det blev ännu lite mer strålkastarljus på hästarna. Och på något sätt stämmer det att all publicitet är bra publicitet. Konstigt.

Ännu ett telefonsamtal avbryter kvällens bloggande. Denna gång ett kortare samtal, och denna gång med Hen. Såklart. Aldrig långt bort, alltid med nya planer och idéer.

Det blir lite jobbigare för varje dag. Och det jobbigaste är kanske att jag inte får vara själv. Det är ju alltid folk där när jag kommer dit. Inte så konstigt, det är ju då alla slutar arbeta, men det är lite jobbigt. Får se till att välja någon udda tid i helgen. Det börjar bli lite svårt att andas.

Jag har öl i kylen. Varför? Jag dricker inte öl och har inte ställt dit dem. Skulle kunna vara en kvarleva från Nie. Eller så är det Claes Månsson som har ställt dit dem.

Tack Ebbot


En flugas väg är aldrig rak, den vet ju inte vart den ska.


20 augusti 2008

Identitet

När jag var liten ville jag bli cirkusprinsessa. Eller ridande polis. Jag förvandlade allt till ridskolor. Mina barbiedockor fick lära sig rida fastän de inte kunde böja på benen. Brorsans cowboy och indian-playmobilgubbar kunde ju redan rida så de fick rida ute och till och med hoppa ibland. Hans legoriddare fick lära sig rida på led. Star Wars-gubbarna fick låna playmobilhästarna och skumpa runt lite, till och med våra Transformers fick hjälpa till och mocka ibland. Jag byggde stall av allt. Böcker, pinnar, lego, kortlekar. Käpphästarna sprang så många mil att det går inte ens att räkna - gräsmattan hade stora tomma ytor där gräset var helt bortnött. Det gick att bygga hinder av krattor, trädgårdsstolar, lövkorgar, kvistar. Vi samlade på hästnamn, ritade hästserier och gav till och med ut en tidning. Jag läste Vitnos, Min Häst, Pirkko, Vackra Svarten och Svarta Hingsten. Allt var häst. Hela tiden.

En vecka kvar.

.

19 augusti 2008

Medaljer

Ja nu när det går så sjukt dåligt i OS får man ju trösta sig med att det finns goa fluffiga mjuka katter i olika storlekar.


Höjdhopp

Nu börjar höjdhoppsfinalen i Peking. Jag tycker Raul-Roland Spank är ett roligt namn.

18 augusti 2008

Återbesök

Vissa saker ändrar sig aldrig. Visa grejer är för roliga att låta bli. Oavsett vad jag har bestämt innan och vad mina planer är. Spelar ju ingen som helst roll egentligen, kan bara bli lite irriterad på mig själv för att jag är så svag. Men det är bara för kul.

Saker har en tendens att bara ordna sig. Jag har verkligen inte legat på latsidan, men just för att jag vet att jag har gjort en insats känner jag mig helt lugn. Det kommer lösa sig. Nya möjligheter redan.

Intensiv helg. Vädrar jag panik i luften?


16 augusti 2008

Avsminkad

Sitter i köket och bloggar, för första gången på jättelänge. Oj vad det är skönt ändå att ha internet hemma. Jag tyckte jag hade vant mig vid att bara surfa på jobbet, och jag är ju ändå inte hemma så ofta, men oj vilken skillnad. Mitt lilla fönster mot världen är öppet dygnet runt igen. Bra.

Sminket är av. Det enda som låter är kylen och en och annan förfriskad människa på väg hem utanför. Vilken bra kväll! Jag som var så off och inte ens ville gå ut. Sushi med T, härlig förvirrad musikshow med Ebbot och andra valda delar ur Soundtrack och eventuellt en Teddybjörn. Sen skön stå-upp i tre timmar. Gratis! Det är så bra med kulturkalas! Och det är bra med Excet. Man kan lita på Excet. Gratis att gå in, grymma strawberry daiquiris (jag kan fortfarande inte stava det), gött dansgolv.

