skip to main |
skip to sidebar
Packade jag igår? Såklart inte. Så nu har jag varit uppe ett par timmar. Och medan jag morgonstädade och panikpackade hittade jag ett erbjudande jag hade fått på posten - på en rosa dator. Rosa! Måste ringa Glocalnet idag.
Om jag bara hade tittat in i min kyl lite oftare hade jag ju för länge sen hittat resterna av kinamaten som Poo satte in där efter vi hade ätit för nästan två veckor sen. Men nu tittar jag ju inte in i min kyl så ofta. Så nu luktar det konstigt i den. Det är ok. Det hinner nog gå över innan jag kommer hem. För imorgon, people, drar jag till London. Och andas. Ingen vila, det är nog kört med vila för min del det här året. Men lite break och inte en chans att gå till jobbet på helgen. Och leka med Äron Päron och Dunc. Och shoppa. Sweet. Alltså borde jag ägna mig åt att packa nu. Inte surfa och kolla tv. Ye ye.Det är bara en dag kvar nu. En dag med häxan surtant, duracellkaninen, fågelfröet, byggare Bob o de andra barnen på femman. Det är sådär att lämna något man kan för något man inte kan. Men det ska bli sjukt kul. Ska bara styra upp lite. Skönt att ha en vessla. Men först ska jag packa. Nu. Japp. Pfff....
Ja, jag vet. Närvaron har varit begränsad ett tag. Med ett antal tolvtimmars arbetsdagar, delad arbetsplats och ett sedvanligt högt intag av alkoholhaltiga enheter i bagaget har det varit lite sisådär med det sociala media-bruket. Ye ye, förr eller senare återkommer energin och suget. Men just nu är jag inte upplagd för VM i vitsigast kommentarer (Twitter), OS i egoboost (Facebook) eller världscupen i självutlämning (bloggen). Jag vill mest sova. Jag är inte på banan med exakt vad det är jag förväntas göra framöver. Men efter över en timme med fantastiska Vesslan känns det inte som att det spelar så stor roll. För det är förmodligen ganska stor skillnad på vad jag förväntas göra och vad jag kommer göra med tjänsten. Det gäller bara att se till att styra själv. Det ska jag börja med på tisdag.Nu ska jag sova.
Och med tanke på gårdagens planer på att tvätta och sova kontra vad som verkligen hände, vågar jag knappt yttra planerna på en vit januari. Efter trettondagshelgen, vill säga. Vi får se. Kanske om det blir vadslagning om saken.
Samtidigt som tåget rullar in på Hässleholms station kikar jag runt lite i vagnen för att scanna av läget bland medpassagerarna. Jag väckte just mig själv med mina egna snarkningar. Med tanke på att jag har på mig höronlurarna och att de är fulla av Winnerbäck är det ju risk för att andra faktiskt hört snarkningarna högre än jag. Men ingen verkar bry sig. Och som tur är visar scanningen av ansiktet att jag inte har suttit och dreglat.Jag saknar Kotten väldigt mycket vissa dagar, men samtidigt inser jag också att jag kommer fram till Zander betydligt fräschare efter ett par timmars sömn och en fyratimmarsresa än om jag skulle har kört hela vägen en sextimmarsresa. Kommer aldrig erkänna tåget som ett ok färdmedel dock. Jag blir uttråkad bara jag ser ett tåg på håll. Idag är räddningen Twitter, jobbet och det faktum att jag sov fyra timmar inatt.Kommer anlända Malmö utan inflyttningspresent, utan sängkläder och utan att ha inhandlat min egen dryck. Pinsamt oförberedd med andra ord. Igår ordnade jag i alla fall sovplats i London till nästa helg. Alltid något.Nu ska jag somna om den sista stunden innan Malmö. Kan bara konstatera att jag snart spenderat alla ljusa timmar den första soliga dagen på tre veckor ombord på ett tåg. Tack SJ.
TACK TOMAS!
Alltså, jag kan acceptera att folk går hand i hand och är mysiga på stan. Litte gulligt sådär. De kan ju eventuellt vara lite i vägen för oss andra, men de är ändå ok. Men gränsen går väl ändå vid att SPRINGA TILL BUSSEN hand i hand. Skärp er. Lyckliga människor. Man blir ju bara förbannad.
Började min praoperiod på riktigt idag. Efter tre minuter insåg jag vilken nytta jag har av att jag redan kan vissa delar av jobbet. Och efter ungefär fem minuter insåg jag att jag kommer ha fem dagar på mig att lära mig resten. Ny taktik: lär mig kontaktvägarna istället. Bättre att veta vem jag ska fråga än att kunna lite mer. Kommer ju ändå inte hinna lära mig allt.- Fan va du är smart! sa IT-Daniel. Eeeee... ja.- Är det korvstoppning nu? sa min nya chef. Japps, det kan man kalla det. Fast jag gillar inte riktigt ordet korvstoppning. Det skulle innebära att jämställa min hjärna med en tarm och kunskap med korvmassa (eller vad det nu kan heta - korvinnehållet, du vet). Sådär.- Bra att vi har samma bokstavskombinationer så vi tar oss igenom den här överlämningen, sa min företrädare. Verkligen. Vi försöker vara strukturerade, men två adhoc-personligheter kan ha lite svårt att hålla sig till ämnet. Det löser sig. Det gör det alltid. Nu är det påbörjat.
