19 mars 2015

Smartklocka

Jag köpte en smartklocka till honom på födelsedagen. Känner mig väldigt techy. Han blev väldigt glad. 


Min telefon vill ändra smartklocka till amaryllisar.

15 mars 2015

Inte enligt planen

Ok så efter två omgångar av seriedressyr med kommentarerna; "spänd häst" tänkte jag växla spår. Man får inte ha samma häst två gånger = ingen chans att förbättra sig. Så idag antog jag finalutmaningen med Pajas, stallets tröttaste häst. Snäll och god men långsam. Så oerhört mycket långsammare än jag trodde. 

Serieavslutningen blev därmed inte den tabellklättrare jag tänkt mig. Utan en tabellrasare. 

Tränar på det där med förluster. 


13 mars 2015

Splittrade inlägg

Den här veckan har jag varit hos en skräddare för andra gången i mitt liv. Första gången var jag 18 år och skulle på studentbal. Förstår fortfarande inte hur mina föräldrar gick med på att sy upp en klänning för en bal, men det gjorde de. Visserligen via känningar och förmodligen med en del rabatt. Men. Det är ju dyrt. Alltså. Så dyrt att jag skäms lite. Så jag har fortfarande inte bestämt mig exakt för HUR all in jag ska gå. Tydligen finns en skala även efter att man beslutat All in.

För övrigt njuter min kontorsinterna jobb-blogg av Blogg 100. Så här mycket uppmärksamhet har den inte fått på evigheter. Och mina kollegor hade lärt sig mindre. Heja Blogg 100!


07 mars 2015

Ridläger

Finaste Dagobert "Lilleman", min partner i tre dagar. En personifiering på Stora Vänliga Jätten. Man kommer långt även med ett öga.


05 mars 2015

Lite i taget

Det blir lite gjort varje dag. Nästan i alla fall. Idag: rensning av badrumsskåp. Utgångna tabletter lämnar man på Apoteket, vet du va? De där åksjuketabletterna som gick ut 2006 till exempel.

04 mars 2015

Nätverkande

En av de kanske roligaste sakerna med att jobba i ett stort företag är att man får chansen att hitta nya aspekter och infallsvinklar på det man gör till vardags, bara genom att prata med kollegor. Idag har varit en sådan dag, där det har nätverkats hej vilt. Olika länder, olika kunder, olika funktioner. Nya lärdomar! Trött Snoo. Gonatt.

02 mars 2015

Dressyrhelg

Världscupdressyr i Scandinavium minsann. Det var ett tag sedan.

Och följande dialog utspelade sig, som jag kanske aldrig trott att jag skulle ha med min sambo/dressyrrookie.
- Elva starter kanske var lagom för att du inte skulle tröttna helt eller?
- Nja, det var kul. Jag tyckte nog att Grand Prixen var roligare än küren, eftersom jag kunde hänga med och jämföra.

Har jag skapat ett dressyrmonster?




04 december 2014

- Jag skull aldrig kunna, sa hon

- Det är bara FÖR gott. Jag skulle aldrig klara mig utan.

Men det började med att vi pratade om julbord. Och jag sa att det inte är en så stor issue att jag inte tänker laga julbord när jag för första gången ska hosta julen, för det är nästan ingen kvar i familjen som äter kött. Så följde sedvanliga Men vad äter du då? En vanlig dag? Får du i dig det du behöver?
Är det inte jobbigt? Måste du inte planera all mat hela tiden?
Och jag svarade som vanligt Vet inte, mat. Vad äter du själv? Ja jag har inte dött de senaste fyra åren. Jag äter som sagt ägg och en del fisk. Inte bara rötter. Nej det är inte jobbigt. Det HÄR är jobbigt. Nej. Jag gör detta för att jag är lat och inte orkar ta reda på var all mat kommer ifrån som jag äter. Detta är min safe att jag inte får i mig skit och att jag kan äta med gott samvete.

Den här processen tog en stund. Det gör den alltid. Och jag låter så jävla smart och präktig och allvetande och sansad och inte alls vegohetsig. Och jag pratar inte om djurplågeri, vidriga stallar, stressiga slakthus, långa transporter, att djuren blöder till döds. För det vet jag att man inte ska göra om man ska bli hörd. Ingen vill höra det där.

Och jag berättade att jag tycker om kött, men att jag inte för en sekund saknar det trötta vardags-slask-köttet i kinagrytan eller sönderbankade lövbiffen. Att jag hellre äter the occasional hjortstek om det skulle komma i min väg. Och verkligen njuter. Och det låter så fint och smart och samhällsbra.
Och alla håller med. Men det går inte att ta in.
- Det är bara FÖR gott. Jag skulle aldrig klara mig utan.

Jag slutar alltid ensam.

02 augusti 2014

Troskaos

Vi är på Mallis. Panikbokningen kom som ett brev på posten efter en genomkall vecka på Gotland. Inte visste vi då att juli skulle bjuda på det varmaste vädret i mannaminne. Men ett par veckor efter det där blixtströmavbrottet i Ljugarn satt vi på Arlanda. Och Aftonbladet briljerade med rubriken Blixtkaos. Hysteriskt roligt tyckte vi och hakade på kaostrenden. 
Med anledning av detta vill jag berätta om häromdagens troskaos. You see, vi bor på ett stort finfint hotell med spa. Och finns det spa ska man spaa tycker jag. En parbehandling den här gången, med ångbastu, bubbel med bubbel och massage. Och choklad. Till detta tvåtimmarsevent skulle man bära dessa pappersunderkläder, berättade den något barska damen. Ok. Boo på med sin mörkblå pungpåse och jag på med min rosa... trosa. Den såg mycket märklig ut eftersom den inte täckte mycket av busken så att säga. Men ok. Och skrubbehandling började. Precis lagom till att jag blir tillsagd att vända mig från magliggande till ryggliggande på bänken inser jag att det naturligtvis är en stringtrosa. Som jag har på mig bakofram. 
Inte mycket stringtroserutin på Edberg så att säga. Fick i alla fall möjligheten att visa en någorlunda intelligens omgång två på bänken när det var dags för massage. Nu med rättvänd papperstrosa.
Förlåt du barska massagedam. Mina hjärnceller har semester.

03 juli 2014

En veckas marinering

Semester är ingen lek. Förutom den fysiska utmaningen att cykla för första gången på nästan femton år och dessutom begå tennisdebut, lyckades jag även ge levern en utmaning under första semesterveckan för året.

Imorgon är det yoga efter ett par veckors uppehåll. Aj.