Samtidigt växer paniken. Det känns som att jag är på väg in i en säck som bara väntar på att få dras åt. Och jag kan inte vända. Måste in i mörkret. Där är det svårt att andas. Men jag vet att jag klarar det. För jag har världens bästa skyddsnät. Världens bästa.



Hur kan samma människa som fick mig att känna mig besvärlig, jobbig och i vägen för bara några dagar sedan få mig att känna mig så totalt behövd och omtyckt idag?

14 augusti 2008

Protest

Jag gillar OS - jättemycket! Den här veckan har jag tittat på basket, brottning, kanotslalom, vattenpolo och lite lite judo. Och ja - det är exakt fyra år sedan jag såg någon av de sporterna på TV senast. Inte för att jag tittar på sporten i vanliga fall - men det finns ju en anledning till det! Jag gillar inte fotboll och jag gillar inte hockey och då är det inte så mycket att se en vanlig vardags-sport-sändning. Så jag gillar OS.
Och jag gillar oväntade medaljörer. Han som vann silver i cykel-tempo var en skönt medie-otränad människa, inte alls så slipad som exempelvis friidrottarna eller fotbollsspelarna. Han svor lite i radio och sa precis vad han kände just då. Inget trams om att han fick ett bra lopp eller att han lyckats toppa formen. Han sa att det var så sjukt jobbigt att han nog får vänta fyra år med att göra om det och sen svor han lite över att det var så gött att ha lyckats. Skönt medie-otränad. Det är det bästa med OS.

När man väl har förlorat är det kört. Det spelar ingen roll om man blev bortdömd eller om det var gräs i banan eller om domaren välte en stol. Så fort man väljer att protestera eller förklara vad som hände kallas det bortförklaring. Ingen pardon. Man har redan förlorat. Och man är dessutom en dålig förlorare. Jag försöker för det mesta att se båda sidorna av en fråga, men jag är lite kluven. Min futtiga lilla erfarenhet av idrottande är i en bedömningssport och jag vet precis som alla andra att det ibland är orättvist. Jag hade förmånen att alltid hamna på rätt sida om orättvisan, och många gånger har både jag och mina närmaste kunnat konstatera att flera stycken förmodligen var bättre. Men så är det. Bedömning är bedömning och kommer aldrig kunna göras rättvist eller objektivt. Så bara godta resultatet och gå vidare.
Jag vet - jag är en mes. Jag klagar heller inte på saker, byter grejer eller skickar in maten om den inte är bra. Jag godtar. Som den goda svensk jag är accepterar jag det som bjuds och klagar bara lagom högt så att ingen hör. Och jag godtar alla domarbeslut. Så lite beundrar jag dem som skriker och protesterar. Även om jag kan tycka att det låter som bortförklaringar. Jag kanske är avundsjuk för att de vågar.

Och så kan jag ju gnälla lite igen då när jag ändå är i farten här. Väldigt väldigt lite ridsport på TV under OS så långt. Tittade idag efter bilder från igår - JO lag-dressyren tillika omgång 1 i den individuella dressyren började igår och med två av fyra svenskar i startfältet. Med tanke på att jag letade aktivt efter resultaten under både dagen och kvällen och till slut i morse hittade ett en minut långt klipp i sammandrag tycker jag det är för lite. Idag är det Briars tur och jag vill se HELA ritten, tack!

Så, nu har jag gnällt klart. OS är fantastiskt. Jag har bara lite svårt att förstå hur handboll mellan Frankrike och Kroatien kan vara mer intressant att sända än dressyr med svensk medaljchans. Eller jo, det eftersänds ju sen! I svt24. Live? Dressyr? Nä....

Lokalen är bokad. Det blev lite sent men nu är den bokad. Det kommer bli grymt.
Jag har återigen internet hemma. Coolt. Det är flera månader sen.
Nedräkningen fortsätter.